Gömställe och surfbråk

Jag och Robban har inte riktigt samma syn på ”lyx” och bekvämligheter som barnen har. När vi kommer till en camping så värdesätter jag och Robban om man får gratis (nå väl, inbakat i priset) varmvatten i duscharna så man slipper ha mynt eller polletter för att kunna duscha. Vi värdesätter om det är rejält tilltagna campingplatser så att man slipper sitta halvt inne på grannens tomt om man ska sitta ute. Vi (och speciellt jag) värdesätter om dom har hela väggar på toaletten. Vi värdesätter om det finns mycket aktiviteter för barnen (så att dom kan roa sig själva så att vi kan slappa och ta det lugnt) Vi värdesvärdesätter att det är rent och snyggt i duscharna och de gemensamma utrymmena. 

Barnen har som sagt en helt annan syn på vad som känns ”värdefullt” på en camping. Överst på deras lista av ”lyx” och bekvämligheter står gratis wi-fi så att dom kan hålla sig uppdaterade om vad som händer i ”cyber space” och kolla filmer och klipp innan dom somnar på kvällen.

Alla tre sönerna delar på en gemensam ”pott” av ”surf” till telefonerna. Dom har lite över 90Gb/mån vilket tydligen ska vara ganska så mycket. (Jag begriper som sagt inte sånt där) Det skulle dom inte kunna göra av med på en månad sa säljaren på Tre. Hahaha!! Han känner uppenbarligen inte våra barn!!

Liam (som ofta kollar klipp på youtube) har vid ett flertal tillfällen när vi varit iväg, gjort slut på allt ihop just för att han kollat på massa klipp och då fått smaka på sina brödrars vrede. Benjamin har under hot, totalt förbjudit honom att överhuvudtaget gå in på youtube om han inte är hemma eller i närheten av tillgängligt wi-fi. Han har tom. gått så långt att han har gjort en inställning i Liams telefon som gör att han inte kan gå in där.

På Hafsten resort fanns det väldigt mycket men gratis wi-fi fanns inte. Men som sagt med över 90gb (eller 30 om man är rättvis mot sina syskon) så ska man ju klara sig när man bara kollar lite ”snappchat” och indtagram på kvällskvisten. För besöka Youtube skulle han inte våga efter Benjamins senaste vredesutbrott.

efter bara 2 dagar på campingen så får jag ett sms från Jonathan

image

Jag anade genast vad det handlade om!! Deras surf var slut!! 😬

image

Jag pratade med Liam om det. Men han lovade dyrt och heligt att han inte kollat youtube. Han hade bara kollat ”klipp” på Instagram. Goa unge. Det är ju samma sak!! Det är ju kolla ”klipp” i sig som tar en väldig massa ”surf” Sen på vilken sida han gör det spelar ju ingen roll. ❤️

Någon timme senare kom ett sms även från en irriterad Benjamin.

image

Jag berättade för Liam att hans brödrar var ”lite smått” irriterade på honom. Liam frågade genast om vi kunde stanna på campingen tills det blev ny månad så att dom fick ny ”surf” och slutade att vara irriterade på honom. Det kunde vi så klart inte. 

När vi kom hem i fredags så var bara Jonathan hemma. Benjamin hade åkt till jobbet. Och Jejje som oftast är hemma är inte lika beroende av ”surf” som Benjamin, som alltid är iväg. Och då Liam märkte att Jejje inte ens nämnde hans ”brott” så pustade han ut. Han visste att Benjamin skulle sluta jobba först efter att Liam, för länge sedan, hade gått och lagt sig. Och därför inte skulle konfrontera honom med det. 

Men så igår morse så frågade han lite nervöst om Benne hade kommit hem under natten. Jag, som helt glömt bort det där med hans ”surf slöseri” tyckte att frågan var lite oväntad eftersom Liam aldrig brukar reflektera över om eller när Benjamin brukar komma hem. Men svarade honom att ”ja, han kom hem”

”Åh, nej” svarar Liam. ”Jag måste fly!! Jag gömmer mig på toaletten. Mamma du får göra en matsäck till mig så att jag klarar mig tills det blir ny månad”               Hahaha. Goa unge!! Toaletten skulle nog inte vara det ultimata stället att gömma sig. Den använder Benjamin (och vi andra) ett par gånger om dagen. Vill han vara säker på att Benjamin aldrig ska hitta honom så är nog städskåpet det ultimata gömstället. DÄR kommer Benjamin aldrig leta. 😂

Dock fick han bara en liten avhyvling av Benjamin som (efter att ha kollat upp att Liam alldeles själv hade gjort av med 80gb) hotade honom med att han skulle sälja hans telefon och ge honom en gammal hederlig Nokia 3310 om han tog slut på ”surfen” en gång till. 

Härliga Uddevalla dagar och shopping

Att köra upp till Uddevalla var verkligen välbehövligt!! Robban har kunnat slappna av och bara vara. Vi har njutit och umgåtts i solen. Vi körde upp och installerade oss på campingen redan i söndags. Och i måndags kom även mina föräldrar dit. Vi brukar alltid åka ut på minst en semester tillsammans med dom varje sommar. Och i år blev det som sagt Uddevalla. 

Vi bodde på Hafsten resort, En jätte fin camping med alla bekvämligheter man kan tänka sig på en camping. (Förutom bekvämligheten att kunna checka in utan att stå EN TIMME i kö) Liam älskade campingen. Han var ju mest troligt en fisk i sitt förra liv och han älskar att bada. Här fanns valmöjligheten att bada i havet eller pool. Liam valde…..båda.

 

DSC_1122
Jag har ju upplevt sämre utsikter

DSC_1109 DSC_1113 DSC_1117 DSC_1123

 

DSC_1138 DSC_1141
DSC_1205 DSC_1169DSC_1206

Jag fattar inte varför….men när jag lägger upp dessa bilder så kommer dom på rätt håll. Men när jag publicerar så lägger dom sig på sned….hrm….???)

När man gick in på poolområdet så möttes man av denna uppmaning:


Under hela vistelsen satt jag och var livrädd att något barn skulle få för sig att drunkna på stället. Det skulle bli väldigt jobbigt att inte få lov att ingripa eftersom var och en förälder ansvarar för sina egna barn och tydligen inte har med andras barn att göra. 😬

DSC_1200
krabbfiske

 

Rätta mig om jag har fel, men man KAN ha det sämre
God mat serverades på campingens restaurang

När man är i Uddevalla så finns det massor att göra om man bara vill. Som att besöka Nordens ark. (Vilket vi gjorde)

Känner man att man vill lägga en väldig massa pengar på att gå runt i en djurpark och glo på tomma ”hägn” så är verkligen Nordens ark the place to be!!

DSC_1160
En och annan trött krabat kunde man dock se.
DSC_1147
Inte ens med kikare såg man speciellt många djur

DSC_1150

DSC_1155

Mormor visar nog Liam en liten gråsparv som lever lyckligt i frihet.

DSC_1152

De få djur vi lyckades se gjorde dock bara att vi tyckte synd om dom och fick dåligt samvete. Så länge folk fortsätter att betala för att gå och titta på djur i bur så kommer dom fortsätta att tvingas leva i fångenskap. Så där och då lovade vi oss själva att ALDRIG mer besöka en djurpark!!

Efter några härliga dagar i Uddevalla så var det slutligen dags att återvända hemåt mot Skåne igen. På vägen hem kör man (beroende på vilken väg man tar) igenom Ullared. Vi kom överens om att svänga inom där och övernatta en natt på deras camping. Så sagt och gjort.

Vi kom fram till campingen i Ullared och han knappt få ner stödbenen på husvagnen innan jag och mamma stormade in på Gekås i hopp om att göra riktigt bra fynd.

img_7275.jpg

Det första ”fynd” vi gjorde var en ”varnings skylt”

img_7280.jpg

Jag verkligen avskyr när tv-teamet är där!! Då måste man hela tiden vara uppmärksam på att inte springa på en kamera. Men trots att jag alltid springer och smyger mellan hyllorna så har dom ändå lyckats få med mig på tv TVÅ gånger!!

img_7274.jpg

Vissa tycks ju vara med helt frivilligt. Jag förstår inte det?!?! Hade dom stoppat mig utanför för att fråga vad dagens bästa köp var så skulle jag svarat att det det absolut bästa köpet jag gjort var i en av dom intilliggande butikerna (Martin shop) och bestod av en gigantisk dildo, en piska och en sexgunga!!! Skulle dom välja att sända det på tv då tro??

Nå väl vi lyckades hålla oss undan kamerorna (TROR jag) och gjorde ett och annat fynd. Efter några timmar i trängseln så var det skönt att inte behöva åka flera mil för att komma hem. En liten enkel bussresa bara så var vi framme vid våra sängar.

Igår (fredag) var det dags att köra den sista ”lilla” biten hem. Men innan vi körde så han vi in på Gekås en liten runda till för att ta det där som vi antingen glömt att köpa eller som vi kommit på under natten att vi borde ha köpt.

Utanför Gekås står det, sommartid, en massa försäljare och drar och sliter i en och vill att man ska nappa på erbjudanden om allt ifrån mobilabonnemang till tidningsprenumerationer. Men där finns även ett företag som erbjuder ”fiskspa” för 99kr. Det har jag och Liam länge velat prova så vi nappade (fniss) på deras erbjudande.

Det var ganska så häftigt. Kittlade något alldeles hemskt men var skönt på samma gång. Ganska äckligt egentligen när man tänker på det. Fiskar som äter sig feta på död hud. ÖRK!!! Men nu har vi provat det.

Det var trötta, nöjda och nervösa resenärer som återvände hem till lilla Bjärnum för att se om huset stod kvar trots att 2 tonåringar varit hemma ensamma i 5 dagar!!

Ullared och frisören

Så länge jag kan minnas så har min mamma beklagat sig över sitt hår. Hon har jätte, jätte tunt hår. Ja inte så att hon nästan är flint. Men hennes hårstrå är så tunna att hennes hår är som babyhår och det är nästan omöjligt att göra något med. I evigheter har hon stått framför spegeln och försökt göra vid håret. Där står hon och spottar och svär tills tålamodet tar slut och hon intalar sig själv (trots att hon inte alls är nöjd) att det får duga.

Hon har i hela sitt liv drömt om ett tjockt och långt hårdvall som sträcker sig långt ner på ryggen. Men ingen av önskningarna har någonsin infriats. Hennes hår växer så sakta att topparna hinner bli slitna innan det ens har hunnit växa 2mm.

Hon har alltid tittat avundsjukt och längtansfullt på mitt hår som har hunnit växa 3-4cm bara under tiden som jag suttit i en frisörstol för att bli klippt. Och hon har i hemlighet gråtit sig till sömns dom gånger jag har fått ett ryck och klippt av allting till en kort frisyr.                    Dock har hon förlikat sig med att hon aldrig kommer kunna ha långt hår. Hur mycket hon än sparar, hoppas och längtar. Och hon fortsätter tappert att stå där framför spegeln och kämpa med sitt omedgörliga babyhår utan att bli nöjd.

Jag har lite försiktigt frågat henne om hon inte skulle kunna tänka sig en kort lite mer lättskött frisyr. Och jo det där med lättskött har hon ju tyckt låtit lockande. Även om långt och lättskött ligger närmare hennes drömmar.

Igår när jag och mamma hade varit inne på Gekås och tagit en sista lilla runda innan hemfärd så släpade jag med henne till en frisör som hade ”drop in”    Mamma skrek, grät och spjärnade emot. Men jag gav mig inte. Nu skulle hon klippas och befrias från alla svordomar som hon ständigt använder sig av framför spegeln.

När vi skulle gå in genom dörren till salongen så hängde hon sig fast i dörrkarmen och skrek att hon inte ville. Men frisören bände upp hennes händer och jag släpade in henne (skrikande och sparkande) till frisörstolen där jag och frisören hjälptes åt att binda fast henne.


Jag beordrade frisören att klippa en kort, fräck och lättskött frisyr som inte var tantig. Och så började han klippa. Mamma grät hejdlöst, bönade och bad honom att låta bli. Men som den sadist han (tydligen) var så bara flinade han och fortsatte att klippa.

Han klippte, klippte och klippte och mamma grät och grät och grät…

Mycket hår föll och både jag och mamma blev förvånade över att han ens hittade så mycket att klippa av.

Resultatet blev iallafall över förväntan.

Mamma betalade motvilligt och talade samtidigt, argt, om för mig att jag nu var struken ur testamentet efter att ha tvingat henne till den här klippningen…..

Eller så var det kanske så att hon faktiskt ville få en ny frisyr och därför bad mig följa med henne. Och kanske var det så att mamma inte alls grät men har ögon som ständigt rinner ändå. Och kanske var det så att hon faktiskt blev riktigt nöjd med den nya frisyren. 😀

Det innebär ju att jag kommer ”tvingas” följa med henne till Ullared varje gång hon ska klippa sig. Det betyder ju dock inte att vi åker dit oftare eftersom hennes hår växer så sakta som det gör.

Du blev verkligen JÄTTE fin älskade mamma och jag vet att du hatar att bli fotograferad och hatar när jag lägger ut bilder på dig i bloggen. Men dessa får du allt bjuda på. ❤️

Hänsynslösa campare

Ärligt talat så måste man nog vara lite smått dum i huvudet för att gilla det här med husvagnssemester. Man lämnar sitt (någorlunda) stora hus med lagom trädgård och lagom avstånd till grannarna, för att kuska omkring flera mil med en husvagn hängande efter bilen för att komma fram till ett ställe där man ska pressa in sig på en trång plats mellan en massa andra husvagnar och där och då släppa taget om allt vad privatliv heter. 


För på en camping kan du inte ens slicka dig om munnen utan att råka slicka din närmaste granne rakt över kinden. För så pass nära varandra ligger man. Man hör minsta lilla andetag som grannen tar och man får ofrivilligt ta del av deras innersta hemligheter. Som första kvällen som vi satt utanför vagnen och hörde hur grannen släppte ifrån sig en brakade som fick övriga husvagnar att gunga till av tryckvågen. Just då fick jag verkligen lägga band på mig själv för att inte höja rösten och säga: ”DEN måtte ha varit förlösande” 

När man nu bor så här nära varandra så är det oerhört viktigt att visa hänsyn. Det finns en del oskrivna regler som en campare (om den har någonting innanför  pannbenet) bör ha koll på och följa. 

Har du en hund så se för i helvete till att fanskapet är tyst!! En hund som står och ”bjäbbar” i campingidyllen skapar mordbenägna campinggrannar. Både ditt eget och byrackans liv hänger på en väldigt, väldigt skör tråd i samma sekund som den ger ifrån sig sitt första lilla vov. 

Har du barn så se för i helvete till att dom kan uppföra sig!! Skrikande och bråkande barn vill man inte lyssna på när man sitter där i solstolen och försöker njuta av semestern. Tro mig!! Jag har varit på båda sidor av dilemmat. Jag har varit den föräldern som med obeskrivlig skam har försökt hålla isär 2 bråkande brödrar medans alla campinggrannar har tittat på oss med mord i blicken. Numera är jag en av dom som, med ett upprepat smackande ljud, skakar på huvudet och spänner ögonen i de barn (och deras föräldrar) som bråkar. 

Om du har en make/maka som du blir oense med så se för fan till att bråka med lagom ljudnivå!! Inte så högt och aggressivt så att man blir störd och irriterad. Men heller inte så tyst att man behöver anstränga sig för att höra vad ni bråkar om. För det är nog mer irriterande än om ni skriker. Håll det på en lagom behaglig ljudnivå så att man kan följa bråket utan ansträngning och utan blivande hörselskador. 

När du ser att grannen just har tagit köttet från grillen och sätter sig för att äta så är det inte dagens bäst valda tidpunkt för dig att tömma ditt dass!! Det kunde du gjort innan eller vänta till senare. 

Sitter grannen (eller vilken jävla människa som helst på campingen) och äter så går man INTE dit för att diskutera livets mening. Alla eventuella samtal sparas till efter att dom ätit klart. (Förutom om dom har bråkande barn eller skällande hundar för då ska dom störas i alla tänkbara situationer) 

Använder man dom ”allmänna utrymmena” så som dusch, kök och ev. tvättstuga så ser man till att städa upp efter sig!! Gamla matrester i diskrummet är ingen uppskattad present för den som kommer efter. Och stora äckliga hårtussar i duschen får vissa (tex. MIG att vilja DNA-testa håret och leta upp förra ägaren och trycka ner deras äckliga avfall i halsen på dom. 

Så innan man ens tänker tanken på att kanske ta sig ut på campingsemester så bör man nog tänka över om man är en hänsynsfull människa eller en skräck för alla campinggäster. 

Havsutsikt med lutning. 

Robban ville åka ut med husvagnen. Jag hade inget emot att stanna hemma. Jag tycker om att vara hemma. Men jag vet ju oxå hur Robban är. Är vi hemma så kan han inte slappna av och bara vara. Det finns alltid något han får för sig att göra. Gräva 14 gropar i gräsmattan som han sen åter fyller igen bara precis för att ha något att göra. Måla om huset, (trots att det är ett tegelhus) slänga dynga på fönsterna för att ha en anledning att tvätta dom. (Dock finns där all anledning att putsa dom fönsterna utan  dynga. Dom är redan skitiga så att det räcker!!) 

Så för att Robban ska kunna sätta sig ner, ta en öl och bara vara, så fick jag snällt acceptera att åka med. Tonårssönerna sprang,(som väntat) skrikande av panik, iväg i samma sekund som vi sa ordet husvagn. Dom följde med till Tyskland. Det fick räcka sa dom!! Och sen påpekade dom att någon måste passa huset och i samma andetag på pekade dom att dom är 16 och 18 år gamla. Och så trodde dom att det skulle vara ett bra argument för att få stanna hemma?!?! 😳 När jag var i den åldern så var föräldrafria fester det bästa ord som någonsin uppfunnits!! Och ett hus utan föräldrar var paradiset på jorden. Det var där alla Hässleholms ungdomar samlades och hjälpte till att tömma kyl, frys och framförallt barskåp. Dock hade jag faktiskt inte några olovliga fester när mina föräldrar var i väg. Dels för att jag visste att det skulle kosta mig väldigt mycket mer än det skulle smaka. Dessutom så var jag nog för lat för att städa upp efter en ev. fest. 

Nå väl. Vi vägde för och nackdelar med att lämna tonåringarna hemma. De största fördelarna var att Liam inte skulle ha någon att bråka med och vi skulle ha 2 pers mindre som klagade på att det var tråkigt, att vi spelade dålig musik och att vi stiger upp alldeles för tidigt på morgonen. Dessutom skulle det bli mer plats i husvagnen. Och med ”vakter” som kollar till huset och tonåringarna så bestämde vi oss för att ge oss iväg. 

Liam den stackaren hade inget att välja på annat än att snällt följa med (och under hela resan sitta och längta efter den dagen då han är gammal nog att få bli lämnad hemma.) 

När vi kom fram till campingen så var det dags att checka in. 1 timme…. Jag upprepar: EN TIMME (!!!!) tog det att checka in!! Det känns som om dom borde se över rutinerna för incheckningen på det här stället. Det finns absolut förbättringar att göra!!! 

När vi väl checkat in så var det dags att hitta vår tilldelade plats. Och det är alltid där och då som den vanliga proceduren startar. Robban rattar det tunga långa ekipaget sakta, sakta på små trånga vägar genom campingidyllen. Jag sitter brevid och kollar den karta som vi fått i receptionen och som ska hjälpa oss att komma till vår tilldelade plats. Numret på platsen har Robban glömt innan vi ens kommit ut ur receptionen. Så under tiden som vi färdas på dom där små gatorna så frågar han ca 27 gången vilket nummer det är vi letar efter. Han frågar även hur vi ska köra och jag pekar och instruerar…..Robban lyssnat inte utan kör ett helt annat håll. (Varför ens be mig läsa kartan och varför ens fråga mig hur han ska köra??) När han upptäcker att han (eftersom han inte lyssnar på din kartläsare) har kört fel så säger han: ”Fan, nu körde vi fel.” Eeeeeehhhhh…..vänta nu här!! VI??? Att vända en 6 meters husvagn inne på en camping bland husvsgnar, grillar och springande barn kan vara smått besvärligt….dock inte tillräckligt besvärligt för att Robban ska lära sig att lyssna på sin kloka frus instruktioner och på så sätt undvika just felkörningar. 

När vi så (oftast efter många om och men) tillslut kommer fram till vår plats så frågar Robban hur jag tycker att husvagnen ska stå. Dörren hit eller dörren dit? Jag förklarar hur jag tycker att den ska stå. Robban håller inte med och ställer den precis tvärt om. Jag brukar dra en djup och överdrivet ljudlig suck och låter honom hållas. Hur husvagnen står är egentligen väldigt oviktigt. Jag ska i stort sett bara använda den till att förvara  mina kläder och sova i. Och när jag sover så är jag ändå inte medveten om ifall jag har dörren åt öster eller väster. 

Robban backar alltså in vagnen så som han vill ha den på platsen och ”hakar” av den från bilens dragkrok. Och så ska den i stort sett alltid knuffad bak någon decimeter. (Varför backade han inte den pytte lilla biten till när han ändå var igång med ”backeriet”??) 

När han känner sig nöjd med hur långt in vagnen står så konstaterar han alltid att den inte står rakt. Eeeeeehhhhh……. Och?? Nej vagnen ska stå med ”draget” rakt i ett väderstreck. Hur skulle det se ut om ”draget” pekade minsta lilla åt sydost istället för rakt år öster?? Nej, Gud förbjude!!! Vad skulle våra camping grannar då tro om oss?? Vi skulle ju få ”tattar stämpel” på stört!! 

När vagnen då slutligen står rakt så är det dags att veva ner stödbenen. Och det är här det stora provet kommer. Det är ju stödbenen som avgör om vagnen står rakt och stabilt. Vevar man ner benen benen för mycket eller för lite så lutar vagnen åt antingen ena eller andra hållet  Och detta är Robban oerhört känslig för. Minsta lilla grads lutning och man tvingas lyssna på klagomål om detta resten av campingvistelsen. Lutningen kan vara så liten att inte ens en kula på golvet skulle orka komma i rullning om man la den där. Men Robban han känner av den och tycker att det är oerhört jobbigt. Han får det att låta som om vagnen blivit ställd på högkant och att det  skulle vara som lustiga huset inne i vagnen där man tvingas gå i uppförs eller nerförs backe när man går från ena till andra sidan i vagnen. Vi andra märker inte av någon lutning…….mer än att Robban påpekar den hela tiden. 

Det bästa sättet att få tyst på honom är att snabbt som fan få ut bord och stolar så att man kan trycka ner honom i en stol och servera honom kaffe eller ännu bättre öl. (Då kan man senare hävda att det är påverkan från ölen som gör att det känns som om det lutar) 

Trots husvagn som står lite snett och i lutning så är det en väldigt fin camping och vi ska nog alldeles säkert få det bra här ett par dagar. 


Om bara ”grannarna” ser till att fälla sitt förbannade tält som står mitt i min havsutsikt. 


Martin- Mannen med en ängels tålamod.

Stackars Martin!! Han hade ingen aning om vad han gav sig in i när han erbjöd mig att hjälpa till med en ny blogg. Jag försökte förklara att jag var korkad och trög och inte fattade ett dugg när det kom till datorer och teknik. Men Nejdå, han ville minnas att jag var smart sa han. Ja det skulle jag oxå vilja minnas, men det är ju inte att minnas sanningen. Och det har jag nog, flera gånger om, bevisat för stackars tålmodiga Martin vid det här laget. Eller om han är tålmodig egentligen vet ju inte jag. Han sitter nere i Aten (den gotte grisen) och försöker hjälpa ett dumhuvud (mig) via messanger. Om han spottar svär och kastar saker omkring sig i ren frustration,  över hur korkad jag är, vet ju inte jag. Jag är alldeles säker på att han börjar himla med ögonen varje gång han ser att det är jag som skriver till honom på messenger. Och man kan nästan höra en ljudlig suck ända från Grekland och hit. Men ändå så svarar han snällt på alla mina korkade frågor och gör allt han kan för att hjälpa mig. Han gick tom. Så långt en av gångerna att han bad mig skriva en lista på vad jag ville ha så skulle han fixa det. (Han ville väl få allt överstökat med en gång och hoppades väl sen på att slippa mig kan jag tänka) Jag tyckte att det var oerhört snällt av honom och skickade genast iväg en lista på vad jag ville ha.

  • Ett nytt kök
  • En markis till uteplatsen
  • Ett nyrenoverat badrum.

Då skrattade han bara åt mig?? Vad gjorde jag för fel?? Nå väl, Rom byggdes ju inte på en dag så han fixar kanske den där lustan längre fram. 😉

Iallafall, det han skulle hjälpa mig med denna gången var att göra texten svart eftersom en av mina läsare (Lene❤️) påpekade att den var lite svårläslig om man inte hade den bästa synen. Och vad gör man inte för en trogen läsare? Så detta inlägg är lite av en ”test” på om det nu blev mer löttläsligt……och även ännu ett test på Martins enorma tålamod. 😬

 

image

Familjens lilla dramat. 

Igår skulle en av sönerna med flickvän köra in till mormor och morfar för att bada i deras pool. Jag frågade om dom skulle någonting annat. Men se det skulle dom inte. Så jag tipsade om att lillebror Liam (alias fisken) alldeles säkert skulle uppskatta om han fick följa med. Så dom frågade om han ville hänga med. Glad i hågen slängde han sig in i huset och packade ihop badkläder. Och så gav dom sig iväg. 

Bara en liten stund efter att dom kört iväg lägger Liam ut en bild på sin ”snappchat”

Liam kände sig alldeles säkert stor och speciell som fick följa med storebror och flickvän alldeles på egen hand. 

När dom varit och badat en stund så kommer storebror och flickvän plötsligt fram till att dom skulle köra till Mc Donalds och käka och sen vidare till Kristianstad. Liam som trott att det bara var bada och sen hem igen blev helt förtvivlad och ringer storgråtande till mig och frågar om han inte kan få åka bussen hem för han vill absolut inte till Kristianstad. Jag lovar att fixa så att han kom hem och sa att jag skulle ringa honom snart igen. 

Då kommer bild nr 2 upp på hans ”snappchat”

Han får det att låta som om han, ensam och övergiven,  förvirrat irrar omkring mitt inne i en stor och okänd stad. I själva verket är han i ett tryggt villakvarter hemma hos sin ansvarsfulla mormor och morfar. 

Jag frågade hans andra bror om han ville vara snäll och köra och hämta sin stackars lillebror. Och det kunde han göra sa han. 

Så jag ringer upp Liam igen och lugnar honom med att brorsan alldeles snart kommer till undsättning och ”räddar” honom. 

Då kommer meddelande nr 3 upp på ”snappchat”


Kör as långt?? Älskade lilla drama king. Det är TVÅ mil till mormor. Inte TJUGOtvå!! 😂😂

Blir TRÖTT!!

Jag blir oerhört trött på mig själv ibland!!

Bläcket i vår skrivare var slut och jag skulle beställa nytt. Googlade lite för att hitta patroner till bra och vettigt pris. Hittade en sida och gjorde mig redo för att beställa. Det finns ju verkligen en hel djungel av just patroner till skrivare. Varför har inte bara alla skrivare en och samma patroner? Så mycket enklare det hade varit! Men så kan man ju tydligen inte ha det för då tjänar inte företagen så mycket.

Jag sökte på just min skrivare. Kollade NOGA så att dom utvalda patronerna verkligen skulle passa till just min skrivare. Och det påstod företaget att dom skulle. Så jag beställde. Snabbt som attan gick det. Jag hade patronerna i brevlådan redan nästa dag. Fick dessutom en extra svart patron till på köpet, alldeles gratis, bara för att jag var ny kund.

Så kom vi då till det där med att ta bort den gamla patronen och sätta dit den nya. Inga konstigheter alls. Lätt som en plätt även för en sådan som mig. Jag tog loss den gamla patronen….och upptäckte först då att den nya ju var helt fel. Den var ju mycket större än den gamla och alltså inte alls samma. *Muttrar*

Den till höger är den gamla. Den till vänster är den nya. Behöver man vara Einstein för att se storleksskillnaden och på så sätt kunna räkna ut att den nya inte passar? 

Jag skickade ett mail till företaget och förklarade att det var fel och frågade hur jag skulle göra.                                                Medans jag väntade på svar så gick jag in och gjorde en ny beställning. Jag behöver verkligen dom där patronerna NU. Och jag tänkte som så att dom fellevererade fick jag ju ta tag i och skicka tillbaka sen när jag fått svar på mitt mail. 

Denna gången var jag (om möjligt) ännu mer noggrann när jag beställde. Dubbel kollade flera gånger att dom verkligen skulle passa till min skrivare. Och jodå, det skulle dom, enligt beskrivningen, göra. 

Strax efter att jag skickat iväg beställningen så får jag svar på mitt mail från företaget. Dom svarar att dom inte tar tillbaka patronerna när jag själv har beställt fel och dessutom har brutit förpackningen. Eeeehhhh va?? Det är väl för f*n inte jag som gjort fel!! (Jag gör nämligen aldrig fel) och det var ju först efter att jag brutit förpackningen som jag kunde se att dom inte var samma!! För att kunna bevisa för dom att jag aldrig gör fel så gick jag in på sidan igen för att kolla min orderhistorik och kolla vad dom själva hade skrivit i beskrivningen för just dom patroner jag beställt. Och åter igen så konstaterar jag att jodå, dom skulle passa. Jag konstaterar dessutom att de nya patronerna jag gjort beställning på har samma artikelnummer  som dom ”feliga” SUCK!! Jag har alltså beställt samma jävla patroner en gång till. Förstår ni att det kan vara jävligt jobbigt att vara just jag?? 

Skickar återigen ett mail och förklarar läget. Får då tillbaka att dom inte förstår på vilket sätt dom inte passar och att jag gärna får ta en bild som visar skillnaden. Åh vad jobbigt!! Kan dom inte bara lita på mig som kund och ta tillbaka skiten?? 

Jag steppar in till skrivaren och tar ut den gamla patronen och tar bilden ovan. Innan jag skickar iväg den ihop med ett aggressivt mail så får jag för mig att jag även ska trycka ner den ”feliga” patronen i skrivaren för att ta ett foto och verkligen visa att man kan inte trycka ner en stor patron i en liten ”hållare” 

Patronen gled ner i ”hållaren” likt hand i handske…… Eeeehhhh……*host,harkel*…..jo men så att Eeeehhh…..

Fan vad jag blir trött på mig själv!!! Hur gör man för att bli av med sin väldigt impulsivs sida?? 

Hemligheter och framtida lösenord

Stackars Martin!! Det var han som tipsade mig om att blogga här istället för på alla andra skitsidor. Jag förklarade redan då att jag är oerhört oteknisk. Men det skulle då inte vara något problem. Han lovade att hjälpa mig. DET har han garanterat ångrat många gånger om. Just när han sa det så hade han nog ingen aaaaaning om hur direkt korkad jag är när det kommer till datorer. NU vet han!!

Idag har han fått hjälpa mig att lägga in min egen e-post adress. Så nu kan man alltså slänga iväg ett mail till mig om man vill ngt. Bara att klicka där uppe *pekar* på den röda e-mail ikonen 😉

Det finns just nu en sak som jag lägger väldigt mycket tankar, tid och nergi på. Och jag har MÅNGA gånger velat blogga om den. Men har inte kunnat eftersom det är hemligt. Och om fel personer läser så kommer all spenderad tid och energi vara för gäves. Men nu kan jag ju göra just dom inläggen lösenordsskyddade. TJOHO. Så dyker det upp ett inlägg som inte går att läsa så släng i väg ett mail. Förklara vem du är så får du (kanske) lösenordet.

 

2834115899

En ny era. 

Detta blir mitt allra första inlägg i en helt ny blogg. (Bortsett från alla ”test inlägg” jag kladdat med de senaste dagarna) Det känns lite spännande och sorgligt på en gång. Jag har bloggat i trullsans.blogg.se i 9 långa år. Där har jag delat med mig av (delar ut) mitt liv och min vardag. Barnens galenskaper och upptåg. Mina barn har ju växt upp i den bloggen. Det känns lite vemodigt att lägga den bakom mig. Men jag känner ändå att det är dags att gå vidare nu. Till en början var tanken att allt skulle flyttas med till denna sidan. Men det är tydligen lättare sagt än gjort. Inläggen går att flytta med. Men bilderna som jag lagt in under åren kommer inte att följa med. Och jag har nu bestämt mig för att det får vara allt eller inget. Så länge jag inte raderar och avslutar den gamla bloggen så borde den ju finnas kvar. Eller hur? 

Jag blev irriterad när blogg.se gjorde en massa ändringar som (enligt mig) blev till det sämre och efterlyste då, på Facebook, efter andra ställen som var bra att blogga på. Jag fick en del tips och var inne och testade andra sidor. En gammal klasskamrat rekommenderade att blogga på egen server där jag själv var bossen över vilka ändringar och förbättringar som skulle göras eller inte göras. Och det lät ju väldigt bra….. Om det inte var så att jag är så förbannat oteknisk. Men han erbjöd mig att hjälpa mig att skräddarsy en blogg till mig. Resultatet av hans verk blev denna bloggen. Tusen tusen tack för hjälpen Martin!!! Och förlåt för alla dumma frågor du tvingats svara på. Du har alldeles säkert himlat med ögonen många gånger och frågat dig själv om jag verkligen är så trög, korkad och oteknisk som jag verkar. Och ja, precis så trög, oteknisk och korkad är jag. 

Det som fick mig att falla som en fura och gjorde att jag tog beslutet att släppa den gamla bloggen och börja om här var:

  1. Att jag fick en oerhört bra support. (Martin) 
  2. Att jag fick en massa nya möjligheter som den gamla bloggen inte kunde erbjuda. Som tex. Att jag kan skriva ord i fet stil när jag vill. (Den möjligheten tog blogg.se bort *morr*
  3. Jag kan göra vissa delar, så som utvalda inlägg lösenords skyddade. 😍
  4. Jag kan göra numrerade listor (som denna) helt automatiskt utan att själv skriva siffrorna (som om det skulle vara så besvärligt att göra manuellt.) 
  5. Det finns en möjlighet för mina läsare att prenumerera på min blogg och få ett mail så fort jag har gjort en uppdatering. På så vis behöver man aldrig missa något av allt ”viktigt” jag skriver.
  6. Det är lättare och går snabbare att kommentera mina inlägg. Det tycks ju ha varit väldigt besvärligt att göra tidigare. 😉

Jag hoppas att alla mina tidigare, trogna läsare följer med över hit. Och välkomnar samtidigt ev. nya läsare. 

Nu gör vi som kungen: ”vänder blad” och går in i en ny era.