Heta linjen. 

Jag har blivit näst intill beroende av att lyssna på ”poddar” Är just nu ”fast”på P3 dokumentär där dom pratar om en massa spännande saker. Brottsfall, Samhällsfrågor och en massa annat. Jag sätter lurarna i öronen och lyssnar sedan underhuden som jag städar, stryker, kör in ved eller liknande och tiden bara flyger iväg. 

Det senaste ämnet jag lyssnade på var ”Heta linjen” En telefonlinje som uppkom 1982, när några smarta ungdomar kom på att om mer än en ringde ett ”obrukat” nummer samtidigt så kunde man prata med varandra alldeles gratis. Sen spred sig det som en löpeld och var och varannan tonåring ringde just heta linjen så fort dom kom i närheten av en telefon. 


Detta skapade stora problem för Televerket som då satte stop för det roliga genom att spärra den där möjligheten. Det i sin tur skapade ramaskri bland argsinta ungdomarna och Televerket såg då en chans att tjäna storkovan  genom att öppna nya linjer som dom kunde ta betalt för. Det ringdes i genomsnitt 3miljoner (!!!!) samtal i månaden till dessa linjer. Och familjer fick telefonräkningar med summor av sällan skådat slag!! 

En av dessa familjer var min. Jag som bara var 6-10 år under åren som dessa linjer var som ”hetast” hade ingen aning om att dom ens existerade. Men det hade syrran. Och hon använde dom flitigt. Detta blev mamma och pappa varse när telefonräkningen kom. Den var så hög att jag är tveksam till om mamma och pappas ekonomi ens idag (över 30 år senare) har lyckats repa sig efter det där.  Jag var som sagt för liten för att ens vara medveten om vad Heta linjen var. Men jag var gammal nog att förstå att det uppenbarligen inte var något bra. Och denna lärdom fick jag av att lyssna på det enorma bråk som uppstod mellan syrran och mina föräldrar. Jag kan inte minnas (eller så har jag förträngt) att jag någonsin, varken förr eller senare, har sett mina föräldrar så förbannade!! Syrrans heta linjen ringande resulterade i att mamma och pappa införskaffade en ”box” ,som kopplades ihop med telefonen, och som med hjälp av en nyckel gjorde att man kunde spärra så att det inte gick att ringa ut. Och den nyckeln tog dom ju självklart med sig om dom åkte hemifrån. Tack som fan för det syrran!!! Det innebar att jag, om inte mamma och pappa var hemma, tvingades  hela vägen bort till Malin (som bodde på gatan brevid) för att fråga om vi kunde leka, istället för att bara ringa och fråga!! 

Att se mamma och pappa så arga, ledsna och besvikna på syrran gjorde att jag nästan kände skräck för heta linjen. En sak var iallafall säker. Jag vågade aldrig ringa dit. Iallafall inte hemifrån. Men så en gång när vi var nere på ”Habo” (En camping i Lomma där vi säsongscampade under många år) så upptäckte jag och kompisen Therese,en dag att den gröna telefonen i telefonkiosken var trasig. 


Det gick att ringa utan att först stoppa i pengar!! Tjoho!! Vi nästan bosatte oss i telefonkiosken och roade oss länge och väl med att busringa till folk. Innan Therese plötsligt kom med det förbjudna förslaget att vi skulle ringa just heta linjen. Detta var många år efter syrrans ringande. Och jag var nog 13-14år. Ung, naiv, blåögd och nästan sjukligt rädd för just heta linjen. Men där och då så gjorde jag mitt allra första samtal till just denna omtalade linjen. Vi fick ganska så snabbt kontakt med några killar från Malmö som vi stämde träff med!! (Nämnde jag att jag var ung, naiv och blåögd??) Malmö låg bara en bussresa bort. Så jag och Therese satte oss helt sonika på bussen och gav oss iväg. Självklart utan att berätta för våra föräldrar vad vi hade för ”ärende” i storstan. Jag är inte ens säker på att vi ens berättade att vi åkte. Killarna var dock hur trevliga som helst och vi följde tom. med hem till deras lägenhet på Rosengård, där vi satt och snackade och bara ”hängde” en lång stund innan vi återvände till campingen och våra lyckligt ovetande föräldrar. Jag vet inte om jag någonsin berättade för mamma och pappa om den där resan så det kan vara så att dom är lyckligt ovetande än idag. Eller ja, iallafall fram till nu. 😬

När jag tänker tillbaka på det där och vad som faktiskt hade kunnat hända med oss så får jag nästan kalla kårar längst ryggraden. Där och då var det just ringandet som jag såg som något hemskt om mina föräldrar fick reda på. Men idag (när jag själv är förälder, vuxen och jävligt mycket klokare än då) så inser jag ju att mamma och pappa hellre hade gett mig tillåtelse att ringa den där linjen, bara jag gav tusan i att åka iväg och utsätta mig för fara med att träffa 4 (tror jag att dom var) helt okända killar. 

Åter igen, DETTA BARN!!! 

Vid middagsbordet idag så blev familjens 18 åring totalt ägd (som tonåringarna säger) av sin 10 åriga lillebror. 

Liam har läxförhör på gångertabellerna i morgon. Så när han hade ätit klart så gick han och hämtade sitt läxpapper och bad mig (som fortfarande satt och åt) att förhöra honom. (Ja gå för allt i världen inte till din pappa som har lämnat bordet och intagit soffan) Jag sa att jag redan har förhört honom en gång idag och att han nu kunde be pappa göra det. Familjens 18 åring (som hatar allt vad läxor och läxförhör heter) säger då, med en nästan nervärderande ton: ”Ber du frivilligt om att bli förhörd?”

Liam tittar trotsigt på honom och svarar: ”Läxförhöret är i morgon och jag vill väl inte bli lika dålig dom dig!” Sen går han in till Robban och lämnar en tystad bror som inte visste vad han skulle ge för ”retur” på den kommentaren. 

Detta barn!!! 

Idag hade Liam tid till läkaren på vårdcentralen. Vi kom dit i alldeles för god tid (som vanligt!!) och fick därför sitta i väntrummet en ganska bra stund. Vilket vi säkert hade fått göra oavsett. Eftersom man alltid får vänta när man ska till läkare. Oavsett om man är sen eller inte. Liam går bort till den avdelning i väntrummet som är full av leksaker. Den avdelning han inte ens velat närma sig de senaste åren, av risken att bli klassad som barnslig. (Varför man nu skulle klassas som barnslig bara av att sitta där) Han slängde sig ner i ”soffan” och kände sig som hemma. 

Där låg han sen och filosoferade i väntan på läkaren (som i vanlig ordning kom 5 minuter efter avtalad tid) 

Han tittade på blomman som stod intill soffan och kläcker kommentaren ”mamma, jag begriper mig inte på skolan. Jag kan inte mycket om livet. Men att det finns klorofyll i löv, det har dom lärt mig. Vad har jag för användning av det??” 

Han ligger där på soffan och ser sig omkring och fastnar med blicken på en ”ABC tavla” som hänger på väggen. 


Han ligger och tittar på den en lång stund innan han påpekar att det är en tavla med svenska ord till varje bild. Men på W står det ”World” ”Varför?”  Tja du kära son det kan man ju undra. (Wienerbröd hade ju annars varit ett alternativ) 

Vidare konstaterar han att ”monstret” på M mest såg ut som ett äpple med acne. 


Suck!! Var får detta barn allting ifrån?? Han får ju iallafall mig att bryta ihop och skratta väldigt ofta!! 

Själv vattnande blommor och otrevlig snickare. 

I söndags så började det rinna in vatten över fönstret i min älskade hall. En stor sjö (eller, ja ja, en pöl i allafall) flöt på min nya fina fönsterkarm. Jag fick fullkomlig panik och skickade genast ett foto till den mest sakkunniga människan jag känner. Nämnligen Glenn, han som satte in fönstret där för ganska så exakt ett år sedan.


Jag skrev ett långt sms om att jag skulle kontakta ”fuskbyggarna” på tv så att den där gubben som är med i det där programmet skulle komma hit och rulla en kula på fönsterbrädan och säga att det är det absolut värsta han någonsin sett. Precis som han gör och säger i varje avsnitt. (ALLT kan väl inte vara det värsta man har sett??) Sen skulle tv-teamet hålla på och skugga honom och kartlägga hans vardag för att sen, när han minst anar det, konfrontera honom och fråga HUR han kan göra så här mot en stackars familj. Även det precis som dom gör i varje avsnitt. Inte för att jag för en sekund trodde att det faktiskt var Glenn som gjort något fel. Men någon måste jag ju lägga skulden på och Glenn verkar relativt tålig så det fick ju bli han.

(Det kan ju iofs vara så att jag i det där smset bara skrev att det läckte in. Vilket han nog alldeles själv såg med allra största tydlighet på bilden jag skickade med) 
Glenn blev så rädd att han lovade att komma redan dagen efter och kolla vad det var som gjorde att det rann in. Men modet svek honom (eller kanske snarare minnet) så han kom först igår. Och då passade han på att smyga sig hit när jag inte var hemma. (Han vågade väl inget annat kan jag tänka) Att ha Glenn till att titta på saker kan innebära fara. Trogna läsare minns väl vad som hände när han kom hit för att titta om en balk var bärande. Den balken flög all världens väg i hans framfart. Jag har aldrig, varken förr eller senare, sett någon ”titta” så effektivt som han.

Nå väl, denna gången la han dock band på sig och tittade lite försiktigare och ringde sen för att ge mig dommen. Ovanför fönstret sitter en balkong. (En helt onödig balkong som enbart används för att gå ut och rista en matta på då och då) vid balkongen har fasaden spruckit och där har vatten trängt in som sen har letat sig neråt i väggen där det har frusit och fått väggen att expandera så att den buktar ut. (håller huset på att bygga till sig själv???) och ”sprängt” tegelstenarna. När isen sen tinar så rinner vattnet in och ner vid fönstret. Det som är ”bra” med det är att om jag har en blomma i just det fönstret så behöver jag inte vattna den. Det sköter huset själv. Det dåliga är att huset visst inte mår så bra av att aggera vattenkanna. 

Det var ju inte direkt något roligt besked att komma med och jag får ångest i hela kroppen och tror att hela gaveln på huset ska trilla ut (eller in) vilken sekund som helst!! Jag hade ju hoppats och önskat att Glenn skulle ringa upp mig för att säga ”hoppsan, där var visst ett litet hål. Jag har tätat det nu och problemet är löst” Att ringa och (mellan raderna) meddela att mitt hus håller på att explodera och att min ekonomi pga det kommer att haverera tyckte jag inte var varken trevligt eller snällt. Alternativt kunde han fått lov att säga att allt berodde på varmluftspumpen som Stoby Måleri har satt in. Så att jag hade kunnat lägga skulden på dom och tvingat dom att åtgärda problemet. Men allt beror tydligen på ”bristande underhåll” av fasaden. För vi har verkligen inte sett problemet uppe på balkongen och därför inte åtgärdat det i tid.

Nog dags att börja köpa lotter, spela på hästar, lotto och allt annat som (om man har en sju helvetes tur) går att vinna pengar på. Jag kommer ha en obeskrivlig ångest tills detta är åtgärdat!!!

triss_23313038

Tredje gången gillt. 

För några år sedan så införskaffade jag en golvkandelaber. Det är ju bara SÅ snyggt om man frågar mig. 

Den kandelabern fick jag dock inte behålla speciellt länge. Vi hade nämnligen en hund som hade en svans som nog var gjord av betong. Och hon viftade, i ett glädjerus, omkull min fina kandelaber med den förbannade svansen så att den välte och knäcktes. Och jag fick där och då lust att knäcka både svans och nacke på fanskapet. 

Jag sörjde min vackra kandelaber. Tills jag  under en resa till Ullared lyckades fjäska till mig en ny av Robban. Den blev inte heller speciellt långlivad. Den knäcktes när en vårdslös son körde swagway inomhus och helt sonika krockade med kandelabern så att även den knäcktes! 

I söndags var jag åter igen i Ullared och la inte ens energin på att fjäska för Robban. Jag bara köpte en ny. För en kandelaber SKA jag ha!!! 

Går denna oxå sönder så ger jag upp. Då är det förmodligen ödet som inte vill låta mig ha en helt enkelt!! 

Kan det vara tredje gången gillt tro? 

Bönder i storstan. 

När jag fyllde år i somras så fick jag två presentkort av syrran, syskonbarnen och deras respektive. 1 på Harrys (för att kunna terrorisera Benjamin utan att betala??) och 1 på Elite hotells.

Syrran (som alltid har varit bäst på att köpa presenter) hade grubblat, grubblat och grubblat över vad jag kunde tänkas vilja ha eller behöva. Och så kom hon fram till att det enda jag egentligen behöver är egentid. Och så blev det presentkort. ❤️


Jag älskar att ta in på hotell lite då och då, bara jag och Robban. Det är vardagslyx!! Sova i en säng som inte jag varken har eller ska bädda rent, i ett rum som inte jag har eller ska städa. Äta mat som inte jag har lagat (å tack och lov inte Robban heller) och äta frukost som inte jag har dukat fram eller kånkat hem från affären.

Igår fyllde Robban år. Och jag hade bokat in oss på Elite plaza hotell i Malmö. Födelsedags presenten från syrran och compani blev 2 i 1 kan man säga. 😉 Jag hade bokat ett rum så där i medelklass. Fint och mysigt (enligt bilderna på nätet) men inte det allra dyraste.

När vi igår kom fram, genom ett regnigt, grått och trisst Malmö, och skulle checka in så talade receptionisten om att vårt rum kostnadsfritt (Jag verkligen älskar det ordet) hade uppgraderats till en svit.

Eeeeehhhh jaha… varför??

-Ja det vet jag inte. Det bara är så, det blir så ibland. Vill ni acceptera erbjudandet?

Vilken dum fråga!! Det var väl klart att vi ville!! Vi fick nycklarna till ru…… SVITEN och gav oss av mot hissen.

elite-malmo-plaza-svit3

”Rummet” (som snarare var som en lägenhet) var gigantiskt och jätte fint!! Dock så tog de 2 små ”presenterna” från (vad jag förmodar) de tidigare gästerna, på sängbordet bort ”lite” av den lyxiga känslan!!!


Färdig tuggade tuggummi. Hrm…. hur gör man för att uppgradera bokningen till att få oanvända tuggummi?? Eller ännu hellre, inga tuggummi alls. Om städerskan har missat det uppenbara i rummet så blir man lite smått orolig för vad hon mer har missat. Men i övrigt såg det rent och frächt ut.


Storstads puls utanför fönstret.


Robban öppnade lite mousserande vin.

Åh vad skönt att bara vara

Efter lite vin bestämde vi oss för att ge oss ut och äta. 

Robban googlar efter bra restauranger

Efter att ha försökt googla upp en bra restaurang (Robban ville att vi skulle tests något nytt istället för Harrys) så beslutade vi oss för att istället, helt enkelt, fråga receptionisten vad han rekommenderade.

Han rabblade upp den ena restaurangen efter den andra och det gick mest bara runt i huvudet på oss. Han gav oss tom en karta för att vi skulle hitta. Och vi tog faste på den sista restaurangen han nämnde. Vilket skulle vara en italiensk restaurang.

Bönderna i storstan

Jag hade för avsikt att vi skulle  till restaurangen. Killen i receptionen hade ju sagt att det inte var så långt. Men Robban totalvägrade. Han slängde sig in i första bästa taxi. Vi visade chauffören vår karta och han (som kört taxi i Malmö i 13 år) kliade sig i huvudet och förstod inte alls vad det var för restaurang vi pratade om. Han var snäll och stängde av taxametern under tiden han körde runt och letade. Men trots att vi slog våra kloka huvuden ihop och hade en karta så lyckades vi inte hitta restaurangen. Till slut frågade Robban om chauffören hade något matställe som han kunde rekommendera. Han blev nästan eld och lågor och sa att han skulle köra oss till ett ställe som hette ”Köttbaren” Är det bara jag som får något nasty associationer när jag hör det namnet?? Maten skulle vara så obeskrivligt bra där sa han och han pratade exalterat om hur obeskrivligt nöjd han varit varje gång han ätit där och hur gott det varit. Vi bad honom släppa av oss där (innan han dreglade ner hela bilen som det tycktes vattnas i munnen på honom)


Bara dörrhandtaget in till restaurangen borde ju ha varit ett varnande tecken!!


Invänta slaktaren (!!!) jag var betredd på att vi skulle bli hämtade och visade till bordet av en fet, skäggig, svettig man med vitt blodigt förkläde. Det mesta var helt enligt min föreställning…. bortsett från att förklädet var i brunt skinn och utan blod. (Tack och lov) 

Vi visades till bordet (där det redan satt 2 personer!!!!) där servitören gick igenom hela menyn med oss. Han tragglade på i en hastighet som sladdrade om att han nog är en rappare på fritiden. Han babblade på om varje maträtt och förklarade ingående var varje köttbit hade suttit på djuret. Allvarligt talat!! Jag struntar i var köttet har suttit bara dom har sett till att skära loss och tillaga det innan dom lägger det på min tallrik. Han tragglade på om blodiga köttbitar och fick oss att känna oss som om vi hade hamnat mitt inne på ett slakteri. Det var nästan så att man kunde höra råmande kor och grymtande grisar ute ifrån köket. Robban hade hoppats på en lugn och romantisk liten restaurang. Här fanns allt annat än romantik!! Vi valde att resa oss och gå igen. Robban tyckte att vi åter igen skulle ta en taxi. Jag tyckte att vi skulle gå. Vi gick och vi gick. Alla restauranger vi hittade var fyllda till bristningsgränsen av folk.  Och flera gånger så sa jag ”Vi tar Harrys, då vet man ju vad man får” Men Robban gav sig inte. Han ville prova något nytt. Så vi fortsatte att gå gata upp och gata ner. Vid ett flertalet tillfällen kom vi på oss själva med att komma tillbaka till ett ställe där vi redan varit. Men så hittade vi (äntligen) en mysig liten restaurang men en meny som lockade. Vi gick in och vi blev visade till ett bord med höga pallar. Vi han inte mycket mer än att sätta oss ner innan Robban föreslog att vi skulle gå igen. Att sitta på en hög pall utan ryggstöd är verkligen inte det ultimata för Robbans kassa rygg. Så vi lämnade alltså även den restaurangen, fortfarande hungriga. 

Istället gick vi till…….


Harrys är ju alltid Harrys resonerade vi. Idag vet vi bättre!! Vi blev visade till ett bord, där vi sen fick sitta en allt för lång stund innan vi ägnades minsta lilla uppmärksamhet av personalen. Servicen var definitivt inte den bästa.


Dessutom stod pepparkaret närmast dörren och det stod olika på alla borden!!! Det har vi ju fått lära oss av Benne att det är BIG no no!!

När vi, efter en allt för lång väntan, fick lite uppmärksamhet och skulle få vars en meny så blev vi upplysta om att maten skulle komma att ta 45 minuter. Fyrtiofem minuter!! Under den tiden skulle vi hinna svälta ihjäl. Så vi beslutade oss för att lämna även Harrys. Och så var vi åter igen på jakt efter mat. Gata upp och gata ner. Vi gick i minst……30 minuter. 

Till slut så var vi åter igen på ”ruta 1”


Med svansen mellan benen återvände vi in på Harrys….

Äntligen blev det mat…. som var en stor besvikelse.


Blanda drinkar var dom inte heller bra på och jag saknade Harrys i Hässleholm och Benne


Efter maten så återvände vi till hotellet….som låg ca 150 meter från Harrys och den där taxiresan vi hade gjort kändes ännu mer onödig än tidigare. 

På hotellet låg vi i universums skönaste säng och kollade på tv innan vi båda slocknade och sov som stockar.

Det tar på krafterna att ränna runt i halva Malmö för att hitta lite mat!! 

Idag startade vi dagen med det godaste som finns. HOTELLFRUKOST!!

4


Efter frukosten så unnade vi oss den enorma lyxen att gå och lägga oss och sova en stund till innan det var dags att checka ut för att återvända till alla måsten. 

Hejdå universums skönaste säng….. som någon annan får bädda. 

Tack syrran, Dennis, Sarah, Rebecca, Marcus, Tina och Calle för den helt perfekta presenten…… som räcker till ännu en hotellnatt. ❤️

Vinterrustning och inköpslista 

Om man ska tro på vad man hör så kommer det snart snö. En jävla massa snö sägs det. Innan den är här så vill jag hinna ”rusta” familjen för kommande vinter. Så idag skulle jag och 2 söner sticka upp till Kristianstad och jaga snygga, varma och bra vinterskor.

Robban, som jobbar i Bjärnum ett par dagar, kom idag hem på frukosten. Jag berättade för honom om våra planer. När man säger Kristianstad i Robbans närhet så hör han BILTEMA och slänger sig genast, exalterat, över sin katalog och börjar skriva ner en inköpslista att skicka med mig. 

Jag vet inte varför han fick för sig att jag skulle till Biltema. Mycket har dom där. Men inte skor…..vad jag vet. 

Det heter alltid (med ett väldigt ömt tonläge) ”Kan du köpa lite saker till mig?” Och så tror man att man ska springa in lite snabbt och köpa en liten däckventil eller liknande. Men istället får man en lista på 35578 delar som i slutändan, efter lite tid i garaget, kan resultera i en hel bil.  Man blir lika chockad varje gång man får den där ”lilla” listan. Plötsligt förstår jag tomten när han får se barnens önskelistor. 

tomte

Nå väl, jag plockade tålmodigt ihop allt han hade på den där listan (så nu har vi snart ny bil) så att han skulle ha annat att tänka på än hur mycket pengar jag gjorde av med idag. Men nu har iallafall 2 av 3 barn nya, snygga och varma skor inför kommande snöväder.