Tävling och skräpig inredning. 

Jag vet inte hur många blogginlägg jag har påbörjat att skriva men som jag sen bara har kastat eller som ligger halvklara och bara hoppas på att en dag få bli publicerade. Jag känner att jag har tappat min skrivarglöd. Har till och med tänkt så befängda tankar som att jag kanske har blivit för gammal för att blogga. JAG-GAMMAL??? Pyttsan heller!!

Jag har egentligen massor att skriva om, men vissa saker vill jag inte skriva om öppet. Vissa saker får jag inte skriva om och vissa blir helt enkelt inte av att jag skriver om. 

Jag ska försöka skärpa mig!!

Som trogna läsare vet så lever jag ihop med 4 ”män” En make och 2 söner. Det är ju vida känt att kvinnor och men inte tänker likadant. Och jag, som ju bor i hop med 4 stycken, frågar mig ofta ”Hur tänkte han nu??” Oftas brukar jag dock komma fram till svaret att han inte tänkte alls. 

Jag vet inte om det handlar om enbart familjens tonåringar eller om det är det manliga släktet över lag i denna familjen som har en sådan oerhörd skräck för att bära ut sopor. Det kvittar hur fullt det än är, så tycks dom ändå tro att det alltid får plats lite till. Det tycks pågå en tyst, outtalad tävling om vem som kan bygga det högsta berget i sophinken innan mamma (Jag) avbryter tävlingen genom att gå ut med soporna. Även om sopbergen är oerhört irriterande så måste jag ju erkänna att jag samtidigt blir obeskrivligt imponerad över hur höga berg dom faktiskt kan få till. Hade det inte varit för att vasken agerade ”tak” där i skåpet (eller för att jag var glädjedödaren som bar ut soporna) så skulle sopberget kunna nå obeskrivliga höjder!!

Det är ytterst uppenbart att detta inte är en ”tävling” som pågår i enbart min familj. För någon som har designat papp påsarna för organiskt har tom. försökt stoppa tävlingarna i de svenska hemmen genom att försöka upplysa om,  på insidan av påsen, att den är full.

Jag ska skriva till med neonpenna: ”När denna nivån är nådd så gå för i helvete ut med soporna” inte för att jag för ett ögonblick tror att det skulle hjälpa. Men ändå.

En annan jävla dumhet som speciellt EN i familjen ständigt gör, är att han allt som oftast tar upp, speciellt organiskt hinken och ställer den på bänken i köket när den är full. Sen står den där tills någon annan (oftast jag) helt enkelt går ut och tömmer den. Ett annat ställe som han tycks ha utsett till en ”bra” (?????) plats att ställa den på är på en skänk som står vid fönstret. Varför?? Jag har tidigare haft 2 blommor stående där. Jag tyckte helt enkelt att det var en något snyggare inredningsdetalj. Men det var jag tydligen ensam om. Jag tyckte dessutom att det på något sätt kändes både frächare och mer praktiskt att förvara den i skåpet under vasken (där vasken som sagt kan agera ”tak” så att man för eller senare är tvungen att faktiskt avbryta den där  ”bygga berg tävlingen”)

Men jag är ju inte ensam om att bo här. Och även om jag personligen anser att jag har bättre öga för inredning så får jag ju snällt acceptera att alla kanske inte tycker att blommor är en fin inredningsdetalj. Så jag har helt enkelt flyttat bort blommorna och istället tagit fram även dom andra sophinkarna.


Jag vet inte om jag är helt tillfreds med hur det ser ut utifrån. (Inte heller inifrån) Men jag vänjer mig kanske. 😏

 

 

Spyor, vitpeppar och nässpray 

Februari kallas ofta för vabruari. Eftersom många måste vara hemma med sjuka barn. Jag ska så klart inte skonas. Och fick därför starta februari med magsjuka barn. MAGSJUKA!!  Dom som känner mig förstår paniken och ångesten som uppstår i mig bara jag hör ordet. Jag älskar mina barn mer än mitt eget liv och vill alltid finnas där för dom……utom när dom har magsjuka och spyr. Då ger jag, på stående fot, Robban ensam vårdnad och flyr i panik till en annan del av huset. Jag hade mer än gärna flytt ut ur huset oxå om det varit möjligt. Men då har jag ingen stans att ta vägen. Det är väldigt få av mina vänner som välkomnar mig när jag kommer från en kräksjuk familj!! (Och dom ska man kalla vänner?) 

Både Liam och Jejje började spy natten mellan onsdag-torsdag. Jag vaknade av eländet och sprang ner i köket i vildaste panik för att hämta vitpepparkorn. Samtidigt som jag vrålade till Robban att helvetet hade brutit löst. Jag betedde mig nog lika panikartat som jag skulle gjort om huset stod i brand och jag skulle försöka rädda det som räddas kan. 

Torsdag morgon vaknade Jejje upp och mådde åter igen som den prins han är. Liam mådde något sämre men lät iallafall bli att spy. Och på fredagen sen sånblev han bättre och bättre ju längre in på dagen vi kom. Och jag började nästan pusta ut och känna att skiten var över för denna gången. Samtidigt som jag kände mig lite smått segerviss över att han lyckats klara mig utan att bli smittad även denna gång.  Tack gode Gud för vitpepparkorn. 🙏🏼

Men så väcktes jag åter igen på fredagsnatten

 till ljudet av kräkningar!! Samma procedur en gång till. Svanhopp ner för trappan i vildaste panik mot kryddskåpet. Likt en knarkare med abstinens kastade jag mig över kryddpåsen!! Och dom verkar ha hjälpt ännu en gång. Så åter igen TACK GODE GUD FÖR VITPEPPARKORN!!! 

Jag slapp undan magsjuka (hoppas jag) men sedan igår ligger jag däckad i mansförkylningen från helvetet!! Jag hostar, nyser, snörvlar och tycker allmänt synd om mig själv. (Någon måste ju göra det.) Det kittlat konstant i halsen och öronen som jag dessutom känner ett obehagligt tryck i och hörseln är väl inte riktigt som den brukar. 

Ja får jag välja så ligger jag ju hellre och överdoserar nässpray och använder fler pappersnäsdukar än vad som kan framställas av en hel skog, än att jag ligger med huvudet i en toastol och ullkar. Men det är fan så jobbigt att hosta lungorna ur sig, snyta sig tills näsan är alldeles sårig och sprida baciller överallt jag går med mina nysningar. 




SKJUT MIG!! Just när jag ligger på soffan och skriver om hur synd det faktiskt är om mig, men hur Lyckligt lottad jag är som lyckats slippa den där äckliga jävla magsjukan. För nu var det ju över för denna gången. Just DÅ nås jag av det där hatade och avskyvärda kräkljudet!! Nu var det Benjamins ”tur”. Åter igen slängde jag mig handlöst mot kryddskåpet!! 

När (eller kanske snarare om) det här är över kommer jag att tvingas åka på behandlingshem för avgiftning. Finns det någon som kan rekommendera något bra ställe för hjälp med beroende av vitpeppar?? 

Svåra beslut. 

Det finns väldigt många fördelar med att bo i villa iställetför i lägenhet. Bor man i villa så kan man när helst man behagar asa fram grillen och börja grilla. Man kan sätta upp en pool, man kan gräva upp hela jävla gräsmattan om man känner att man är sysslolös. Och ingen har något att säga till om.

Visst skulle man väl kunna smälla upp en pool även på gräsmattan utanför en lägenhet. Men då får man nog räkna med och acceptera att hitta varenda en granne plaskande i den. 

Men något som är absolut bäst med att bo i lägenhet är att man slipper att ta stora och svåra beslut. Dom står hyresvärden för. Han skulle tom. kunna ta beslutet huruvida du ska flytta eller bo kvar om det vill sig riktigt illa. 

Just nu är det väldigt jobbigt att bo i hus. Det ska grävas för fiber och företagen jagar varje villaägare för att få dom att välja just deras bolag. I var och varannan trädgård ser man en liten skylt där det står ”vi ansluter oss till fiber” och så företagets logga. Hässleholmskommun, Telia eller bredbandsbolaget. Hur fan vet man vilka man ska välja. Och OM man ens ska välja? Jag fattar ju inte ens vad fiber är!! (Mamma pratade, när jag var liten, om att fibrer var bra för kroppen men jag antar att det inte är samma sak) Jag har ju fattat så pass mycket att fiber har något med internet att göra. Och äldsta sonen vrålar (så att såret efter tonsilloperationen nästan spricker upp) att vi ska ansluta oss. Och så babblar han en massa om snabbare internet. Varför ska vi ha snabbare internet?? Jag har inte speciellt brottom när jag använder det vi redan har. 

En del säger att man måste hoppa på erbjudandet NU. Annars kan det bli svårt att sälja huset i framtiden. En ev. köpare kommer då välja grannens hus framför ens eget om det skulle vara så att grannen har fiber och inte du. Hrm…. är fiber verkligen så viktigt att man väljer grannens hus som är mindre?? Och krävs det att grannen har sitt hus till salu eller dom bara köper det ändå, varesig grannen vill sälja eller inte? Iså fall talar det ju mer för att vi inte ska ansluta oss. För tänk om någon bara kommer och köper vårt hus rätt vad det är. 😳

Min stora ångest är att vi beslutar oss för att inte ansluta oss. Och sen ångrar oss bittert efteråt. Då ska det tydligen vara ännu dyrare att ansluta sig. 

Just i sådana här lägen önskar jag att jag bodde i hyreshus så att hyresvärden tog beslutet……och sen förmodligen chockhöjde hyran…