Stress och studentplanering

Det finns egentligen så oerhört mycket jag har velat skriva om den senaste tiden, men jag har helt enkelt inte tagit mig tiden att göra det. Det är så otroligt mycket som har rört sig i mitt huvud den senaste tiden. (Ja, tro det eller ej) Benjamin tar snart studenten (!!!!) Och jag känner mig mer och mer stressad inför det för varje dag som går. Benjamin är (som vanligt) lugnet själv inför det som kolla skall. 

Jag vet att det är meningslöst att stressa upp mig för studenten kommer galopperande oavsett om jag stressar upp mig eller inte. Men det är ju bara sådan jag är. Så fort något stort ska hända så är jag livrädd för att tappa kontrollen och då stressar jag upp mig. Jag verkligen hatar mitt kontrollbehov. Men jag vill ju att allt ska bli perfekt. Studenten är ”once in a lifetime” och jag vill att Benjamin ska bli nöjd och känna att det är hans alldeles egna dag. (Vilket han kommer känna oavsett om allt är perfekt eller inte) 

Hade det bara varit möjligt så hade jag haft all mat färdiglagad, dukningen klar, och ”champagnen på kylning. Men vissa saker måste jag tydligen vänta med.

Student mössan är beställd och levererad. En svindyr mössa som jag (eftersom jag känner Benjamin) är beredd på kommer vara försvunnen innan han hunnit sjunga första versen om studentens lyckliga dar.

Jag får nästan en tår i ögat när jag tänker på hur stilig han kommer vara med denna på huvudet ❤

När vi beställde mössan så gick man även med ett champagneglas med gravyr.

Det glaset kommer vara i skärvor innan Benjamin hunnit få slipsen knuten. Varför inte göra glaset i plast till en sådan dag? Ut över detta så gick man även med en visselpipa, en megafon och lite annat ”bra att ha” Ärligt talat, hur tänkte dom där? Tror dom inte att en student (och då framförallt vår student) kommer kunna föra ett öronbedövande oväsen utan hjälpmedel? Men dom har kanske i och för sig tänkt att dessa ”hjälpmedel” ska vara för att spara något på rösten så att den orkar med hela dagen och kvällen.

Studentplakatet är beställt och levererat.

Ja, idag hade jag inte tagit en sådan bild på ett litet barn. Men till mitt försvar så var det syrran som ”arrangerade” bilden och jag tog fotot. Jag var 22 år och skyller på att jag var ung och dum. 😬 (syrran som är äldre än mig var nog bara dum😂)

Tårta är beställd, för när Benjamin (kakmonster och gottegris) tar studenten så måste man ha tårta. Men även om jag kan baka tårta själv så har jag valt att betala någon annan för att göra den så att jag iallafall har EN sak mindre på min ”att göra lista” 

Jag inser själv i skrivande stund att det låter som att jag står helt ensam med allt medans Robban ligger på soffan och rullar tummarna. Men så är det självklart inte. Robban fixar och donar med det han kan, vilket nog inte är det lättaste eftersom jag har 

mina krav på att allt ska vara perfekt och på ett visst sätt. Jag har ju liksom allt klart i huvudet. Men han finns där och gör så gott han kan. Och när jag spottar, svär och fräser mot alla i min omgivning pga att jag håller på att rasa ihop av min egen byggda stress, så finns han där och tar tag i markservicen i vardagslivet. Allt det där som får stå på vänt när jag släpper allt för att fokusera på studenten. Han är min klippa, min prins, min pusselbit ❤

Jag försöker verkligen hålla mig lugn inför det här. Och än så länge så går det väl någorlunda, men ju närmare vi kommer desto värre kommer det att bli. Jag vill ju bara att Benjamin ska få den bästa dagen i sitt liv.

När detta väl är över så kommer jag troligtvis rasa ihop i en utmattad hög och lova mig själv att när Jonathan om 2 år tar din student så ska jag ha ett större lugn. Kanske kommer jag t.o.m tro på mig själv. Trots att jag innerst inne vet att jag om 2 år är samma söndertrasade vrak igen.

Grattis Benjamin

Idag kl 13:30 för precis 19 år sedan så förändrades mitt liv för alltid. Det var i just det ögonblicket som jag för första gången kände en kärlek större än vad som kan beskrivas med ord. Just i det ögonblicket så lämnade mitt hjärta kroppen och har sedan dess vandrat omkrinh utanför min kropp. Just där och då så förstod jag att allt som jag tidigare har tyckt varit viktigt i livet, plötsligt inte var viktigt alls. Det enda som från den dagen var viktigt var mitt älskade barn. Min fina lilla pojke ❤ 

Den där underbara lilla bebisen har idag växt om mig och blivit en lång man med bas röst. En man som idag fyller 19 år. Vad hände?? Var tog min lilla bebis vägen?? 

Grattis på din dag Benjamin.Hur gammal du än blir så kommer du alltid att vara min lilla fina kille. Och jag kommer älska dig gränslöst i resten av mitt liv. ❤

Kråkslott och skatbo

Igår var det någerlunda härligt väder. Så här stod ytterdörren öppen hela dagen och släppte in friskluften i huset medans jag höll på och städa.  Fram mot kvällen så la jag och Robban oss, fortfarande med ytterdörren öppen,  i vars ett soffhörn och slappade efter alla våra bestyr. VARFÖR är det så att det alltid är något som händer just när man sätter eller lägger sig ner? Är det inte telefonen som ringer så ringer det på dörren. Eller något annat som gör att man måste resa sig från den där sköna soffan igen. Just igår när vi lagt oss där, så började det bankna och slå mot ett fönster. Det lät lite som om Liam stod och slog eller kastade sin bandyboll mot rutan. Vi lyssnade på ljudet en stund och hoppades att Liam skulle ta sitt förnuft till fånga och sluta med sitt ofog. Men han bara fortsatte, fortsatte och fortsatte. 😡

I hopp om att få stopp på honom, utan att behöva resa mig från den sköna platsen i soffan, så vrålade jag SLUTA!! Men han bara fortsatte. Till slut reste sig Robban och gick för att säga till honom. Jag hörde honom säga, från hallen, ”Vad sysslar du med?” Sen vrålar han ”Jessica, skynda dig hit. Du vill nog skriva en blogg”

Jag sprang ut till honom i hallen där han stod framför Benjamins dörr, som han hade stängt. Han förklarade att där var en skata på Benjamins rum. Jag funderade på om han menade att ett av hans ex hade kommit på besök. Innan jag försiktigt öppnade dörren och tittade in.

Där inne befann sig Benjamins nya ”husdjur” en stor skata som panikslaget flög mot fönstret och tappert försökte fly. (En helt förstålig reaktion från alla levande varelser som kommer in i den röran) 


Eftersom vi hade haft ytterdörren öppen så hade skatan beslutat sig för att vidga sina vyer och flyga in och se sig omkring. Alternativt så hade hans gps kärvat och lett honom alldeles galet. 

En del av mig ville bara stänga dörren igen och låta han vara där inne som en ”rolig” liten överraskning till Benjamin när han kom hem från jobbet i natt. Men han bankade ju så förbannat på fönsterna så jag visste att jag inte skulle få någon sömn. Så jag öppnade fönstret och släppte ut honom.

Jag skickade en liten film (som dessvärre inte går att ladda upp i bloggen) på fågeln till Benjamin och skrev: 


Jag fick bara ”Va fan?? 😂😂” tillbaka. Jag antar att han inte ville ha någon fågel??

När skatan väl var utsläppt så la sig lugnet åter över det Sandénska kråkslottet (Skatboet??*fniss*) och natten blev lugn. 

När jag vaknade i morse så gjorde jag det samma som jag alltid gör när Benjamin inte varit hemma när jag gick och la mig. Jag tittar ut genom fönstret och tittar så att hans bil står där, vilket sladdrar om att han är hemkommen och ligger och sover nere på sitt rum. Skulle bilen inte stå där så skulle jag förmodligen få hjärtstillestånd och slänga mig på telefonen och ringa missing people. Tack och lov så stod bilen där. Precis innan jag går ifrån fönstret så får jag syn på en bekant varelse. Där på en stolte intill hagen satt han. Besökaren från igår.

Idag är det kyligare än igår och jag antar att han satt där och hoppades på att vi skulle öppna upp ytterdörren igen så att han kunde flyga in i värmen igen.

 


Bra kvinna reder sig själv. 

I går var jag och Robban och köpte loungemöbler. (som det så fint heter) 4 gigantiska lådor asades upp på uteplatsen och jag förutspådde att dom där lådorna skulle innehålla 45627272 skruvar, brickor och muttrar som jag skulle komma att svära över. I bästa fall skulle det vara hela sidor som sen (under ilska och svordomar) skulle skruvas ihop. I värstafall skulle det ligga en massa järnstänger som skulle skruvas ihop till ramar och en gigantisk rulle med ”rotting” som man själv fick fläta ihop på de där egenhändigt ihopskruvade järnramarna. 

Vi kom hem ganska så sent med de där lådorna och tog beslutet att inte ge oss på dom där och då. Utan att ta tag i det i kväll istället när vi båda kommit hem från jobbet. (Och då är som tröttast och mest lättretliga så att det leder till bråk och skilsmässa att ge sig på att skruva möbler)

I morse så vinkade jag av Robban när han körde till jobbet och skulle sen sätta igång med ”lite” välbehövlig städning här hemma innan det var dags för mig att köra till jobbet för möte. Jag började så smått, men varje gång jag gick förbi köksfönstret så såg jag dom där gigantiska lådorna stå där ute och bara skrika efter att få bli öppnade och ihop skruvade.

När jag varit ute för att slänga sopor så tog nyfikenheten överhanden. Och jag bestämde mig för att bara titta lite försiktigt ner i dom där lådorna för att skaffa mig ett litet hum om vad som väntade i kväll.

Det visade sig att soffan var i 3 färdiga sektioner som bara skulle ”klickas i” varandra. Bordet skulle skruvas ihop med 4 skruvar och sen skulle det vara klart.

Enligt instruktionsbladet så skulle man vara 2 när man byggde ihop dom.


Att vara 2 är för amatörer tänkte jag och kavlade upp ärmarna för att sätta igång. 💪🏻

Jag drog och slet (Och ja jag ska väl erkänna att det hade underlättat om man var 2) och vips så var allt färdigt och på plats. 😀 Att detta skulle ske visste Robban när han gav sig av till jobbet i morse. Han känner mig och vet att jag omöjligt skulle kunna låta dom där lådorna stå orörda. Kanske var det just det som var hans tanke igår när han föreslog att vi skulle låta det vara till idag. OM vi hade gett oss på det igår kväll så hade han ju varit närvarande och hade då inte kunnat smita undan. Genom att vänta till i kväll så visste han att han (om han ville) bara skulle kunna komma hem och lägga sig på den där soffan och ta det lugnt efter jobbet. Dock tänker jag inte berätta för honom hur jävla busenkelt det var att bygga ihop. Jag låter honom tro att jag har suttit här och flätat soffa hela förmiddagen. 😜

När vi var inne och köpte soffan igår så hittade jag även 2 höga krukor som kommer att bli fina med blommor i intill soffan. Robban ifrågasatte lite om jag verkligen skulle ha dom. (Antar att han tyckte det var onödigt eftersom han vet att jag inte har belönats med gröna fingrar och att de där blommorna inom allt för snar framtid kommer att vara vissna) Men jag låtsades att jag inte hörde honom och kånkade bara med mig dom till kassan (antar att det var svar nog *Fniss*)

Tänk så fint det kommer vara med blommor i dom…….i 3 dagar innan jag har lyckats ta död på dom

Att jag som kvinna tar tag i sådant här själv kan ju kanske ge Robban manlighet en liten törn. Så jag tänkte att något måste jag ju lämna till honom att göra…… så nu står det ”köra till tippen” på hans ”att göra lista” Under tiden som han kör dit så ska jag lägga i dynorna i soffan, lägga mig där med en god bok och ett kallt glas vin i solskenet……. som jag hoppas snart dyker upp.

 

Far och son fullt ut.

Detta inlägget kommer med största sannolikhet att få en specifik läsare att sätta kaffet i halsen. Och jag kan ju bara beklaga att h*n får veta detta via min blogg istället för av den person som borde ha berättat.

Dom som känner mig och min familj eller som har läst bloggen länge vet att Benjamin har haft en  far ( = biologiskt & juridiskt) och en Pappa ( = Ansvar & Engagemang) Han far har skrivit en kråka på ett papper och har tyckt att det har varit fullt tillräckligt. medans hans pappa (Dvs. Robban) har valt att finnas där i vått och torrt, i medgång och i motgång. Han har alltid funnits där. Försörjt, uppfostrat, känt stolthet och gränslös kärlek och följt honom genom livet. När Benjamin tog sitt första stapplande steg så fanns Robban där. När Benjamin trillade och slog sitt lilla (då) knubbiga knä så fanns Robban där för att blåsa, plåstra om och trösta. När Benjamin började skolan så stod Robban där stolt på skolgården och såg honom gå in i klassrummet med sin nya fina spindelmannen ryggsäck på ryggen. Robban har funnits där i alla lägen. Han har alltid satt Benjamin och hans bröder i första rummet. Dom har gått före ALLT.  Benjamins FAR har gjort precis tvärt om. Han har hållt sig så långt borta som han bara kunnat. (bortsett från små korta perioder då han, tvingad och styrd av sin mor, har gjort ett tafatt försök att vara pappa en kort tid innan annat har lockat mer) Robban har varit pappa fullt ut i Alla lägen……utom ETT. Det har inte varit hans namn som stått på det där betydelselösa pappret. I alla register har det stått ett annat namn än just Robbans……. nu gör det inte det längre. Nu är Robban pappa på ALLA sätt som bara går. 

Idag fick jag ett sms från Robban när jag var på jobbet. Han skrev att han hade blivit pappa. Robban och Benjamin hade fått ett efterlängtat besked med posten. 

 

 

Och DÄR fick fd svärmor kaffet i vrångstrupen!! Men innan du, C.O, kastar dig på telefonen för att ringa runt till allt och alla och snörvla om vilken hemsk människa jag är som har tillåtit detta, så vill jag visa just dig en annan sak som stod i det där brevet.

 

 

 

 

För att fira att Benjamin numera bara har EN enda pappa så bjöds det på tårta i det Sandénska kråkslottet.

Benjamin och hans PAPPA skär första biten av tårtan.


För att vara pappa krävs KÄRLEK inte DNA

 

Ett stort GRATTIS till Robban och Benjamin som blivit far och son även på alla papper. <3