Förlåt jag har ljugit.

Förlåt mina älskade läsare. Jag har ljugit!!! Men det måste väl ändå ses lite som en förmildrande omständighet att jag faktiskt inte var medveten om det när jag gjorde det. Jag skrev att vi skulle vara på Gotland till den 30 juli. Och det var verkligen vad jag trodde. Som ni kunnat läsa tidigare så hängde mitt äktenskap på en skör tråd inför resan. Robban tjatade något så förskräckligt om ombokning så att hela mitt tålamod tog totalt slut. Som ni vet fick vi en vecka full av SOL. Och dom av er som känner mig personligen förstår nog att jag inte har missat en enda chans att pika Robban för det. Varje dag har jag hittat ett (eller oftast flera) tillfällen att säga att jag borde ha lyssnat på honom och bokat om resan. När vi har suttit i kvällssolen på solsidan (”Bennes” restaurang) och tagit en drink, 

När vi har suttit i solen på Fårö och käkat en ljuvligt god vedugns bakad pizza, 

Eller när vi har varit vid den blå lagunen för att bada. 

Varje gång har jag påpekat att vi borde ha bokat om så att vi slapp detta vädret. Och varje gång har Robban muttrat något ohörbart. 

Och ju närmare vi har kommit vår hemresa så har han om och om igen kommit med förslaget att vi ska boka om vår hemresa och stanna länge. Vad fan är det med den där mannens förkärlek till ombokningar?? Dock har jag, till skillnad från vid hit resan, hållt med honom. Och härom dagen gick jag in för att kolla om det faktiskt var möjligt att åka senare. Det gick av någon anledning inte att logga in på Destination Gotland. Så jag fick helt enkelt ringa dom och se vad som gick att göra. Jag bad om att vi skulle få stanna till tisdag. ”En dag extra då alltså” sa killen jag pratade med. Jag funderade på om killen var räkne kunnig eller inte. Från söndag till tisdag blir väl ändå TVÅ dagar??’ Då talar killen om att vår hemresa var bokad till måndag kl 19:55. Jag blev ruskigt glad men bad honom ändå att kolla möjligheten att få stanna till Tisdag. Men det fanns inga båtar. Så vi hade inte så mycket val annat än att åka hem på måndag. (Dvs idag).

Jag och Robban blev nöjda över att få en dag mer än vi trott. Det blev inte Jonathan. Han hade ställt in sig på att få komma hem och träffa flickvännen på söndagen och en extra dag är låååång när man är kär. Flickvännen hoppade inte heller av glädje. Och gemensamt klurade dom ut att Jejje kunde åka hem som planerat på söndagen och att hon kunde köra de 27 milen (enkel resa) och hämta honom när han steg i land. Ja dom kan då klura ut det dom där ungdomarna. Och vad gör man inte för kärleken? Så trots att hela mitt inre skrek så bokade jag om Jejjes del av biljetten och lät honom ge sig ut på det stora öppna havet alldeles ensam. Eller ja, ensam var han väl inte. Men iallafall utan mig. 

Hela familjen följde honom till båten för att hjälpa honom att checka in och vinka hejdå. EN dag tidigare än oss åkte han. Ändå fick jag honom att skämmas genom att börja böla vid incheckningen. Förlåt älskade Jejje. Jag vet att jag är alldeles för bölig när det kommer till mina barn. Men jag älskar ju er så!!

Det blev så väldigt tomt när han åkt. Och den helhet jag känt av att ha alla mina prinsar i närheten var plötsligt borta. 💔

Idag har vi sugit ut det sista ur vår Gotlands vistelse genom att åka till Tofta och bada i havet. 


Hur mycket jag än försökte bromsa dagen så gick den ändå alldeles för fort. Och till slut kom det oundvikliga. Att än en gång tvingas säga hejdå till Benjamin. Och ännu rn gång brast mitt hjärta. Och även om jag verkligen försökte låta bli så stod jag där inne i restaurangen, bland gästerna, och snörvlade. 

Älskade son. Du och dina bröder är mitt allt. ❤

Det har hänt att jag har känt att jag inte vill lämna en semester ort innan när det varit dags att köra hem från en semester ort. Men inte så som idag. Idag kände jag en fruktansvärd ångrst och jag skulle.kunna ge allt för att fånstanna…..bara några dagar till. Samtidigt så ville jag ändå hem till min älskade Jejje.

Hejdå solen, hejdå vackra Gotland och hejdå älskade son. 😢

25/7 otrevlig dusch upplevelse.

Ännu ett inlägg som publiceras efter att vi kommit hem.

Idag var det dags för mig att motvilligt prova campingens duschar. Det är ju alltid en spännande och oftast en oangelägen upplevelse. I vanlig ordning och på dom allra flesta campingar så är det en massa duschbås på rad. 

Där pressar man sen in sig och försöker lägga upp sina tillhörigheter på hyllor eller krokar för att dom ska hålla sig någorlunda torra under duschningen. Men det kvittar hur man än bär sig åt för det skvätter lik förbannat vatten på dom (eftersom få campingar kostar på sig ettduschdrapperi) och dom är fuktiga innan man duschat klart. 

Som på så många andra campingar så kostar det att duscha även här. Man får snällt spatsera upp till receptionen och ”tanka” ett kort med pengar. Ett kort som man sen lägger mot en liten dosa i duschen för att få varmvatten. 

4 minuter för 5 kr. När jag måste betala extra för duschen så blir jag otroligt stressad. Jag duschar på nolltid för att inte behöva betala mer än nödvändigt. Vilket förmodligen är just den effekt dom är ute efter för att spara vatten. Men om det kostar 5 kr för 4 minuter. VAD är det då jag betalar för? Är det för själva vattnet eller är det för att jag uppehåller mig i båset?? För medans jag schamponerade och tvålade in mig så stängde jag, Miljömedvetet (och ekonomiskt) av vattnet. Den som spar hon har, tänkte jag. Men så fan heller. För tiden tickade minsann på ändå. Alltså så tog dom uppenbarligen hyra för min blotta existens i det där båset. 

Nu hade jag förmodligen inte duschat längre oavsett om det hade varit gratis. För i ett bås längre bort stod en man och äcklade sig något kopiöst. Han hostade, snörvlade och harklade, verkligen tog i från tårna. Spottade sen ljudligt innan han återigen tog i, drog in snor och harklade innan han ännu en gång ljudligt fyrade av en spottloska. Fräching!! Jag stod där inne i mitt lilla bås och stress duschade, samtidigt som jag kämpade som ett djur för att inte vråla att han var ett jävla svin. När jag duschat klart så torkade och klädde jag mig i en hast för att komma där ifrån fortast möjligt. Samtidigt som en del av mig bara ville stanna kvar för att se vad det var för ett svin som kom ut från det där båset. Men samtidigt så kom jag, efter en snabb överläggning med mig själv, fram till att jag nog trots allt mådde bäst av att inte veta. Dessutom så hade jag hittat en sak som ägaren nog vill (eller åtminstone  borde) få tillbaka. Så jag tog en bild som jag överväger att sätta upp på anslagstavlan i receptionen.

UPPHITTAT! Tupé, finns att återhämta i duschen!! 

28/7 Din jävla husvagn ska brinna i natt!!!

Nu är jag riktigt jävla förbannad. Det finns väldigt många irritationsmoment på en camping. Hund jävlar som står och skäller med ägare som inte säger ifrån, barn som helt utan anledning skriker för allt vad lungorna klarar av och folk som inte kan städa upp efter sig i de gemensamna utrymmena. Men idag har jag upplevt det som är det absolut värsta irritationsmoment man bara kan utsättas för. En handling som verkligen fick min bägare att rinna över!! Det största (iofs oskrivna) brott som någon kan göra eller utsätta någon för. Och som ovilkorligen borde straffas med döden!! 

Jag hade stoppat in en maskin tvätt i den gemensamma tvättstugan. Betalade snällt de 20 kr det kostar för att få tvätta. (Inte för att jag ville utan för att maskinen inte skulle starta utan betalning.) 57 minuter skulle maskinen ta. Jag gick hem igen. Berättade för Jejje och Liam hur dags maskinen skulle vara klar och bad dom hämta upp den när den var klar. Eftersom jag och Robban skulle vara på krogshow då. Liam ställde sin klocka på alarm för att säkert inte glömma det. Jag och Robban kom dock iväg lite sent och det kom sig så att vi hade följe till tvättstugan. När vi kommer fram så står där en häxa i 25 års åldern där och tömmer maskinen och trycker ner MIN tvätt i en jävla plastkasse som hon har hittat i tvättstugan!!!! Jag expoderade!!!! Jag frågade VAD ända i helvete hon hade på min tvätt att göra. Varpå hon halvt stammande svarar ”Den hade precis stannat” -Ja men det ger väl för fan inte dig rätten att plocka ut min tvätt?!? Man väntar väl för fan tills den som stoppade in tvätten kommer och tar ut den?? Jag skulle vilja veta vad som tidigare varit i den påse som du tryckte ner min tvätt i. 

Men se det visste hon ju inte för den påsen hade hon ju hittat i tvättstugan. Alltså så var varken tvätt eller påse hennes. Jag kokade!!! JAG betalat 20kr för att rätta min tvätt. Ställer t.o.m klockan för att hämta ut tvätten i tid. Men någon jävla fi**a står och trycker ner MIN nytvättade tvätt i en jävla påse dom kan ha underlåtit precis vad fan som helst. Lilla Egon i grann vagnen kanske hade gjort på sig. Hans mamma kanske fraktade ner hans ner sketna kläder till tvättstugan i just den påsen. Och sen står någon annan jävla slyna och trycker ner MIN tvätt i den påsen!!!! Man rör inte andras saker och framför allt inte min tvätt. Nu så här i efterhand så ångrar jag att jag inte slet påsen ur händerna på henne, tryckte in all tvätt i maskinen igen och tvingade henne att betala för att tvätta om den. Men vi hade en tid och passa så jag bara gick där ifrån och lämnade henne med darrande underläpp. Det sista jag sa till henne var att hon kunde räkna med att hitta sin egen jävla tvätt på golvet när hon kom tillbaka. Jag antar att hon i fortsättningen passar sig för att röra andras saker!! 

Vi gick bort till restaurangen där den show vi skulle se skulle vara. Jag var fortfarande jävligt irriterad och hade svårt att släppa det. Men jag och Robban beställde vara en öl och cider av den duktiga personalen (😉)

Vi satte oss på den soliga uteserveringen och jag började så smått återfå lugnet. 

Det varade dock inte jätte länge. För när vi sitter där och njuter av vår öl och cider så dyker en kärring upp och sätter sig vid vårt bord. Jag var precis på väg att spydigt säga ”Jo men slå dig ner för all del” Men jag han knappt öppna munnen innan hon började gorma och ifrågasätta varför jag hade skällt på hennes (ouppfostrade) dotter i tvättstugan. Bakom ryggen hade hon en annan (minst lika ouppfostrad) dotter som tycktes tävla med sin mamma om vem som kunde gorma högst och vem som kunde fälla den mest korkade kommentaren. Jag utsåg mig själv till dommare i tävlingen och måste nog säga att dom fick dela på första platsen.

Jag föklarade att man ta mig fan väntar tills den som äger tvätten kommer och ta ut den. (Så vida det inte dröjer timmar) då fräser dotter 2 att man minsann ställer klockan och ser till att komma i tid. Eeeeeehhhh det var ju precis det vi hade gjort!!!!  Då börjar hon gorma om att man minsann inte kan låta sin tvätt ligga i maskinen i en halvtimme efter sin tvätt tid. Och det höll jag ju absolut med om. Men nu hade jag ju heller inte gjort det. Så det var väl ganska så orellevant. Annars så skulle ju jag sitta och räkna upp minst 15 saker till som man INTE gör i en tvättstuga. (Där pressa ner någon annans tvätt i en smutsig plastpåse skulle stå överst på listan!!) Så OM dotter 1 hade påstått det så ljög hon. Och då är hon ju inte bara ouppfostrad utan även en lögnhals!! Kärringen tog till orda igen…..eller det gjorde hon egentligen inte alls. För hon hade gafflat i mun på sin dotter hela tiden men jag tyckte det var jobbigt att lyssna på båda samtidigt så jag pendlade lite mellan dom. Lyssnade typ på den som kläckte den dummaste kommentaren just för tillfället. Men hon (kärringen) upplyste mig om att jag minsann inte skulle hota hennes dotter en gång till. För jo jag hade minsann hotat med att slänga ut hennes tvätt på golvet. Hrm…..om hon reagerar så starkt på att jag säger att jag ska köra en sak så borde hon ju förstå varför jag reagerade så starkt på att hon inte bara hotade utan verkligen gav sig på min tvätt. Hon skulle minsann gå till receptionen och anmäla mig så skulle vi se vem som fick rätt. Och dessutom så skulle jag få med henne att göra. Nu blev jag riktigt rädd!! Skulle jag få både henne och perdonalen emot mig??? Ve och fasa jag kommer aldrig våga visa mig ute igen!! Men om ni skulle höra på nyheterna om en brinnande husvagn på Gotland så är risken stor att det är jag som, i skydd av mörkret, har varit ute och lekt med tändstickor i natt. För man rör och inte min tvätt. 😈

26/7 språksvårigheter

Utanför husvagnen sitter Robban i kvällssolen och grillar så att grannarna flyr in i sina resoektive semester bostäder för att undkomma röken och matosen. 

Då kommer plötsligt en hubil och ska backa in på platsen intill oss. Föraren sticker ut huvudet genom den nervevade rutan och frågar, på engelska, om Robban kan kolla backningen och säga stopp innan han nådde grannens vagn. Det ställde Robban upp på, trots att han helst hade sett att vi inte alls fick någon granne. När husbilen kommit på plats så konstaterar Robban att deras tomt egentligen är större och att dom får lov att ställa sig närmare oss om dom vill. Detta förklarar han på knagglig engelska. Men den nykomna grannen säger att det är okej. Då ställer Robban frågan: Do you have…. markis?? 

Vid vårt bord någon meter bort sitter Liam (som, till skillnad från sin far, är grym på engelska) i full färd med att skriva vykort till mormor och morfar. När han hör Robbans fråga så fullständigt bryter han ihop av skratt, vilket skapar en kedjereaktion och får även mig att vika mig av skratt. Den stackars nykomna grannen måste verkligen undra vad det var för idioter han hamnat intill. En som inte kan hålla isär två språk och två som skrattar så att tårarna sprutar åt eländet..😂😂😂

Pinsam sexupplevelse

Sitter och njuter av att ha semester medans jag ”sippar” på ett glas vin och bläddrar i en Hänt extra. Jag förstår egentligen inte varför jag ens offrar 17 jävla kronor på den skit tidningen var och varannan vecka. Den är så full av sladder och skitsnack som en tidning kan vara och jag blir ofta irriterad när jag läser skiten. Just pga allt skitsnack. Men ändå köper jag den om och om igen. Jag måste vara ganska korkad!!

Denna veckan är där ett reportage om en pinsam händelse som en kåt 20 åring hade med sitt engångsligg. Ja händelsen var så pinsam att hon inte ens ville berätta för personalen på akuten om vad som hade hänt. Hon bad om penna och papper och skrev istället en lapp om hur hennes sexleksak fastnat en bra bit upp i baken. Usch vilken pinsam historia. Ja den var så fruktansvärt pinsam att hon helst.bara ville sjunka genom jorden och bara glömma hela händelsen. Så därför kontaktar hon en tidning. Går ut med namn, bild och och nästintill fullständig adress. Samt berättar om hela händelsen och för att förstärka det hela så visar hon stolt upp själva ”leksaken” som nu har kommit ut igen. 

Ja jag klandrar inte henne. Även jag (som sällan har vett att skämmas) hade tyckt att det var pinsamt att komma till akuten och berätta. Men jag tror nog att jag hellre hade gjort det än att berätta om det i en tidning som når ut till ”några” fler än en sköterska på en akutmottagning.

Olika syn på dåligt väder.

Som alla trogna läsare vet så befinner sig vår älskade Benjamin på Gotland. Där har han varit nu i lite mer än en månad och mitt hjärta blöder av saknad efter honom. Redan när det blev klart att han skulle dit och jobba så sa jag att jag ville dit på semester i år. Robban höll med. Om han gjorde det för att hålla mig lugn eller för att även han kände ett behov av att träffa Benjamin är oklart. Det kan iofs vara en kombination av båda. 

Benjamin han knappt utanför Bjärnums skyltarna (trots att dom står ca 20 meter från vår husknut) innan jag bokade båtresa och camping. Den 23-30/7 skulle det bära av. (Vilket kanske nu får er att förstå att detta inlägg publiceras först efter att vi kommit hem igen) Och sen var det bara till att vänta och längta tills det var dags. Någon vecka innan avresa så tittade Robban på någon sida där det sladdrades om att vädret under vår vistelse inte skulle vara det bästa. Och så kom han med förslaget att vi skulle senare lägga resan. Jag himlade med ögonen och talade om att det var ett väldigt dåligt förslag. Jag hade redan saknat och längtat tillräckligt länge. Någon dag senare så kollade Robban åter igen vädret, som fortfarande visade på regn. Och åter igen påpekade han att han tyckte att vi skulle skjuta på resan. Och åter igen himlade jag med ögonen och talade om att jag längtade efter min ”lilla” pöjk och att jag inte ville vänta så mycket som en enda dag längre än nödvändigt för att få träffa honom. Så här fortsatte det dag efter dag. Koll på väderleks rapporten och gnäll om att vi borde skjuta på resan. För varje gång så suckade jag allt ljudligare och himlade allt kraftigare med ögonen och påpekade varje gång att jag inte ville eller ens tänkte skjuta på resan. Jag skulle fullkomligt skita i om det så var orkan, monsun regn, snöstorm, jordbävning eller tornado. Jag skulle till Gotland och den resan skulle påbörjas den 23 Juli 2017!!!! 

När så Robban för 54689:e gången påpekade väder och framflytt av resa så fick jag tillslut ett psykbryt och talade om att jag ta mig f@n skulle avboka den satans resan, lämna robban och husvagnen hemma och istället boka hotell, motell, vandrarhem, b&b, tält, koja, parkbänk eller en pappkartong om så skulle vara. För JAG skulle iallafall åka och träffa Benjamin. Och detta tänkte jag göra den  TJUGOTREDJE JULI TVÅTUSENJUTTON!!! Och jag skulle ta med mig ett PARAPLY om ifall att det nu skulle regna så jävligt som han förutspådde. Jag spottade och svor och övervägde för en stund att ta ut skilsmässa. Robban tyckte jag överreagerade. Han hade ju bara gett ett förslag. Hrm……. ja samma förslag 6445678 gånger!!! Det var lika många gånger som jag röstade ner förslaget Dock hade jag tydligen varit något otydlig i min ner röstning eftersom han fortsatte med sitt ”förslag” 

Mitt vredesutbrott fick dock äntligen honom att förstå att jag var orubblig. Och plötsligt så tyckte han att vi trots allt skulle hålla kvar vid den resplan vi hade haft hela tiden. Förmodligen för att han dels visste att det var lugnast så och dels för att han visste att jag verkligen skulle dra iväg på egen hand om det var nödvändig

Så den 23:e hakade vi på husvagnen och gav oss iväg mot Oskarshamn och den väntande färjan. Ungefär samtidigt som vi skulle sätta oss i bilen så öppnade sig himlen…… lite som ett dåligt omen som ville skrika till mig att jag borde ha lyssnat på min man. 

Men ju närmare Oskarshamn vi kom, ju finare blev vädret. Och ju närmare Gotland VI kom, ju mer helt började mitt hjärta kännas. ÄNTLIGEN skulle jag ha alla mina prinsar omkring mig igen. ❤

Jag har ju väldigt sällan fel (jag är ju kvinna liksom) men om jag väl har fel så har jag inga problem att erkänna det. Så jag vill nu visa med bilder vilket fruktansvärt väder vi har tvingats bevittna under vår Gotlands vecka.

MÅNDAG

TISDAG

ONSDAG

TORSDAG

FREDAG

LÖRDAG

SÖNDAG 

I mitt tycke så räknas ständigt solsken som iallafall ”någerlunda” bra väder. Men vi har väl olika syn på dåligt väder Robban och jag. 

Jag får väl dock erkänna att en liten stund på söndagskvällen så kom det en skur. Den allra första under hela vår vistelse. 

Det regnande på ganska kraftigt i en timmes tid. Sen var det över. Och jag undrar om det var den lilla (okej,den var ju faktiskt ganska rejäl när den väl kom) regnskuren som var orsaken till att Robban försökt tjata hål i huvudet på mig om ombokning för??? 

När regnet väl dragit över så återkom solen igen. Alldeles lagom för att ge oss en vacker solnedgång. 

Det har varit en helt underbar vecka på många sätt. Alla mina älskade prinsar omkring mig, sol, bad, god mat, goda drinkar, upplevelser och upptäckter. Jag älskar verkligen Gotland. Det är så oerhört vackert. ❤❤❤

Skitigt skat party

Vi har, periodvis, ganska gott om skator i vår trädgård. Och då syftar jag inte på mig själv utan på fågelarten. 

Dom tycks ha hittat ett smörgåsbord uppdukat med diverse läckerheter i vår trädgård. Ofta sitter dom uppe på taket till villavagnen och mummsar på något gott från häng rännan. Det gör iofs ingenting. För samtidigt som dom sitter där och rotar runt efter godsaker så sprätter dom upp löv och annat skit som ligger där. Och då blir ju rännan tömd samtidigt. Sen behöver Vi bara sopa upp möget från uteplatsen, eller låta vinden ta hand om det.

För ett tag sedan var det ju dock en skata som tog sig in i huset och in på Benjamins rum. Det var inte riktigt lika uppskattat. Vad den skulle där och göra förstår jag inte. Om den tog sig dit i jakt på mat så var den verkligen helt fel ute. Just på Benjamins rum (eller överhuvud taget i närheten av Benjamin) är sista stället man kan hitta mat. Allt som är ätbart tuggar han nämnligen i sig själv innan man ens hinner blinka. 

I går kväll när jag röjde i kölket så konstaterade jag att att organiskt påsen var full. Så jag bytte helt sonika ut den. Den gamla och fulla ställde jag utanför ytterdörren och skulle senare, när jag var klar i köket, gå med den till soptunnan. Jag skulle bara……

Jag vet ju att jag ska göra saker direkt, annara så glömmer jag ju. Och så blev det även denna gången. Så när jag steg upp i morse så insåg jag att det varit skatfest på vår uteplats.

SUCK!!! Skjut mig!!! (Och skatorna!!) Här dukar man (oavsiktligt) upp en hel festmåltid. Och som tack får man sanera halva uteplatsen. 😡

Gamla systrar. 

Är det verkligen helt olagligt att slå sina barn?? Någon typ av förmildrande omständighet måste det väl finnas? Det heter ju ”ingen regel utan undantag”

Idag har jag, Robban och Liam varit inne i stan och uträttat ärenden. När vi sitter i bilen på vägen hem så frågar Liam om mormor och morfar (alltså mina föräldrar) alltid har bott i huset där dom bor nu. Jag förklarade att morfar bodde inne hos min farfar när han och mormor träffades. Och att dom sen tillsammans bodde uppe på ”vinden” hos min farfar, där det fanns en lägenhet. Och så förklarade jag att dom bodde där tills moster (alltså min syster) föddes och att dom efter det köpte huset dom bor i nu. ”Är moster din storasyster?” Frågar Liam förvånat. Robban frågar om han inte visste att jag och moster var syskon. Varpå Liam svarar ”Jo, men dom är ju gamla båda två så jag visste inte vem av dom som var äldst” GAMLA?!?! Jag bad omedelbart Robban svänga av på en liten insiktsskyddad skogsväg långt ifrån ögon vittnen så att jag kunde lära Liam lite hut, men han bara fortsatte rakt fram så jag funderar lite på om han eventuellt höll med Liam.

Det är åtta år mellan mig och min syster. Så om Liam tycker att hon är gammal är väl kanske inte så konstigt. Men jag, är ju bara 25. Och det kan väl inte räknas som speciellt gammalt??  

Grattis älskade son

Idag har det gått 17 ofattbara år sedan vår älskade Jonathan kom till världen. Kl 10:29 den 18 juli 2000 tittade han ut. 3025 gram ”tung” och 49cm ”lång”

En underbar liten prins som skulle förgylla våra liv så otroligt mycket…….och även ge oss väldigt många gråa hår…..och under sina första levnadsår även ge personalen inom sjukvården en del att göra.

Vår lilla Jonathan visade sig snart vara ett riktigt litet yrväder som väldigt sällan var still och som var oroväckande orädd vilket gjorde att vi mer än en gång fick uppsöka akuten för div. skador som han ådrog sig i sin framfart. Men även om han många gånger höll på att ge både oss föräldrar och andra, hjärtstillestånd så var han (och är än idag) otroligt charmig. En kille med ett hjärta av guld.

Vår underbara prins som alltid har gått sin egen väg. Som aldrig har brytt sig om vad andra tycker. Den där finns killen som under en period valde att färga håret blått, för att han tyckte om det och inte brydde sig ett enda dugg om vad andra tyckte om hans minst sagt i ögon fallande hårfärg. Killen som under en period skulle ha tuppkam som var så hög att han nästan fick gå omvägar när han kom till en tunnel eftersom där fans en gräns för maxhöjd. För att sen plötsligt vilja ha samma frissa som pappa. Dvs. rakat. 

Den där ljuvliga lilla killen är nu plötsligt på väg in i vuxenlivet. Och idag fyller han alltså hela SJUTTON år. 

Vår underbara älskade prins. Grattis på DIN dag. ❤ Både pappa och jag älskar dig gränslöst och är så obeskrivligt stolta över att få vara dina föräldrar.