Jag- en slavdrivare

På Facebook får man varje dag en liten uppdatering om sina ”minnen.” Saker som man publicerat på just denna dag under åren tillbaka. (Tur att facebook minns, för jag gör då sannerligen inte det.) Nu i december månad har jag under flera dagar fått tillbaka blickar ang. renovering i olika delar av huset, under olika år. Har jag aldrig låtit Robban ta det lugnt under sina julledigheter??? 

När vi renoverade trappan till ovanvåningen så slipade vi bort all den mörka trista färgen och lackade det ljusa trärena som vi fick fram. 

Trappan ser dock inte så mörk ut som den verkligen var. Men man ser ju iallafall hur sliten den var. 

Robban slipade och slet för att få bort all lack (den som inte slitits bort av tidens tand) sen lackade han trappstegen och målade sidorna (som säkert heter ngt speciellt på en trappa) vita. Och vips så köndes det som en alldeles ny trappa. (Han passade samtidigt på att måla väggar osv. Och jag var riktigt nöjd med det nya utseendet. 

När Robban gav sig på detta arbete så diskuterade vi fram och tillbaka om vi skulle måla även ”front styckena” på.stegen. Men var rörande överens om att det nog skulle bli för mycket vitt. Och lät därför bli. Men så för ett tag sedan så la en av mina ”gamla” vänner på facebook ut en bild på din trappa efter att hon målat just ”front styckena” och det avgjorde saken för mig. SÅ ville jag ha även min trappa. Jag visade Robban bilden och han drog en djup suck, för även om även han tyckte att det var snyggt så visste han VEM det skulle komma att bli som var tvungen att utföra den där målningen. Efter det så har idén lagts lite på is. Det har varit så mycket turbulens kring så mycket annat som har gjort att just en trapp målning har känts väldigt onödigt att lägga energi på. Men då och då så har Robban lite försiktigt frågat om vi ska eller inte ska ta tag i den där målningen. Lite som att om han bara frågar tillräckligt många gånger så kanske jag till slut svarar att jag ändrat mig och vill ha trappan som den är, så att han slipper just det arbetet. 

Men så idag när jag kom hem så hade han gett sig på den. (Han insåg väl att jag inte skulle ändra mig oavsett hur många gånger han än frågade) Det verkar nästan som att han varit lite besviken för att jag inte, i vanlig ordning, har satt honom i arbete under årets julledighet. Alternativt så saknar han bara jobbet så mycket att han var tvungen att stilla som saknad med någon typ av målnings arbete. (Ska det vara på det viset så ska jag nog snart berätta för honom om mina planer för hallen på övervåningen 😬)


Som vanligt så kom kommentaren ”Nej för h****e, fotografera inte när jag maskerar. En riktig målare använder aldrig maskeringstejp” Nähä, då är Robban kanske ingen riktig målare då. Men skit samma, för duktig är han 😉 


Jag blev riktigt nöjd. Och oavsett OM jag inte varit det så skulle jag aldrig våga berätta det för Robban. 

Du kommer ångra det här

Även om dom håller på att tjata sönder låten på radion och även om den ger mig ett hugg i hjärtat varje gång jag hör den så gillar jag den. Men den ger mig den där jobbiga klumpen i halsen som jag jag tvingats kämpa med så ofta de senaste månaderna. För den stämmer så obeskrivligt bra. 

Du har mig i ditt grepp, på tusen skilda sätt. Du får mig dit du vill, ja du står aldrig still. Kan inte se dig klart, för du viskar ohörbart. Men jag håller mig vid Liv, jag håller mig vid liv. Jag önskar att någon gång få vakna till din sång. Som vaggar Mig till ro, istället för oro. För jag känner mig som en slav, som dansar runt sin grav. Men jag håller mig vid liv, jag håller mig vid liv.

När vingarna ej längre bär, du kommer ångra ångra det här. När isarna glider isär, du kommer ångra ångra det här. 

Din kärlek den är svart, din kärlek den gör ont. Jekyll and misses Hide. Vart vill du komma? Det har regnat över oss, i så många år. Men jag håller mig vid liv, jag håller mig vid liv. 

När vingarna ej längre bär, du kommer ångra ångra det här. När isarna glider isär. Du kommer ångra ångra det här.