Robban och hans stora trut.

Robban hittade ett golv på annons. Ett snuskigt billigt golv. Han har då verkligen näsan överallt och hittar en massa. Han visade annonsen för mig och jag skrek KÖÖÖÖÖP!!!! Så det gjorde han. Och genast satte jag igång att planera för inredning. Jag undrar om Robban där och då förstod att det där golvet skulle bli allt annat än billigt i slutändan. Jag vill ha nytt golv i ”hallen” på övervåningen och kan man köpa ett snyggt och bra golv till kraftigt reducerat pris så finns det inget att fundera över. Även Robban vill lägga nytt golv där. MEN….. Han vet ju innerst inne att det där golvet drar med sig en väldig massa. För inte kan man väl lägga nytt golv utan att först frächa upp väggarna med lite ny färg? Och inte kan man väl måla väggarna utan att måla taket? Och inte kan man väl ställa tillbaka dom gamla och tråkiga möblerna i en nyrenoverad hall? Innerst inne så vet nog Robban att det där golvet kommer att ge honom mer jobb än vad han har lust med 😬

Jag har funderat lite på varför killen på blocket sålde golvet så billigt. Var det för att han var katastrofalt dålig på matte och räknade så oerhört mycket fel när han skulle köpa golvet eller var det för att han har en likadan fru som Robban, som genast börjar planera för en totalrenovering av hela bohaget bara för att man köper ett golv och då sålde han golvet fort som attan. Kanske kommer golvet snart att vara till salu igen när Robban förstår vad det kommer att innebära.

Apple och handväska.

Att min mamma inte är speciellt teknisk är alla, som känner henne, rörande överens om. Så fort en teknisk pryl krånglar så ringer hon till mig. Jag är inte heller speciellt teknisk, men jämnför man med min mamma så är jag nästan geni på området. När mamma har problem med tex. telefonen så ringer hon till mig och så får jag så enkelt jag bara kan förklara hur hon åtgärdar problemet. Ett problem som allt som oftast har uppstått pga att hon själv av någon obegriplig anledning har varit inne och tryckt i en massa inställningar som hon inte ens ska trycka på. Jag förklarar hur hon ska göra och har jag tur så följer hon mina instruktioner utan att plötsligt börja klicka på en massa annat som jag inte ens bett henne att klicka på. När problemet är fixat så säger hon u 9 fall av 10 ”Åh, vad bra, nu kan jag det till nästa gång” Något som är ren och skär lögn. För bara någon vecka senare kan hon ringa om samma problem och jag får åter igen guida henne i hur hon rättar till. Jag har med åren lärt mig precis hur man måste gå till väga för att hon verkligen ska göra precis det hon ska. Jag kan inte förklara vilken ikon hon ska klicka på för då förnekar hon alltid att just den ikonen inte finns. Och det av den enkla anledningen att hon inte ser den. Syns det inte så finns det inte, resonerar mamma. Sen kan det kvitta om ikonen blinkar i neon över halva skärmen. För hon ser inte den, alltså finns den inte. Men jag har kommit på att om man istället frågar henne vad hon för tillfället ser på skärmen så rabblar hon upp alla ikoner. Inklusive den jag vill att hon ska se. Sen kan det ju ibland vara att hon tolkar dom lite som hon vill. En gång ringde hon mig och beklagade sig över att skärmbilden inte ville vända sig när hon vände sin platta. (En annan gång ringde hon och beklagade sig för att den verkligen gjorde det) Jag guidade in henne på rätt sida och frågade sen vad hon såg. Och jodå, hon såg en liten wifi symbol, ett litet flygplan, en halv måne och en pytte liten handväska. En HANDVÄSKA??? Jag som satt med samma ikoner framför mig bröt ihop av skratt och förklarade för mamma att den där lilla handväskan faktiskt är ett hänglås och att det var just det lilla låset hon skulle klicka på.

Mamma insåg själv att det inte fanns mycket till logik i att det skulle vara en handväska. Men vi fick oss båda ett gott skratt. Och efter det så har jag alltid kallat det för handväska. 😂

Swish och vuxenkänsla

Tiden går så obeskrivligt fort. Snart fyller Liam 12 år. TOLV!?!?! Det känns ju som om han precis var 7. Ett år till, sen är han tonåring!!! 😱 För ett litet tag sedan så berättade han att en kompis minsann hade fått ett alldeles eget bankkort. Och det ville Liam oxå ha. Jag frågade vad han skulle ha det till och han förklarade att han ville ha det till att betala i affären med och frågade samtidigt vad man annars hade ett kort till. Hrm…..jo, det hade han ju rätt i. Men jag (som inte riktigt vill gå med på att han börjar bli stor) hade hellre sett att han bad om en actionmangubbe eller ett nytt set lego. Jag tog upp frågan med Robban och vi kom överens om att det kanske var en bra idé. Så dagen efter när jag hämtade Liam i skolan så körde vi in på banken för att införskaffa detta hett efterlängtade kort. För att det ska finnas någin som helst mening med att ha ett bankkort så behöver man ju ha det kopplat till ett konto. Så kvinnan på banken hjälpte oss att öppna ett ungdomskonto. (Ungdom???? Min lilla, lilla pojke) Hon förklarade att man till detta konto kunde koppla både swish, bank id och internet bank. Och att man även alldeles gratis kunde få ett vanligt id kort. Det var väl lika bra att köra på rubbet tänkte jag. Även om jag inte riktigt kan se några tillfällen där en 12 åring ens behöver legitimera sig. Men gratis är gott tänkte jag. Och Liam tyckte att ett id kort i ägorna lät väldigt vuxet.

När allt var klart så fick Liam genast sin allra första swish (av mig) och hans lycka fann inga gränser. Han ville genast prova sin nya app och bestämde sig för att skicka iväg en swish till sin pappa. En hel krona skickade han iväg och skrev i meddelande rutan att han nu hade en alldeles egen swish. Sen gjorde han det samma till mormor och hoppades på att dom båda skulle fatta ”piken” Det gjorde dom och skickade tillbaka en swish till honom. (Dom var dock något generösare än vad han hade varit. Jag kanske oxå skulle skicka iväg en krona till dom🤔) Att en kille kan bli så lycklig av att få en enkel liten app. Men jag antar att det är den där känslan av att ha blivit stor som skapar en del av denna lycka. Hos mig skapar den enbart ångest!!!

Svin och munkavle

Det är väl ingen hemlighet att jag tycker att det är extremt äckligt när folk sitter och snyter sig vid matbordet. Det är ingen hemlighet för den som gör det heller för jag talar om högt och tydligt så att svinet i fråga vad jag tycker. Men ibland kan man (har jag fått erfara) vara i en situation där man verkligen inte får lov att säga något. Om man (Som jag) sitter på ett kalas där en släkting till den man firar tar en paus i ätandet och sträcker sig efter servetten så känner man hur paniken stiger i kroppen och man ber en tyst och stilla bön att vederbörande bara tänker torka sig runt munnen. Men innerst inne så vet man vad som komma skall. Gästen får tag på den där servetten och för den sakta mot näsan. Där och då så vill jag bara köra upp ett varnande pekfinger i ansiktet på gästen och väsa hotelser mellan hårt sammanbita nänder om vad jag kommer att göra om personen slutför det den påbörjat.  Men jag får inte. Jag måste bita ihop och låtsas att beteendet är helt okej. Trots att det inte på något sätt är det minsta lilla okej! Gästen för servetten till näsan och tömmer hela näsan i den tunna lilla middags servetten. Och jag sitter någon stol längre bort och kämpar som ett djur för att hålla tillbaka kväljningarna, samtidigt som jag biter mig i tungan så att jag får blodsmak i munnen för att INTE berätta för gästen vilket svin h*n är. När näsan väl är tömd i den där servetten så tror jag att eländet är över. Men gästen visar att h*n inte är nöjd med den tömning h*n precis har gjort. Det KAN ju finnas rester kvar. Så som om svineriet h*n precis har utsatt sinna bordsgrannar för inte var nog, så lindar hon in sina två pekfingrar i servetten och kör upp dom i vars en näsborre och gräver runt som för att torka upp riktigt ordentligt, innan h*n avslutar sitt svineri med att knyckla ihop servetten och lägga den lite ”snyggt och prydligt” på bordet under tallrikskanten. Sen högg hon åter igen in på maten som om ingenting hade hänt. 

Jag har frågat förr men ingen har kunnat ge mig ett svar: VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ ÄLDRE MÄNNISKOR OCH DERAS BORDS SKICK?!?!?!?!

Lådor och samlingsberg

Jag förstår verkligen inte vad det är med Robban och förpackningar!!! Han har börjat spara på förpackningar till saker han köper. (Eller börjat och börjat. Han har gjort det längre) För något år sedan när jag städade ett av köksskåpen (jo, jag har städat det igen efter det) så slängde jag tre lådor som det, en gång i tiden, hade legat hår trimrar i. Tre stycken, varav endast EN av dessa trimmrar (eller heter det trimmers??) fanns kvar i Robbans ägo. De andra två var utslitna, förbrukade och slängda sedan länge. Varför fanns lådorna kvar?? Redan när Robban tryckte in låda nr två så borde han ju visst att trimmer nr 1 hade gjort sitt. Varför skulle han då behålla lådan till den? Nu kan man ju iofs fråga sig varför han ens sparade låda nr 1 när han väl packat upp och börjat använda trimmern??? I samma skåp hittade jag lådor till mobiler som inte heller längre existerade i vårt hem. (Och förmodligen inte i någon annans hem heller. Möjligen på ett museum.) Jag brydde mig inte ens att om att fråga honom om dom där lådorna. Jag bara rensade ut och slängde och tänkte att om han (mot förmodan) skulle fråga efter dom där lådorna så skulle jag bara spela dum och låtsas att jag inte förstod vad han pratade om. Men nu visste jag att han inte skulle komma att fråga efter dom där lådorna. Han har nämligen, vad jag vet, aldrig haft någon nytta av de där original förpackningarna som han envisas med att alltid spara. När han fyllde år i november så fick han en vinkelslip av mig och barnen. Han öppnade sin lilla låda, tittade på sin nya slip……och ställde sedan undan lådan som han tänkte ställa upp på vinden för att spara!?!?!? Jag frågade hon varför och vad han tänkte att han skulle ha den där lådan till och fick svaret att den kunde vara bra att ha. Till??? Jo men om vinkelslipen tex skulle gå sönder och han behövde skicka tillbaka den. (Jag hade beställt den via nätet) Jag talade om att OM så skulle ske så skulle vi nog kunna skaffa fram paketerings material där och då. Är det ett garanti ärende så struntar dom fullkomligt i huruvida slipen kommer i sin originalkartong eller en vanlig skolåda. Ända gången man måste ha original lådan är om man vill utnyttja sin ångerrätt. Sen frågade jag om jag köpt rätt vinkelslip och om han hade för avsikt att behålla den. Jo så var det ju. Bra! Då slänger vi lådan!! Och så åkte den ut i soporna.

Igår hämtade Robban paket nere på ica. En ny och fin ”bygg radio” att ha på jobbet. Han satt i köket och spelade lyckligt på sin svindyra makkita radio som har fler finesser än vad min otekniska make någonsin kommer att begripa sig på. Han var lite som ett barn på julafton och jag kunde nästan se i hans ögon hur han längtade till jobbet för att få visa upp den där fina radion för kompisarna. När jag senare på kvällen kom upp på övervåningen för att gå och lägga mig så stod lådan som radion kommit i där. När något, som egentligen inte alls har på övervåningen att göra, står där så vittnar det om att ”någon” tänker sätta upp det på vinden. Jag frågade Genast vad Robban tänkte ha lådan till. Skamset och osäkert svarade han att njaä….han kanske inte behövde den. NEJ, det gör du INTE!! Åter igebn….är du nöjd med och tänker behålla den där radion?? Nöj dig då med den och SLÄNG lådan!! Jag såg riktigt hur paniken växte i ögonen på Robban. Han ville inte skiljas från sin låda.

Jag måste verkligen försöka stoppa honom NU från allt samlande av sina lådor. Annars så kommer vi snart att ha det som dom i det amrikanska programmet om extrema samlare, som bygger gångar i huset som är överfullt av lådor, tidningar, sopor och annat som dom av någon anledning inte kan göra sig av med.

Jag måste verkligen stoppa honom nu innan det går fullständigt över styr och han börjar spara på ALLA sorters lådor, förpackningar och kartonger. Gamla mjöklförpackningar, pizzakartonger och tomma smörpaket.

Så ska vi komma överens nu Robban om att  OM du promt vill spara på en massa skräp så kan du väl ha din samling i garaget. Där kan du bygga så mycket gångar och berg du bara vill 😉

appar, graviditet och ren DUMHET

Ärligt talat!!! Ibland undrar jag om det ens finns en gräns på hur korkade människor får lov att vara!! Igår satt jag i soffan och skrollade lite på telefonen. I bakgrunden stod tv:n på som just då sände nyheterna. Jag lyssnade med ett halvt öra. Då får jag höra att 37 kvinnor har kontaktat sjukhus för att göra abort efter att dom använt sig av en app som skulle berätta när det var ”säkert” att ha sex utan preventivmedel. Den där appen skulle tydligen räkna ut ”säkra perioder” när man inte hade lika lätt för att bli gravid. Och dessa 37 kvinnor hade tydligen litat helt och fullt på denna app. ÄRLIGT TALAT?!?! Att förlita sig på sk. ”Säkra perioder” är ett av dom allra sämsta preventivmedel som någonsin existerat. Det har man ju visst sedan barnsben!! (Nja, kanske inte sedan barnsben, men iallafall sedan man hade sexualundervisning i skolan) Om inget annat så borde man väl kunna räkna ut det alldeles själv. Att rätta sig efter ”säkra perioder” är som att spela rysk roulette. Har du otur så smäller det. Nu har tydligen företaget som har appen blivit anmälda. Hade det inte varit bättre att anmäla dom som använt och förlitat sig på appen? Eller man kan kanske inte anmäla folk för dumhet??

Jag undrar hur dom har använt sig av den där appen??? Pojkvännen/maken/en gångs ligget kommer krypande på kvällen och vill ”komma till”, stopp, stopp, stopp vrålar tjejen. ”Jag måste bara kolla min telefon….” Hon knappar lite på telefonen, kollar vad appen säger. Nej men se där. Den säger att det är säkert. ”Kör så att det ryker” vrålar tjejen och känner sig trygg med att en app har sagt att hon inte kommer att bli gravid. Smart, verkligen!!! *himlar med ögonen*

 

 

1 ÅR

Ett helt år har gott sedan jag pratade med dig sista gången. Ett år sedan du tog ditt sista andetag och lämnade oss  chockade och gråtande här. Ett helt år är lång tid, men samtidigt har det gått så oerhört snabbt. Jag känner ofta din närvaro och jag vet att du försöker hjälpa och vägleda mig när jag har det jobbigt. Du har nog ett ganska tufft jobb där på andra sidan när du ska försöka få mig att lyssna 😉 

Jag minns hur jag i vårt sista samtal blev orolig för dig och hur du lovade mig att prata med din läkare…..det blev inte så. Jag blev den sista du pratade med. Jag pratade med mamma som var i spanien och berättade att jag tyckte att du verkat förvirrad och hon sa att hon skulle ”ta tag i det” när hon kom hem. Det blev aldrig så. Istället fick jag ringa henne några dagar senare och berätta att du lämnat oss.

Varje gång jag har varit på Maxi så tänker jag på dig. Tittar på ”din” plats på fiket och undrar om du fortfarande sitter där ibland. Tänker på dom gånger jag hade varit inne och handlat och du ville bjuda på en fika efteråt. Varje gång frågade du hur det var med barnen. Men hur mycket jag än tjatade på dig så lärde du dig aldrig deras namn. Men det var sådan du var. Tyflonminne 😉 Och varje gång sa du att du snart skulle komma ut och hälsa på. Det blev aldrig så. Så oerhört många gånger det senaste året har jag klandrat mig själv för att jag aldrig körde in och hämtade dig för att bara grilla och umgås. Jag vet ju hur oerhört mycket du hade uppskattat det. Och nu är det för sent. Men nu kan du vara här precis när och hur ofta du vill. Nu behöver du ingen inbjudan. Ibland pratar jag med dig. Hör du mig? Hör du hur jag ibland ber dig att hjälpa mig? Hör du hur jag ber dig att hålla en skyddande hand över dom som betyder mycket för mig? 

Jag önskar så att jag fick sitta ner och prata med dig en stund. Det finns så mycket jag skulle vilja fråga dig. Så många frågor som jag hade velat ha svar på. Hade du ont? Visste du att det var dags? Har du det bra? Tycker du att jag gjorde rätt med begravningen? Var du nöjd med musiken? Den musik som jag valde för att det var så oerhört mycket DU ♥ Låtar som för alltid kommer att få mig att tänka på dig.

Jag kommer alltid att sakna dig och jag vet att du alltid kommer att vara med mig. Och en dag ses vi igen kära morbror….men inte än.

Paprika fritt restaurangbesök. 

Robban är ibland en väldigt knepig person och jag kan ibland bli sjukt provocerad av hans resonemang och principer kring saker. Som tex när man ska ut och äta på restaurang. Det viktigaste för mig är att stället är fräscht och att maten är god. Sen är det ju även ett stort plus om man även får bra service. Robbans prio 1 tycks vara att där är mycket folk?!?! Jag är lite tvärt om. Ju mindre folk, desto mindre risk för äckel som snyter sig. Men samtidigt så kan jag till viss del hålla med honom. Är vi tex i en ny stad och ska besöka en ny restaurang så väljer även jag en restaurang med mer folk. En folktom restaurang ger ju inte direkt intrycket av att vara lika bra som den där allt folket är. Men har jag varit på restaurangen innan så vet jag ju hur den tidigare upplevelsen var och då har jag inget större behov av andras recensioner. Smaken är ju som bekant väldigt olika från person till person. 

Imorgon planerar vi att ta med barnen på bio och restaurang besök. Vi diskuterade fram och tillbaka vilken restarang vi skulle välja. Just favoriterna är stängda vid den tiden i morgon och vi resonerade fram och tillbaka vilka alternativ som finns. Så kom Robban på Infinity i stan. Men sa sen genast ”men där är ju inget folk.” Jag frågade om han var ute efter god mat eller umgänge. Och så berättade jag (med dreggel i mungipan) hur sjukt god laxplanka jag åt sist vi var där. Men han förklarade att när det inte är folk på en restaurang så är det oftast ingen bra mat där. Hrm…. jag håller med, men de gånger vi ätit där så har det varit väldigt gott. Det har vi varit överens om när vi gått där ifrån. Mätta, nöjda och belåtna. Det enda som har funnits att ”klaga” på är att en gång när vi åt pizza där så var det väldigt mycket paprika på pizzan. (Hur var det nu med smaken?? Olika va?) Men den där satans paprikan tycks förfölja Robban för den drar han upp varje gång infinity ens kommer på tal. Trots denna paprika så vann just infinity pris för att baka Hässleholms bästa pizzor för något år sedan. Men det kan ju vara så att paprikan var slut just i tävlingsskedet. 😉 

Just så här efter jul så brukar det sällan vara mycket folk på restauranger över lag. Men jag har dock kommit på en restaurang som allt som oftast har mycket folk. Så den får det bli. Smakar för jävligt men där är ju iallafall gott om folk och vad jag vet så har dom inte paprika i en enda av sina menyer. Så Mc Donalds får det bli!!