Döda djur och kärlekslös barndom

Jag upplever att jag hade en väldigt bra, lycklig och trygg uppväxt. Jag hade alltid min mamma hemma eftersom hon kunde kombinera jobbet och familjelivet på bästa sätt. Hon jobbade som dagmamma och var alltså alltid hemma. Jag behövde aldrig vara på dagis eller fritids. Och var jag någon gång sjuk så behövde hon inte ”vabba” (om man ens kunde det på den tiden) Hon var ju liksom ändå hemma och kunde jobba samtidigt som hon ”pysslade om” en sjuk dotter. Jag har så oerhört många och härliga minnen från min barndom. Upplevelser som ligger mig så oerhört varmt om hjärtat. Jag skulle kunna skriva måååååånga blogginlägg om saker som jag fått uppleva i min barndom. Ett av dessa härliga minnen jag har är när jag lämnades hos barnvakt. Detta hände väldigt sällan. FÖR sällan kunde jag ibland tycka. Men just att det hände så sällan var väl en av de saker som gjorde att det var så speciellt när det väl hände. När mamma och pappa väl behövde barnvakt av någon anledning så körde dom ut och lämnade mig hos Solveig och Arne, (bekanta till mamma och pappa) som bodde långt ut i skogen. Och med långt så menar jag låååååååååååååångt ut i skogen. Man körde på en liten smal och slingrig grusväg i en hel evighet innan huset plötsligt dök upp från ingenstans. Jag har, nu i vuxen ålder, funderat på hur man ens får för sig att bygga ett hus just där. Det måste ju ha varit någon svampplockare eller något som irrat omkring i skogen, fullkomligt vilse, och tillslut gett upp hoppet om att någonsin lyckas hitta ut i civilisationen igen. Och därför bestämde sig för att göra det bästa av situationen och acceptera sitt öde och helt enkelt bygga sig ett hus där ute i skogen. När man efter en evighets lång resa (som kanske inte skulle kännas fullt lika lång idag som då) kom fram till huset så hängde det nästan alltid döda djur längst garageväggen. Arne var jägare och det var så klart hans senaste ”erövringar” som hängde där och väntade på att få komma in i köket för styckning och tillagning.

Jag verkligen älskade att vara ute hos Solveig och Arne. Det var så raka motsatsen till hemma. Dels av just den anledningen att det var mitt ute i skogen. Och dels för att det var så fritt där. Dessutom så hade vi aldrig döda djur hängande på garageväggen hemma 😂. Solveig och Arne hade (på den tiden) 3 barn som jag kunde leka med. Och vi var alltid ute och lekte. Vi byggde kojor, (Det fanns ju gott om skog att bygga i) tittade på Arnes illrar och plundrade grönsakslandet. Att rycka upp en morot ur jorden och äta borde alla barn få uppleva. Det knastrade något alldeles förskräckligt i tänderna av den jord som var kvar på moroten, men det var ju så obeskrivligt gott.

Färskare grönsaker än så kan man inte få. 😉 Middagarna hos dom bestod alltid i något vilt. Älg, hare, rådjur…ja, helt enkelt något från någon av Arnes jaktturer och det var gott!!

För ett tag sedan så skulle jag försöka förklara för Liam hur härligt jag tyckte det var att få vara där. Med inlevelse och kärlek i rösten beskrev jag hur mormor och morfar körde dit mig. Om den långa, slingriga och backiga vägen dit som fick det att kittla i magen (eftersom mamma nog trampade lite väl hårt på gasen). Om all skog, om de döda djuren på garageväggen, om Solveig och Arne och allt annat som jag tyckte var så härligt med att vara där. Liam kände nog inte alls den härliga känsla som jag försökte förmedla, för efter en stund så sa han: ”Är du helt säker på att dina föräldrar tyckte om dig?? Dom körde ut dig långt ut i skogen, lämnade dig hos några som hette Solveig och Arne (väldigt konstiga namn enligt Liam) som hade döda djur hängande på vägarna. Och sen lämnade dom dig där och körde hem. Jag tror nog inte att dom tyckte om dig mamma”

Först när han sa det så hörde jag själv hur hemskt det egentligen lät. 😂 Jag önskar att även mina barn hade fått möjlighet att vara ute hos Solveig och Arne när dom var små (Trots att jag älskar dom ska tre, mer än mitt eget liv) då skulle även dom förstå tjusningen med knastrande morötter, döda djur och oändlig skog.

PINSAMT!!!

När jag var liten så kändes det så stort och speciellt när det var dags för Melodifestivalen på tv. EN gång om året var det den svenska uttagningen. Man såg lite fram emot den. Mamma lagade alltid till något lite extra gott från något recept hon hittat i någon veckotidning och sen satt vi där tillsammans och tittade på alla bidragen. Jag och pappa lyssnade på låtarna, och mamma tittade på vad artisterna hade för kläder för att eventuellt hitta någon ny kreation att sy. Bidrag efter bidrag spelades upp och det kändes spännande inför vem som skulle ta hem vinsten. För när röstningen var avgjord och programet väl var slut så stod där alltid en vinnare som var den som skulle få representanter Sverige i den stora finalen. En Melodifestivals kväll och sen var det över. Numera så ska det vara en väldig massa deltävlingar. Och det känns inte det minsta speciellt eller ens sevärt. Men i lördags så såg jag faktiskt på spektaklet. Mest för att det inte fanns så mycket annat att titta på. Men jag insåg ganska snart att program som ”ett med naturen”, ”Landet runt”, ”På spåret” och annat skit skulle vara mer sevärt. Jag fattar verkligen inte varför man numera ska ha en hel drös med deltävlingar innan man till slut har en vinnare?? Är det för att de låtar som är totalt skit, trots allt ska ha en chans att vinna? Och vem är det som avgör vilka låtar som ens ska vara med från början? Och var dras gränsen för vad som är skit eller inte? Finns överhuvudtaget tanken på om bidragen vid en ev. vinst är värdiga att representera vårt land? Just detta årets festival har tam mig f*n varit en parodi enligt mig. Edward Blom som helt utan tillstymmelse till sångröst står och ylar på en scen, omringad av dansare som är utklädda till……mat!!! (Hoppas att inte mamma får för sig att sy upp någon av dom scen kläderna!!)

I denna deltävlingen ställde Robert Gustavsson upp med en låt som hette ”Fuldans”. Men istället för att bara vara sig själv så spelade han en karaktär, klädde ut sig i en gammal Elvis kostym och gjorde det hela till ett enda stort skämt. Och där satt halva Sverige och gömde sig bakom en kudde hemma i tv sofforna och skämdes. Låten i sig hade, enligt mig, passat bättre på svensktoppen (där den säkert även kommer att spelas) Men visst hade den väl även kunnat vara med i mello……men varför förlöjliga uppträdandet?? Vad är det vi vill uppnå med melodifestivalen?? Att visa andra länder hur bra musik vi faktiskt kan producera eller att visa hur förbannad löjliga och pinsamma vi är???

Jag tycker inte att lördagens mello hade en enda låt som jag kände var bra. Enligt mig var det enbart ren och skär skit!

En annan låt som var med var ”Never learn” Med Olivia Eliasson. Det enda jag kunde höra i den låten var hur den där Olivia (stel som en pinne, omringad av killar som hoppade omkring i självlysande regnkläder) stod och sjöng ooooh, ooooh, ooooh.

Jag må låta gammal, men det var tveklöst bättre förr!! Och till helgen så kommer jag hellre kolla på Ett med naturen”, ”Nyheter på finska” eller vilken skit som helst som är bättre än nutidens melodifestival.

Shopping, spa och äcklig säng.

I fredags fyllde Liam år. TOLV!! Och jag frågade mig, precis som varje år, var tog tiden vägen?? En av ”sakerna” han fick i present var något han velat göra länge. Han ville åka till Ullared (inte fullt normalt för en 12 årig kille) och få bo på hotellet. Så igår (söndag) gav vi oss iväg, han och jag, för lite mamma/son tid. När vi kom upp till Ullared så ville så klart Liam genast in på hotellet och kolla rummet. Han bar sig åt som en ko på grönbete. Kommer in i rummet, slänger sig handlöst i sängen och vräker ut sig som om det var första gången som han överhuvudtaget låg i en säng.

Där blev han liggande i ca 2 sekunder innan han flög upp igen och började undersöka resten av rummet genom att öppna och stänga vart enda skåp och låda som fanns, tända och släcka alla lampor 75 gånger. Han kontrollerade t.o.m så att hårfönen inne på toaletten fungerade.

När han hade undersökt var enda liten centimeter av rummet så var vi redo för att gå och få i oss lite lunch. Liams absoluta favorit restaurang är Subway. (Även om jag inte direkt klassar det som en restaurang) Där skulle han kunna äta alla mål alla dagar i veckan!!

Med lite mat i magen så var det sen dags att ge oss in i shopping meckat.

Liam plöjde igenom varuhuset ganska så snabbt och ville återvända till hotellet. Han ville nog utnyttja varje sekund han bara kunde av att vara där. Så han gick tillbaka och tog en dusch, kollade på tv och bara njöt, medans jag handlade vidare.

Jag stannade kvar inne på gekås en stund till. Handlade lite som vi kunde mysa med. Bla. Köpte jag ansiktsmask. Tänkte att vi kunde ha vårt eget lilla spa och pyssla om varandra ordentligt. Det fanns många olika ansiktsmasker att välja på. Jag valde en som var chocklad. Det kunde ju vara lite kul tänkte jag…..Jag borde ha tänkt längre!! När även jag återvände till hotellet så hade jag köpt bla. Cider som jag bjöd Liam på innan vi satte igång med vår ”spa behandling”

Vi kletade in den där ansiktsmasken och la oss i sängen och tittade på tv en stund medans den torkade

Det var där och då som jag insåg att just chokladmask var ett riktigt dåligt val. Liam som tycks ha haft myror i byxorna under hela redan sprattlade omkring i sängen och kunde inte ligga still. Vilket resulterade i att det kom ansiktsmask på lakanen. Brun ansiktsmask på dom vita lakanen.

Det ser verkligen ut som om det är avföring på lakanen!! När han sen skulle tvätta av ansiktet så skvätter han ner halva badrummet.

och han tvättar inte ansiktet ordentligt innan han torkar sig på handuken. Vilket resulterade i att även handduken blev brun.

Stackars den som ska ta hand om tvätten. H*n kommer ju knappast tänka ”jaha, ja. Här har mamma och son haft det mysigt och gjort ansiktsmask tillsammans” H*n kommer garanterat tänka att någon har skitit i sängen och försökt rädda upp situationen med handuken. Det är nästan så att jag för deras skull vill stjäla med mig både lakan och handduk så att dom slipper se eländet. 😬

När vi väl fått av allt från ansiktena så gjorde vi oss redo för restaurang besök. Restaurang utbudet i Ullared en kväll i februari är inte så jätte stort. Så det fick bli Harrys. Där började vi med en liten ”fördrink”

Och så klart vitlöksbröd.

Till varmrätt valde Liam kamben med pommes. Jag tog grillad laxfile och det var så obeskrivligt gott!!! Efter maten återvände vi till hotellet för att äta snacks i sängen och kolla på farmen.

Vi käkade chips och mös. Och jag njöt av varje sekund. Så obeskrivligt härligt att få detta dygnet ensam med ett av mina underbara barn. Det har varit så härligt. Vi har njutit och vi har skrattat så att vi fått ont i magen och jag har fått chansen att skämma bort Liam lite extra.

Idag vaknade vi båda redan vid 04 och kunde inte somna om. Det var bara till att invänta att hotellfrukosten skulle finnas fram vid 07.

Efter frukosten så gick vi upp och slappade lite på rummet igen, innan vi packade ihop, checkade ut och gav oss in på gekås en liten runda till innan vi återvände hem till skåne igen, trötta men belåtna.

På väg mot bilen går vi förbi en sopstation. Liam stannar till och tittar på bilden som satt på sopstationen och sa ”jaha, ännu en jonglör som ger upp sina drömmar” Alltså var får den pojken allt ifrån??😂😂

Stökig diskmaskin och tvångstankar.

Jag ska erkänna en sak. Ibland får jag tvångstankar!! Ja inga som är så pass stora att jag själv eller någon annan kommer till skada. Och dom är inte så pass allvarliga att jag tycker att jag behöver söka vård för dom. (Iallafall inte än) Jag är en sådan där jobbig människa som måste ha disken på ett visst sätt i diskmaskinen. Ja, jag möblerar alltid om disken som övriga familjemedlemmar har satt in. Ibland för att jag på så sätt kan få plats med mer än om sakerna får stå som dom har satts in. Men oftast enbart för att sakerna inte står så som jag vill ha dom. Det är inte så att jag blir irriterad för att folk ställt sakerna ”fel” utan jag bara känner en lätt hjärtklappning och ett litet sting av ångest för att sakerna står i oordning.

Titta bara här!!!! Muggarna blandade med glas på höger sida!!! 😱😱😱 Muggar ”ska” stå till vänster, glas till höger och små koppar och glas i mitten. Man kan ju inte hålla på att blanda disken på det viset. Hur skulle det se ut om alla gjorde så??? Ja, jag vet att det inte har någon som helst betydelse. Jag är ganska så övertygad om att diskmaskinen inte känner av om det är en mugg, kopp eller glas som står där. Och allt blir nog lika rent oavsett vilken sida det står på. Men jag kan inte hjälpa det. Jag måste möblera om i maskinen för att känna mig lugn. Något som nog är ganska irriterande för övriga familjemedlemmar eftersom det nog kan ge en känsla av att jag inte är nöjd med att dom sätter in det i maskinen eftersom jag alltid flyttar om det. Som om dom, hur mycket dom än anstränger sig, aldrig kan göra rätt eller vara mig till lags. Men så är det inte. Det är bara en fix idé jag har.

Phu!!! ”Ordningen” återställd.

Jag vill även ha saker i den undre korgen i en viss ordning. Tallrikar på en plats och på ett visst håll. Skålar, bunkar och annat på vissa platser.Jag har verkligen försökt att inte bry mig. Försökt låta det stå så som dom har satt in det. Men det går bara inte. Jag bara måste ställa sakerna ”rätt” annars så går jag och tänker på det och kan inte slappna av. Jag är fullt medveten om att det inte är 100% friskt. Men som sagt det skadar ju ingen…… Å andra sidan så skulle det ju heller inte skada någon om övriga familjemedlemmar tänkte till och förstod att det är helt ologiskt att ställa glas och muggar, tallrikar och skålar i en enda oorganiserad röra!!! Så kära familj…..ORGANISERA FÖR HEL**TE!! *Hyperventilerar och går och hämtar lugnande medicin*

Sömnlöshet, oväsen och sprattlande

Jag hade en period när jag snarkade så att rutorna skallrade i huset. Jag snarkade så högt att jag var och varannan natt väckte Robban. Och ibland t.o.m mig själv. Nu har jag tagit mitt förnuft till fånga och slutat med dom dumheterna. (Som om jag gjorde det med vilje) Istället så har Robban tagit över den ”uppgiften”. Dock tycks han inte lyckas att komma upp i min kaliber för rutorna skallrar inte och han själv vaknar inte….men det gör ibland jag. Jag vet ingen människa som kan somna så snabbt som honom. I samma sekund som han lägger huvudet på kudden så stiger stora ZZZZZZ upp från honom och jag hinner inte ens säga god natt.

Över vår säng sitter en tavla där det står ”Always kiss me goodnight” Men ska man hinna med att ge Robban en godnatt puss så gör man klokast i att få det ”överstökat” innan man går in i sovrummet. För när han väl har krupit under täcket så sover han som en stock. Jag ligger oftast och vrider och vänder i sängen i en hel evighet och undrar var John Blund är. Oftast får jag sätta igång en podd eller ljudbok att somna till. Jag fick världens bästa julklapp av Liam. Högtalare att ha under kudden!!

När jag sen nääääästan somnar så börjar Robban rycka och sprattla som en hund som drömmer att den springer och jag är med ens klarvaken igen. Och så får jag fortsätta att lyssna på min bok ytterligare en stund genom det ena örat och Robbans snarkningar genom det andra.

Sprattlandet tyder på att den där motorcykeln behöver startas med kick 🙄

Var och varannan morgon när vi sitter där vid frukostbordet och sörplar på varsin kopp kaffe så säger Robban ”Usch, jag hade så svårt att somna igår” SVÅRT ATT SOMNA?!?!? Den mannen har uppenbarligen ingen aning om vad svårt att somna innebär. Din stackare. Det måste vara både jobbigt och frustrerande att behöva vara sömnlös i en heeeeeel sekund. Men om du slutar att föra ett sådant förskräckligt oväsen och slutar att sprattla så föebannat så kanske du kan halvera din sömnlöshet?? (Och min)