Förföljd av ett kök

När vi för 15 år sedan köpte detta huset så var det i stort behov av renovering. Här hade inte blivit mycket gjort sedan huset byggdes. För att vara exakt så hade här nog inte gjorts ett enda dugg. Det var slitet, omodernt och skitigt. Väldigt skitigt!! Vi köpte huset på exekutiv auktion av kronofogden. Det är nog den ända gången som man faktiskt vill ha med kronofogden att göra. Han som hade ägt huset hade verkligen inte gjort ett dugg…..uppenbarligen inte ens betalt sina räkningar och absolut inte städat eller renoverat.

Vid tiden för husköpet så bodde vi i ett annat hus som vi hyrde. Vår plan var att vi i lagom takt skulle leta extrapriser på byggmaterial, tapeter, kakel osv och renovera. När vi sen närmade oss att bli klara så skulle vi säga upp hyres huset och sen alldeles lugnt och stilla flytta in i det nya. Det blir sällan som man tänkt sig!! Bara någon vecka efter att husköpet var klart så kom vår hyresvärd och talade om att hans flickvänn ville att dom skulle flytta in i ”vårt” hus och han sa därför upp oss. Plötsligt blev renoverandet akut och vi fick renovera lite efter ”man tager vad man haver” Det var ju mest tapeter och golv som behövde bytas. Men även köket. Tyckte vi då. Idag kan jag tycka att det var ganska coolt. Dock hade det krävts en sanerings firma för att få det rent för tvi f*n vad äckligt det var.

Detta var ju inte speciellt coolt dock😬

Lite ny färg, kakel osv så hade ju detta blivit ganska coolt.

Nå väl. Vi tyckte köket var fult, omodernt och äckligt. Så bläcket på köpekontraktet hann knappt torka innan det revs ut. I den ekonomiska situation vi var då så fanns det inte på kartan att vi skulle ha råd att köpa nytt kök. Men mamma och pappa hade precis bytat ut sitt gamla 70-tals kök mot ett nytt och modernare. Så vi tog helt enkelt över deras gamla. Men lite färg och nya handtag så blev det helt okej och kändes både nyare och frächare än det förra.

Men nu är jag förbannat trött på detta köket. Det har verkligen gjort sitt. Och häromdagen kom jag på att det egentligen inte är så konstigt. Jag har levt med detta köket i hela mitt liv. Men endast några års avbrott. Mamma och pappa satte in köket när jag var liten (om jag ens var född) sen levde jag med det under alla år som jag bodde hemma. Jag flyttade hemifrån och lämnade köket bakom mig….för att sen sätta in det igen i min bostad några år sedan. Köket har förföljt mig!!!! Jag är mer än redo för att släppa det nu!!! Frågan är bara vad jag (vi) ska ha istället??? Det enda jag vet med säkerhet är att vi ska ha ett annat och att skåpen ska gå heeeeela vägen upp till taket. Jag vägrar att ha den där äckliga fett och damm samlande ytan som vi i dagsläget har över skåpen. Jag har den senaste tiden bild googlat efter kök oftare än vad en sexmissbrukare googlar efter porr. Och alla som har satt in kök någerlunda nyligen har fått besök av mig för att jag vill få tips och idéer på vad jag vill göra eller inte göra. Och för varje kök jag tittar på så blir jag bara mer och mer förvirrad. Suck!!

Blindstyre, spyor och nödvändig olycka

Robban är inte den som går till läkaren i första taget. Och han är ingen gnällig person…..förutom om han är riktigt förkyld, för håller han på och gnyr, gnäller och jämrar sig. T.o.m i sömnen jämrar han sig. Men i andra lägen så kan han bryta armar och ben utan att ens beklaga sig. Och det finns väldigt få saker som får honom att ta sig till en läkare. Han kan göra slarvsylta av en arm, så att bloder sprutar och benpipor spretar ut, men resonerar ändå som så att ”det går nog snart över” När Robban väl klagar över smärta och faktiskt vill träffa en läkare så vet man att det är allvar.

Itisdags på jobbet så skulle Robban bryta loss en list. Men skiten ”exploderade” och halva listen (iallafall om man ska tro Robban) flög in och fastnade i ögat. Det var ingen angenäm känsla tyckte han. Och tydligen var den riktigt oangenäm för han tog sig till vårdcentralen där dom tog bort möget. Nu med facit i hand så hade han nog hellre låtit skiten sitta,för när läkaren väl varit där och rotat så fick han riktigt, riktigt ont och kunde inte ens öppna ögat. Han svor, grät och var alldeles otrösstlig (ja det är kanske inte helt sant, men det förstärker beskrivningen om hur ont han hade) Om jag hade frågat om jag skulle hämta en sked och helt sonika gräva ut ögat så hade jag garanterat fått ett jakande svar.

Igår fick han en tid hos ögonmottagningen i Kristianstad för att kolla så att där inte fanns mer skit i ögat och för att kolla hur pass alvarlig skadan var. Att köra bil när man inte ens kan öppna ögonen kändes inte som en bra idé. Så jag fick så klart ställa upp som chaufför. Det ångrade jag halvvägs till Kristianstad!!! Att åka bil utan att se kan göra att man blir åksjuk. Och DET blev så klart Robban. Så med fullkomlig panik i kroppen tvingades jag stanna halvvägs för att Robban behövde spy 😱😱

Alla som känner mig vet paniken jag får när någon spyr. Det räcker att jag hör det så lägger jag benen på ryggen och flyr. Och jag ska villigt erkänna att jag övervägde att bara överge bilen och Robban där i vägkanten. Men jag höjde stereon och försökte låtsas som att han inte alls satt bredvid mig och äcklade sig!

När Robban hade tömt allt sitt maginnehåll i vägkanten så fortsatte vi mot Kristianstad. Robban ojjade dig över att just den här olyckan var så onödig och jag ägnade resten av resan till att försöka komma på vilken typ av olycka han hade sett som med nödvändig??🤔 Vi kom fram till sjukhuset och jag fick agera ledsagare till Robban. Av någon anledning så kände han sig osäker och sa att han inte riktigt litade på mig. Han var rädd att jag skulle leda honom rakt in i en stolpe, vägg eller liknande. HUR kan han tro något sådant om mig??? Hrm…..får väl kanske erkänna att det det var väldigt frestande men jag ansåg att han faktiskt redan var plågad som det var så det var väl inte riktigt läge att jävlas.

På ögonmottagningen fick vi sitta och vänta lääääänge i väntrummet. Och en sak slog mig. Om man har skadat ögonen så blir man lätt ljuskändlig. Så varför har dom hela sjukhusets starkaste belysning på just den avdelningen??

Det är garanterat en bunke sadister som jobbar på ögonmottagningen för hur ont dom än såg att han hade så skulle dom prompt tvinga honom att titta. Det skulle droppas en massa skit i ögonen, pillas och retas. Stackars min fina Robban❤

Det konstaterades iallafall att det inte fanns mer skit i ögat men ett sår på hornhinnan. Ett sår som nog skulle göra ont ett bra tag framöver men det skulle mest troligt inte leda till några bestående men. PHU!! Idag har Robban legat, med solglasögon på, i soffan hela dagen och längtat efter att smärtan ska ge med sig.

Jag har försökt vara en god hustru och passat upp på honom så gott jag har kunnat. Kommit med medicin, kaffe och mackor. Jag hoppas att han mår bättre i morgon. ❤❤

Nudlar och sparande

Jag har som sagt, under flera år, drömt våta drömmar om ett nytt kök. Vi har pratat om att sätta in nytt kök under många år men det har, av ekonomiska skäl, inte blivit mer än just prat. Men nu ser det ut som att det faktiskt ska bli möjligt att faktiskt gör slag i saken. (Om bara saker och ting går som planerat och klaffar) Jag är närmare det där nya köket än vad jag någonsin har varit. Denna gången ska det bli av. Jag har börjat hålla stenhårt i varje liten krona. Inget ska få stoppa köksbytet!! Fram tills det nya köket sitter på plats så blir det enbart nudlar till middag. 4 paket för 10kr!! Hur billigt som helst. Och det behöver inte alls bli enformigt. Det finns ju olika smaker man kan variera med. 😉

Med nudlar som enda alternativ på menyn så kommer vi inte bara spara in pengar. Vi kommer dessutom gå ner i vikt…..och förmodligen även få skörbjugg pga näringsbrist. Men man får ta det onda med det goda. Inget ska få stoppa kökbytet!! Varje liten krona som blir över ska jag lägga i vår ”kök pott”

Robban sålde våra gamla utemöbler häromdagen. KÖÖÖÖÖK skrek jag och slängde mig över Robban och slet pengarna, från affären, ur händerna på honom. Många bäckar små….

Idag var Robban borta hos sin kusin en sväng. När han kommer hem så berättar han att hans moster ska sälja sin bil. Och så började han berätta om milantal, bytt kamrem, services och annat helt ointressant. Men jag kände genast igen snacket. Jag visste vart han ville komma. Och svaret var ett omedelbart NEEEEJ!!!! Jag brukar vanligtvis inte lägga mig i Robbans affärer och bilbyten. Men när dom riskerar att förstöra ett kökbyte så måste jag sätta ner foten!! Robban försökte lirka och övertala, men NEJ. Han försökte t.o.m med att han skulle byta mot sin bil. Men även om jag ska erkänna att jag inte är ett enda dugg kunnig på bilar och dess priser så begriper jag att han inte får samma summa för sin bil som mostern vill ha för sin. Så svaret är och förblir NEJ. Kök först, bil sen!

Jag har en ”date” med ”den vansinniga snickaren” i morgon. Trogna läsare kanske minns honom från när vi renoverade hallen för något år sedan. Det var han som skulle (som han själv kallade det) ”slänga ett öga” på huruvida en vägg var bärande eller inte. Han hade ett väldigt effektivt sätt att slänga ett öga. För den gången var väggen nere innan jag ens hade reagerat på att han kommit. Imorgon ska han komma hit och ”slänga ett öga” igen. Jag hade planerat att stoppa honom redan i dörren och sätta handfängsel på honom så att han verkligen bara tittar och ger några expertråd. Men när Robban nu planerar att sätta sprätt på kökbudgeten så kanske jag trots allt ska låta snickaren titta på sitt sätt. Jag möter honom i ytterdörren, hälsar honom välkommen och ger honom en kofot och låter honom ”titta” på det gamla köket. När han har ”tittat” klart så finns det ingen återvändo och vi måste få in ett nytt kök på studs…..innan Robban handlar upp pengarna på något så oviktigt som en bil!!

Stora planer och framtida kaos

Här smids det planer (och Robban försöker på alla sätt i världen fly i hopp om att slippa vara med att utföra dom) I flera år har jag hatat vårt kök. Och jag har drömt våta drömmar om att få sätta in ett nytt. Köket är slitet och har verkligen gjort sitt. Huset är gammalt och förr prioriterade man tydligen inte stora rum och öppna planlösningar när man byggde hus. Så vårt kök är ganska litet. Så pass litet att man inte kan ha ett köksbord i köket. Det får man istället ha i ett matrum intill. Varför??? Varför delade dom av istället för att bara göra allt till ett och samma rum?? Alldeles säkert för att ställa till jävulskap i framtiden. ”Smäller vi upp en vägg här så ger vi en massa onödigt jobb för någon om 60 år”, resonerade dom och gnuggade händerna och skrattade hånfullt.

Jag vill riva väggen mellan kök och matrum. Göra en liten ”Ö” och på så sätt få ett mer enhetligt kök och matplats. I min värld så är det (åter igen) bara att riva ner den där väggen och vips så är vi ju nästan klara. Innerst inne så vet jag ju att det drar med sig väldigt mycket mer jobb än vad man tror att riva en vägg. Det fick jag ju erfara när vi gjorde om hallen.

Där bakom kyl och frys gömmer sig väggen som jag vill ta bort.

Renoveringen ligger lite på framtiden (typ till våren/sommaren) men innan vi börjar riva ut så vill jag ha alla andra planer klara (planer som, om jag känner mig själv rätt kommer att förändras under renoveringens gång) Det är obeskrivligt många beslut som ska fattas. Vilken typ av kök man ska ha. Lantligt eller modernt. Vilka hantag man ska ha. Om man ens ska ha några. Vilken färg luckorna ska ha. Klassiskt vita eller färgade? Bänkskivor? Vilken typ av golv man ska ha. Vilken färg golvet ska vara osv, osv, osv. Allra helst skulle jag vilja hitta någon som bara går in och tar över allting. Får fria händer och tar alla beslut och bara fixar det där perfekta köket som verkligen nockar mig och gör mig tok kär och ger mig känslan att jag vill leva med det där köket i resten av mitt liv. (Lite så som jag kände när jag träffade Robban.❤) Sen skulle jag iofs även vilja hitta någon som erbjuder sig att betala hela kalaset. Men just den biten antar jag att man inte kan leja bort. Jag är så rädd att jag ska välja fel och ångra mig med allt redan ett halvår efter att vi har bytt ut det där köket. Jag har just nu 1000 saker som jag vill ha i det kommande köket, samtidigt som jag inte har en enda susning om vad det är jag vill. Detta ger mig verkligen ångest och jag bild googlar som besatt på olika kök. Men inte blir jag klokare för det! HJÄLP!!

Pennförbud och sex med grannens katt

Jag älskar verkligen Robban. Han är pusselbiten i mitt liv. Han är ödmjuk, snäll och alldeles, alldeles underbar. MEN….. han har något som ofta driver mig till vansinne. Han klottrar….på ALLT. Pratar han tex. i telefon och någon ger honom ett telefonnummer, en tid eller något annat som han behöver komma ihåg så skriver han upp det. Och det är väl bra….. om det inte var för att han skriver på första bästa yta han hittar som går att skriva på. En tidning, ett kuvert, en lapp, ett papper. Vad eller vems ”sak” det är han skriver på reflekterar han inte ens över. Går det bara att skriva på så skriver han. Att jag har köpt en liten box med små lappar i till honom som han får lov att skriva på tycks han ha förträngt. Lika så att vi har något som kallas block. Jag blir lika vansinnig varje gång jag ser att han har varit och klottrat på något som faktiskt inte är hans eget.

Idag upptäckte jag att han hade lagt till någon typ av information på ett ”jobb papper” som var mitt. Det står t.o.m mitt namn på det om någon, mot förmodan, skulle missta det för att vara deras.

Jag har bett honom fler gånger än vad jag kan räkna till att inte skriva på första bästa papper som han hittar. Men det tycks inte gå in!! Jag har spottat och fräst av irritation när han kladdar på saker. Men han är totalt oförstående och fortsätter bara med sitt klottrande. Nu överväger jag att samla ihop varenda liten penna som ens finns att tillgå i huset. (Precis som man gör med små barn som vägrar förstå att man inte får rita överallt) Men då börjar han väl rista in sina siffror med en kniv i inredningen. 😡

Jag överväger även att skriva på allt jag hittar av pappersmaterial som är hans. Undra om det skulle kännas pinsamt för honom att komma in och lämna ett viktigt papper till chefen där det med stora svarta bokstäver står ”jag älskar min fru” Alternativt ”Jag tycker om att ha sex med grannens katt”

Lika pinsamt som när tex. Liam i framtiden, nervöst, sitter hos en ev. blivande arbetsgivare som tittar igenom hans avgångs betyg. Hummande och med höjda ögonbryn sitter den där eventuella arbetsgivaren där och imponeras av dom fina betygen som Liam (förhoppningsvis) visar upp. Men så får han ett något konfunderat utryck i ansiktet och frågar Liam vad det är för siffror som är kladdade i kanten. Och skamset får Liam svara att det är antingen ett mått på en tapetvåd som hans pappa skulle sätta upp för 7 år sedan eller telefonnumret till en kille som sålde en byrå en gång i tiden.