Blommor och teckenspråk

Idag har jag och två av mina grabbar varit inne i stan och köpt blommor för nu ska sommaren minsann vara här för att stanna.

Jag önskar verkligen att jag hade ”gröna fingrar”…… det har jag inte. Jag tar, utan minsta ansträgning, död på allt vad växter heter och förvandlar de vackraste blommor till torra prasslande eterneller. Antingen så glömmer jag helt bort att vattna, eller så vattnar jag alldeles för mycket och tror att blommorna kan simma. Jag har dessutom ingen som helst koll på vilka växter som fungerar ihop. När jag köper blommor så köper jag dom som jag tycker är fina att trycka ner i en och samma kruka och sen hoppas jag på det bästa. Det kan ju i och för sig vara just därför blommorna dör. Dom tar helt enkelt död på varandra. 🤔 Skönt….då har jag någon annan att lägga skulden på. Det är helt enkelt blommorna som inte kan komma överens 😉

Jag beslutade mig dock för att ge det här med blommor ännu en chans och åkte som sagt in till blomsterlandet för att köpa lite grönska. Vi han inte långt in i butiken innan vi började fråga oss om vi verkligen hade kommit in på blomsterlandet eller om det var leklandet. Alla växterna talade ju för blomsterlandet, men de fem barn som sprang runt i hela butiken och skrikande lekte tåg talade mer för att vi hamnat på leklandet. Var i butiken vi än var så var ”tåget” så klart just precis där. Vi måste verkligen ha råkat befinna oss mitt i sj’s linjebana!!! Det gapades och skreks. TÖÖÖÖÖT, TÖÖÖÖT skrek ett barn (troligtvis loket) JAG STÅR PÅ STATIONEN . JAG VILL ÅKA MED, vrålade ett annat. Jag tittade mig omkring för att se om det möjligen fanns en eller flera kunder i butiken som talade teckenspråk så att man kunde hitta en logisk förklaring till varför föräldrarna inte sa till sina barn att dämpa sig. Döva föräldrar kan ju knappast hjälpa att deras barn skriker. Dom hör ju inte. Men alla tycktes vara hörande. (Speciellt dom som med grimas sneglade på dom skrikande barnen) Vi hade inte varit inne i butiken speciellt länge innan Jonathan fick mord i blicken och talade om att han skulle gå ut i bilen och sätta sig. Jag försökte inte ens hindra honom och räddade förmodligen på så sätt livet på 5 barn. Liam stannade snällt, om än motvilligt, kvar hos mig. Vi tog dom blommor vi tyckte var fina (av dom vi hann se innan även vi tröttnade på skrikandet) och begav oss mot kassorna. När vi stod där i kön så kom ”tåget” åter igen skrikande. Utanför kassorna på blomsterlandet finns en liten lekhörna där man kan bygga med lego. Det var tydligen ändhållplatsen för ”tåget” för där övergick skrikandet till vad som skulle byggas. Alla kunder i kön himlade med ögonen och mummlade något om att det var ett jävla väsen.

Då kommer, vad som verkade vara föräldrarna, oxå ut till det lilla legobordet. Dom tittar på varandra och säger lättat ”Vi klarade oss ut” Jag fick blodsmak i munnen så hårt jag bet mig i tungan för att inte gå fram och fråga vad dom menade med det. Menade dom att dom var tacksamma över att klara sig hela vägen ut utan att på något sätt ha blivit torterade av övriga kunder?? Eller menade dom att dom kände sig stolta över att ha klarat av hela vistelsen i butiken utan att ha sagt till sina barn en enda gång? För i min värld är det ta mig fan en prestation. Hade mina barn fört ett sådant väsen så hade dom åkt raka vägen ut i bilen innan deras högljudda ”tåg” ens kommit till första ”stationen”

Hur långt liv tror ni att dom får??

Ovillig säljare?

Det var ett tag sedan ni fick höra om mitt kök. Något som ni kanske bara har tyckt var skönt egentligen. Det var ett tag sedan ni hörde något alls från mig när jag tänker efter 🤔

Köket har stått ganska så stilla. Jag har hittat just de där luckorna som fick mitt hjärta att klappa lite extra. Givetvis så hittade jag just det köket på ett av dom ställen som jag hade bestämt mig för att vi absolut inte skulle köpa kök på 😏 (Nej, inte på elgiganten) Men så skulle jag ju bara gå in och titta och så bara stod det där köket där 😍 Robban (som börjar bli riktigt trött på mitt kök snack) tyckte att vi skulle boka en kökplanerare (heter det så??) som kom hem och tittade, mätte bollade idéer och sen ritade upp det kommande köket. Så detta gjordes. Mannen som kom hem till oss hade i princip samma idéer och förslag som Glenn (den vansinniga snickaren) hade när han var här. Han lovade att göra en ritning och maila över den till mig. Dock skulle han nog tyvärr inte hinna innan slutet av nästa vecka sa han……det var 2 veckor sedan!! Jag har fortfarande inte varken sett eller hört något. Robban tycker att jag ska ringa upp och fråga vad som händer. Men tänk att det tycker inte jag. Jag är inte personen som krusar. Vill han inte självmant sälja ett kök till mig så ska jag absolut inte tvinga honom. Det finns måååååånga som alldeles säkert vill sälja ett kök till mig (oss) så här krusas ta mig f@n inte!! Detta innebär att vi fortfarande står och stampar på ruta ett. Och jag fortsätter att googla, fantisera, tråna och längta!!

Vålsamma köksbesökare

Idag gjorde jag och Robban en liten ”utflykt.” Vi körde upp till Kristianstad för att titta på kök. (JA, jag vet att det är ett evigt tjatande om detta kök!!) Jag hade fått tips om att elgigantens kök faktiskt skulle vara riktigt prisvärda. Och det kostar ju inget att titta, resonerade jag. Så vi körde upp till Kristianstad. Jag ska erkänna att jag (som sedan tidigare, har dålig erfarenhet) inte hade allt för stor förhoppning om att hitta dröm köket på just Elgiganten. Men som sagt, att titta kostar ju inget. Första köket man såg när man kom in såg väldigt väldigt billigt ut. Köket får mer än gärna vara billigt, men det ska ju inte se billigt ut. Vi gick vidare och kom till nästa. Som såg ganska okej ut men inte gav en känsla att man trillade om kull av kärlek. (Jag snubblade inte ens till lite) Jag vill verkligen lyckas hitta det där köket som slår omkull mig och får mig att känna att jag till varje pris i världen vill ha det.

En säljare kom springande i hopp om att få sälja ett kök och kanske få en extra klapp på axeln av chefen för att hon rott affären i hamn. Hon pratade kärleksfullt om detta kök och visade alla fördelar och finesser som hon bara kunde komma på. (Och som hitintills har funnits på precis alla kök vi tittat på.) Jag (som sällan kan hålla tyst, ens när jag borde) kände ett enormt behov av att påpeka de två skadorna som tydligt syntes i bänkskivan och talade om att dom inte riktigt talade för att just den bänkskivan var av den mest tåliga sorten. Säljaren ”ursäktade” märkena med att det var mer människor i deras visningskök än vad som skulle vara i mitt kök och då blir det ju snabbare slitet. Hrm….. för det första, vad vet hon om vår umgängeskrets och hur ofta och hur många som kommer att ränna i vårt kök?? För det andra, vi har barn (även om dom nu är stora) och dom sliter garanterat mer på inredningar än vad hennes kunder gör. Och för det tredje, hur många kunder krävs det för att göra märke i bänkskivan? Jag vill ju tro att märket har blivit till av en person. Eller är det verkligen så att merparten av deras kunder drämmer till på ett och samma ställe varje gång dom är där tills det tillslut uppstår ett märke? Hur stor är isåfall logiken att alla lyckas träffa ett och samma ställe varje gång??🤔 Jag kunde inte riktigt köpa det resonemanget faktiskt. Vidare så kollade vi på luckor som man kunde ”bläddra” bland för att se de olika färgerna som köket gick att få i. Där var en lucka som var alldeles tilltryckt och förstörd i kanten och inte heller det gav mig ngt intryck av kvalitet. Så det enda vi fick uträttat idag var att vi strök Elgiganten och epoq från listan av möjliga kök leverantörer! Tillbaka på ruta noll med andra ord.


Inmålad i ett hörn och kök med vingar.

Ni minns kanske att Robban, för ett tag sedan, började prata om att han ville (enligt honom behövde) byta bil men att jag skrek nej och påpekade att vårt kök behövdes bytas ut. Han har efter det försökt intala mig på alla tänkvärda vis försökt få mig att ändra åsikt och gå med på det där bilbytet. Men jag har varit sten hård. Kök först, bil sen!! Istället för att bara vara en god make och acceptera sin frus åsikt så målar han in mig i ett hörn genom att köra och krocka biljävlen!!! Hade det inte varit för att ett rådjur var inblandad i krocken så hade jag varit säker på att olyckan varit avsiktlig. Jag är dock inte helt övertygad om att han inte själv vållat denna olycka genom att köra runt och leta efter ett självmords benäget rådjur.

I måndags kom bärgningsbilen hit och hämtade, det som var kvar av bilen, för att köra in den för ”utlåtande” vad en ev. lagning skulle kosta för att försäkringsbolaget sen skulle avgöra huruvida dom skulle bekosta en lagning eller ”lösa in” bilen.

Igår fick vi besked om att det inte är lönt att laga. En lagning skulle kosta mer än bilens värde påstår dom. Måste den tvunget lagas på en stor dyr firma?? Har dom kollat prisuppgifter hos ”Hassans mack och mygel??” Istället så ”löser dom in” bilen och ger oss pengar att köpa en annan. Dom har så klart kollat efter bilar i samma skick som vår (som den var innan Robban hade möte med rådjuret) och sen satt summan där efter. Tack Trygg Hansa för att ni värderar vår bil efter vad ”Åke” i jämtland är villig att sälja din för 😏🔫

Vi får så klart inte den summan som vi hade fått om vi sålde den privat på blocket. Dvs. Den summan som vi hade fått om jag hade gått med på att sälja den från början innan Robban krockade den. Jag är nu in målad i ett hörn och har inget annat val än att acceptera att Robban köper en annan bil. Vilket innebär att han måste tulla lite på kökpengarna 😭😭

Jag har kommit med en del förslag på andra alternativ till Robban. (Om han nu inte vill gå.) Alternativ som är något billigare än just bilen han vill ha. Men han är orubblig!!

Besiktning och självmord

Minns ni att jag skrev om att Robban (mitt i mina kökdrömmar) började prata om att han ville byta bil? Om ni minns det så minns ni förmodligen ocå att jag sa ett väldigt bestämt NEJ och upplyste honom om att det inte skulle ske eftersom vi skulle byta kök. Dock var tydligen detta bestämda nej inte tillräckligt tydligt för Robban har fortsatt att försöka lägga fram ungefär 5177228 anledningar till varför han behöver byta bilen. En av ”ursäkterna” var att den säkert inte ens kommer att gå igenom nästa besiktning. Och så var det plötsligt dags för besiktning och Robban fick lite segervittring och kände nog att NU så minsann skulle han kunna bevisa för mig att han minsann skulle få näst intill körförbud på bilen så dålig den var. Så han körde in och besiktigade bilen….och körde (besviket) där ifrån med blankt papper. Alltså så fungerade inte det argumentet längre.

Efter det så har han kommit med en massa andra anledningar till varför bilen ska bytas. Jag frågade hur länge han har haft den bilen och fick till svar att det nog var 4-5 år. Jag upplyste honom om att jag har haft samma kök i omkring 40 år och sen tyckte jag att det var färdig diskuterat. Jag är övertygad om att allt händer av en anledning, och att bilen gick igenom med blankt papper är väl ett tecken på att han faktiskt ska behålla bilen. Så ser inte han det, han ser det mer som att han behöver hitta andra argument för att få mig att gå med på bilbyte.

Idag skulle Robban köra till Perstorp…. på vägen mellan Bjärnum och Röke så kom ett självmordsbenäget rådjur skuttande. Helt utan förvarning så skuttade han (??) rakt ut framför bilen och tog sitt liv……och samtidigt som han tog död på sig själv så tog han även död på Robbans chanser att sälja bilen. Eller ja, sälja den kan han säkert göra, men han lär ju knappast få någon större summa för den.

Ledramp trasig, höger lykta trasig, kofångare knäckt, grillen knäckt.

Och över hela huven och vindrutan kan man se vad det lilla rådjuret hade ätit till middag idag.

Här har vi den skyldige självmords kandidaten.

Robban beklagar sig om och om igen om hur onödigt detta var. (Jag undrar fortfarande vilken typ av olycka han ser som nödvändig 🤔) och jag känner bara ångest över den kommande kostnaden som i värsta fall kommer att påverka vårt kök. 😱😱

Nu har Robban fått två tecken på att han inte ska sälja din bil. Kan han ta och lyssna och acceptera dom tro?