Köksredskap planering del…..äh, vem kan hålla räkningen??

Även om det här med köksrenoveringen har fått läggas på is ett tag så betyder ju inte det att jag har slutat att grubbla, fundera och planera. Minst en gång om dan har jag tankar som rör det kommande projektet. Jag har åter igen gjort ändringar på Börjes ritningar men nu kan jag inte bestämma mig om jag gillar det bäst innan eller efter ändringen 😬

Den nya ändringen innebär att vi ska öppna upp dörren mellan hall och kök så att vi får ett större dörrhål. Något som 2, av varandra helt oberoende, snickare förespråkar. Men det innebär att vi måste såga lite i min älskade hall vägg och jag är livrädd att den på något sätt ska bli förstörd.

Men om vi bara får en riktig snickare att sköta det där med sågandet så ska det nog kunna bli bra. (Och skulle det inte bli bra så har vi ju någon annan att skylla på)

Att renovera kök är ingen billig historia och just det gör att jag får beslutsångest!! För tänk om vi, när nya köket väl är på plats, ångrar oss och inser att vi hade velat ha det annorlunda. Så jag kontaktade helt enkelt en ny firma för att rita upp köket. Jag tänkte att den nya firman kanske tänkte HELT annorlunda och gav oss nya idéer som vi inte alls tänkt på innan. Och sen kanske vi skulle hitta någon lösning mitt emellan. Igår fick jag dom nya ritningarna och nu är min beslutsångest större än någonsin!!

Den nya ”ritaren” (Det heter alldeles säkert inte ”ritare” men ni förstår vad jag menar) har inte tänkt ”bardisk” där väggen just nu finns, utan har öppnat upp helt och hållet. Och kanske skulle det bli bättre 🤔 Jag gillar ju stora luftiga ytor men det kanske blir för öppet?

Han har även flyttat in spisen i hörnan vilket jag tycker är snyggt. Men den snickaren som jag har störst förtroende för sa att det stjäl väldigt mycket plats eftersom det bygger ut från väggen. Men blir det trångt att ha det så när vi öppnar upp dörren till hallen? Jag kan verkligen inte bestämma mig!!

Vad tycker ni?

Här är bilderna från förra förslaget:

Om morgondagen aldrig kommer.

Jag sitter här ensam så förundrad, ingen vet riktigt vad det betyder att sakna den man älskar och beundrar, igen så är det sanningen som svider.

Jag hoppas att vi aldrig finner svaret, förändringar kan komma allt för fort. När planerna för morgondagen försvinner i en kamp där varje problem kan verka stort.

För om morgondagen aldrig kommer och jag stilla somnar in, Vilka minnen vill du kvar, vad minns du mig för in i framtiden? Vilka bilder kommer brännas fast? Och bli till glädje eller till last. Om livet dömde mig med strängaste straff, och morgondagen aldrig kom.

Jag skyndar hem men stegen blir tunga. Jag känner att jag går på utbränd jord. Vi trodde vi var unga och odödliga. Att soluppgångens evighet var vår.

För om morgondagen aldrig kommer och jag stilla somnar in, Vilka minnen vill du kvar, vad minns du mig för in i framtiden? Vilka bilder kommer brännas fast? Och bli till glädje eller till last. Om livet dömde mig med strängaste straff, och morgondagen aldrig kom…..

https://youtu.be/sHZC7ZqBcXs

Helgen i bilder

Jag vill nästan spola tillbaka helgen och göra om den en gång till. Det var så trevligt att åka iväg med Dan, Fia och deras barn. Vi funkar kanon bra ihop…..tycker iallafall jag och Robban. Frågar ni Dan eller Fia så är kanske dom av en helt annan åsikt 😬 En helg med ”bara” dom hade alldeles säkert blivit hur härlig som helst. Men när ungdomarna kom blev den ännu härligare. Det blev lixom lite ”liv och rörelse” (Även om jag och Fia sällan har problem att föra liv själva😂)

Tanken var att ungdomarna skulle stanna en natt. Men tydligen så var vi ”gamlingar” så trevliga att umgås med att dom stannade en natt extra. (Eller så gillade dom bara camping livet så pass mycket att dom inte ville hem m…..eller så orkade dom helt enkelt inte köra) Midsommardagen blev något lugnare än själva midsommar. Vi satt och pratade, var en runda vid havet….eftersom Robban efter någon öl, på självaste midsommar, lovade Liam att på midsommardagen skulle dom bada i havet. Ett löfte som han ångrade när han blev varse att det bara var 11 grader i vattnet. Men ett löfte är ett löfte.

Det tvekade lääääänge innan dom väl gav sig i.

Dom stannade inte speciellt länge i vattnet innan dom SPRANG upp igen.

Robban försvann fortare än kvickt från havet efter att han doppat sig. Liam och vi andra däremot stannade kvar på stranden en stund.

Ungdomar är väldigt påhittiga och små syskon är väldigt lätt ledda. Så Liam blev helt sonika nergrävd på stranden. Jag tror dock inte att Liam hade allt för mycket emot tilltaget.

Fram mot kvällen blev det lite lugnt mys kring vår egenhändigt gjorda ”lägereld”

När söndagsmorgonen kom så packade ungdomarna ihop sitt tält och återvände hemåt och lämnade ett väldigt stort tomrum efter sig. Och vid middagstid gjorde Fia och Dan det samma.

NEEEEEJ!!!! Kom tillbaka!!!

Robban och Liam ville att vi skulle stanna någon dag till. Så det gjorde vi. Men utan varken ungdomarna eller Fia och Dan så blev det hiskeligt tyst och tomt.

Vi försökte roa oss med att köra in till centrum och äta glass,

Gå bort till poolområde till och bada ligga utanför husvagnen och sola.

Men det kändes så tyst och ensamt utan alla de andra. Då fick vi överraskande besök av mamma och pappa 😀

När sen även dom lämnade oss igen så konstaterade vi att vi nog oxå skulle återvända hemåt under måndagen. Hem för att tvätta undan (Det var ju alldeles hemskt vad mycket tvätt det blev på dom få dagarna), städa ur husvagnen, packa om och ge oss ut på nästa resa….var det nu blir.

Härlig midsommar

I torsdags så kopplade vi på husvagnen efter bilen för att bege oss mot Simrishamn för midsommarfirande med vänner. Trots att Jejje snart är 18 år så kändes det väldigt jobbigt att lämna honom. Han hade inga som helst planer för midsommar, flickvännen var bortrest och det verkade som att kompisgänget skulle splittras under helgen. Blödig och ”hönsig” som jag är så ville jag ju inte att han skulle sitta ensam på självaste midsommar. Men när vi (upprepade gånger) erbjöd honom att följa med oss så blev svaret ett klart och tydligt ALDRIG I LIVET!!

Han lovade att han skulle komma på något att göra och att vi inte skulle oroa oss. Så vi gav oss iväg mot ett soligt Simrishamn.

Vacker plats precis vid Tobisviks camping.

Robban rattade in ekipaget på vår tilldelade plats och skyndade sig att veva ner stödbenen. (Allt för att få den där efterlängtade ”stödbensölen”)

Alltid lika trevligt att titta på när andra jobbar 😉

På torsdags kvällen tog vi det bara lugnt. Drack någon cider/öl, grillade lite korv, gick en runda på stranden och bara laddade inför kommande midsommarafton.

Lekte lite med mobilkameran och måste säga att jag älskar den mer och mer ❤️

På midsommarafton skulle vi sova ut och ligga och dra oss läääänge för att vara pigga och alerta inför firandet. Just det är dock något jag är katastrofalt dålig på. Hur jag än försöker så kan jag bara inte sova länge. Så vid 6:30 tiden när jag hade legat och snurrat omkring i sängen i evigheter i försök att somna om, så gav jag upp och lämnade sängen. Dagen bjöd på gassande sol och gav hopp om en fin midsommar. Vi tog det lugnt hela förmiddagen innan vi började förbereda maten. Och innan vi dukade fram och satte oss till bords så gick alla och duschade. (Dock i vars en dusch) och gjorde oss fina inför firandet.

Karlarna fixar till potatisen.

Här var planen att föreviga midsommar dukningen….. Men linslusen Dan kom i vägen😂

Mums!!

När vi ätit klart så fick vi besök. Älskade Jonathan kom med hela gänget från vår ”fritidsgård” där hemma. Ett härligt gäng som var mer än välkomna ❤️ Det är dock lite komiskt att när vi kör hemifrån så följer dom helt sonika efter.

Jag försöker se besvärad ut av att dom kommit men inombords är jag alldeles varm av att dom kom. Goa ungdomar ❤️
Robban korkar upp ”bubbel” för att fira deras ankomst….. Eller så var det bara för att fira midsommar
Ingen midsommar utan Änglakyssar……och en linslus.
En av mina älskade prinsar…..som vägrar lägga undan sin vinterjacka.

Vi trängde ihop oss alla runt bordet där vi satt och pratade, drack lite, lyssnade på musik och hade trevligt innan det var dags att gå upp till dansbanan för att lyssna på ”Dj Bosse” En gubbe som kallade sig DJ av att spela dålig musik från en Spotify lista och som dessutom var så pass onykter att han knappt kunde stå upp. Men Wilma fick styra upp musiken med några önskelåtar. Varje gång han spelade det hon bett om så fylldes dansgolvet för att sen nästintill tömmas när han återgick till sina egna låtval.

När Wilma för tredje gången försökte styra upp Bosses låtval så blev han sur. 😂

Åter igen en linslus

Vissa blir extra bra på bild

Någons (????) Glasögon kom visst i min väg 🤔

Jag älskar när jag har människor omkring mig som gör mig glad och som betyder mycket för mig och det har jag fått ha under denna helgen. Tack till alla inblandade.❤️

Ny telefon och fotografering

Jag har minsann skaffat mig en ny telefon. Inte för att det var något större fel på den jag hade utan bara för att jag kan. Det som är prio 1 för mig när det gäller mobiler är att den har bra kamera. Ja, att den även går att ringa och skicka ett eller annat sms med känns ju oxå lite nödvändigt. För ett tag sedan så såg Robban reklam på tv:n för Huawei’s senaste telefon (varför väljer man att döpa en telefon till något som knappt går att uttala??) I reklamen skröt dom om hur oerhört bra bilder den tog. Robban, som vet att jag använder just kameran mycket, sa då ”En sådan ska du ha” Ja, det jävlar ska jag, sa jag. Nej, det gjorde jag så klart inte (även om jag verkligen ville) Istället berättade jag för honom vadben sådan kostar. Då blev han tyst. Sedan dess har jag drömt våta drömmar om att få byta upp mig till just en sådan. Eftersom jag har ”Telenor change” som gör att jag kan byta in min telefon, mot en nyare, en gång om året så tänkte jag ändå göra slag i saken och byta. Glad i hågen åkte jag, Jejje och svärdottern upp till Kristianstad (där vi har närmaste Telenor butik) för att fixa det där bytet. Jag kände mig som ett litet barn som var på väg till en leksaksaffär för att få välja ut en ny leksak. Jag stegade, glad i hågen, in i butiken och fram till disken där jag framförde mitt ärende. Expediten var så tillmötesgående så. Han knappade lite på sin dator där han såg att jag ju faktiskt hade full rätt att byta telefon. Sen frågade han om jag hade säkerhetskopierat min gamla telefon. Eeeeehhhh……hur gör man det??? Gör den inte det själv lite då och då?? Nej se det var man minsann tvungen att koppla ihop den med datorn för att göra sa han. (Vilket jag nu vet att man inte alls måste göra) Jag kände hur min glädje och förväntan började rinna av mig. Jag som verkligen var helt inställd på att få gå där ifrån med ny telefon. Han bad trots allt om att få titta på min telefon. Han blev nog, till en början, riktigt imponerad av hur fin och välbehållen den faktiskt var, trots ett års flitigt användande och ett antal tappningar i golvet. Inte en skråma hade den……men så vände han på den och på baksidan hittade han en liiiiiten spricka och då blev det tvärt nej. Den tog dom minsann inte emot som inbytes mobil. Ville jag byta telefon så fick jag lägga pengar i mellan. Den sista lilla glädjen rann av mig och jag lämnade sorgset butiken……med min gamla mobil…..den med en spricka i baksida. Vad spelar väl en BAKSIDA för roll??

För att vår resa till Kristianstad inte skulle kännas helt meningslös så gick vi in på yogiboost där jag tröst åt!!

Väl hemma grät jag floder!!! (Nej det gjorde jag så klart inte. Men det var en bra beskrivning, om än överdriven, på min enorma besvikelse) Men det var ju bara till att acceptera lägen och försöka bearbeta sorgen.

Men så någon dag senare så frågade Robban vad det skulle kosta att byta ändå. När jag berättat summan så sa han ”Det är du väl värd” JAG?!?! Jag är till och med värd mer än så 😂 Robban tyckte iallafall att jag skulle unna mig den där telefonen. Och jag ville smida medans järnet var varmt. Så jag skyndade mig att beställa den…..innan han kom på andra tankar. Sen var det bara att vänta….och hoppas på att PostNord (för en gångs skull) skulle hålla vad dom lovade. Och det gjorde dom!!! Idag kom den. Vilket var i rättan tid eftersom Liams telefon, helt utan förvarning, sa upp sig igår. Så nu kunde han ju ta över min. (Vilket nog innebär att den snart har mer än en liten spricka på baksidan)

Hela eftermiddagen har jag sprungit runt och fotograferat allt som kommit i min väg och jag måste säga att jag absolut är nöjd med kameran.😀

Jag gick ut och tog en bild klicka 22:55 i kväll med min nya telefon och samma bild med den gamla direkt efter. Jag berättar inte vilken bild som är tagen med vilken telefon….gissa😉

Midsommarhelgen står för dörren och jag ska fotografera MASSOR!!! Det blev ju ett onödigt långt inlägg bara för att berätta att jag har ny telefon och för att visa några bilder 😂

Önskad irritation

Idag skulle jag ringa ”vår” mobiloperatör för att fixa till lite med abonemangen. Precis som på alla ställen, oavsett var man ringer så blev jag satt i telefonkö. Hur kan det komma sig att det alltid är kö och varför anställer dom helt enkelt inte fler för att svara i telefon?? Att sitta i telefonkö är väl egentligen inte hela världen. Man kan ju sätta mobilen på högtalare och göra annat under tiden (som att blogga tex.) Oftast så är där bara en röst som 1415637 gånger talar om att du är placerad i kö, att du behåller din plats i kön (Ja, det vore väl fan om dom lät en massa folk tränga sig) och så talar dom om vilken plats i kön man har. Detta i sig upprepas var 4:e sekund och är väl lite smått irriterande. Men hos vår mobiloperatör så har dom istället valt att spela någon förbannat störig pianomusik. Ett fasligt plinkande som aldrig slutar!! Samma låt om och om och igen. Inte minsta lilla info om vilken plats i kön man har så att man iallafall får ett litet hum om hur länge man ska behöva plågas. När man suttit i den förbannade kön och lyssnat på eländet i 10 minuter så är man så pass irriterad att man är VÄLDIGT nära att slå sönder telefonen. Och när man väl kommer fram (dvs. Om man la band på sig själv och lät bli att slå sönder telefonen så att man faktiskt kunde fullfölja samtalet) så är man (eller iallafall JAG) så pass uppretad att man nästan har glömt vad man hade för ärende och istället i rena ilskan säger upp abonemanget.

Varför letar dom upp den absolut störigaste låten som bara går att hitta och sen spelar den om och om igen? VILL dom ha sura och irriterade kunder när som väl svarar? Jag blev iallafall så irriterad att……jag köpte mig en ny telefon 😬

Aldrig nöjd.

Som ni nog har märkt så har det varit väldigt tyst ang. köket. Skönt va? Tystnaden kan bero en del på chocken jag fick när vi fick offerten på vad det skulle kosta.

Kostnaden för bara köket, alltså utan vitvaror, arbete osv. var så pass chockerande att jag har behövt tid för att återhämta mig. (Och försöka bestämma mig för hur och vilken bank jag ska råna)

Jag som tyckte att så fort vi bara var klara med hur vi ville ha det så var det väl bara till att sätta igång och riva. Och visst hade vi väl kunnat göra det, men då hade vi oxå fått bo i en byggarbetsplats utan kök under en onödigt lång tid. Motvilligt har jag tvingats acceptera att kökbytet måste läggas på is över sommaren. Tydligen så ska hantverkare och annat ha semester i sommar. (Vad nu det ska vara bra för) Dessutom är det 4-6 veckors leverans på det där förbannade köket!!!

MEN…..inget ont som inte för något gott med sig. Idag var en arbetskamrat till Robban här. Han är snickare och han gav oss lite andra idéer. Vissa skåp skulle plockas bort och det kommer nog faktisk, och förhoppningsvis bli bättre. Dessutom så borde ju då offerten krympa något. (Behöver vi ha några skåp alls egentligen??🤔) Jag vågar knappt maila vår kökritare ang. de nya ändringarna. Han har nog precis börjat pusta ut och tro att han var klar och att jag faktiskt var nöjd. Och det var jag ju……Men inte nu längre😬 Nya mail och (förhoppningsvis) nya ritningar. Fortsätter jag med detta velandet så kommer jag aldrig att få nytt kök.

Söndag är vilodag

Om någon av grannarna får för sig att tex. klippa gräset en söndag så muttrar alltid Robban (i äkta gubb anda) att söndag är en vilodag och då ska man inte hålla på med sådant. Att det ibland är söndag när han själv klipper gräset lägger han ingen uppmärksamhet vid. Och om jag påpekar det för honom så försvarar han bara det med ”alla andra gör ju det” som om det skulle vara ett försvar?!?

Idag är det enligt almanackan just Söndag. Och enligt Robban alltså vilodag. Alla har vi ju, uppenbarligen, olika sätt att vila på. För vid 11:30 tiden så satte Robban igång att hacka ner trappan.

Även Liam hjälpte till

På övervåningen låg Jonathan med flickvän och sov…..ja dom låg inte och sov speciellt länge efter att Robban satte igång. För ganska så snart så kom en tonåring (Jonathan) ut på balkongen med mord i blicken.

Är det inte en tuppjävel som väcker honom så är det hans egen far. 😂

Hela dagen har Robban slitit med den där förbannade trappan och han har alldeles säkert önskat mer än en gång att vi bara hade låtit den vara. Men tanken på grannens tupp fick Robban att fortsätta. Hämnden är ljuv heter det visst. En av Jonathans kompisar som oxå blivit plågad av den förbannade tuppen vid ett flertal tillfällen ville inte heller missa chansen att få hämnas, så även han högg tag i trapprivningen.

Jag är alldeles säkert på att grannen har muttrat mååååånga svordommar under dagen. Dessvärre så ligger (eller snarare låg) trappan på ”fel” sida av huset. Men vi har en trappa även på den sidan som ligger mot deras hus. Den kanske vi oxå skulle ge oss på….mest bara för ATT.

Är det någon som tänker bygga sig en trappa och behöver fyllnadsmaterial så är det bara att höra av sig för att hämta 😉

En slagen Robban, nöjd med dagens verk.