Rabattkuponger och bromskloss.

Ibland har jag väldigt svårt att förstå mig på Robban. Väldigt ofta ställer jag, tyst för mig själv, frågan ”Hur tänkte han nu??” Vi är väldigt lika på många sätt jag och Robban. Men samtidigt väldigt olika. Men på något sätt så kompletterar vi varandra otroligt bra. Angående tex pengar så tänker vi likadant. Pengar betyder väldigt lite. Familjen och välmåendet går före. Det känns viktigare för oss att få vara med barnen, umgås med varandra och göra saker som vi mår bra av än att ha den senaste tv:n, största huset eller fetaste bilen.

Att jobba en helg för att tjäna några hundra extra är inte lika viktigt som att få vara med familjen. (Dock har jag inget att välja på eftersom helger ingår i mitt schema) Jag lever hellre på falukorv och makaroner sju dagar i veckan, om det gör att vi kan göra mer av det vi mår bra av, än att jag äter oxfilé en dag och tvingas försaka annat. Men när det kommer till inköp så är jag och Robban väldigt olika. Jag är mer ekonomisk än honom (eller snål om man så vill) Jag kan tex köpa icas skånerost kaffe istället för zoegas för att det är några kronor billigare. Medans Robban aldrig ens skulle komma på tanken att köpa något annat än just Zoegas, kosta vad det kosta vill. (Trots att jag upprepade gånger har bevisat för honom att det inte är någon som helst skillnad i smaken. Han resonerar som så att vad spelar väl några kronor för roll, man kan ju vara död i morgon. Medans jag säger att ”många bäckar små…”

Men så igår så hände något med honom. Något som verkligen fick mig att tänka ”hur tänkte han nu??” Vi hade varit i Helsingborg för Jejjes uppskrivning och på vägen hem skulle vi in på ica för att bla köpa smoothie till Liam som är sjuk och ville ha just Bravo smoothie. På hyllkanten fanns rabattkuponger på 5kr för just dessa smoothie. Jag tog 2 förpackningar och skulle rycka en kupong men råkade av misstag få med mig två. Jag trodde inte att man fick lov att använda mer än en, oavsett hur många förpackningar man köpte men tog ändå båda kupongerna med mig. Jonathan, som också följt med in på Ica, ville också ha en smoothie så han la ner en i korgen och sa ”köp den till mig så Swishar jag er sen” (det konstiga är bara att hans Swish alltid är ”låst” när han ska Swisha oss för saker 🤔)

Nu hade vi alltså tre förpackningar när vi kom till kassan. Robban lastade upp alla våra varor på bandet och jag gjorde mig redo för att packa ner. När Robban sen kom fram till kassörskan så lämnar han fram rabattkupongerna jag gett honom, och jag hör hur han nästan ursäktar sig över att han har två eftersom man väl bara kan använda en. Men kassörskan talar om, samtidigt som hon ”slår in” en av dom sista varorna, att jodå, man får lov att använda lika många kuponger som man har smoothies. Varpå Robban tar beslutet att lämna kassan och den, bakom sig, allt mer växande kön för att springa genom hela butiken för att hämta ytterligare en kupong?!?!

Bara för några dagar sedan så pratade jag och Robban om hur oerhört störande det är när någon alltid kommer på, just när kassörskan är redo att ta betalt, att dom glömt att ta några varor och då stoppar upp hela kön medans dom springer, eller ibland ännu värre går i lugn takt för att hämta de 17 varor som dom glömt att ta. Istället för att vara smidig och betala för det dom tagit och sen helt sonika gå in igen för att köpa det där dom glömt. Men nu är det alltså Robban. Min egen man, han som inte vill spara in några kronor på kaffet (som under en ett års period, med hans kaffe förbrukning, skulle resultera i hundralappar) som stoppar upp hela kön och gör sig själv till ett hatobjekt för att älga iväg till andra sidan av butiken för att spara in FEM KRONOR på en liten smoothie!!!! Han som i vanliga fall resonerar som så att man kan vara död i morgon och vad spelar då 5 kronor för roll?? (Dessutom så skulle i ju köpt den är smoothien oavsett om där hade funnits någon kupong eller ej.) Jag tyckte att det var så urbota dumt att jag gick fram och styrde upp situationen och betalade varorna så att kassörskan kunde fortsätta med sitt jobb. Så när Robban, med andan i halsen, kom springande tillbaka, viftande med den värdefulla lilla 5 kronors kupongen i luften, tvingades inse att hans fru hade slösat iväg en hel femma medans han, helt i onödan hade sprungit som om det gällde livet. När vi gick ut ur butiken så berättade jag för Robban hur han just aggerat och det var nog först då som han själv insåg hur dumt det var. För han verkade inte vilja prata så mycket om det. (Alternativt så vara han bara sur för att jag hade slarvat bort en hel femma!!) Jag får väl ursäkta hans beteende med att det var varmt, att han faktiskt (fortfarande) är sjuk eller helt enkelt bara på ålderdom.

Körkort och nervositet.

I morse gjorde Jag, Robban, svärdottern och Jejje en liten tripp till Helsingborg. Där satt den tre av oss och nervöst väntade medans Jonathan gjorde sin uppskrivning för körkortet. För oss som satt och väntade så sniglade tiden sig fram. Men efter bara en halvtimme kom han ut som körkortsinnehavare!!

Ute vid bilen rev han sen övningskörnings skylten i två delar…..och tvingade in mig och Robban i baksätet!!! Fram skulle flickvännen sitta sa han.

Här bak sitter vi som två pensionärer

Ett stort grattis till dig Jejje, du är grym!! Och ett stort grattis till mig som nu har egen privat chaufför. Skjutsen till och från Björket på lördag är nu löst 😉

En stolt Jonathan körde lungt och ordentligt hem sina föräldrar till hemmets lugna vrå. Men det var enbart för att byta till sin egen bil och sen ge sig ut på den allra första turen ensam i bilen.

Redo för första ensamma turen 😲

Jag är obeskrivligt stolt över Jonathan som klarade körkortet. Men samtidigt så känns det så fel att han ska ge sig ut alldeles ensam på vägarna. Och jag ska inte förneka att jag känner mig lite nervös 😬 Min lilla lilla prins har plötsligt blivit stor.

Ut i trafiken, ensam bakom ratten

Liten blir stor.

Tre gånger om året så ställer jag mig samma fråga ”vad var det som hände??” Denna fråga kommer varje gång någon av mina älskade söner fyller år. Igår var det Jonathan som fyllde år (och jag ville blogga om det men hade ju som ni vet problem med bloggen) Jonathan fyllde 18 år igår. ARTON!!!!! Pang sa det och han var plötsligt ”vuxen”

Det känns som att det bara var något år sedan som vi hade en liten blond och tanig kille som smälte allas hjärtan med sin oerhörda charm och sin (okontrollerbara) rättframhet.

Den där lille killen med myror i byxorna som sällan satt stilla och som med sin enorma oräddhet skapade en ständig oro hos sina föräldrar. Den där oräddheten som mer än en gång slutade på akuten för att sys och plåstras ihop.

Vårt lilla charmtroll…..var tog han vägen? Nu är han plötsligt en man. En man som har växt om både mig och Robban. En man som är oerhört artig, trevlig, omtänksam och kärleksfull. Och än idag vinner han de flestas hjärtan.

Det har hänt så oerhört mycket med Jonathan bara det senaste 6 månaderna. Han har mognat väldigt mycket. Blivit väldigt ansvarsfull och pålitlig. Och det går inte en enda dag utan att jag känner mig oerhört stolt över att få vara hans mamma.

Igår fyllde han år…. Idag klarade han halva sitt körkort. Uppkörningen gick som en dans och det fanns (enligt uppkörning ledaren) inga tveksamheter om att han kan köra bil. (En liten klapp på axeln till mig och Robban som varit hans körlärare) Nu är det bara uppskrivning kvar. Men den kommer han fixa på ***dag, sen ser vi nog inte så mycket av honom. 😉

Ny blogg……igen

Idag när jag satte mig för att blogga så visade det sig att ingenting fungerade som det skulle. Det gick varken att ladda upp bilder, spara eller publicera text och när jag klickade in på min egen blogg adress så gick inte sidan att nå. Jag kände en panik växa. För jag ville ju blogga!!! Jag slängde genast iväg ett meddelande till Martin (stackars Martin som alltid får stå ut med min okunskap och mina dumma frågor så fort jag har problem med bloggen) Han förklarade något om någon leverantör som gått i konkurs och den konkursen drabbade tydligen min blogg. 😱

Men Martin han kan tydligen lösa allt. Han sa något om domäner, leverantörer och servrar och jag fattade inte ett dugg. Men han skulle lösa det sa han. Och bara någon minut senare så hade han flyttat hela min blogg till ny adress. TACK MARTIN!!! Utan dig hade jag legat i en hyperventilerande hög på golvet just nu.

Detta innebär att adressen till bloggen nu är en annan, så ni som hitentills har prenumererat på min blogg måste börja om med prenumerationen. Och ni som ev. har lagt den som favoriter i er dator måste göra om det. Den nya adressen är: jessica.sweman.com

Överraskning!!

ÄNTLIGEN kan jag säga något!!
Jag älskar att överraska folk. (Speciellt mina barn.) Och just överrasknings fester är ju bara SÅ kul. Jonathan fyller snart 18år!! (Jag hyperventilerar vid blotta tanken) och jag och Robban ville göra något speciellt för honom. Jonathan har vuxit och mognat något oerhört det senaste året och har visat att han faktiskt har blivit en ansvarsfull och (nästan) vuxen man. Hela sommaren har han plikt troget masat sig upp ur sängen i ottan för att gå och jobba. Och han har gjort oss oerhört stolta över att få vara hans föräldrar ❤️ Vi ville visa honom vår oerhörda uppskattning och stolthet genom att göra något speciellt för honom och kom fram till att han nog skulle bli glad för en fest. Så vi (eller snarare jag, Robban är allt för oteknisk) skapade ett hemligt evenemang på Facebook där vi bjöd in dom som står honom närmast och dom som vi trodde att han skulle vilja ha på en fest Till Jonathan sa vi att det var jag som skulle ha fest. Mest för att vi skulle kunna förbereda osv utan att han skulle tycka att det var konstigt. För att vi skulle kunna ”födelsedags dekorera” så hade vi även ”kalas” för släkten på dagen. Det har tisslats och tasslats bakom ryggen på Jonathan och alla har varit livrädda för att försäga sig och förstöra hela överraskningen.

Vi kallade in ”våra” ungdomar och fick hjälp med att bygga party tält. Och sen har jag och svärdottern pysslat och pyntat och gjorde fint till lördagens kalas.

Jag förberedde mat och fixade inför kalas med släkten och Jonathan försökte få kompisarna att vilja hitta på något. Men ingen verkade riktigt ”taggad” och Jonathan började ställa in sig på att ha en lugn kväll hemma med flickvännen.

Mormor, morfar, farmor och farmors syster kom för att fira honom och ge honom lite presenter.

Pqketöppning

Vi åt och umgicks och jag blev mer och mer nervös för att våra planer inte skulle hålla hela vägen. Vid 17 tiden sa Robban att han var tvungen att köra iväg och lämna släpet till några som skulle låna det. Det tyckte inte Johnatan var speciellt konstigt. Han stannade kvar och pratade med mormor och morfar (som dröjde kvar bara för att få se självaste överraskningen)

Jonathan blev väldigt förvånad när han kom tillbaka efter bara några minuter igen, men med en väldigt speciell last.

Åter igen presentöppning

Jonathan snackar med Robin och försöker ta in vad som just hänt.
Fram med maten igen 😁

Jodå, linslusen (hon som inte missar en chans att få vara med på bild) var också här 😂
En fortfarande chockad Jonathan håller tal och förklarar hur oerhört glad han är för att alla kom.

Stolt över Biltema tröjan han fick av lillebror

Kvällen blev lyckad och vår blivande 18åring var minst sagt nöjd.

Tack till min underbara svärdotter som hjälpte till med planering och förberedelser. Och tack till alla Jonathans fina vänner som kom, överraskade, firade och gjorde Jonathans kväll minnesvärd. Det känns så bra att veta att han har vänner som er. ❤️

Nära döden upplevelse

Sedan vi kom hem från Öland i onsdags så har Robban varit sjuk. Han har drabbats av mansförkylning. Alla som någonsin haft en sådan eller ens varit i närheten av en man med denna allvarliga åkomma förstår säkert hur illa det är. Jag har varit i kontakt med Fonus och förberett dom på att det nog snart är dags att hämta honom.

Robban är ingen gnällig person. Han kan skada sig så att blodet sprutar och benpipor står ut från kroppen utan att han för den delen tycker att det är nödvändigt med läkarvård. Men drabbas han av förkylning så blir han väldigt ynklig. Då vill han nästan ringa ambulansen. Eller allra helst ska någon annan göra det åt honom, han själv har ju fullt upp med att säga adjö till livet.

Robban är heller ingen person som gör speciellt mycket väsen av sig…..förutom när han är sjuk. Då för han ett jävla oväsen. Har han maginfluensa och spyr så verkligen skriker han. Det finns ingen inom en mils radie som inte hör att han spyr. Nyser han så verkligen skriker han ut nysningen. Åter igen…. Ingen undgår att höra. Och likadant är det när han hostar. Även detta görs med en decibel som med säkerhet är skadlig för hörseln. När han hostar så stampar han dessutom med foten i golvet som om han vill försäkra sig om att alla verkligen hör hur fruktansvärt synd det är om honom. (Uppmärksamhetstörst??) Till och med när han sover så tycker han synd om sig. Han gnyr och gnäller i sömnen och låter så ynklig som han bara kan och jag ligger vaken hela natten av rädsla för att han faktiskt ska dö på riktigt bara för att visa oss hur jätte synd det är om honom.

Jag vet inte riktigt vad som är botemedlet mot just mansförkylning. Jag har ju liksom aldrig haft det själv. Men hela familjen försöker tappert stå ut med hans oväsen och tycka så synd om honom som vi bara kan så kaaaaanske han snart är återställd igen.

Hänsynslösa semestermarodörer!!

På Böda camping finns, precis som på alla andra campingarna, en hel del människor som kommit hit för att slappna av och njuta. Dom ställer sitt camping ekipage tillrätta på sin hyrda lilla camping tomt. Plockar fram solstolen, slår upp en kopp kaffe, ett glas vin eller knäpper upp en öl och hinner precis tänka att livet är bra härligt……innan dom, precis som vi, plötsligt inser att alla inte finner njutning i just att slappna av. För på alla campingar finns dom. Dom som finner större njutning i att jävlas med andra. Dom som inte har en jävla aning om vad det innebär att visa hänsyn. Dom som alla livsnjutare bara vill krama väldigt hårt om halsen innan dom ens har hunnit veva ner sitt första gnisslade stödben på husvagnen. För medans man själv sitter där och ska njuta av ledigheten så inser man att det faktiskt vore bra om det krävdes licens för att få lov att vara campare. Man borde få genomgå tester, precis som när man tar körkort. Klarar man inte provet (där visande av hänsyn är det stora och viktiga slutprovet) så borde man per automatik bli svartlistad på alla världens campingar. För tro mig, alla platsar inte på en camping bland alla människor. Och ofta så kan man redan vid incheckning avgöra om dom är vana och hänsynsfulla campare eller enbart semestermarodörer. Dom checkar in, får sin nyckel till elskåpet, tilldelas en plats och sätter sig sen i bilen, trampar gasen i botten och tror att de små trånga gatorna inne på campingen är självaste autobahn. Att det allt som oftast är barn ute och går, cyklar och leker på dessa små gator är inget dom ens tar notis om. Undan eller väck, jag ska fram till min lilla plats. Och fort ska det gå!! Alla tält och husvagnar, som dom far förbi i sin framfart, står och vajar av vinddraget som blir när dom far förbi. Dom hittar sin plats och backar in ekipaget. I samma sekund som dom, med ett ljudligt ryck, drar handbromsen på bilen så slänger sig 2-3 skrikande ungar ut ur baksätet. Men nu är det semester och då är det inte bara jobbet dom tagit ledigt ifrån utan även sin föräldraroll. Att säga till barnen att sluta bråka eller iallafall dämpa sig är en allt för stor ansträngning. Låt barn vara barn tänker dom och blundar hårt inför det faktum att deras barn ligger och slåss i en hög på gräsmattan.

Att alla intilligande grannar plockar fram hörselkåpor och sitter och himlar med ögonen är inget dom ser eller ens bryr sig om. Dom har fullt upp med att lasta ut hunden (eller i värsta fall hundarna) ur bilen. Hundar som omedelbart sätter igång att skälla som besatt på slagsmåls högen på gräsmattan. Men skit i det. För nu ska stödbenen hissas ner. Mannen i sällskapet grabbar tag i veven medans kvinnan gör sig redo för att servera honom ”stödbens öl” Han sätter igång att veva och gnisslet som uppstår, och blir högre och högre för varje varv han drar runt, får alla intilligande grannar att vilja springa bort med en flaska 5:56 och smörja skiten. Skrikande ungar, skällande hundar och skrikande stödben skapar en orkester symfoni som skär genom ben och märg till och med hos en döv.

När stödbenen väl är nervevade så är det oftast dags för att bygga upp förtältet. Och detta tycks vara det enda den nykomna familjen lyckas roa övriga campare med. För det är lika kul varje gång man ser någon som är ovan bygga upp ett tält. Dom drar i tältduken i skenan på vagnen…..sen fumlar dom omkring i blindo under den stora otympliga tältduken och provar pinne efter pinne och försöker att få ihop det. Irritationen växer för varje pinne som blir fel och bråket hänger i luften. (Förutom hos barnen i slagsmåls högen. Där har näsblodet redan börjat spruta) När tältet väl är på plats så ligger skiljsmässopapperna på skrivna på bänken inne i husvagnen. Barnen har nu lämnat sitt slagsmål för att börja, skrikande och gapande, sparka boll mellan husvagnarna. Helt ointresserade av vems tomt dom befinner sig på. Och medans grannarna med fasa väntar på att få en bula i sin husvagn från den där bollen så rättar föräldrarna till sina skygglappar för att slippa se vad barnen gör. För som sagt, det är semester och barn måste ju få vara barn. Alla intilliggande grannar kämpar som besatta för att stå emot lusten att plocka fram silvertejp till den skällande hundens nos och en piska till dom ouppfostrade barnen.

Här på campingen uppmanar dom till källsortering. Och det är ju bra. Dom har ett litet ”hus” med olika fack för metall, plast, ofärgat och färgat glas.

Bra med miljö tänk känner jag. Men det negativa med denna sortering är att när man slänger ner glas i respektive behållare så skramlar det ganska så ljudligt över halva campingen. Detta gör att kloka människor som har förmågan att visa hänsyn passar på att slänga sina flaskor mitt på dagen. Men så finns det sådana som inte kan sova på morgonen och därför känner sig bittra över det och inte vill att andra heller ska sova. Så då går h*n helt enkelt bort och slänger, ja verkligen slänger ner sina flaskor med full kraft i behållaren så att h*n lyckas väcka hela campingen. Och detta ska självklart göras innan klockan visar 07:00 på morgonen. Har man däremot svårt att somna på kvällen så är ju 23:30 oxå en väldigt ”bra” tid för att slänga flaskor 🙄 Varje gång jag utsätts för sådana här människor så ställer jag mig ständigt frågan: ”Är det här med camping liv verkligen vår grej?” Och idag har jag faktiskt kommit fram till att JA, det är det. Det är däremot ingenting för folk som inte klarar av att visa hänsyn. Dom borde verkligen svartlistas på alla campingar och hos alla försäljare som säljer minsta lilla camping sak. Dom borde inte ens få tillstånd att köpa så mycket som en liten brassestol!!

Uppskattat besök och skrattanfall.

Varje gång vi ska åka ut med husvagnen så frågar vi självklart Jonathan om han vill följa med. Men varje gång så blir svaret ”Aldrig i livet” Ändå så tycks det vara något som ändå lockar för hitentills har han ju kommit efter oss var vi än har åkt. I fredags kom han och flickvännen efter oss till Öland. Närmare 30mil körde dom för att komma och campa med oss för en natt. Denna gången stannade dock övriga ungdomar hemma.

Jag mår som allra bäst när jag har familjen omkring mig och det värmer alldeles extra i hjärtat när tonåringen faktiskt vill var med oss. ❤️

I fredags när dom kom så passade vi på att tillbringa några härliga timmar vid havet med sol och bad.

Ibland är livet härligt

Far & son ❤️

För något år sedan när vi var på Öland så besökte vi en restaurang som hette stekhuset munken.

En medeltidskrog som var super mysig och mer jätte god mat. Denna restaurang beslutade vi oss för att prova igen.

Gigantiskt grillspett som hängs i taket över bordet.

Underhållning på restaurangen

Har inte din mor lärt dig att man inte ska leka med elden??

På denna restaurang fick man inte lov att använda mobiltelefoner. Man fick självklart använda den till att fotografera och filma. Men inget annat. När någon vid bordet satt med sin telefon så kom en riddare och spikar upp en telefon på en stolpe i restaurangen. När han gjorde det precis vid vårt bord så vrålar Marwin (Liams kompis som är med på resan) skräckslaget ”Min telefon!!!” Jag, som trodde dom hade tagit hans telefon, bröt ihop i ett skratt anfall. Ja jag fattade ju att det inte var just hans telefon dom spikat upp. Men trodde så klart att dom tagit den, gömt den och spikat upp en annan.

Marwin står och tittar på telefonen och konstaterar att den lär man nog aldrig mer få liv i. Varpå Liam frågar ”Har du provat att starta om den?” Och åter igen så bröt jag ihop och skrattade så att jag knappt fick luft.

Alltså detta ”barn” 😂😂

❤️❤️❤️❤️

Efter maten så var vi minst sagt proppmätta och trötta. Så det blev en lugn kväll på campingen. Vi gick en runda och såg oss omkring. Och säga vad man vill men Böda sand är en väldigt fin camping.

Nils Karlsson pyssling

Vi gick ner till stranden och tog vars en drink.

En av de fina männen i mitt liv ❤️

Dom två ❤️❤️

Igår (lördag) var det dags för Jejje och flickvännen att lämna oss igen. Men innan dess så ville vi hitta på något med dom. Så det fick bli gokart.

På området där dom hade gokart banan fanns även bilar för dom allra minsta barnen. Jag antar att två 12 åringar inte räknas som små barn. Men allt ska provas ansåg dom och slängde sig i vars ett väldigt långsamtgående fordon.

Marwin, som körde en polisbil, vrålade som en siren så att det ekade över hela stället och jag skrattade åter igen så att tårarna sprutade. Jag önskar verkligen att jag hade filmat när dom körde runt på banan och jagade varandra……. I ca 5km/h 😂😂

Liam blev gripen

Efter gokart och skrattanfall så blev det grillning på campingen innan det var dags för fotboll (suck) och tid för Jejje och svärdotter att lämna oss igen för att återvända hem till Skåne för att vakta huset.

Robban!!! Slutar du inte att köpa sverigetröjor nu så tar jag plånboken ifrån dig!!!

Det var super härligt att vi fick besök. Men det blev så väldigt tyst och tomt när dom åkte igen. 😢 Men vi träffas ju snart igen. Vi ska bara suga ut lite till av Böda först.

Ointressant fotboll och goda drinkar.


Jag försöker vara en god hustru och följa med min make när han, iklädd din Sverige tröja, ska skrika, gapa, spotta, svära och vråla framför en storbildsskärm utanför en restaurang på campingen.

Jag som, vad jag kan minnas, aldrig har sett en hel match eller ens varit intresserad av fotboll, resonerade som så att jag kunde ju följa med för att dricka en cider eller två från baren. Robban fnös och sa att jag aldrig kommer att kunna ta mig fram till baren. Hrm……efter snart 20 år tillsammans så borde han känna mig bättre än så. VILL jag fram till baren så kommer jag fram till baren!! (Jag har för guds skull varit i Ullared många gånger. INGEN har så vassa armbågar som jag. 🤣)

Passade på att även köpa en öl till Robban när jag var framme i baren FÖRSTA gången.
En strawberry daiquiri andra gången…..
En…….jag har ingen jävla aning tredje gången. Hrm….det här med fotboll börjar bli riktigt trevligt.

Jag dricker drinkar (och får tinnitus av allt skrikande) medans Robban (och alla andra) tittar på fotboll. Och medans alla andra håller koll på poängställningen så står jag och funderar på så relevanta saker som hur dom får gräsmattan på en fotbollsplan att bli randig 🤔

Just nu… (Med 45 sekunder kvar av matchen så ser det ut som att väldigt många kommer att gömma sina åtråvärda Sverige tröjor låååångt in i garderoben) För mig spelar det ingen som helst roll… Dom hade iallafall goda drinkar i baren… Som jag tog mig fram till, utan problem, inte mindre än TRE gånger 😉