Tillbaka till ruta 1

Först inga inlägg på evigheter sen plötsligt TRE inlägg (kanske fler??) På en och samma dag.
I förmiddags skrev jag ett inlägg (HÄR) om att NU hade jag bestämt mig för att jag inte ville ha ett vitt kök. Både jag och Robban kom fram till att köket skulle vara grått. Jag berättade om att den oerhörda kärleken för den lucka jag bestämt mig för var borta och att jag nu inte riktigt visste vad jag ville ha. På Facebook kommenterade en gammal vän mitt inlägg och undrade vilken lucka det var jag hade tänkt mig. Det visade sig att hon hade samma lucka i högblank och hon erbjöd mig att komma bort och titta på deras kök. Jag som inte missar en enda chans att titta på kök tackade SJÄLVKLART ja till erbjudandet och körde dit. Och plötsligt så slog kärleken, för den tilltänkta luckan, till med full kraft igen.

I högblank blev den så livfull och det var som om den nästan bad om att få flytta hem till mig nu med desamma. Och mina tankar på ett grått kök var som bort blåsta. För plötsligt insåg jag att grått kök och rostfria vitvaror (varför heter det vitvaror när som inte ens är vita???) nog skulle kännas grått (så klart) trisst och tråkigt. Med högblanka luckor så bryter kromade vitvaror av mycket snyggare. Så just NU vet jag preciiiis vad jag vill ha. Jag vet tom exakt vilken bänkskiva jag ska ha, vilket kakel och tom hurdana eluttag jag ska ha!!! Men fråga mig för guds skull inte om en kvart……för då kan jag ha ändrat mig igen!! 😂

Tack Stina för visningen. Det gjorde att jag (just för tillfället) känner mig ganska lugn.

Sparsam kaffedrickare

Vår inköpslista för vad som är slut hemma växer sig allt längre. Och eftersom jag var ledig från jobbet idag så bestämde jag mig för att råda bot på ”problemet” (trots att jag allra helst bara hade velat vara hemma och ta det lugnt) På city gross så lockade dom med 4 paket Zoegas för 99kr. Så jag styrde kosan dit (trots att jag egentligen inte riktigt gillar just City gross) För att få ta del av detta förmånliga erbjudande så var man tvungen att handla för 150kr och det är ju inget problem när man har en välfylld inköpslista.

Så jag parkerade bilen, grabbade tag i en vagn, hämtade en scanner och satte kurs mot kaffet!! Folk flockades där som flugor kring en sockerbit men jag har vassa armbågar och hade inga problem att komma åt mina fyra paket. Min plan var ju iofs att ta väldigt många mer än fyra paket men det trodde city gross att dom satte stopp för.

Varför gör ni så här mot mig??? 😭

Då betade jag bara av vara efter vara på min inköpslista tills jag kommit upp i dom där 150 kronorna som krävdes. Innan jag gick mot kassan, betalade, gick ut och lastade av mina varor i bilen och gick in igen. Gjorde om samma procedur. Tog fyra paket kaffe, betade av saker för 150kr från listan, betalade, gick ut i bilen och lastade av och sen in igen. Detta ”roade” jag mig med 4 gånger innan jag själv började känna att det höll på att bli en tvångstanke av det. En tvångstanke som skulle kunna resultera i att jag sprang där in och ut fram till stängningsdags……eller tills några män i vita rockar kom och satte tvångströja på mig och bar mig där ifrån.

Jag kan erkänna att det finns två saker som jag är lite manisk med att köpa. Två saker som går åt som smör i solsken i vårt hem. Det är kaffe och det är tvättmedel. Och city gross har, trots sitt köptvång för 150kronor, underlättat mitt kaffe köp väldigt bra denna veckan.

En omgång tvättmedel, några liter mjölk och lite frukt så är man i ”hamn” 😉

Ja det var ju lite besvärligt det här med att springa ut och in genom affären. Men det var det värt. Nu har vi både kaffe och tvättmedel så att vi klarar oss ett litet tag. Och jag har räknat ut att enbart på kaffet så har jag sparat in nästan 240 kronor.

Många bäckar små, blir snart……ett helt kök 😋

Ångest och psykakuten

Mitt bloggande har blivit katastrofalt dåligt!! Jag är medveten om det. ”Ah, hon har väl fullt upp med köksrenoveringen” har ni säkert tänkt. Och jag önskar att det var så, men med köket står det helt stilla! Och det beror mycket på mig och mitt ångestfyllda velande. Detta förbannade kök kommer göra mig gråhårig och ge mig ett egen säng inne på psyket!

Sådana som jag ska helt enkelt inte renovera kök. Eller iallafall inte vara beslutsfattaren i renoveringen!! Jag tänker på detta förbannade kök dagligen. Men av att tänka, fundera och grubbla så kommer man tydligen ingenstans. (Annat än närmare den där vistelsen på psyket)

För någon vecka sedan så var jag inne på firman för att be att få ritningarna utskrivna så att vi kunde planera lite hur vi ska lägga upp arbetet när det väl är dags att sätta igång. Liam följde med mig och jag passade på att visa honom vilka köksluckor det var vi hade bestämt oss för. Jag lotsade honom genom butiken bort till ”vårt” kök. När jag väl stod där och tittade så upptäckte jag att den där intensiva kärleken som jag känt för just dom luckorna var borta. Plötsligt så kunde jag inte med säkerhet säga att det var just dom luckorna jag ville ha.

Detta tog jag upp med Robban på kvällen. Han suckade nog mest inombords men sa med sitt ständiga lugn att då får jag väl välja andra helt enkelt. Min underbara lugna och trygga pusselbit ❤️ Där finns jätte fina luckor att välja på. Men alla andra har något som jag inte är nöjd med. Så det lutar ändå åt dom luckorna som jag ville ha från början. Min stora skräck är att Ballingslöv, (som är dom som ska leverera köket) ska lansera en ny modell i samma sekund som vi gör beställningen. Och sen får jag gråta ögonen ur mig varje gång jag går in i det där köket i resten av mitt liv.

Men nu har jag fått bekräftat av säljaren att det är inga nya på gång så jag kan hålla mig lugn.

Igår ringde jag vår säljare och köks ritare och bokade in ett möte. Jag vill sitta ner och diskutera med honom. Kolla igenom ritningarna och till slut (förhoppningsvis) lägga den där ångestfyllda beställningen. Jag fick en tid nästa vecka och kände att vi nu är ett (om än väldigt litet) steg närmare ett nytt kök.

Igår kväll, när jag som vanligt satt och drömde om det kommande köket så slog det mig plötsligt att jag (nog) inte alls vill ha ett vitt kök. Hur stilfult och snyggt det än må vara. Jag berättade skamset det för Robban som bara skrattade men sen erkände att det ville inte han heller. Men han har ju gett mig fria händer och har sagt att jag helt och hållet själv får bestämma hur jag vill ha det (det är ju trots allt jag som ska kedjas fast i köket när det väl är klart) Tack och lov så är vi dock rörande överens om vilken färg vi vill ha……just nu iallafall. Jag hinner säkert ändra mig många gånger innan det väl är dags för det där mötet i nästa vecka.

Jag känner fortfarande att jag bara vill lämna en hög med pengar till någon duktig och bra snickare/inredare och dra iväg på en härlig utlands semester och sen komma hem till ett färdigt kök!!

Välkommen till alla nattgäster!!

Det är inte alltid lätt att vara jag. Det kan till och med vara ganska så jobbigt att vara jag. Det är så oerhört mycket som rör sig i mitt huvud (även om det ibland kan vara svårt att tro) Jag gör, varje dag, upp scheman i mitt huvud vad jag ska göra om dagarna. Och när något utanför mitt ”schema” dyker upp som ruckar mina planer så blir jag oerhört stressad. Om jag enligt min inre lilla dagordning tex ska gå ner och hänga tvätt och tex någon av barnen ringer och behöver mig så att jag måste sticka hemifrån så kommer genast stressen. En stress som är så obeskrivligt onödig eftersom det inte spelar någon som helst roll om jag hänger tvätten just nu eller om en timme. Huvudsaken är ju att den blir hängd. Så här håller jag på dagarna i ända. Samtidigt som jag stressar omkring så har jag huvudet fullt av saker som jag konstant grubblar på. Detta gör att jag ibland är ”lite smått” förvirrad.

Som igår när det var dags att ge sig av till jobbet. Jag packade ner mina saker i väskan och skulle sen ta min nyckelknippa och ge mig iväg. Jag tittade på platsen där nycklarna ska hänga (men där jag, slarvigt nog, sällan hänger dom) där var dom inte. Så jag rotar igenom väskan och alla andra tänkbara platser där jag brukar och kan ha lagt dom. Men utan resultat. Jag kollade på det rätta stället 2-3 gånger som om jag trodde att dom, under tiden som jag letade på andra ställen, helt mirakulöst plötsligt skulle ha dykt upp där. Ju mer jag letade desto större panik började jag få. Jag kollade igenom varje jackficka som bara gick att hitta men fortfarande utan resultat. Till slut var jag tvungen att acceptera att jag inte skulle hitta dom och tog reservnyckeln till bilen istället. Jonathan, som var ledig, var ute och körde och jag bestämde mig för att jag fick larma huset men lämna dörren olåst. Och att jag på väg till jobbet fick ringa honom och be honom köra hem och låsa. Jag gick ut genom dörren och stängde, samtidigt som jag fick syn på ”luvtröjan” som jag haft på mig dagen innan och som jag av någon anledning tagit av mig och lagt uppe på dynlådan som står precis utanför dörren. Där hade den legat hela natten.

Jag kände i fickorna på den och se där. Där låg ju mina efterlysta nycklar!! Med andra ord så hade vi, kvällen innan, låst dörren om oss för att förhindra nattliga besökare och eventuella mördare medans vi sov. Men samtidigt så hade jag lagt nycklarna precis intill dörren och nästan bjudit in banditerna i mitt hem. Nå väl. Jag får väl se det som så att jag iallafall försvårade deras eventuella intrång liiiite genom att dom iallafall skulle tvingas ta fram nycklarna ur min ficka innan dom skulle in, istället för att bara kunna öppna dörren direkt.

Jag blir SÅÅÅÅÅ otroligt trött på mig själv och min virrighet. Och blir aningen skrämd. För om jag är så här virrig nu, hur kommer jag då bli när jag blir gammal??

Fartdårar och motorhaveri

En gång om året så är det karneval i vår lilla by. Och det är väl typ ända gången som det händer något i denna hålan. I alla fall något roligt och positivt. För bus på byn med skadegörelse, slaggsmål, stölder och buskörningar händer var och varannan kväll och natt. Men nu börjar det iallafall dra ihop sig till karneval. Inför karnevalen så ska det byggas vagnar till karnevalståget och detta görs i en gammal nerlagd fabrik en bit från vårt hus. Det är många som håller på att snickra och förbereda dessa vagnar de sista dagarna innan karnevalen. Det resulterar i att det blir en hel del trafik på ”vår” lilla grusväg. Bilarna kör verkligen i skytteltrafik till och från den gamla fabriken. De allra flesta kör lugnt och fint men en del kör som om det var självaste autobahn!!

Varje år så sätts det upp skyltar för att folk ska hitta till den där fabriken.

Folk som kommer ”utom sockens” måste ju verkligen undra vad det är för karneval som hålls inne på den där grusvägen 😂

Någon av dom som håller i karneval förberedelserna har även satt upp en skylt om att man ska köra sakta, eftersom alla tydligen inte kan räkna ut det själva!

Men om man nu inte kan räkna ut själv att man inte ska stå på gasen när man kör på en liten grusväg förbi hus så har man nog (uppenbarligen) heller inte förmågan att läsa eller iallafall förstå budskapet på en skylt! För vissa, speciellt en specifik bil, kommer alltid farande som om den vore jagad. Dock är nog föraren enbart paranoid, för av alla gången den har kommit farande så har jag aldrig sett tecken på någon förföljande bil. 🤔

Jag har lekt lite med tanken om jag ska gömma mig bakom soptunnorna nästa gång fartdåren kommer. Och precis när den är framme vid mig så ska jag sparka ut en boll framför bilen. Jag gissar att foten hade flyttats till bromsen ganska så fort!! Alternativt så funderar jag på om min bil skulle drabbas av både motorhaveri och elfel mitt på grusvägen på lördag förmiddag, lagom tills dom ska köra ut med alla vagnarna. Självklart så ska ju detta missöde ske med växeln i och låsta dörrar. Elfelet gör att alla dörrar är låsta och då blir det svårt att bogsera bort den……för nyckeln tappar jag så klart bort mitt i ”tumultet”

Ganska så exakt här ska jag få mitt el och motorhaveri 😈

Den rullande bollen med tillhörande kaos.

NU vill jag ha klart det nya köket!!! (Det kök som vi varken har påbörjat eller ens beställt) Det har varit en del som ska klaffa och saker och ting har dragit ut på tiden. En av de saker som har dragit ut är att jag har velat fram och tillbaka om huruvida vi ska ha en ”bar disk” eller inte. Men nu har jag bestämt mig….. Tror jag…

Jag är verkligen rädd för att dra igång det här projektet på riktigt. För jag vet ju att när bollen väl kommit i rullning så går den inte att stoppa. Och jag vet att jag kommer att tycka att det är jätte jobbigt när allt blir kaos. För det kommer det att bli. Och jag kommer att känna en ständig innre stress. Allt måste packas ner i lådor (och det är väl först då man inser hur jävla mycket man verkligen har knölat in i alla skåp och lådor!!) När man packar ner allt så måste man tänka till riktigt ordentligt och försöka hålla koll på de saker man ev. kommer att behöva under renoveringen. Men hur mycket jag än tänker till så vet jag att där kommer vara saker som jag kommer sakna och då inte ha en aning om var jag har. (Jag får ångest bara av tanken) Min stora skräck är att vi ska börja riva i allt och att det är något på vägen som inte klaffar som det ska. Att något händer som sinkar allt ihop så att förarbetet bara är halvklart den dagen då köket levereras. Jag vill verkligen ha ett nytt kök (det har ni nog förstått nu) men jag känner att hela arbetet innan alla skåp och lådor kan komma på plats är ett område som jag inte förstår mig på, vilket gör att jag inte har någon kontroll och just det ger mig en oerhörd ångest!! Det har tom gått så långt att jag nästan försökt intala mig själv att det gamla köket kanske inte är så jätte dåligt trots allt. Fast att jag fick en kökslucka i handen för några dagar sedan när jag skulle öppna ett skåp. En lucka som vi nu fått laga lite provisoriskt i väntan på nya köket.

Jag vill ju verkligen det här. Jag vill ju ha ett kök som jag slipper skämmas för. Men vill jag det så pass mycket att jag är villig att bli ett nerv vrak och tvingas gå på lugnande mediciner??

Wifi lös och hjärtstillestånd.

I natt var jag verkligen övertygad om att min sista stund var kommen!! Det small något så in i hel*** , vid 01 tiden, att jag höll på att trilla av sängen i rena förskräckelsen. Och yrvaket trodde jag nästan att det blivit krig och att någon bombat vårt hus. Det tog några sekunder innan jag förstod att det var åskan. Samtidigt som det small så försvann strömmen i hela huset. Jag trodde först att blixten slagit ner i elskåpet utanför men eftersom att gatlamporna utanför lös och grannarnas ytterbelysning också lös så förstod att jag att ”Tors svingande med Mjölner” var riktat mot just vårt hus! (Vad fan har vi gjort honom??)

Jag är otroligt lättväckt. Det kan räcka att Jejje går på toaletten på natten så vaknar jag och har svårt att somna om. I natt hade det iofs inte spelat någon roll om jag var lätt väckt eller inte. Den enorma smällen hade jag garanterat vaknat av så om jag varit stendöv!! Och vaknar man upp på ett sätt som nästan ger en hjärtstillestånd så är det lite problematiskt att få tillbaka hjärtat i en normal rytm igen så att man kan somna om. Det mullrade och blixtrade lääääänge och jag somnade om först fram åt 04 tiden. 2 timmar innan klockan ringde. När jag (med rödsprängda ögon pga sömnbristen) masade mig upp från sängen så var det till ett meddelande på datorn

Det behövdes inget datageni för att upptäcka vad som var fel. Tor (den jävlen) hade dödat vår router!! Den är stendöd!! Så nu har vi en wifi fri helg framför oss innan den nya routern kommer med posten. Och med routern dog oxå vår hemtelefon (som vi aldrig använder) Hur ska nu försäljare kunna kontakta oss??

Tack Telenor för fritt internet så att jag iallafall kan blogga om lusten faller på. 😉

10 års jubileum i vildmarken.

I helgen så var vi på Hätteboda vildmarkscamping. Vi har åkt dit i Augusti varje år. Och nu i helgen var det 10:e året i rad som vi var där. När man åker dit så lämnar man alla bekvämligheter bakom sig. (Även om det ärligt talat är lite fusk att bo i husvagn när man är där.) Det finns ingen el på campingen, inget rinnande vatten och inga spolbara toaletter. Det är pumpa vatten ur en brunn och uträtta behov på torrdass som gäller. Men vi älskar det!! Det är den lugnaste platsen på jorden och man får verkligen ladda batterierna där. Man tar det lugnt, njuter och umgås mitt ute i naturen.

Man badar, paddlar kanot, fiskar och bara njuter.

Incheckning för 10:e året i rad.

Vi han knappt ställa husvagnen på plats innan barnen slängde sig över båtarna (som man får hyra för 15kr i timmen) Jejje som hade flickvännen med sig ville visa henne allt på en och samma gång.

Matkällare för dom som ligger i tält och inte har tillgång till kylskåp.

Varje morgon kommer ett släp lastat med frallor från ett bageri som man kan köpa. Där går även att köpa kokta ägg och nybyggt kaffe.

Phu!! Det där med att vara ute på sjön och fiska är oerhört ansträngande

En av de återkommande sakerna som vi gör på vildmarkscampingen är att barnen (under stoj och stim) spelar paketspelet.

I ett av paketen fick Liam en vattenspruta som han använde för att spruta på sin bror. Vilket resulterade i fullt vattenkrig.

Liam flyr till sjöss.

Hämnden är ljuv!!

Om man ska duscha så får man helt enkelt pumpa upp vatten från brunnen…..
….Sen får man fylla duschdunkarna med vattnet….

Och så radar man upp dunkarna i solen tills vattnet blivit varmt.

När vattnet är varmt så hissar man upp dunken inne i duschbåset och man kan börja duscha.

Lite ”gubbasport” i solen – Boule

Vi fick en riktigt varm, solig och härlig helg i vildmarken. Nu njuter vi av alla vardagliga bekvämligheter fram tills det är dags för nästa besök om ett år.