Getingstick och soltorkade tomater

Det KAN vara så att detta är mitt allra sista blogginlägg någonsin. OM det är så så vill jag passa på att tacka den här tiden och för alla kommentarer ni gett mig genom åren.

Jag är allergisk mot getingar. Detta fick jag veta med största tydlighet för några år sedan när jag blev stucken och fick klåda över hela kroppen och ”lite smått” svårt att andas. Robban har nog aldrig kört så fort som han gjorde då. Iallafall inte med mig i bilen. In till akuten i ilfart där jag fick tabletter, spruta och dropp. Efter att sen ha tvingats ligga där i 6 tråkiga timmar för observation så fick jag utskrivet en spruta som jag alltid skulle bära med mig och hugga i låret om jag hade oturen att bli stucken igen……vilket jag blev bara några dagar senare. Men det är en helt annan historia.

Jag ska erkänna att jag, allt för ofta, glömmer att ta med mig den där förbannade sprutan. Men hitentills så har jag inte blivit stucken så jag har väl (tack och lov) haft tur.

I morgon så ska jag (som klassmamma) följa med Liam och hans klass till Göteborg där vi ska besöka Liseberg, universum och sova på hotell. (Är det mer än jag som tänker HOTELL FRUKOST!? 😛😛) Och i packandet inför detta så slog det mig att det kanske skulle vara bra att jag hade den där sprutan med mig. Man vill ju inte förstöra en klassresa med att gå och dö liksom. MEN……. Jag har letat som en galning efter min spruta men jag kan inte hitta den!! 😱 jag har letat överallt utan att hitta den. Eller nja, riktigt överallt har jag ju inte letat. För jag har ju uppenbarligen inte letat just där den ligger. Men jag har letat i alla mina väskor (och i och med det insett att jag har väldigt många väskor) Jag har letat i medicinskåpet (eftersom jag tyckte att det skulle vara ett väldigt logiskt ställe att lägga den på) och jag har letat i husvagnen i hopp om att den låg kvar där efter någon semester resa. Men jag hittar helt enkelt inte den. Så det är väl bara att hoppas på att getingarna väljer att sticka någon annan än mig. 😬

Vid middags tid idag så ringde en av mina arbetskollegor till mig för att fråga hur soltorkade tomater såg ut och var vi kunde tänkas förvara dom. Hon behövde dom i ett recept som hon skulle laga. Jag svarade att dom står i kylen på översta hyllan, längst in till höger. Hon började rabbla upp oliver, senap och kapris innan jag stoppade henne och sa ”Nej, inte på den hyllan” och så förklarade jag vilken hylla det var och hon hittade dom precis där jag sagt. Hon tackade för hjälpen och vi la på. När vi lagt på så insåg jag det skrämmande faktum att jag har stenkoll på var något så oviktigt som var vi har soltorkade tomater på jobbet, men noll koll på var jag har något så livsviktigt som min spruta!! Jag måste verkligen försöka göra något åt vad som fastnar i min minnesbank eller inte 🙄

Miljötänk och pantburkar

På sommaren så har vi en paviljong från Jysk som en myshörna på uteplatsen. Jag älskar vår paviljong. ❤️ I den har det spenderats många härliga sommarkvällar. Det har druckits många liter kaffe och många förtroliga samtal och pratstunder med både gråt och skratt har förekommit där.
Men väder och vind sliter så klart på tältduken och jag konstaterade häromdagen att detta nog blir sista sommaren med ett där tältet. 😭

Jag började googla lite för att kolla om man kunde köpa enbart ett nytt tak. Allt det andra är ju liksom hur bra som helst. Men jag hittade ingen info så jag beslutade mig för att ringa Jysk och fråga. Men nej, dom säljer inte enbart tak. Går tältduken åt skogen så måste man alltså köra en helt ny paviljong!! Med andra ord, så om ett ”litet” tak i tyg går sönder så måste hela paviljongen bytas ut?!? Hela metallskelettet ska då ses som förbrukat trots att det är helt funktionsdugligt!! Jag fattar ju att Jysk tjänar mer på att sälja en hel paviljong men hur står det till med deras miljötänk???

Jag tackade så hemskt mycket för informationen och berättade sen att det alldeles säkert finns andra företag som säljer paviljonger OCH reservdelar. Sen la jag på!

Nästan varje gång som våra ungdomar är här så lämnar dom kvar en läskflaska eller burk. Så jag får väl helt enkelt börja spara all pant så kanske vi kan köpa en ny paviljong till hösten, någon helt annanstans, när någon förhoppningsvis säljer ut dom.

Mjölk och koaffär.

Det har väl knappast undgått någon av mina läsare att bloggen nästan håller på att dö av vanvård? Jag är verkligen extremt dålig på att blogga nu för tiden. För att inte säga fullkomligt värdelös. Det handlar, som vanligt, inte om att jag inte har saker att blogga om, för det dyker upp saker varje dag som jag egentligen vill skriva om. Men jag tar mig helt enkelt inte tid. Det är så mycket annat som måste eller behöver göras och så klart blir det då bloggen som prioriteras bort. Men nu känner jag att jag lite måste skriva så att ni iallafall vet att jag lever 😉I detta hushållet så är det i 9 fall av 10 jag som står för mat inköpen. Dels för att jag är den som planerar middagarna (och även lagar dom) och dels för att jag har en inbyggd radar för att hitta extrapriser. Vår ekonomi mår med andra ord bäst av att jag handlar 😉Robban kan ibland beklaga sig över vissa av mina i köp och tycka att jag ska lägga de där extra kronorna för att köpa det där mer välkända märket. För det är ju alltid godast tycker han. Jag vet inte hur många gånger under våra 20 år tillsammans som jag har överbevisat honom om att det sällan är så utan att det handlar om ren inbillning. Men han fortsätter att envisas och jag fortsätter att bevisa om och om igen.Hans senaste klagomål gällde mjölken. I vårt hushåll går det åt onaturligt mycket mjölk. Så pass mycket att jag ibland övervägt att köpa en ko. Jag tror nog absolut att det skulle lönat sig i längden. Enda problemet är att jag inte riktigt har kommit på var jag ska ha den där kon 🤔Så för att inte ruinera oss fullkomligt så köper jag oftast Icas egen mjölk. Den är några kronor billigare och många bäckar små….. Dessutom så har den längre hållbarhet. Vilket i och för sig inte spelar någon roll hemma hos oss eftersom mjölken alltid går åt lååååångt innan utgångsdatumet. Robban har många gånger beklagat sig över att den inte alls är god. Och jag har varje gång sagt att jag inte tror att han hade märkt någon skillnad om han inte såg paketen. Men det har han hävdat att det skulle han utan tvekan visst göra. Jaha, dags att överbevisa honom IGEN då!! (Att han aldrig lär sig!!) Så jag tog helt enkelt den dyrare mjölken och skog den i en bringare. Och så fyllde jag förpackningen med Ica mjölk i stället. Och mjölken från bringaren slog jag i den andra förpackningen. Sen ställde jag in dom i kylen som om ingenting hänt. Och Robban han drack och han drack utan minsta klagomål. När mjölken började ta slut så fyllde jag på med mer Ica mjölk och Robban fortsatte njutningsfullt att dricka. I TRE dagar sörplade han i sig Ica mjölk utan att uttrycka minsta klagomål. Och jag fortsatte att fylla på och såg spänt framemot när det rätta tillfället för avslöjande skulle komma. Och igår kom det!! 😜 När vi hade ätit klart gårdagens middag så visade det sig att mjölkförpackningen var tom. Liam tog då den och drack dom där sista sista dropparna direkt ur förpackningen. Jag sa till honom att det där var ju onödigt för den hade jag ju kunnat fylla på igen. Jonathan reagerade genast på min kommentar och frågade förvånat ”fylla på??” Sen trillade poletten självmant ner och han började skratta och frågade om jag hällt ica mjölk i förpackningen. Jag nickade belåtet och avslöjade att dom minsann druckit Ica mjölk i tre dagar. Robban skruvade besvärligt på sig och man kunde riktigt se på honom hur han desperat letade efter ett försvar för sig själv. Det enda ”försvar” han lyckades hitta var att anklaga mig för att ljuga och bara hitta på. Förutseende som jag är så visste jag så klart att detta skulle komma och plockade därför fram ett foto från min mobil som jag tog för 3 dagar sedan och som jag sparat just för detta ändamål 😉

Så vad säger du Robban? Ska vi ta och sluta klaga på mjölken nu eller? 🤔😜