Påsklämmor och utbildning

Att karlar inte klarar av samma saker som oss har väl knappast någon kvinna i världen missat? Som att göra två saker samtidigt. Det tycks vara fullkomligt omöjligt för en man. Jag kommer ihåg när barnen var små och Robban försökte äta samtidigt som han gungade babysittern med en fot. Fullkomligt omöjligt. Varje gång han lyfte gaffeln mot munnen så slutade han att gunga med foten. Det gick liksom bara inte. Det var knappt att han kunde tugga och gunga med foten samtidigt. Medans jag inte hade några problem alls. Jag kunde äta, gunga babysittern, stoppa in en maskin tvätt, dammsuga och putsa fönster. Allt på en och samma gång. Eller nja, det där med att putsa fönster var kanske inte sant men allt det andra kunde jag. Det är iallafall så som jag minns det 😉Det finns lite andra saker som jag under åren har upptäckt att det manliga könet inte klarar av. Jag har ju trots allt, under många år, bott under samma tak som 4 stycken av manligt kön och om det inte beror på just köns tillhörigheten så är det utan tvekan generna efter Robban. Något som jag har upptäckt är en fullkomlig omöjlighet för en man att göra är att slänga den där lilla satans ”klämman” som sitter runt brödpåsar.Varje gång, ja verkligen VARJE JÄVLA GÅNG som någon öppnar ett nytt bröd här hemma så hittar jag den där förbannade lilla ”klämman” på antingen köksbänken eller golvet. Den tycks vara fullkomligt omöjligt att slänga den i soporna!! Dock måste jag kanske erkänna att jag kan vara en bidragande orsak till att den aldrig slängs. För varje gång som jag hittar den satans ”klämman” så slänger jag den. Så det kan ju vara så att dom ”snopp försedda” varelserna i vårt hus helt enkelt tror att den slänger sig alldeles av sig själv. Jag har ibland funderat på att helt enkelt bara sluta att köpa hem bröd så att jag slipper reta mig på den där förbannade lilla ”klämman” men när jag tänkte lite längre så insåg jag att det ju faktisk även skulle drabba mig själv. För utan bröd så kan ju inte heller jag äta en macka. En annan tanke har varit att skapa en samling. Istället för att jag jämnt och ständigt slänger den där lilla klämman så kanske jag skulle börja samla dom alla på ett och samma ställe och sen efter en viss tid samla familjen runt bordet och ösa ut alla satans klämmor och dels visa dom hur många klämmor som inte har klarat av att slänga och dels ha en liten utbildning och tvinga dom att öva på att faktiskt slänga dom där dom hör hemma, i soporna!!!

Midsommarhelgen

Midsommar helgen är över och väldigt många har gått tillbaka till arbetet och vardagen. Men inte vi. Vi har påbörjat vår semester 😛 och anledningen till att blogg om Midsommar kommer först nu är för att bloggen som vanligt bråkar och inte vill lägga upp bilder. 😡 Men bättre sent än aldrig…..eller? Midsommar firade vi, precis som förra året, på Tobisviks camping i Simrishamn. Vi körde hit redan i torsdags ett gäng. Syrran och hennes kille, Fia och Dan med tillhörande barn och så klart ”våra” ungdomar som inte tycks fatta att vi är dubbelt så gamla som dom och att det inte är riktigt normalt att fira midsommar med gamlingar 😂Men det blev iallafall (enligt mig) en väldigt bra och framför allt rolig midsommar som innehöll det mesta men som nog inte riktigt går (eller ens borde) att beskriva med ord.Helgen började dock lite tråkigt med att det skedde ett självmord på vägen dit.

Kapten Morgan bestämde sig för att så att säga ”ställa tofflorna” och avsluta sitt liv redan under bilresa innan han hamnade i ett glas tillsammans med cola.

Men ett återupplivnings försök och en rening genom ett kaffefilter räddade honom (och midsommarfirandet)

Vi slappade i solen

Vi dukade långbord och åt midsommarmat.

Vi poserade och lekte fotografer på stranden.

Varför är det så svårt att se normal ut när man ska fotograferas ihop med sin syster?

Vi visade att vi hade barnasinnet kvar och lekte på lekplatsen (och skrämde nog iväg ett och annat barn)

Vi lekte lekar och roade på så sätt både oss själva och våra campinggrannar som radade upp sina stolar för att sitta och titta på.

Gå balansgång på ett snöre medans man tittar i en felvänd kikare.

Hjälpas åt att öppna och tömma en flaska med vatten utan att använda händerna. (Kommentarerna från killarna under lekens gång var obeskrivbara 😂😂)

En del provade på att ta en, minst sagt, gemensam cykeltur.

The Love of my life ❤️❤️

Framåt kvällen bjöds det på dans med den allt annat än duktiga dj:n

Dj Bosse in THE house!!

The Love of her life❤️

Vi fick en (enligt mig) helt underbar midsommarafton och en hysteriskt rolig, solig, mysig och bra helg med bad och många skratt och när söndagen kom och det vara dags för alla att köra hemåt igen så valde jag, Robban och Liam att stanna några dagar extra.

Om jag får bestämma så firas midsommar med samma gäng och på samma sätt nästa år.

Student och bråkande blogg

I fredags var det äntligen skolavslutning och student! Vi började dagen med att ha skolavslutning för Liam som lämnar mellanstadiet. Som ni kanske vet så har jag, tillsammans med Caroline, varit klassförälder i Liams klass i 3,5 år. Vi har hjälpt barnen att samla in en hel del pengar till bla en klassresa och i fredags så var det dags för oss att avsluta vårt uppdrag. De sista pengarna från klasskassan gick till att köpa avslutningspresent till fröknarna och barnen fick glass, vars en fotobok med foto från klassresan och ett smycke som avslutningspresent. Och det visade sig att även jag och Caroline fick presenter 😛 Föräldrarna hade lagt ihop pengar och köpt en jättefin blomma och ett presentkort på Sjöstugan till oss som tack för allt vi gjort under vårt ”uppdrag” Det var mycket uppskattat ❤️

Efter Liams avslutning så blev det en snabb vända hem för att plocka ihop vad vi skulle ha med oss till nästa avslutning och sen bar det av mot Kristianstad för att ta emot en lycklig Jonathan som sprang ut i livet ❤️ Detta har jag försökt ladda upp ett filmklipp på men bloggen bara jävlas och efter att, i tre dagar, ha försökt så många gånger att jag till slut började känna mig aggresiv så gav jag upp 😡. Ni får helt enkelt nöja er med ”bara” bilder!
Att stå där och se en så obeskrivligt lycklig son komma utspringande får även mig att känna en så obeskrivligt stor lycka och en oerhörd stolthet

Jonathan har varit väldigt tydlig med att han inte ville åka flak med sina klasskamrater. Och även om jag hade önskat att han gjorde det så fick vi snällt acceptera att han inte ville. Han ville istället åka ”Jenkebil” med en annan kompis och är det så han vill ha det så är det väl klart att det är så han ska få det, det är ju trots allt hans student och hans dag. ”Problemet” var bara att Jonathan och kompisen sprang ut precis samtidigt på två olika skolor i vars en del av Kristianstad 😱

Men vi löste det genom att helt enkelt ses på Biltema, favoritstället för både Jonathan och kompisen 😂 När Jonathan hämtats upp så bar det av in till Hässleholm för att stå och, med stolthet, titta på hur en lycklig son åkte omkring och ”visade upp” sig bland alla andra lyckliga studenter.Ganska snart blev det dock dags för oss att lämna honom där och återvända hem för att ta vara på plats och ta emot kommande gäster och så småningom även honom för kvällens studentfest. Robban serverar välkomstdrink

Det bjöds på exotisk planka
Bröd och ost

PresentöppningOch vad är en student utan tårta??

Benjamins studentpresent till sin bror var att ställa upp som Dj på festen…….…….Och Morfar håller koll så att han sköter sig 😉

Festen höll på till långt in på natten och Jonathan var väldigt nöjd med sin dag och det var det som kändes allra viktigast för mig/oss.

Tack till alla som på ett eller annat sett uppvaktade honom på hans stora dag. 

Student, fotografering och skåp städning.

Ibland undrar jag verkligen hur det egentligen står till i huvudet på mig. Att det inte står helt rätt till är jag fullt medveten om. Men ändå förvånar jag ändå mig själv emellan åt över hur skruvad jag är!! Om en vecka (eller snarare om 5 dagar) är det dags för Jonathans student och tillhörande festligheter här hemma. Jag har bestämt mig för att inte stressa ihjäl mig med att storstäda, även om flera fönster nästan bönar och ber om att få bli putsade. Så vad gör jag då istället? Jo jag ställer mig och städar……STÄDSKÅPET!!! Hur tänker jag när jag prioriterar?? Och varför gör jag alltid så här?? När det är något som behöver göras så ger jag alltid mig på något heeeelt oviktigt som inte en enda människa kommer att se!! För jag har väldigt svårt att tänka mig att någon kommer vara intresserad av att se huruvida jag har det rörigt eller inte i mitt städskåp. 🙄Men å andra sidan så antar jag att folk inte kommer hit för att se om jag har städat överhuvudtaget. Dom kommer förhoppningsvis för att gratulera Jonathan. Nå väl, det har behövts sorteras upp i det där städskåpet väldigt länge och nu är det ju gjort och det känns ju skönt. Jag älskar ordning och reda. Det är bara synd att jag är så förbannat dålig på att faktiskt hålla iordning. Städskåpet har varit kaos läääänge och det var ett under att man ens hittade något i det. Hade jag bara haft bättre ordning där så hade jag tex. visst att jag inte behöver köpa mer diskmaskins rengöring eller mer disktrasor på ett tag. Nu vet jag 🙈

Jag känner mig ganska så lugn inför studenten. Det känns som att jag har ganska så bra kontroll över det mesta just nu. Men det är nästan som om jag går och väntar på att paniken och stressen ska slå till. Allt som går att göra är gjort och jag har gjort upp ett schema för mig själv för dom saker som ska göras och när dom måste göras. Så om inget oplanerat dyker upp så kommer det nog att gå hur bra som helst.

I fredags hade jag ”date” med arbetskollegan Pia och hennes dotter Ida som är duktig på att fotografera. Så nu är studentbilderna tagna 😀 Jag vill ta sådana foto innan själva studenten när allt fortfarande är helt och rent. Efter utspringet så kan man inte vara säker på att studentmössan ens finns kvar i Jonathans ägo eller att kostymen på något sätt är presentatabel. Så i fredags togs det bilder på både Hässleholms gården och ett soligt Hovdala.

När jag började planera för fotograferingen så kom jag på att vi ju kunde ta några bilder på honom och flickvännen tillsammans när vi ändå var där. För det kunde ju bli fint tänkte jag. Och flickvännen gick med på det och dammade tom av sin balklänning och gjorde sig fin. Dom var så oerhört vackra tillsammans att jag drabbades av lite allergi med rinnande ögon när jag såg dom. ❤️ Nu väntar (och längtar) jag bara på att Ida ska lägga över bilderna på ett USB-minne så att jag får se dom. Hon tog dock inte så jätte många bilder. ”Bara” 580 stycken!!!!!

Pride och sexualitet

Igår körde jag och Liam in till stan och köpte blommor till våra blomsterlådor. (Får väl se hur långt liv dom får i min närhet 🙈) På vägen hem så svängde vi in till Maxi, där Liam upptäckte att dom hade hissat pride flaggan. Och han frågade varför ens ett företag lägger sig i saker som sexualitet. Och det kan man ju lite undra. Jag förstår och står absolut bakom idén att man ska acceptera alla typer av sexualitet (bortsett från nekrofili, pedofili och zoofili OM det är så att man faktiskt lever ut sina fantasier trots att man vet att det är fel, fel, FEL. Själva sexualiteten i sig kan man ju faktiskt inte rå för eftersom det inte är något man väljer.) Men jag kan inte riktigt förstå varför det ska göras så stor sak av det. Vad spelar det ens för roll vad folk tänder på eller vem eller vad dom tycker om att ha sex med?? Vem mer än dom själva (och partnern) har med det att göra?? Är inte sex något väldigt privat?? Inte fan springer jag runt i parader och vrålar att jag är heterosexuell. Jag har ingenting emot varken homosexuella, bisexuella, pansexuella, polysexuella, omnisexuella, asexuella……ja jag kan hålla på i en hel evighet om jag ska rabbla upp alla typer av sexualitet och ska jag vara ärlig så googlade jag för att ens veta vad det finns för sexualiteter och jag vet inte ens vad hälften av dom innebär. Och ärligt talat så tycker jag det är helt oviktigt. Jag kommer nog aldrig riktigt förstå varför det är så viktigt att ”skrika” ut vem eller vad man tänder på. I min värld så är man antingen sexuell eller så är man det inte. PUNKT!!

Robban- älskad av alla.

Jag har mer och mer börjat förstå att mina föräldrar nog inte tycker om mig så mycket som dom försöker ge sken av!! Igår jobbade jag. Jag och kollegan tog med oss dom boende till marknaden i Broby. Vi kom dit lagom tills dom började packa ihop alla stånden 🙈 Men vi kom ju ut en sväng iallafall och så fick vi ju se hur det går till när en marknad packas ihop. Det får man väl ändå räkna som en erfarenhet 😂

På vägen hem igen så körde vi hållet via tydingesjön. Där var det massor av husbilar och där mitt i smeten såg jag mamma och pappas husbil. Den har en stor motivmålning på baksidan så den är svår att missa. Jag visste att dom var iväg på husbils träff men jag visste inte var. Men nu blev jag alltså varse att det var just vid tydingesjön. Kollegan stannade till så att jag kunde säga hej och ge mamma och pappa en kram. Jag hoppar ur bussen och skuttar glatt bort till dom och kände mig själv som en glad liten överraskning. Och visst såg dom glada ut där jag kom skuttande. Men när jag väl kom fram så kom genast frågan ”Är Robban oxå med?” Jag förklarade att han inte var med eftersom jag var där med jobbet. Och jag såg besvikelsen lysa i deras ögon. Jag såg till och med hur mamma torkade bort en tår ur ögat!! Det är alltid samma sak. Var jag än stöter på dom så frågar som alltid efter Robban och jag börjar förstå att det inte alls är mig, deras egen dotter, som dom hoppas på att få träffa. Utan min man!! Skulle jag stöta ihop med mamma på tex. mammografin så skulle hon garanterat fråga även där om Robban är med. Varför kan dom inte bara bli glada av att träffa bara mig?? Eller ja, det var ju i och för sig en gång som mamma blev så glad att se mig att hon flaxade till med armarna så att hon slog glasögonen av en ”stackars” käring. Men då hade inte jag och Robban hunnit vara tillsammans så pass länge att han hunnit nässla sig in och bli favoriten och sno min plats i mamma och pappas hjärta. Skulle jag och Robban en dag skiljas så skulle dom förmodligen säga upp kontakten helt med mig. Vad ska dom liksom med mig till om jag inte har Robban?? Ja jag börjar nästan bli övertygad om att dom skaffade mig från allra första början, enbart för att få in Robban i sitt liv. Ja så är det nog!!