Nyckel mysteriet

För snart ett år sedan (Närmare bestämt den 4 februari) så slarvade Robban bort sin nyckel till ”jobb bilen” Jag skrev ett inlägg om det. Och det finns att läsa HÄR) Vilken nyckel i ordningen det var som han gjorde av med har varken han eller jag koll på. För är det något min kära make är väldigt bra på så är det att göra av med just nycklar!! Vi letade verkligen igenom hela huset efter den där nyckeln. Vi tömde ut hela garderoben i hallen, flera gånger, (som om den skulle ha placerat sig där efter att vi redan tömt både en och två gånger?!) i jakt på nyckeln. Men den var helt enkelt puts väck!! Efter att ha letat, letat och letat så gav vi till slut upp och bara accepterade att den var och förblev borta! Och Robban fick helt enkelt köra in på jobbet och be chefen om reserv nyckeln. Och sen fick vi helt enkelt hålla tummar och tår för att han inte skulle göra av med den nyckeln också. För det skulle ju inte vara första gången han gjorde av med två nycklar till samma bil 🙄

Robban har satt nytt lås på min cykel, eftersom han faktiskt har slarvat bort båda mina nycklar även till cykeln 😂 (Är jag ensam om att konstatera att han inte borde få vara i närheten av nycklar överhuvudtaget??) Idag gav han mig nycklarna och även nyckelbrickor som jag bett om för att kunna märka upp nycklarna så att vi faktiskt vet vad dom går till när dom hänger där i nyckelskåpet. För det säger ju sig själv att vi inte kommer att komma ihåg det per automatik i framtiden. När jag höll på med dom nycklarna så började vi även kolla igenom övriga nycklar i nyckelskåpet. En del var (som väntat) oidentifierbara….eftersom dom hängts in utan nyckelbrickor i tron att vi i framtiden skulle minnas vad dom var till. Robban tog en bilnyckel och frågade om den var till Jejjes bil och jag förklarade att den i så fall var till den gamla som han just sålt. För till hans nya bil ser nyckeln helt annorlunda ut och den visste jag precis var den låg. Så jag öppnade garderoben för att visa honom den. Och där låg den, på precis samma hylla som jag lagt den…….och brevid låg…… Nyckeln till Robbans jobbebil?!?!?

Alltså hur gick det till?!? Vi har ju tömt garderoben flera gånger i jakten på den där nyckeln. Jag tömde dessutom hela skåpet i vintras när jag sorterade alla mössor och vantar som ligger i lådor i det skåpet. Då fanns nyckeln inte där. Men NU låg den Plötsligt där. Ganska så långt ut på kanten och fullt synlig dessutom?! Det känns lite som ett mysterium. VAR har nyckeln varit och vem (eller kanske vad) har lagt den där?? 🤔

LÄS det som skrivs. Inte det DU vill att det ska stå!!

När jag skrev i lägget ”Naivitet och lögner” (inlägget i sin helhet finns HÄR) så var det (som jag upprepade gånger nämnde i inlägget) inte för att på något sätt försvara det min son gjort. Det var enbart för att uttrycka min syn, mina känslor och mina åsikter. Och merparten av dom som läste inlägget läste nog precis vad som stod. Men jag vet av erfarenhet från andra inlägg att det alltid finns dom som inte läser vad som står utan bara det dom vill att det ska stå. Och sen blir dom upprörda?!?! 🙄

Jag har fått en hel del kommentarer på just det inlägget. Dock inte i just bloggen utan på länken via Facebook, som privat meddelande och/eller av folk jag har träffat. Jag har hittills bara fått positiva kommentarer. Men jag har ju svårt att tro att alla håller med mig så jag antar att dom som är av annan åsikt helt enkelt inte vågar yttra sig direkt till mig.

Meeeen….. Så idag upptäckte jag en komentar på bloggen. ”Någon” kände sig tydligen lite tuff och ville lämna en anonym kommentar. Och att ha åsikter som man tydligen inte vågar stå för genom att ange vem man är är ju obeskrivligt tufft!!

Inte nog med att ”tuffingen” inte vågad stå för vem h*n är, h*n har uppenbarligen inte läst vad jag har skrivit utan har nog mer kommenterat det h*n tycker att jag har skrivit. (Speciellt med tanke på att kommentaren dessutom har lagts i ett helt annat inlägg som överhuvudtaget inte på något sätt nämner eller berör ämnet)

Jag förstår att du (som inte vågar stå för dina åsikter) aldrig skulle skriva det i en blogg om du hade någon. DET vore ju det samma som att stå för dina åsikter och det vore ju allt för rakryggat att göra. Men jag har faktiskt inga problem att stå för MINA. Därav skriver jag inlägget helt öppet i min alldeles egna blogg och låter det vara läsbart för ALLA. Har man problem med det så har man helt och hållet själv valet att helt enkelt bara låta bli att läsa. Svårare än så är det inte!

Den ”tuffe” kommentatorn hoppas att alla ska få lov att ha sina egna åsikter och tro och där är vi absolut rörande överens. Bara man inte har dom åsikte jag har eller om man som jag vågar stå för sina åsikter. För hur skull det se ut om folk plötsligt började stå för vad dom tycker och tänker?!? 😱

Har jag någonstans i mitt inlägg försökt få någon att ändra sin åsikt? Det enda jag gjort är att ifrågasätta logiken i anklagelserna. Sen om det ändrar någons åsikt så är det väl upp till var och en? Folk som bara tar till sig information utan att ens tänka på huruvida det finns någon sanning eller ens logik i det man får höra kan ju knappast vara speciellt smarta🤔

Och så beter jag mig tydligen som en riktig tonåring precis som jag tydligen även gjorde på rättegången där jag tydligen ska ha kommenterat som en riktig mobbare?!?! Jag funderar på om jag och ”tuffingen” ens var på samma rättegång?! Jag skäms inte ett dugg för att erkänna att jag vid ett par tilfällen viskade saker till min svärdotter och till min man. Var det kanske det ”tuffingen” vill klassa som mobbning för att h*n inte fick höra vad vi sa?

”Tuffingen” påpekar att jag ska låta min son ta sitt straff och att våld aldrig är okej. Och jag har läst mitt eget inlägg om och om igen för att försöka hitta var jag har skrivit att jag tycker att våld är okej. Eller var jag har skrivit att jag inte tycker att min son ska ta sitt straff. Men hur jag än läser och letar så kan jag verkligen inte hitta det. Någon som kan hjälpa mig att hitta??

Däremot så hittar jag, på inte mindre än tre ställen, hur jag påpekar att jag inte försvarar någon eller något och att min son självklart ska få straff för det han har gjort!!

Och JA, i rätten så erkände min son precis det ha hade gjort och det gör mig väldigt väldigt stolt över honom. Ja så klart är jag inte stolt över vad han gjort utan över att han erkände. (Det är väl bäst att förtydliga eftersom ”vissa” annars drar sina egna slutsatser.) Vad mitt inlägg handlade om (vilket ”tuffingen” hade visst om h*n hade läst och tänkt istället för att bara sitta och gissa sig till vad som stod) var att jag tycker att det är sjukt hur vissa sitter och skriver om hur dom tycker att det enda rätta straffet är att döda och lemlästa. Och jag ifrågasatte om dom som gör det, på något sätt är bättre. Det handlade även om att jag tycker att det är orättvist att drömma någon för något dom inte har gjort. Jag ville oxå belysa logiken att någon får så pass mycket ström i sig att det svartnar för ögonen och att hela kroppen skakar av något som inte ens ger ifrån sig ström till en människokropp. Eller logiken i att någon kan bli misshandlad med både batonger och stora stenar utan att ens få en liten rodnad. Med det vill jag inte på något sätt säga att en sådan behandling skull vara okej. Men om man tänker efter (vilket somliga uppenbarligen inte gör) så är det väl trots allt ganska så ologiskt. Eller??

Jag tycker väldigt illa om folk som kan sitta och leka tuffa bakom ett tangentbord eller tissla och trassla bakom ryggen men som i själva verket är allt för fega för att ta det personligen eller åtminstone stå för vem man är. Men folk som inte har förmågan att tänka och ifrågasätta logiken tycker jag enbart synd om. Tänk så mycket falska och felaktiga saker dom går runt och tror på.

Vissa tycks tom tro att man kan vara helt anonym på nätet. Medans andra vet att den IP-adress, som visas när jag får ett inlägg, kan säga ganska så mycket om användaren 😉

Sopor och kaffedoft.

Jag får ta mig fan ett slaganfall på vissa av Robbans infall han får. Som när han fyller på kaffeburken. Då ställer han den tomma kaffepaketen på köksbänken istället för att slänga det i soporna där det hör hemma. Från början så trodde jag att det var pga ren och skär lathet. För att trycka ner den i soporna är ju både jobbigt och tidskrävande. 🙄 Men sen förklarade han att det var för att det ju faktiskt luktar gott och för att det helt enkelt skulle lukta kaffe i köket.

Alltså på riktigt?!?! Han lämnar alltså sopor framme för att det ska lukta gott i köket? Sedan vi renoverade köket så har det faktiskt blivit ganska så stort. Och dom stackars ensamma bönor som blir kvar i paketet, när man fyllt på burken, lyckas inte sprida speciellt mycket lukt om man inte kör ner näsan i förpackningen!!

Och ska man gå och köra ner snoken i förpackningen varje gång man vill känna lukten av kaffebönor så kan man väl lika väl plocka fram den fulla burken med bönor och ta sig en liten ”sniff”. Och vill man inte göra det så finns det ju faktiskt doftljus med just kaffedoft.

Ett sådant skulle garanterat sprida mer kaffe doft än de blygsamma ”bön rester” som Robban lämnar framme. Dessutom så skulle ljuset vara väldigt mycket lättare att få till att ”smälta in” i kökets övriga inredningsdetaljer än en gammal kaffe förpackning som platsar bäst i soporna!!

Naivitet och lögner

Detta är ett inlägg som jag både vill och inte vill skriva. Och inte ens nu, i skrivande stund, är jag helt säker på om jag kommer att publicera det jag skriver. Men om det blir publicerat (vilket det uppenbarligen har blivit om ni sitter och läser det) så kommer jag först låta Jonathan läsa och godkänna det.

Jag vill absolut poängtera att jag inte skriver detta inlägg för att försvara någon eller något utan enbart för att tala om min syn, mina känslor och mina åsikter av saken.

Många av er har säkert läst i tidningar och på sociala medier om dom tre killar som här i Bjärnum har tagit ut en annan kille i skogen för att misshandla och tortera honom. Det man kan läsa är verkligen fruktansvärt!! Speciellt om man väljer att svälja allt som skrivs med hull och hår!! Killarna ska ha kopplat strömförande startkablar till en startad bil och fört över ström i ”offret”, misshandlat honom med teleskop batong och hotat att döda honom. Det är verkligen en fruktansvärd läsning. Och vad som är ännu värre är de kommentarer som skrivs på dessa inlägg. Där visar folk tydligt hur dom tror på allt som skrivs och i ett tappert försök att visa ”empati” spyr dom ut sig vilka jävla as det är som har utfört det här och att dom borde spärras in på livstid, lemlästas och få ett skott i pannan och dödas! Ingen tycks tänka på att det finns två sidor av varje mynt och att det som skrivs kanske är starkt överdrivet och att det kanske trots allt, bakom tidnings rubrikerna, står tre helt vanliga och kanske, egentligen, fina killar som är högt älskade av föräldrar, syskon, flickvänner, familj och vänner som kanske läser allt som alla, utan att ens veta vilka dessa killar verkligen är, skriver.

Ingen tycks tänka på att dessa killar faktiskt har erkänt och är villiga och beredda att ta sina straff och sona sina brott. Att dom kanske faktiskt har lärt sig en läxa och aldrig kommer göra något liknande igen. Men dessa killar ska minsann inte få en andra chans i livet. Dom ska lemlästas och DÖ!! För utan att ens känna killarna så vet ju folk preciiiis hur dom är och dom kommer aldrig att bli något annat än hemska avskum som kommer att begå brott i resten av sina liv! Dom som skriver dessa kommentarer, tycker dom att dom på något sett är bättre människor som sitter och önskar folk livslång olycka och till och med död? Och om det var deras vän, son/dotter, pojk eller flickvän hade dom då haft önskan om samma straff?

Nu har dessa tre killar blivit ut hängda även med namn och bild och det var det som fick min bägare att fullkomligt forsa över. Och det var just det som fick mig att ta beslutet att det var dags att ta ”bladet från munnen” och skriva det här inlägget. Jag vill åter igen poängtera att jag inte på något sätt vill försvara vad dessa killar har gjort. Men jag vill fan få folk att lyfta på sina foliehattar och faktiskt få veta det som inte skrivs och det som inte sägs. Och kanske, kanske kan det kicka igång hjärn verksamheten iallafall hos någon så att dom kan se det som faktiskt inte ens är logiskt i det som skrivs. Dessa tre killar sägs ha torterat ”offret” genom att, med hjälp av startkablar och ett bilbatteri ha fört ström i kroppen på honom. Och om man inte kan något om bilar så låter detta absolut fruktansvärt!!! Men, kan man iallafall liiite om hur det fungerar så är det kanske inte lika hemskt längre. Det betonas hela tiden om hur dom använder dom strömförande startkablarna. Och det fattar ju varje människa att startkablar är. Annars så hade dom ju varit ganska så verkningslösa och faktiskt direkt värdelösa när man står där i vägkanten med en död bil och behöver starthjälp. Men ett bilbatteri ger i från sig 12 volt (ca 14 när bilen är startad) Det är mindre än vad ett häststängsel ger i från sig. Och vad jag vet så har ingen människa dött av att röra vid ett häststängsel. Det är väl inte ens farligt vad jag vet? Men som sagt, ett bilbatteri ger ifrån sig 12 volt om det är kopplat mellan två bilbatterier eller till något annat som är strömförande. Det ger inte ifrån sig någonting alls mellan bilbatteri och människokropp och detta är inget som jag bara tror eller har fått höra. Det är något som jag faktiskt vet och detta vet jag för att jag faktiskt har provat på mig själv. (Inte helt friskt kanke. Men hur får man annars veta med säkerhet?) Jag vill poängtera att bilen var startad när jag utförde detta test. Och jag fick absolut ingen ström i mig. Inte en enda stöt, inte minsta lilla ”pirr”. Jag skulle utan att tveka kunna ställa mig nere på torget och låta alla som går förbi testa att ge mig en stöt. Den som lyckas ska jag utan att tveka skänka allt jag äger och har. (Vilket i och för sig inte är speciellt mycket.) Fråga vilken bilkunnig person som helst så kan jag garantera att ni får samma info. Eller varför inte bara steppa ut till er egen bil och testa?

Självklart så undrar ju jag (och många med mig) hur ”offret” kan hävda att han stod och skakade och att det till och med svartnade för ögonen när han kände strömmen komma in i hans kropp?? VAR kom den strömmen ifrån?

I tidningar står det också att ”offret” misshandlats med en teleskop batong. Han har i polisförhör uppgett hur dom, med denna batong, har slagit honom i huvudet, på kroppen, på armar och ben. Är det bara jag som finner det väldigt märkligt att han inte har en enda skada som styrker detta när han, 4 dagar efter händelsen, blir grundligt undersökt av en rättsläkare? Är jag naiv eller kanske till och med direkt korkad som tror att man borde få blåmärken eller iallafall någon typ av rodnad om man blir slagen med en batong? I rätten påstod han dessutom att han fått en hjärnskakning. När en av advokaterna påpekade att dom faktiskt hade hans journal från hans sjukhus besök, dagen efter händelsen, och att någon hjärnskakning inte har dokumenterats så svarar han bara ”jag vet, men det fick jag” VAR eller VEM som ställt den diagnosen framkom aldrig 🙄 I rätten satt dessutom hans mamma och gjorde tecken till honom när och vad han skulle svara. På frågan vad av det han blev utsatt för som gjorde ondast så tittade han på mamma som pekade sig i bröstet och så svarade han lydigt att det var när dom satte startkablarna mot bröstet. På en del frågor, som inte var till hans fördel så gjorde mamman en gest framför munnen som om hon drog för en dragkedja och han var då snabb att svara att han inte mindes. Jag sticker inte under stol med att jag kan vara korkad. Men jag har alltid trott att ”offers” förhör ska bygga på dennes egna upplevelser och känslor. Men jag kan ha fel!
Han har även uppgett i förhör (dock först i sitt tredje förhör) att killarna har släppt en 20×30 cm stor sten, från bröst höjd, mitt hans fot. BORDE inte en så pass stor sten krossat foten? Eller ha orsakat ett blåmärke eller åtminstone ha lämnat en ”liten” rodnad efter sig?? Men inte heller detta har kunnat styrkas hos rättsläkaren.

Just detta med stenen hade dock inte ”offret” något minne av i rätten. Men alla tre ”förövarna” berättar dock hur en av killarna, enbart i avsikt att skrämmas, släppte en sten bredvid hans fot. Och killen som gjorde det har utan omsvep erkänt sin handling. Så åter igen!!! Det man läser är kanske inte alltid den hela sanningen.

Jag vet vilka dessa killar är och dom är inte dom som dom utmålas för att vara. En av dom är faktiskt min son. Min fina älskade Jonathan, min Jejje, han som (enligt alla som känner honom) har ett hjärta av guld. Men även en kille med ett hjärta av guld kan få nog till slut. Och det fick han men allt blev värre än han tänkt! Han är och förblir min stora stolthet. Jag är inte stolt över det han gjort men honom kommer jag FÖR ALLTID vara stolt över!!

Åter igen så försvarar jag inte vad han har gjort. Och självklart ska han få ett straff för vad han har gjort. Men jag tycker att det är in i helvete fel att han döms för det han inte har gjort.

”Offret” som det nu är så fruktansvärt synd om (och det är verkligen synd om honom på många sätt) har för 35163:e gången anklagat folk för saker som han själv har gjort. Dom två andra killarna har blivit anklade tidigare och denna gången var det min Jonathan som blev anklagad och fick nog! Killarnas avsikt var att prata med offret. Dom skulle köra iväg till en avskild plats. ”Offret” hoppade själv in i bilen. Även om han hävdar att dom tryckte in honom. Var sanningen ligger vet bara han och ”förövarna” för ingen annan var ju där. Men vad ”förövarna” säger så hoppade han självmant in och han varken sa eller visade att han inte ville följa med. Och eftersom dom inte tvingade med honom så ansåg och förstod dom inte att dom gjorde något brottsligt. Och därför är dom heller inte villiga att erkänna sig skyldiga till olaga frihetsberövande.

I rätten så berättade alla tre ”förövarna” om vem som hade gjort vad. Och var och en erkände det dom har gjort. ALLA, inklusive ett vittne (som också var med men som av någon obegriplig anledning blev helt friad redan vid förundersökningen) hävdar att min Jonathan enbart gjort sig skyldig till övergrepp i rättssak eftersom han sa något i stil med att han skulle döda ”offret” framför hans mamma om han berättade för någon. Förbannat dumt sagt. Men han erkänner och är villig att ta sitt straff för det. Enligt alla så har alltså Jonathan inte på något sett rört eller fysiskt skadat ”offret”. Ändå så döms han hårdast av dom alla. Han döms för olaga frihetsberövande, vilket jag till viss del kan både förstå och acceptera. Och han döms för övergrepp i rättssak. Vilket han faktiskt ska dömas för. Men han döms även för en misshandel som han inte ens har utfört! Och det tycker jag är in i helvete orättvist!! Döms han enbart av den anledningen att han var på plats så borde väl dom andra även dömas för övergrepp i rättssak. Dom var ju där när Jonathan spottade ur sig hotet. Jonathans dom blev 200 timmar sammhälls tjänst, övervakare i 2år och han ska betala skadestånd. Om detta straff skulle omvandlas till fägelse så skulle det innebära 9 månader. Men att jobba 200 timmar helt gratis och betala ett skadestånd som är ett flertal månadslöner för honom (vilket med andra ord betyder att han arbetar gratis mer än 200 timmar) är tydligen inte nog för delar av svenska folket. Nej, han ska som sagt spärras in på livstid och allra helst dödas!! För ett avskyvärt avskum är vad han är och sådana ska minsann inte ges fler chanser i livet!!

Artiklen, där ”förövarna” hängs ut med namn och bild, Publicerades den 12 septemder och delas och sprids som en löpeld. Och har i skrivande stund, på två dagar, delats över 3000 gånger. Minst 3000 personer tror då alltså helt och fullt på det som skrivs i artikeln. (varför delar man annars?) Och med största sannolikhet så tycker alltså minst 3000 personer obeskrivligt synd om ”offret” och en stor del av dom är förmodligen att dessa ”gärningsmän” borde dödas! Väldigt vet vem ”offret” är och frågan är om dom skulle tycka fullt lika synd om honom om dom var medvetna om det som inte skrivs. OM dom visste det som i stort sett alla i den byn vet om honom. Skulle dom var lika ivriga att få sprida vilka ”förövarna” var då? Om dom visste att han skurit sönder däck på bilar bara för att det var roligt, och sen skyllt på andra. Om dom visste att ”offret” för några år sedan tvingade en yngre kille att suga av honom nere i byn. Om dom visste att han för något år sedan slet in en tjej på toaletten på en fritidsgård och försökte förgripa sig på henne men (TACK OCH LOV) blev stoppad av några killar som var på platsen. Eller (det värsts av allt) att han försökte förgripa sig på en, 7 årig, förståndshandikappad liten tjej genom att dra ner sina byxor och trycka sitt kön mot hennes ansikte. Skulle dom fortfarande vara så ivriga att dela artikeln då? Skulle dom fortfarande tycka så obeskrivligt synd om ”offret” då? Listan över saker som ”offret” har ”roat” sig med kan göras kilometer lång. Men det skrivs det av någon anledning inte om. Varför?? Nu försvarar ju ABSOLUT inte hans handlingar det de tre ”förövarna” har gjort men hans ”gloria” kanske inte sitter så rakt och glänser så starkt som vissa vill tro eller påskina.

”Offrets” mamma som alltid har varit en skitsnackare och drama Queen av sällan skådat slag (äpplet faller visst inte långt ifrån trädet) sprider (inte helt oväntat) så mycket dynga om mig som hon bara kan. Och det är inget jag bara tror utan något jag vet eftersom jag bla. själv har hört henne. Men även för att hon pratat till ”fel” folk. Som hon nog tror är hennes vänner men som genast berättar för mig. Och ärligt talat så bryr jag mig inte.

Men jag tycker det är direkt pinsamt att hon inte iallafall kan hålla sig till sanningen när hon låter gapet glappa. Men, som sagt, jag bryr mig inte. Jag vet att lögnen färdas fortare än sanningen. Men jag vet också att sanningen kommer ikapp förr eller senare. Så jag lutar mig bara lugnt tillbaka och låter tiden ha sin gång.

Höst och renoverings behov

Nu blir Robban så där trött på mig igen!!! När vi renoverade badrummet så tyckte jag att när vi ändå var i farten så kunde vi väl lika väl renovera hallen där uppe. När vi ändå hade ångan uppe tänkte jag. Men Robban drog hårt i bromsen och satte renoverings stop. Det fick bli en paus fram till hösten sa han. Och jag måste väl erkänna att jag faktiskt är glad att han bromsade mig.

Men nu är det september och då är det HÖST!! 😜

Hela sommaren har jag planerat för hur hallen ska se ut. Men nu har jag kommit fram till att det ska förändras en hel del på övervåningen. Jonathan är lite i ”flyttar tagen” Går det bara som han och flickvännen vill och planerat så flyttar dom till egen lägenhet inom någorlunda snar framtid. Och DÅ slår jag till!!! Då börjar jag med att fixa till Jejjes gamla rum. Lägga nytt golv och lite nya tapeter. Sen flyttar vi in vårt sovrum där. Och jag har redan bilden klar om hur det kommer att se ut.

I det som är vårt sovrum idag (och som är husets minsta rum) sätter vi upp garderober och byråer och gör ett garderobsrum. Typ walk in closet. 😍 Och sen ger vi oss på hallen. Lägger nytt golv, tapetserare och målar och öpnar upp väggen in till klädkammaren och sätter skjutdörrar. Jag vill (så klart) börja nu!! Men samtidigt inte. Att gå och längta efter att få börja renovera är lite som att längta efter att Jonathan ska flytta hemifrån och det längtar jag så klart inte efter. Men jag kanske kan övertala honom att flytta ner i källaren så att jag kan få det bästa av allt. En fin övervåning men ändå min son hemma. Eller om han och Liam skulle kunna tänka sig att dela rum. Det är det väl många barn som gör nu för tiden 😜

Planeringsdagar, spöken och extra kilon

En gång om året har vi ”planeringsdag” med jobbet. Då avsätter vi en hel arbetsdag till att planera vad som ska göras fram över på jobbet. Hittills så har detta gjorts hemma hos en av mina arbetskamrater. Och det har varit så trevligt så. Men med ny chef (igen) så skulle det göras lite annorlunda i år. I år skulle vi avsätta 2 dagar och detta på hemlig ort. Vi fick veta att vi skulle åka någonstans bara att vi i samma veva som vi hade planering skulle njuta och ha trevligt. Vi fick veta att vi skulle köra mot Österlen och att det skulle övernattas. Tankarna och spekulationerna var många. Skulle vi bo på hotell, vandrarhem, stuga eller tält? Igår bar det av. Chefen körde först och vi körde, nyfikna och förväntansfulla, snällt efter. Den lilla knapphändiga information vi hade fått var att bilresan skulle ta ca 1 timme och 10 minuter. Och när vi avverkat denna tid i bilen så svängde vi in på en grusväg som kantades av en allé. Och ganska snart såg vi något som absolut väckte förhoppningar

Men sannolikheten att vi skulle bo på ett slott var ju ganska så små……

…..eller INTE!! 😛Vår vistelse och boende för natten var Kronovalls slott!!! DET var verkligen en bra bit ifrån alla våra förväntningar!!

Den enkla ”lilla hallen”

Vi alla fick vars ett rum. Eftersom det är ett vinslott så hade alla rummen namn efter olika vin sorter. Jag fick rummet som hette ”Chardonnay

Mitt ”enkla” krypin

Ganska så okej utsikt från mitt fönster

Så fort vi hade installerat oss i våra rum så var det dags för en enkel liten välkomstfika som bestod av stenungsbakade frallor.

Sen var det dags att sätta igång med det vi faktiskt kom dit för. Planering!!

Inte ens under själva planerandet fick käkarna vila 😂

Det kändes som att vi knappt han börja att planera innan det var dags för lunch. Och ska jag vara ärlig så känns det som att vi åt något konstant hela tiden. 😂

Efter lunchen tog vi alla en gemensam promenad i den vackra slottsträdgården som bjöd på en del konst längst vår promenad.

Mina fina, underbara, älskade arbetskollegor ❤️

Sen lite mer planering innan det var ”fri lek” och lite vin drickande i mitt ”enkla” rum.

På ett vinslott måste det väl faktiskt ses som direkt pinsamt att dricka billig tetra vin, men det är ju gott!! Vid 19 tiden var det åter igen dags att äta. Denna gången en helt ljuvlig tre rätters middag.

Kvällen avslutade vi sen med musikquiz i slotts biblioteket. Ett musikquiz som mitt lag tråkigt nog förlorade med en enda liten löjlig poäng!! 😡

När det var dags att krypa till sängs så fegade jag ur lite grann. På ett slott känns det som att det är mer regel än undantag att det bor en massa spöken. Och jag var inte riktigt villig att känna av dom ensam mitt i natten så jag övergav mitt rum och flyttade, lite skräckslagen, in till Sofia 🙈

Där inne låg vi sen i vars en säng och pratade och skrattade tills vi fick ont i magen och till slut somnade av ren utmattning. 😂

Dag 2 startade vi (så klart) med en fantastisk frukost innan vårt planerande fortsatte.

Efter ytterligare lite planering så var det dags för fika igen!!

Helt obeskrivligt god kaka 😋

Och så lite planering till innan det serverades lunch. (Ja, det kändes absolt som att vi åt mer än vad vi planerade)

Och så tillbaka till planerandet en stund igen innan det var dags för fika igen!!

Det har varit två hysteriskt roliga, härliga, givande och underbara dagar som jag kommer leva lääääänge på. Och jag tar med mig en del nya erfarenheter (och extra kilon av allt ätade!!) där ifrån.

En del av oss alla hade nog mer än gärna bott kvar på slottet ett par nätter till så det var med lite sorg i hjärtat som vi idag checkade ut och återvände hem till våra enkla boninga. Men samtidigt så var det oerhört skönt att få återvända hem igen……och påbörja en strikt diet för att bli av med dom nya kilona vi nog lyckats lägga på oss under dessa två dagar.

Stort tack till er alla!! Roger, Cecilia, Linnea, Pia, Sofia, Marina och Goggo