Min hjälte ❤️

Igår tog Robban på sig hjälte capen!! (Ja inte bokstavligt) För ett tag sedan så var han ju på blodcentralen för att skrivas in och lämna prover för att se om han gick igenom ”besiktningen” så att han kunde bli blodgivare. Och det blev han 💪

Så igår var det dags för honom att lämna blod för första gången. Jag vet hur Robban är när det kommer till sjukhus. Han vill inte ens närma sig. Han kan såga av sig hela armen så att blodet sprutar i en vid båge men ändå dra sig för att uppsöka ett sjukhus. ”Det slutar nog snart” resonerar Robban och tycker att det nog kommer att läka av sig själv. Jag vet inte hur många gånger jag nästan har behövt bli förbannad på honom för att få iväg honom till läkaren!! Jag har många gånger funderat på om han faktiskt är rädd för sjukhus, nålar och doktorer. Om det är så, så är det hur som helst inget som han någonsin skulle erkänna. Samtidigt så kan jag inte riktigt gå med på att han är rädd för nålar med tanke på de många tatueringar han har på kroppen 🤔

Jag trodde ärligt talat aldrig att jag skulle lyckas få honom att lämna blod. Och det trodde nog inte han heller. Men så gav han ju sig in i den där diskussionen med mig om huruvida man kan anse sig ha rätt att blod, om man behöver, när man inte själv ger blod om man kan och får. Och då målade han ju lite in sig i ett hörn och kunde inte ta sig där ifrån. Så det var ju bara att snällt traska dit, lämna lite prover och sen hoppas på att han inte blev godkänd så att han slapp gå dit fler gånger. Men nu blev han som sagt godkänd och igår var dagen kommen då det var dags att gå dit. Om jag skulle påstå att han tog sig dit med små glädjeskutt så skulle jag ljuga. Men han tog sig iallafall dit ❤️ Han skickade en bild till mig som för att bevisa att han verkligen var där. (Och samtidigt nog lite för att fiska efter beröm😉)

Jag vill ju inte direkt påstå att han ser överlycklig ut 😂

När han kom hem i går eftermiddag så visade han stolt upp bandaget han hade fått. Ja för efter att man lämnat blod så nöjer dom sig minsann inte med att sätta ett litet plåster. Dom lindar in armen i så mycket bandage att man funderar på om dom verkligen bara har tappat en på lite blod eller om dom faktiskt skurit av en bit av armen. Och så berättade han att han faktiskt tyckte att det gjorde lite ont att bli stucken men att det inte var så farligt som han hade trott. Och så berättade han om fikan på kaffe och kanelbulle som dom bjöd på efteråt. Där och då slog det mig att det nog var just det där med fikan som faktiskt fick honom till att lämna blod 😂 Att han ev. räddade ett liv tack vare den där blodgivningen är bara ett plus. Det viktiga är nog fikan!!

Han visade stolt upp sitt bandage och sa sen att han hade en blodgrupp som han inte kom ihåg, men som bara 10% av Sveriges befolkning har. Och jag poängterade då hur viktigt just hans blod är och passade samtidigt på att berömma honom för det han gjort. Sen talade han om att han minsann tyckte att om man vill ta emot blod så ska man absolut även ge. Hrm…….vänta nu här……. Var inte det mitt argument som jag använde mig av för att få honom att också bli blodgivare?? 🤔😂

Nå väl en hjälte har han varit iallafall och jag tror att han, precis som jag, kommer känna lite extra stolthet den dagen han får ett sms om att hans blod kommit till användning.

Längtan och vintertid

På söndag är det dags!!!! Det där stora och sensationella som man ser fram emot såååååå mycket varje år. Det är dags att ställa tillbaka klockan till vintertid!! 🙄

Robban har flera gånger, den senaste tiden, frågat när det är dags. Som om det är något han går och längtar efter. Lite som ett förväntansfullt barn som gång på gång frågar när tomten kommer. Kanske längtar han för att man då får sova en timme längre på morgonen. Vilket ju bara inträffar en enda morgon, eftersom man i fortsättningen går och lägger sig en timme tidigare fortsättningsvis (om man går och lägger sig vid samma tid varje kväll.) Dessutom så ska detta göras natten mellan lördag och söndag och på söndag kan han ju sova precis hur länge ha vill. Så han lär ju inte känna av den där extra timmen i vilket fall som helst. Eller så längtar han för att han känner att han just då, när klockan ska ställas om, har en väldigt viktig uppgift. Det ligger nämligen på honom att se till att klockorna hemma hos oss går rätt. Innan den överenskommelsen (som kanske inte ens är en överenskommelse utan bara något som jag har kommit fram till som en bra lösning) så blev det bara väldigt förvirrat i vårt hem. För man visste aldrig om den andre hade ställt om klockan eller inte. Så man visste inte vilken klocka som ställts om och visste typ aldrig vad klockan var. Så numera så ligger det där med klockorna på honom. Jag har aldrig förstått och kommer nog aldrig förstå varför man ens ska hålla på att kladda fram och tillbaka mellan sommar och vintertid. Varför inte bara låta klockan vara vad den är? På sommaren när det är grönt, varmt och fint så är det ljusare när klockan är 18. Och på vintern när det är snö, vitt och kallt så är det mörkare. Svårare än så behöver det ju inte vara!! Dessutom så ska klockan ställas om mitt i natten. Varför!!? Klockan 03:00 ska man vrida tillbaka klockan till 02:00. Vem har ens hittat på detta? Och finns det ens människor som faktiskt stiger upp mitt i natten bara för att ställa om klockan och sen gå och lägga sig igen? Varför kan inte den där, enligt mig, fullkomligt meningslösa handlingen göras mitt på dagen då normala människor är vakna?? Men nu är det ju bara så att någon sadist har bestämt att detta ska göras mitt i natten och då får man väl snällt bara rätta sig efter det. Så natten mellan lördag och söndag så får Robban sova inne i gäst rummet så att han inte väcker mig klockan 03 när han ska stiga upp för att vrida tillbaka husets alla klockor. 😆

Betong hårt stånd och undersökningar

Vad fan är det frågan om?!?! Min mailbox fylls dagligen med en massa skit!! Och jag förpassar det gång på gång till skräppost i hopp om att det i fortsättningen ska hamna där direkt så att jag slipper se möget. Men ändå fortsätter det att komma. En massa reklam och utlottningar som jag har den stora äran att ha blivit utvald till. För någon vecka sedan så fick jag ett mail från någon typ av sexolog (??)

Tydligen ska jag (????) få betonghårt stånd på 20 sekunder. Det låter ju onekligen lockande att prova den produkt dom vill lura på mig. Mest för att bli en erfarenhet rikare. Men jag vågar inte eftersom jag inte riktigt vet vilken av mina kroppsdelar som kommer att bli betonghård och dom lämnar ingen info om hur länge denna hårdhet kommer att hålla i sig. Är detta kanske en bestående stel operation i tablettform? 🤔

Jag har även fått ett något försenat mail om att jag ska träffa mannen i mitt liv. Det där mailet skulle ha kommit för typ 22 år sedan innan jag träffade Robban. Är det PostNord som levererar mail också nu för tiden? Med tanke på förseningen menar jag. 😆

Och på tal om PostNord. Dom har minsann också skickat mail till mig. (även om jag ju faktiskt förstår att det så klart bara är någon annan som använder sig av deras logga)

Jag väntar inget paket så jag misstänker att det är bluff. Men jag måste ju erkänna att jag absolut blir en aning nyfiken. Till att börja med så undrar jag så klart vem HAN är. Oavsett vem han är så förstår jag varför han har gjort sig okontaktbar. VEM i hela världen skulle lockas av att äta en iPhone?? Men allt dom behöver göra är att svara på sin enkla undersökning över min upplevelse. Jag förstår verkligen inte?!?! Hur ska dom kunna svara på hur min upplevelse har varit? Det vet väl bara jag? Varför kontaktar dom mig för att tala om att dom inte får tag på han, vem han nu än må vara? Och vad ska jag göra med informationen om att dom ska svara på sin egen undersökning?!? Jag blir så förvirrad!!

Hot, hjälte och livräddning

Jag är inte alltid en snäll hustru till Robban. Eller ja hustru är jag väl alltid, men inte alltid så snäll. 🙈 Minns ni inlägget jag skrev om att jag tycker att ge blod är en plikt? (Om inte så finns inlägget HÄR) Robban köpte min resonemang att om man är villig att ta emot blod så borde man vara lika villig att ge. Och han sa lite undrande ”Jag borde kanske också bli blodgivare?” Om det enbart var för att det lät bra, eller för just det där med att han med gott samvete ska kunna blod om han behöver eller om det var för att han också vill få en kaffemugg vet jag inte. Men jag var snabb med att ta honom på orden och erbjöd mig att ringa och boka en tid till honom för provtagning osv för att se om han skulle duga som blodgivare. Och där satt han lite fast i fällan! Vad skulle han kunna använda sig av för giltig ursäkt för att ta sig ur den situationen? 😂 Med darrig och osäker röst gav han sitt godkännande till att jag bokade tid. Och jag valde att genast smida medans järnet var varmt och ringde och bokade en tid till honom.

Jag berättade även för honom att väldigt många företag anser att blodgivning är så pass viktig att dom låter sina anställda gå och lämna blod på betald arbetstid. Och om företaget, som Robban är anställd på, inte tillhör den typen av företag så tycker jag att Robban ska stega in till sin chef och tala om för honom att han och hela ledningen borde skämmas och samtidigt fråga om dom inte vill att det ska finnas blod om dom någon dag skulle behöva.

Nå väl, jag bokade som sagt en tid till Robban och har vid ett par tillfällen påmint honom om just den där tiden. Och han har skruvat lite nervöst på sig och nickat. Och jag har riktigt kunnt se på honom att han verkligen vill glömma den där tiden. Vilket han alldeles säkert också hade kunnat lyckas med……om han inte var gift och sammanboende med en sådan nitisk jävel som mig 😂

I morse innan han skulle köra till jobbet så påminde jag honom igen. Och han försökte desperat ta sig ur situationen genom att säga att jag inte frågat honom om tiden var bra. Men jag kontrade med att han sag att jag skulle bocka och att jag sagt tiden många gånger utan att han haft några invändningar. Åter igen så insåg han att han satt fast i fällan och gick, med svansen mellan benen ut till bilen och gav sig av till jobbet. Och i bilen så är jag alldeles säker på att han tänkte att han skulle ”glömma” tiden och ursäkta det med att han haft mycket att göra på jobbet och att tiden bara sprungit iväg.

Men som sagt…..han är gift med en nitisk jävel så jag skickade minsann ett sms och (hotade) påminde honom. 😈

Och efter en stund så fick jag ett litet bildbevis på att han faktiskt var där.

Första steget är då alltså taget för att bli en vardags hjälte!! ❤️ Kanske inte ett helt frivilligt steg, men ändå. Han gick dit!! Medalj till honom!!

Och på tal om blod och livräddning. I måndags fick jag ett sms.

Ett uppskattat bevis på att jag faktiskt har gjort nytta. Men samtidigt ett sorgligt bevis på att någon har varit skadad eller mått väldigt dåligt. Krya på dig fina människa och hoppas att även du är eller iallafall blir blodgivare i framtiden.

Jobb, lycka och löneökning.

Detta har jag längtat efter att kunna skriva!! Under ca 3 års tid har jag gått på ett vikariat. Jag har så klart hoppats på att det där vikariatet en dag skulle resultera i en tillsvidareanställning och varje chef jag har haft (jag har haft 5 olika chefer sedan jag började) har byggt upp mina förhoppningar om att det är just så det ska bli. Men så har chefen slutat och det har kommit en ny och varje gång har jag känt att hoppet om den där anställningen liksom har försvunnit med chefen. Men så har då nästa chef kommit och byggt upp samma förhoppning……innan h*n också slutat. (Är vi verkligen så krävande och besvärliga att ingen chef orkar med oss någon längre tid??🤔) Och så har det hållt på. År ut och år in. Jag har varit tydlig med varje chef som kommit att jag kommit för att stanna. Att det liksom är just där jag vill och ska jobba.

Men så började då den chefen vi har nu. Och han förstod tydligen att jag menade vad jag sa för äntligen fick jag den där anställningen!! JAG HAR EN TILLSVIDARE ANSTÄLLNING!!! Och jag har tom. papper på det 😃

När chefen skrev ut mitt nya anställningsavtal så passade han även på att ge mig en löneökning. Kanske som plåster på såren över min väntan och längtan? 😂

Jag är oerhört glad över min tillsvidareanställning. För att gå på ett vikariat är på många sett en påfrestning. Kommer jag att ha något jobb kvar nästa vecka, nästa månad eller nästa år. Nu vet jag. JA DET KOMMER JAG!!! 😃

Livräddning, blod och plikt!

Under en väldig massa år har jag varit blodgivare. Med uppehåll vid graviditeter eller nygjorda tatueringar. Jag verkligen avskyr att lämna blod eftersom jag inte gillar nålar eller att bli stucken. Men jag biter snällt ihop och bara gör det var 4:e månad. Jag behöver ”lida” en liten stund medans någon annan kanske kan få fortsätta att leva just tack vare mitt ”lidande”

För någon vecka sedan så kom blodbussen till Bjärnum. Perfekt tyckte jag. Då slapp jag ju köra hela vägen till stan bara för det liksom. Så jag bokade tid till just blodbussen och gick dit. Jag tog en bild som jag la ut på min Facebook där jag skrev ”Dags att göra min plikt(Klart att jag måste ”skryta” om det på Facebook. Hur ska jag annars få beröm och ryggdunkningar för det jag gör?? 😜)

På kvällen pratade jag och Robban om det och han tyckte att det i och för sig var jätte bra av mig att lämna blod (speciellt eftersom jag fick en kaffemugg som han gillade) men att det var fel av mig att kalla det för min plikt. (Alltid ska det vara någon som blir ”kränkt” av vad man skriver 😂) Men är det så fel egentligen? Är det inte min plikt? Jag tänker så här, att om något skulle hända mig (eller mina anhöriga) och jag skulle behöva blod så önskar och hoppas jag att det fatiskt finns blod att ge mig. Och om jag nu är villig att ta emot blod så är det väl verkligen min plikt att se till att jag själv lämnar blod. Vill man ha så får man även ge tycker jag!! Och det verkar som att Robban nog trots allt höll med mig till slut, för plötsligt sa han att han kanske också borde bli blodgivare. JA, det tycker jag!! Sen om det var för att han också vill rädda liv, för att han också vill få kaffemuggar och gåvor eller om det enbart var för fikan jag berättade att man får efteråt vet jag inte. Men av vilken anledning han skulle göra det spelar ju ingen roll. Bara han gör det.

Så till alla ni som kan och får lämna blod, GÖR DET!!! Gör er PLIKT och ring blodcentralen redan nu och boka en tid!!