Att elda för kråkorna

När jag var liten och inte stängde ytterdörren efter mig eller av någon anledning öppnade ett fönster mitt i smäll kalla vintern så blev jag alltid uppmanad att genast stänga. ”Vi eldar väl inte för kråkorna?” sa mamma.

Och idag kan jag förstå hennes resonemang. (Trots att även kråkorna säkert behöver lite värme) Att öppna upp ett fönster eller en dörr och låta el elementen pumpa för fullt är väl inte speciellt ekonomiskt. Och inte speciellt natur vänligt heller. Men detta var ju innan Greta Thunbergs tid 🙈

Nu för tiden är det jag som påminner barnen om att inte elda för kråkorna. Detta är dock inget som deras far, tillika min make, ser några problem i. Stänger dom inte dörren så påpekar han bara att dom kyler ner hela huset. Och att elda för kråkorna ser han inte som något negativt. För det är just vad han planerar att göra idag. 🙄

I somras så köpte han ett stort eldfat. Det skulle han ha att elda i vid kyliga sommarkvällar sa han. Och jag får väl erkänna att vi har haft det ganska mysigt runt det där eldfatet när vi har varit ute och campat eller har haft någon festlighet här hemma i trädgården.

men då har vi ju liksom tänt det bara för att det är just varmt och mysigt att sitta där runtom och umgås.

En av våra grannar är lite av en pyroman och har säkert många gånger stått där i fönstret och känt en upphetsning över att se lågorna. Han själv brukar tända fyr i sin ”oljetunna” (Ni vet en sådan som man eldar löv och annat i) slänga i några vedträ och sen gå in igen. Och varje gång så muttrar Robban att han är en idiot som eldar upp fint ”bränne” utan någon som helst anledning annat än att han tycker om att se eld. Och så har han fortsatt sitt muttrande med att det är fullkomligt meningslöst. Och jag håller absolut med honom, men så länge det inte är vi som betalar veden som grannen värmer kråkorna med så behöver vi inte bry oss tycker jag.

Idag är det nyårs afton och vi planerar att ha ett lugnt och skönt firande här hemma med mamma, pappa, syrran och hennes Stefan. (Hoppas kan man ju alltid men jag har hitintills inte upplevt något lugn när jag och syrran befinner oss på samma ställe. Men undrens tid är kanske inte förbi?) Jag har pysslat och donat inne i huset med saker som behöver göras. Robban har pysslat och donat utanför huset. När jag råkar gå förbi ett av fönsterna så ser jag hur han lastar ved i sitt eldfat. Jag bara måste ju så klart gå ut för att fråga vad han sysslar med. Jo han förberedde minsann för att han ska elda i det i kväll sa han. Jag berättade då att jag hade planerat att vi skulle fira nyår här inne (ja förutom ev. precis vid 00 slaget) och så frågade jag om han hade någon som skulle sitta eldvakt eller om han själv skulle göra det medans vi andra var inomhus och umgicks? Men han förklarade att han bara skulle ha en liten ”välkomst brasa” när folket kom?!? Jag personligen hade väl inte känt mig speciellt välkommen för att någon eldade i trädgården. Jag hade nog tolkat det mer som att folket helst inte ville ha in mig. Så därför tände dom en brasa så att jag kunde värma mig där och inte skulle få för mig att gå in i stugvärmen. 🙄

Men Robban ska som sagt ”välkomna” våra gäster genom att använda prima ved för att ”elda för kråkorna” Det är ju tur att han har ett eldfat som ju faktiskt är avsett att elda i. Hade han bara gått ut och eldat upp detta prima bränne i en oljetunna så vore han ju en idiot om man lyssnar på hans åsikt om grannen.

Värdelös almanacka och gapskratt!!

Idag startade Robban med att bjuda mig på ett asgarv!! 😂

Det är ju snart nytt år och dags för en ny almanacka för 2020. Jag har redan inhandlat en ny via en vän vars barn sålde jultidningar. Den nya hängde jag bakom den gamla för 2019.

Nu på morgonen så var det något Robban skulle kolla i nästa almanacka så han lyfte på den gamla bara för att konstatera att den nya almanackan är fullkomligt värdelös!! Där är ju en massa gubbar där man ska skriva. Hur ska man då se vad man skrivit??

Jag bet ihop och hoppades (för hans skull) att han själv skulle komma på vilken otur han hade när han tänkte. Men det gjorde han inte!! Han bara fortsatte att muttra om hur värdelös den var. Och tillslut så gick det inte längre. Jag bröt ihop och skrattade så att jag knappt fick luft när jag förklarade för honom att det där var ett omslag. Vänd på sidan så kommer den riktiga almanackan fram. 😂😂 Han insåg då själv hur korkad han varit och sa skrattande att han bjuder på den. Och i nästa andetag så sa han: ”Nu hamnar jag väl i bloggen?”

JA, det kan du ge dig f*n på att du gör!!!

Julen är räddad!!!

Jag tänker ofta på hur julen var när jag var liten och hur mamma höll på att stressa ihjäl sig inför varje jul. Hela huset skulle städas. Varje litet skåp skulle tömmas och städas. Varför just inför jul? Var hon rädd att tomten skulle komma och snoka i skåpen och råka hitta ett litet dammkorn?Det skulle putsas fönster, sättas upp julgardiner, pyntas, bakas och göras julgodis. När mamma gjorde julgodis så gjordes det i sådana mängder att vi hade kunnat bjuda hela byn men ändå få godis över. Det kokades knäck, kola och ischocklad. Och så skulle det finnas frukt, nötter, daddlar och fikon på godis bordet. Och så klart….det mest onödiga av allt en Aladdin ask!! (Som om mammas hemmagjorda godis inte skulle både räcka och bli över.)Det där med daddlar och fikon fanns nog på gottebordet enbart för pappas skull för han var (och är) nog den enda som äter sådant skit. Och den där Aladdin asken fanns nog bara där för den eftertraktade trillingnöten!! Det var verkligen den enda pralinen i den asken som var riktigt god. Dom andra åt man bara för att munnen skulle gå. Och vissa var så förbannat äckliga att man inte ens ville titta på dom. Detta var ett problem som företaget (Marabou?) såg allvarligt på och tyckte att dom var tvungna att göra något åt. Man kan ju inte sälja en  choklad ask som innehåller EN god sort. Så dom beslutade sig helt enkelt för att ta bort den. Den enda lilla ynka sorten som gjorde asken attraktiv togs bort!! Hur tänkte dom där?? Julafton har inte varit den samma sedan dess!!MEN….. Häromdagen var jag och Robban på Maxi för att handla lite. Och där hittade jag en ny choklad ask. En med BARA trillingnöt i!!! JULEN ÄR RÄDDAD!!!! 😋

Barndomsminnen och livsfarlig lampa

För några dagar sedan så satt jag och tittade runt på Wish och all (oftast) skit dom säljer där, och då fick jag syn på en lampa som var väldigt lik en som vi hade hemma i barndomshemmet när jag var liten. En (faktiskt ganska så ful) lampa med långa tunna strå.

Till mammas stora irritation, brukade jag sitta och dra handen fram och tillbaka över stråna så att dom vajade fram och tillbaka. Eller så drog jag ihop alla stråna som i en hästsvans och släppte ut dom så att dom föll ut igen. Mycket tillfredsställande syssla för ett sysslolöst barn. (Jag var nog ganska så lätt road😂) Varje gång så lossnade eller knäcktes några strå

När lampan var tänd så lös den (så klart) men liksom bara ute i änden av varje strå. Så det såg ut som massor av små små prickar.

När lampan var tänd så var det ännu härligare att dra handen fram och tillbaka över lampan. Jag vet inte hur många gånger i min barndom som jag har hört mamma säga till mig att jag skulle låta bli den där lampan. Eftersom det lös i änden av varje strå så var jag ju ”tvungen” att undersöka hur det hela fungerade. Kunde man bryta av det där strået och liksom ha ett lysande litet strå att vifta med? Bryta av det kunde man. Men den avbrutna biten slutade ju så klart att lysa då. Men istället så lös det ju i den delen som satt kvar. Herre gud så fascinerande!! Så då knäckte jag av lite till, och lite till, och lite till. Tillslut så fick mamma nog och drog en lögn (tror jag) för att få mig att sluta. Hon sa att om man råkade trampa på ett sådant där avknäckt strå så skulle det gå in i foten, vandra upp i kroppen och sätta sig som en tagg i hjärtat och då skulle man DÖ!! Ja hon kunde vara allt lite dramatik min mor. Men blotta tanken på att jag skulle ta dö på folk skrämde mig. Dock minns jag inte om det fick mig att sluta röra lampan. Den där lampan försvann så småningom från barndomshemmet. Om det var för att den slutade fungera eller om den till slut knappt hade några strå kvar, efter allt mitt knäckande, vet jag inte.