Bermuda triangel och försvunnen personal

Är det någon som undrar hur det går med vår soffa? Det gör verkligen vi också!! Som ni vet så flyttas ju leveransen fram EN vecka åt gången. Och leveransen som skulle ske 6-8 veckor efter att vi gjorde beställningen, har i skrivande stund tagit SEXTON VECKOR!!! Alltså dubbelt så lång tid som det skulle ta!! Jag har ärligt talat tappat räkningen på hur många gånger jag har ringt och efterlyst den förbannade soffan. Som jag skrivit i ett tidigare inlägg så fick jag vid ett samtal veta att soffan hade försvunnit och ingen visste var den var. Vid ett annat samtal så fick jag prata med en riktigt trevlig kvinna som minsann skulle gå till botten med vårt ärende. Hon skulle personligen gå till logistik avdelningen och reda ut vad det är som händer och sen skulle hon ringa upp mig. ÄNTLIGEN någon som tar tag i saken tänkte jag och satt sen och väntade hoppfullt på hennes samtal. Det var tre veckor sedan!! Veckan efter ringde jag igen. Då fick jag prata med en kille som tyckte att det var riktigt skamligt hur det hade gått till. Och han sa att när soffan kom så skulle jag ringa dom igen så skulle jag kompenseras med ett presentkort för den långa väntetiden. För det första så är det fel att säga ”när soffan kommer” Det rätta ordvalet är nog snarare ”OM den kommer” Och varför i hela friden tror han att jag vill ha ett presentkort?!? Tror han på fullaste allvar att jag någonsin kommer köpa något mer hos dom??? Dra av på priset på soffan istället!!

Nå väl, han berättade att han minsann skulle gå till botten med det här. För han skulle minsann personligen gå bort till logistik avdelningen……. Jag fick verkligen misshandla mig själv för att inte skrika ”NEEEEEJ!!! GÖR DET INTE!! Ni har en Bermuda triangel på företaget!! En soffa och en av dina medarbetare har redan försvunnit där!!! Du kommer inte tillbaka levande.

Men jag höll tyst och tänkte att jag skulle låta det bero för denna gången (jag kan ju inte rädda allt och alla) och sen ringa igen på torsdag och då jävlar…!!!

Idag kollade jag leverans statusen igen. (Det har nästan blivit som en tvångstanke att kolla den lite titt som tätt.) Leveransen hade flyttats fram igen!! (Inte det minsta överraskande) Men denna gången var det tydligen någon som kommit på att en vecka i taget var aningen orealistisk. Så nu hade dom flyttat fram den 6 veckor. Det betyder att vår soffa ska komma vecka 15. (Nu är jag ju inte så korkad att jag verkligen tror på det)

OM soffan kommer då så är det 22 VECKOR efter beställning!!

TJUGOTVÅ VECKOR!!!

En vacker dag så ska jag skriva en recension på företagets sida. Och det kommer inte bli någon bra reklam!!

Företaget som lovar mer än vad dom håller

Projekten som aldrig tar slut.

Jag har så många idéer och projekt som trängs i mitt huvud. Saker som jag vill göra, förändra och tillverka. Men tiden räcker inte riktigt till (inte tålamodet heller alltid) Ett projekt som jag absolut vill dra igång är att renovera hallen på övervåningen. Men det finns inte riktigt tid för så stora projekt just nu. Sålänge så får jag helt enkelt sysselsätta mig med lite andra och mindre projekt. Ett av projekten är en fruktansvärt ful lampa som jag hittade (och faktiskt fick gratis) på en loppis och som i mina ögon hade ganska så bra potential att bli riktigt bra.

Dock så är det inte alltid som mina projekt blir riktigt som jag föreställt mig när jag väl ger mig på dom. Så den där lampan kanske jag återkommer till i ett annat inlägg längre fram. För just nu har jag lagt det också på is eftersom det inte riktigt blev som jag ville 😠
Ett annat projekt har varit att göra mig ett soffbord. Planen var att ta mamma och pappas gamla bord som dom hade stående på vinden, använda benen och göra en ny bordsskiva.

Men så dök det upp ett annat bord i en köp och sälj grupp på Facebook.

Ett ekbord för 250kr. Och jag såg verkligen potential även i detta bord. Och insåg att det där skulle kunna bli väldigt bra med en slipmaskin, misshandel och bets. 😍 Så jag köpte bordet. (Jag måste verkligen sluta asa hem allt jag ser potential i!!)
Jag gav bordet lite stryk med en kedja, hammare och allt annat som kom i min väg. Men jag lyckades inte få till tillräckligt med skador för att få bordet som jag ville. Jag asade tom ut bordsskivan på infarten, la det upp och ner och asade det på stenarna för att få det att se slitet ut. Satans bord till att vara tåligt!! Det blev ju knappt ens repor! 🙄 Och när det inte funkar som man vill så tar man till det tunga artilleriet!! Jag gav skivan till Linus och lät honom göra grovgörat. Och efter att ha gott loss med en vinkelslip och lite andra tillhyggen så lämnade han tillbaka det i riktigt skadat skick. 😃

Benen slipades, plågades och misshandlades. Och sen kom jag till hyllan som ska vara under bordet. 😩 VEM f@n tillverkar en hylla med ribbor?? Hyllplanet i sig var väl inga större problem. Det var ju bara till att dra över med slipmaskinen. Men mellan ribborna fick jag stå och gno med ett sandpapper tills jag fick blodsmak i munnen och började önska livet ur mig själv!

Måååånga timmar och måååånga sandpapper gick åt innan jag äntligen kunde betsa och lacka och sen säga att bordet var klart. Och jag måste nog säga att jag blev förbannat nöjd 😍

Vi har numera ett tvrumms bord som ingen annan har!!

Den där lampan ska jag också ta tag i….sen någon dag…. I framtiden…kanske.

Rampljus, julmust och oinfriade löften.

Jag börjar nästan tro att Robban gillar att bli omskriven i bloggen!! Annars borde han ju sluta upp med sina dumheter kan man tycka. Men han har väl någon typ av behov av att stå i rampljuset lite med jämna mellanrum antar jag. (Ger vi honom kanske för lite uppmärksamhet här hemma?? 🤔)

Det finns tydligen ingen gräns på hur många ämnen den mannen kan ge mig att blogga om. Och då ska ni veta att jag inte ens skriver en bråkdel av allt han gör. (Speciellt som bra och positiva sakerna han gör låter jag bli att skriva om 😂)

Robban har lovat att ställa sin senaste dumhet till rätta. Han skulle fixa det ”i morgon” sa han…..i lördags. Nu har det hunnit bli både i morgon, i över morgon och i över, över morgon osv och än har han inte ”fixat till” det så nu får han skylla sig själv. Nu blir det ut hängning i bloggen!!!

Det är inte speciellt ofta som jag dricker läsk. Men när jag väl gör det så vill jag bara ha sockerfri läsk. Det absolut godaste som finns är Apotkarnes Julmust light. Och allra helst i 33 centiliters flaska. 🤤🤤🤤

Som nog alla vet så kan man ju inte köpa detta när som helst på året utan så klart bara runt jul. Så när det väl finns så brukar jag köpa på mig en drös så att jag har ett tag fram över. Robban har mer än en gång smakat just light julmusten och kommenterat med ”Tvi fan vad äcklig” och beskrivit hur direkt vidrigt den smakar. Det säger han andra sidan om all sockerfri läsk. Han behöver bara se den så påpekar han hur vidrig den är. Jag brukar då försäkra honom om att jag har för avsikt att hälla den i min hals och inte i hans. Och tycker han nu att blotta åsynen, av min sockerfria läsk, skapar kväljningar så kan han ju faktiskt blunda eller iallafall låta bli att titta. Jag kan faktiskt tycka att det är riktigt bra att han tycker att den är så fruktansvärd för då vet jag ju att jag får ha den i fred.

Nu i julas så köpte jag på mig ett ganska så rejält lager så att jag skulle kunna njuta av denna (vidriga) dryck lääääänge. Och lite då och då har jag tagit mig en liten flaska och njuuuutit. Men förr eller senare så sinar ju trots allt det där lagret. Och i söndags så fanns det bara en enda liten ensam flaska kvar. En ensam liten flaska som jag planerade att dricka med andakt och njuta alldeles extra av. Men den planen sprack!! För ROBBAN blev plötsligt sugen på att dricka en äcklig vidrig light julmust!?!? Jag ska erkänna att jag blev ganska så jävla irriterad på honom och det lät jag honom höra. Jag talade om att jag tyckte att det var förbannat onödigt av honom att ta min sista julmust när han i själva verket tycker att den är både vidrig och faktiskt direkt äcklig. Till sitt ”försvar” säger han ”ja men det fanns ju inget annat” Ärligt talat!! Hur fungerar den människan?? Är han så beroende av läsk att han hellre tvingar i sig en äcklig och vidrig läsk än är utan?? Han märkte att jag blev irriterad och fräste surt att han minsann skulle köpa ny till mig ”i morgon” Jag blev genast nyfiken och frågade honom var han tänkte göra detta och fick veta att han minsann skulle köra in till Ö&B ”i morgon” Detta är 4 dagar sedan och jag har fortfarande inte sett röken av någon (äcklig, vidrig) julmust. Men varje dag som Robban kommit hem från jobbet så har jag frågat efter min julmust och fått veta att han minsann inte haft möjlighet att svänga inom. Men han ska fixa det I MORGON. Ska jag vara ärlig så tror jag att han går och hoppas på att jag ska glömma hans löfte. Men se det kommer inte att hända. Häromdagen blev han lite irriterad på mig och påpekade att han faktiskt inte hade druckit en hel flaska utan bara ett litet glas. Och så är det kanske. Men även HAN vet ju att när en flaska väl öppnats så börjar kolsyran genast att vinka adjö. Och om han ville komma fram till att han inte tycker att han ska behöva köpa ny till mig, så får jag nog påminna honom om att det var han som spottade ut sig det löftet. Och att han inte drack en hel flaska ska jag använda som argument den dagen jag dricker upp halva hans sista öl. Och från och med idag så ska jag enbart köpa hem light läsk. Det må hända att den är både äcklig och vidrig…… Men det är bara när det inte finns något annat. Så köper jag inget annat så kommer den minsann bli riktigt god.

I morgon är det i över, över,över, över morgon. kanske han håller sitt löfte om min julmust. 🙄

Melodifestival och traditioner

Förr var den svenska Melodifestivalen något alldeles extra. Den sändes EN gång om året. Och den artist som vann den kvällen hade vunnit. De artister som inte vann hade helt enkelt förlorat. Svårare än så var det inte. Vinnaren hade väl helt enkelt bara (i bästa fall) en bättre låt än dom andra.

Jag är uppväxt med att man åt något extra gott till just melodifestivalen. Inför denna storslagna kväll så kunde mamma tillbringa timmar i köket med att förbereda kvällens supé. Oftast blev det smörgåstårta som åts inne i soffan framför tv:n. Bara det gjorde ju kvällen alldeles extra speciell för där inne åt vi i stort sett aldrig annars. Men till Melodifestivalen skulle det minsann slås på stort!!

När jag sen flyttade hemifrån så tog jag den traditionen med mig. Till Melodifestivalen gjordes det smörgåstårta efter mammas goda recept. 😋 Men så var det någon som av någon anledning tyckte att Melodifestivalen skulle delas upp i 743 olika del finaler. Den artist som inte hade den bästa låten skulle få fler chanser. Som om låten skulle bli bättre för att man tävlade med den mer än en gång 🙄 Där tappade jag mitt intresse och den där alldeles speciella kvällen försvann. Men Robban har minsann intresset kvar. Han vill krampaktigt hålla kvar vid traditionen med smörgåstårta. Och några dagar innan spektaklet ska dra igång så frågar han förhoppningsfullt om det blir smörgåstårta. Och varje gång så säger han att vi kan göra den tillsammans för att jag inte ska kunna skylla på att jag tycker att det är jobbigt (vilket jag faktiskt inte gör) Trots hans erbjudande om hjälp så står jag ändå där ensam i köket och ”slavar” och han lyser med sin frånvaro. Varför är det alltid mest jobb för mig när ”vi” gör något tillsammans i köket? 🤔

Igår drog då Melodifestivals spektaklet igång och smörgåstårtan dukades fram. Robban tog en rejäl bit och bänkade sig, traditionsenligt, i soffan framför tv:n. Och knappt han vinjetten börja ljuda innan Robban (precis som alla de senaste åren) konstaterade att Melodifestivalen minsann inte är det samma som förr, att låtarna mest är skit och att det inte direkt är något att glo på Och så undrade han om vi inte skulle titta på någon film istället.

Så här är det varje gång och jag börjar misstänka att han inte alls har något intresse för just melodifestivalen utan han är nog enbart ute efter den där smörgåstårtan som ”vi” gör så bra. Men om han tror att ”vi” ska göra smörgåstårta till att 743 finaler så tror han allt fel. Nästa år så ska jag (som vanligt) gå med på att ”vi” gör smörgåstårta, men jag ska kräva att den dukas fram först till röstningen. Då tvingas han sitta där och plåga sig igenom alla bidragen innan den där tårtan serveras. Men det innebär ju i och för sig att även jag måste plåga mig igenom skiten.

Äh, vi fortsätter väl bara precis som tidigare år. Robban fortsätter låtsas att han är intresserad av spektaklet, jag fortsätter låtsas att jag tror på det och jag står ensam i köket när ”vi” gör smörgåstårta. Det kan väl räknas som en tradition i sig. Eller?