Ångest och psykakuten

Mitt bloggande har blivit katastrofalt dåligt!! Jag är medveten om det. ”Ah, hon har väl fullt upp med köksrenoveringen” har ni säkert tänkt. Och jag önskar att det var så, men med köket står det helt stilla! Och det beror mycket på mig och mitt ångestfyllda velande. Detta förbannade kök kommer göra mig gråhårig och ge mig ett egen säng inne på psyket!

Sådana som jag ska helt enkelt inte renovera kök. Eller iallafall inte vara beslutsfattaren i renoveringen!! Jag tänker på detta förbannade kök dagligen. Men av att tänka, fundera och grubbla så kommer man tydligen ingenstans. (Annat än närmare den där vistelsen på psyket)

För någon vecka sedan så var jag inne på firman för att be att få ritningarna utskrivna så att vi kunde planera lite hur vi ska lägga upp arbetet när det väl är dags att sätta igång. Liam följde med mig och jag passade på att visa honom vilka köksluckor det var vi hade bestämt oss för. Jag lotsade honom genom butiken bort till ”vårt” kök. När jag väl stod där och tittade så upptäckte jag att den där intensiva kärleken som jag känt för just dom luckorna var borta. Plötsligt så kunde jag inte med säkerhet säga att det var just dom luckorna jag ville ha.

Detta tog jag upp med Robban på kvällen. Han suckade nog mest inombords men sa med sitt ständiga lugn att då får jag väl välja andra helt enkelt. Min underbara lugna och trygga pusselbit ❤️ Där finns jätte fina luckor att välja på. Men alla andra har något som jag inte är nöjd med. Så det lutar ändå åt dom luckorna som jag ville ha från början. Min stora skräck är att Ballingslöv, (som är dom som ska leverera köket) ska lansera en ny modell i samma sekund som vi gör beställningen. Och sen får jag gråta ögonen ur mig varje gång jag går in i det där köket i resten av mitt liv.

Men nu har jag fått bekräftat av säljaren att det är inga nya på gång så jag kan hålla mig lugn.

Igår ringde jag vår säljare och köks ritare och bokade in ett möte. Jag vill sitta ner och diskutera med honom. Kolla igenom ritningarna och till slut (förhoppningsvis) lägga den där ångestfyllda beställningen. Jag fick en tid nästa vecka och kände att vi nu är ett (om än väldigt litet) steg närmare ett nytt kök.

Igår kväll, när jag som vanligt satt och drömde om det kommande köket så slog det mig plötsligt att jag (nog) inte alls vill ha ett vitt kök. Hur stilfult och snyggt det än må vara. Jag berättade skamset det för Robban som bara skrattade men sen erkände att det ville inte han heller. Men han har ju gett mig fria händer och har sagt att jag helt och hållet själv får bestämma hur jag vill ha det (det är ju trots allt jag som ska kedjas fast i köket när det väl är klart) Tack och lov så är vi dock rörande överens om vilken färg vi vill ha……just nu iallafall. Jag hinner säkert ändra mig många gånger innan det väl är dags för det där mötet i nästa vecka.

Jag känner fortfarande att jag bara vill lämna en hög med pengar till någon duktig och bra snickare/inredare och dra iväg på en härlig utlands semester och sen komma hem till ett färdigt kök!!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *