Lite små fix.

Renoveringen går sakta men säkert framåt. Det tar ju en hel evighet eftersom allt annat ska skötas samtidig. Det ska gås till arbetet (och tjänas in nya pengar till fler renoveringar 😜) Det ska tvättas, städas och lagas mat. Och ovanvåningen får under tiden vara i fullkomlig kaos. Men vi har iallafall kommit så långt att kofoten inte behövs längre. Allt som ska brytas bort har brutits bort.

I några dagar har vi fått ta oss till och från rummen på ovanvåningen med full koncentration genom att ”balansera” på lösa spånskivor som lagts ut tillfälligt och hela ovanvåningen är i fullkomlig kaos.

Men idag har vi (äntligen) fått spångolvet på plats och det underlättar verkligen framkomligheten.

Nu är det ju nästan klart. Vi ska bara ”glesa” och gipsa taket. Dra elen, sätta osb och gips på väggarna, bygga upp en ny vägg inne i klädkammaren, fixa till hålet till skjutförrarna, installera skjutdörrarna osv, osv, osv. Ja ”lite” småfix helt enkelt 😆

Uppdatering efter 1år.

Minns ni att jag för 1år sedan, exakt på dagen, (ja tiden går fort) skrev om dom satans påsklämmorna som tycks vara näst intill omöjliga att slänga i soporna? (Behöver ni uppdatera så finns inlägget HÄR. ) Efter det inlägget så funderade jag lite på hur många klämmor det blir på ett år. Och bestämde mig för att ta reda på det. Så jag började helt enkelt att spara alla dom där klämmorna som lämnades kvar på bänken. Ja jag är fullt medveten om att det inte är helt normalt 😂

Jag har fortsatt som innan med att alltid slänga dom klämmor som jag har tagit av från påsar. Och dom klämmor som inte jag har tagit av har jag låtit ligga tills den som brett sig en macka har plockat undan allt efter sig. Ja allt utom den där lilla omöjliga klämman som allt som oftast ligger ensam kvar där på bänken. Först har jag tagit den. Så jag har liksom gett chans att slänga den. Men icke.

Så hur många klämmor har det då blivit som inte har gått att slänga efter sig på ett helt år?

51!!! Det är 52 veckor på ett år. Så det är alltså nästan 1 klämma i veckan. Vi var väl ev. Iväg på semester en vecka förra året och dom klämmor som lämnats framme i husvagnen har jag inte sparat. (För jodå, dom är lika omöjliga att slänga när vi är på semester)

Denna sommaren blir ju väldigt annorlunda då mycket är inställt pga Corona/covid19. Jag undrar om kursen ”lär dig slänga en påsklämma” också är inställd. För jag vet någon som verkligen behöver gå den kursen.

Min fina ❤️

När jag skriver om Robban i bloggen så är det oftast om något ogenomtänkt eller direkt dumt han har gjort. Ändå så skriver jag inte om alla dumheter han tar sig för. Jag har ju liksom liiiite annat att göra än att bara sitta och blogga hela dagarna. 😜 Men även om han gör en del saker som ibland kan reta gallfeber på mig så måste jag faktiskt att erkänna att han gör trippelt så många bra saker. (Men det kan man ju inte skriva om. Då finns risken att han blir stöddig) Robban gör så otroligt många fina saker. Saker som han liksom gör utan att tänka han bara gör. ”Små” saker som att helt o ombedd (Heter det ens så och är det ett eller två ord 🤔) komma ut med ett kallt glas vatten till mig om jag sitter ute på uteplatsen. (Eller i soffan inomhus för den delen) Han kan ta min bil och köra och tanka den bara för att han vet att jag hatar att just tanka bilen. (finns det något tråkigare?) Och när han kommer hem från macken så backar han in bilen för att jag bara ska kunna köra rakt ut nästa gång jag ska iväg. Kanske en betydelselös bagatell för vissa men en tyst kärleksförklaring för mig ❤️ Han är en sådan man som inte tycker att det är någon självklarhet att jag ensam ska sköta hemmet bara för att jag är kvinna. Hushållssysslor delar man på enligt honom. Och han kan mycket väl ta tag i både dammsugaren och fönster tvätten utan att jag behöver be honom. Han har tom sagt att det är orättvist att det alltid är jag som lagar mat. Men där drar jag (och övriga familjemedlemmar) gränsen för hans jämställdhet!! 😂

Robban är min stora trygghet. Han finns troget där vid min sida trots att jag inte alltid förtjänar att ha honom där. Han finns där trots att jag ibland spottar, fräser och ger honom skit som han absolut inte förtjänar. Men han vet att ibland när jag mår dåligt så behöver jag få ut min frustration, sorg eller ilska och han låter mig fräsa av mig. Han har verkligen en ängels tålamod!! Han älskar mig som mest när jag förtjänar det som minst och det är då jag behöver det som bäst ❤️

Fina, undetbara, älskade Robban ❤️

Han följer (om än motvilligt) med på mina galna upptåg och han låter mig hållas när jag vill riva, röja och renovera. ”gör som du vill” säger han varje gång och ger mig fria händer att bestämma hur allt från färgen på väggarna till stilen på inredningen ska vara. (Han stoppade inte ens mig när jag en gång i tiden ville ha blått tak i badrummet!!) Även om han ibland försöker få mig att hålla mig lugn och kanske vänta lite med mina rivnings projekt. (Det har väl hittills gått så där va?)

Han är min stora kärlek, min trygghet, min klippa och min pusselbit. Och han förtjänar verkligen det allra bästa här på jorden. (Ändå så får han snällt nöja sig med mig 😉)

Trådlös el och jävligt golv!!

Jag erkänner, än en gång, att jag kan vara aningen naiv när jag smider mina planer. Jag ser liksom till det färdiga resultatet och blundar för att det oftast alltid dyker upp ”hinder” på vägen som jag inte riktigt har haft med i min planering. I min värld så kan man liksom riva en vägg och bara smälla upp skjutdörrar. Hokus pokus klart. Och sen är det ju bara att blaska lite färg på väggarna, lägga nytt golv och så är allt klart. Jag räknar ju liksom inte med ojämnheter som måste fixas till. Nivåskillnader på golv osv. Jag tar ju inte med i beräkningarna att dom förmodligen inte hade verken laser verktyg eller ens vattenpass 1953 när dom byggde huset.Och det är ju så förbannat enkelt för mig att bara planera in var jag vill ha nya eluttag eller var jag vill flytta en strömbrytare. Och det kan väl inte vara så svårt? Det är väl bara till att liksom dra en ny sladd inne i väggen dit den ska?? Eller varför inte bara skaffa ”trådlösa kontakter?” 😉Men som alltid när vi har kört igång med renoveringen så kommer det små överraskningar som gör att jag tvingas inse att det kanske inte alltid är så enkelt som jag vill tro. Att det faktiskt ligger väldigt mycket mer jobb bakom. Jobb som jag kanske inte riktigt har räknat med. 🙄Idag kom ”vår” elektriker hit för att kolla vad det är för idéer jag har denna gången. Och varje gång så himlar han med ögonen över min naivitet och förklarar att så får/kan man inte göra. Det har tydligen med brandfara och elsäkerhet att göra. 🙄 Och innan han sticker så har vi alltid förlorat el i minst ett uttag….eller som idag….på hela ovanvåningen. (Han löste det dock provisoriskt innan han stack) Dom idéer och önskemål går och ska fixas. Men inte så enkelt som jag hade hoppats. Men som sagt, allt går om man bara vill. Och det vill jag. Så för att göra det lättare för elektrikern så tog jag tag i kofoten igen. Det vara ”bara” någon bräda här och där som behövde brytas bort.

Samtidigt som elektrikern stack så stack även Robban…… Och i ren protest över att bli lämnad ensam så ”råkade” jag börja bryta ”lite” på golvet också.

När jag stod där och bröt så var det nästan så att jag förbannade mig själv över att jag inte lyssnade på Robban när han sa att vi skulle vänta till hösten. Att stå och bryta golv på en kokhet övervåning är inte kul. Jag svettades så kraftigt att jag med största sannolikhet har orsakat en rejäl fuktskada i både väggar och golv. Svetten skvätte åt lika många håll som spikar, flis och brädor.

I mitt (som vanligt) naiva huvud så tänkte jag att det väl inte skulle vara några större svårigheter att bryta upp golvet. Men golvet består av tjocka, breda och låååånga plankor. Och den eller som som en gång la dit det golvet tänkte nog inte på att det kanske en dag skulle komma någon som kanske skulle byta ut det där golvet för dom har verkligen använt dom fetaste och längsta spikar som gick att få tag på 1953!! Eller så var det just det dom tänkte på. ”En dag så kanske någon ska byta ut detta golvet och ska dom minsann få jobba. Höhöhö 😈” Men skam den som ger sig. Golvet ska bort. Så om det ska ge mig ett hjärtstopp på kuppen!!

Rivning och renovering.

När jag var liten så var jag väldigt, väldigt, väldigt sällan hemma ensam. Mamma var dagmamma så hon var i stort sett alltid hemma. Men någon gång ibland så var hon iväg och jag var hemma själv. Varje gång detta hände så sa hon alltid, när hon kom hem, ”Det går ju inte att lämna dig själv utan att du river halva huset” Jag kan väl erkänna att jag nog stökade till en hel del. Men att anklaga mig för att riva halva huset var väl kanske att ta i.

Nu är jag vuxen och har eget hus och nu för tiden så stämmer det ju absolut som hon sa. Lämna mig ensam och jag river halva huset. 🙈

I måndags när Robban stuckit iväg till jobbet så ”råkade” jag riva ut dörr och dörrkarm till klädkammaren. Den liksom bara föll ut. 😳

Igår rev jag ner alla foder och golvlister. Och när jag ändå hade ångan uppe så gav jag även mig på taklisterna. Mot en av taklisterna vilade den gamla vindsluckan (som varit halvt dold ovanför garderoberna som vi rev för ett tag sedan) När jag bröt loss listen så rasade luckan i golvet med en smäll och jag blev plötsligt påmind om att vi har kutterspån på vinden…..eller hade 🙄

Robban har slutat att ens förvånas över vad jag tar mig för så fort han går ut genom dörren. Men jag tror att han ständigt går med en klump i magen av oro för vad han ska mötas av när han kommer hem.

I kväll stack han iväg en runda till byn. När han kom hem så hade hela väggen, till klädkammaren, förvandlats till en brädhög.

Jag har varit ledig från jobbet i nästan 2 veckor, och det är alldeles för länge tycker Robban. Jag blir liksom ”stökig” när jag har för mycket fritid. Men i morgon och lördag är det dags att jobba igen. Så då får Robban pusta ut lite. Men på söndag är jag redo för att ta tag i kofoten igen. 😜 Den där renoveringen, som enligt Robban, skulle vänta till hösten är äntligen på gång!!

Dagsljus och stress.

Jag vill alltid ha vår säng bäddad. Ja bortsett från när vi sover då så klart. Det ser prydligare ut, inte för att gäster har speciellt många anledningar att befinna sig i vårt sovrum och se det. Men ändå. Och det känns av någon anledning fräschare att gå och lägga sig i sängen på kvällen om den varit bäddad på dagen. Så jag bäddar sängen i stort sett dagligen.

Det händer att även Robban bäddar sängen. Om han gör det av samma anledning som jag eller bara för att han vet att jag vill ha den bäddad vet jag inte. Men han gör det iallafall. Den blir ju inte likadan som när jag gör det. Men jag vet att han gör så gott han kan. Det ser man för man kan se så kärleksfullt och omsorgsfullt han har lagt tid på att vika ”säng löparen” (Den del i sängen som är den enda sak som ska ligga lite ”slarvigt” och som man inte ska lägga tid, kärlek och omsorg på.😂)

Och sen kuddarna ser ut som att han stått i ena delen av rummet och kastat frisbee med och med ren tur lyckats få dom att hamna lite här och var på sängen.

Men jag klagar inte. Sängen är ju trots allt bäddad och det är ju huvudsaken.

MEN….. Det finns en sak som jag inte tycker om att han gör. Och jag har sagt det till honom sååå många gånger men det går liksom inte in. Han drar i sär gardinerna innan sängen har bäddats!! 😱😱 Varför gör man ens så??? 😳

Jag vet inte hur pass mycket grannen (som enligt Robban har flyttat….utan att bära ut en enda låda eller möbel) kan se in i vårt sovrum. Och sannolikheten att någon annan skulle utöva fönstertittning i vårt sovrum på andra våningen är väl minimal. Men MAN. DRAR. INTE. UNDAN. GARDINERNA. OM. MAN. INTE. BÄDDAT!! Det bara är så!!

Att Robban ständigt envisas med att göra detta har fått mig att börja tänka på en del frågor som jag skulle vilja ställa till honom.

Torkar du röven innan du skitit klart?

Öppnar du toadörren innan du torkat dig?

Torkar du händerna innan du tvättar dom?

Torkar du av bordet innan du dukar av efter maten?

Uppenbarligen så känner han någon typ av stress att få in dags ljus i sovrummet om dagarna. Så pass mycket stress att det ska göras innan man har bäddat. Så det kanske ska vara det första som även jag gör innan jag lämnar sovrummet. 🤔 Att jag i 9 fall av 10 är den som både vaknar och stiger upp först innebär ju då att dom kommer att öppnas innan Robban ens har vaknat. Men precis som att det (enligt honom) inte spelar någon roll om det är bäddat eller ej, då behöver det ju inte spela någon roll för mig om där ligger någon eller inte.

Renovering och födelsedag

Den där renoveringen av hallen på ovanvåningen stannade av lite eftersom vi har haft så förbannat mycket annat att göra. Och ett tag så blev jag nästan ”rädd” att Robban skulle få rätt i att vi skulle vänta till hösten. Men trots att själva arbetet med just hallen har stannat av så har självklart planeringen fortsatt. Och nu är vi lite på gång igen 😀Vi har pratat ganska länge om att vi ska köra in till stan och kolla på skjutdörrar men det har liksom inte riktigt blivit av. Men att bara prata om saker gör ju inte precis att vi kommer någon vart. Och eftersom att Robban (som vanligt) sagt att jag har fria händer att välja vad vi ska ha, så gjorde jag igår slag i saken och gav mig in till stan för att titta på vad vi skulle ha. Mitt tittande slutade med att jag gick där ifrån med en beställningsbekräftelse. 🙈NU är vi på gång!! Om 3-4 veckor kommer dörrarna och då ska vi ha kommit så pass långt att det ”bara” är till att sätta dörrarna på plats. 😜

Jag fyllde år igår. 🎂🍰🍾🎁 Det firade jag med att gå ut och äta med familjen. Eller iallafall stora delar av den. När vi kom hem efter restaurang besöket så möttes jag av en present som stod på uteplatsen och väntade på mig. 😍😍


Där fanns ett litet kort till paketet men jag behövde inte ens titta på det. Jag visste direkt vem som hade ställt den där. Ejla!!! (En av våra ungdomar) Jag har sett dom ljusstakarna innan och det var kärlek vid första ögonkastet. Jag såg redan där och då att dom kommer att bli såååå perfekta i nya hallen. Ja dom bara måste stå där. Ändå så köpte jag inte dom?? 🙄 Men nu fick jag alltså dom av Ejla och hennes pojkvän Mateusz. Jag blev så där obeskrivligt glad och varm i hela hjärtat. Fina, fina ungdomar ❤️❤️

Snickeri, pynt och mysiga sommarkvällar

Igår var vi minsann flitiga Robban och jag. 😀Vi använde förmiddagen åt att uträtta ärenden i Kristianstad. Köpa lite saker som ”behövdes” till uteplatsen. Bland annat en ny matta. Vi hade helt olika önskemål ang. den där mattan. Robban ville ha en grå och yråkig. Jag, som har lovat mig själv att inte vara så rädd för att välja saker med färg, proppsade på att vi skulle ha en svart med stora gröna blad på. Robban gillade inte den alls. Men gav sig eftersom han vet att det faktiskt brukar bli snyggt och bra i slutändan när jag får fria händer. Så det blev den svarat mattan.Eftermiddagen hade vi bestämt att vi skulle viga åt att bli klara med paviljongen som behövde en ränna för regnvatten och ”gardiner” sen skulle möblerna på plats och allt skulle vara klart.MEEEEEENNNN….. Så enkelt är det ju sällan när jag är inblandad. För preciiiis när vi var redo att sätta soffan på plats så kom jag med en idé. Trots att Robban stod med ryggen emot mig så kunde jag nästan se hur han himlade med ögonen. Jag la fram min idé och satte sedan genast Robban i arbete. Jag pekade med hela handen och sa att jag ville ha lastpallar. Robban sprang lydigt iväg och hämtade.Sen förklarade jag att jag ville ha en ”hylla” bakom soffan. En hylla att ställa blommor, pynt och ”krafs” på. Och så berättade jag att jag dessutom ville ha eluttag där. Robban nickade lydigt och satte igång med arbetet.


Det spikades och sågades medans jag pysslade lite med ”mysfaktorn”. Hängde upp lite solcellslampor mm.

”Dekorationen” är bara tillfällig.


Nu saknas det bara lite blommor, pynt och ”krafs” …….och så skulle jag vilja ha en grå matta istället. För en svart med gröna blad passar absolut inte….. Det förstår väl vem som helst 🙈

Paviljong, förbandslåda och ryska svordomar

Efter att våra förra paviljong (i tyg) slets i sönder med ett ratch förra hösten så har vi nu införskaffat en ny. En som kan stå uppe året runt så att man slipper den där vemodiga biten med att packa ner den varje höst. Den nya var väldigt dyr och jag ska erkänna att jag har varit ganska så svår övertalad till att faktiskt gå med på att köpa den. Jag har ju velat ha den precis lika mycket som Robban. Men jag har varit lite för snål. Men så kom Robban med argumentet att den kan ju vara väldigt bra att stå under om det är dåligt väder när vi tex ska såga någon regel eller liknande till renoveringen av övervåningen. Där tyckte han att han var smart va? Efter många om och men så beställdes den där paviljongen och levererades hem med en stor lastbil.

Varje vår som det varit dags att sätta upp den förra paviljongen så har Mateusz kommit hit för att hjälpa till. Han är ganska så smart och när vi står och klöser oss i huvudet över beskrivningen så brukar han oftast komma på hur det ska vara.

Han har gjort det så många gånger nu att han nästan kan sätta upp det i sömnen. (Dom är bra att ha ibland dom där polackerna😉) Nu var det dock en helt ny paviljong med en helt ny konstruktion.

Vi började (så klart) med att läsa instruktionerna. Och redan där började jag undra vad i helvete vi hade köpt!!!

Man behövde hjälm och förbandslåda?!?!? 😳

Hur farlig var den här paviljongen egentligen??

Jag och Ejla utsåg oss genast till att vara dom som förberedde allting. När Robban och Mateusz skruvade ihop de första delarna så la vi fram allt för nästa moment.

Observera dom långärmade arbetskläderna som enligt beskrivningen ska användas 😆

Allt flöt på utan problem och vips så stod liksom ”skelettet” där. 😀

Då var det dags att bygga ihop taket och det var här som problemen började!! För i samma sekund som detta moment kom så insåg han som ritade instruktionerna att hans arbetsdag snart var slut och att han behövde lägga på ett kol för att hinna bli klar. Så han beslutade sig helt sonika för att skita i att rita in en del steg. Det kan folk gissa sig till tänkte han. Samma tanke hade han som märkte upp pinnarna med siffror för hälften av pinnarna hade ingen märkning alls.

Det var nog ungefär här som jag började förstå varför dom tyckte att man skulle ha hjälmen och förbandslådan. För risken var liksom överhängande att man skulle börja slåss med delarna pga den växande irritationen man kände!!😠

Det spottades och det svors (på både svenska, polska och ryska) Det var så oerhört många delar som vi skulle gissa var vi skulle sätta (och i bland gissade vi fel och fick börja om) Vår förra paviljon slängde vi ihop på ca en halvtimme. Denna jävulen brottades vi med i tre timmar men blev ändå inte klara!! Så vi fick helt enkelt ge upp och fortsätta dagen efter. Det stod ju trots allt i beskrivningen att man inte fick sätta upp den om man var trött, full eller hade tagit droger…..vilket nog egentligen bara hade underlättat processen.

Idag gav vi oss på eländet igen och det blev nya svordomar. Vi fick ihop allt och skulle sen bara dra i ”takplattorna” vilket visade sig vara allt annat än bara!! Det var nästan mer besvärligt att få dom på plats än att bygga ihop allt det andra 😠

Dagens byggande tog ungefär lika lång tid som det vi gjorde igår…..ändå är det inte klart!!!

Men nu är det iallafall bara (???) Några lister kvar som ska skruvas fast. Och det tror jag ska vara ganska så enkelt. Och så ska ”gardinerna” hängas dit och sen ska det göras mysigt och det viktigaste av allt DET SKA INVIGAS 🤪

Tegel och tidig semester

Den där garderoben som jag ville ha bort från övervåningen ”råkade” ju ”trilla” för ett tag sedan. Och där bakom såg man en liten liten bit av teglet i murstocken. Och då fick jag plötsligt en idé om att blotta den. Ja det är ju mer regel än undantag att jag får en massa nya idéer under tiden som vi gör något. Robban gjorde som vanligt, suckade djupt, himlade med ögonen och förbannade sig själv för att han aldrig slår näven i bordet och säger till mig på skarpen. Men han höll samtidigt med om att det nog kunde bli fräckt. Han började hacka och knacka för att se om putsen ens ville lossna. Och den lossnade faktiskt relativt enkelt. Han hackade loss ca 30×30 cm. Sen tog jag över.

Tänk på det när ni sitter där och tycker synd om Robban eller tycker att han är duktig. JAG är minsann också duktig!!! Jag hackade, knackade och skrapade och sakta men säkert kom teglet fram. Allt annat i huset blev dock täckt av ett tjockt lager damm. Och det blev vita spår efter mig var jag än gick.

Sakta men säkert blottades väggen mer och mer. Eller så säkert ska jag väl inte säga. För det sköts stenar åt alla håll. Så munskydd och skyddsglasögon var ett måste.

Efter många timmars jobb så har jag nu fått fram allt tegel och ska bara ”dammbinda” den med något medel som man ska stryka på.

Från början så sa Robban att vi inte skulle ge oss på hallen alls innan hösten. Nu säger han att vi ska ta den på semestern. Så jag hoppas ju att han går in och pratar med sin chef på måndag och talar om att han tänker ta semester redan nu 😉