ÄNTLIGEN!!!

Renoveringen är äntligen KLAAAR!! (För denna gången 😜) Det har den ju faktiskt varit ett tag. Men jag har liksom inte velat lägga ut bilder innan allt kommit på sin rätta plats. Men jag har insett att eftersom jag håller på att flytta omkring och lägga till saker hela tiden så blir det kanske aldrig helt klart 😂 Men just nu känner jag mig iallafall nöjd med allt.

Vi börjar väl med att friska upp minnet med hur hallen såg ut innan vi satte igång. Trång, tråkig, sliten och opraktisk. (Och, just när bilderna togs, stökig)

Väggen som gömde en mörk och opraktisk klädkammare

Och så bilder på hur den ser ut idag. Liiiite skillnad får jag väl ändå säga att det blev. 😉

Ser ni väggen som jag INTE har byggt där inne i klädkammaren? Nej, just det för den är dold!!

Jag måste säga att jag är väldigt nöjd. Speciellt med själva inredningen.

Jag har svårt att få fram den rätta gröna nyansen på bild. Det är mer olivgrönt på väggarna än vad det ser ut att vara. Jag ska erkänna att jag mer än en gång var rädd för om jag varit lite väl vågad vid val av färg men jag valde helt rätt och är riktigt nöjd.

Nu vågar jag inte säga meningen ”göra om” om någonting i huset. Gör jag det så flyttar Robban ut. 🙈

Utbrott, ingenjör och vägg jävel!!

Väggen i garderoben är på plats!!! Ska jag få någon klapp på axeln, dunk i ryggen och beröm för det? NEJ!! För jag har inte satt dit en enda regel, inte måttat fram en enda centimeter eller ens dragit i en enda liten skruv!! Och varför inte detta då? Nej, för att jag blev så in i helvetes förbannad så att jag total vägrade!!

Jag hade bestämt att jag skulle bygga den där väggen. Och när Robban skeptiskt frågade om jag skulle göra det så blev jag ännu mer säker. Jag skulle minsann imponera på honom och visa honom att det bor en liten snickare i mig!!

Men detta tycktes skava på Robbans manlighet så han ifrågasatte gång på gång på gång om JAG verkligen skulle göra det. Och som för att understryka hur lite tro han hade på mig på påpekade han gång på gång på gång att han tyckte att vi skulle ha någon annan till att bygga vägg helvetet. Är man villig att betala någon annan för att göra något som jag hade gjort gratis, så har man verkligen NOLL tro på att jag skulle klara av det.

När han hade påpekat tillräckligt många gånger att han tyckte att någon annan skulle göra det så exploderade jag tillslut!!

Och jag talade om att jag med allra största tydlighet hade förstått att han tycker att jag är för dum för att bygga en vägg inuti en garderob. En vägg som kommer vara dold bakom hyllor och dessutom skjutdörrar! Men att vi gemensamt hade klarat av att bygga en fullt synlig vägg inne i sovrummet. Inte mindre än TRE snickare har sagt att jag alldeles säkert skulle klara av det. Och dom känner inte ens mig en bråkdel så bra som Robban gör. Men Robban som ”bara” är målare tycks tro att man behöver vara ingenjör för att smälla ihop en dold vägg. (är det en synlig vägg så räcker det att man är målare och/eller vårdbiträde 🙄) Och så talade jag om att han får anlita vem i helvete han vill för (värdelösa) jag ska minsann inte röra så mycket som en skruv som har med den väggen att göra.

Först då tycktes han inse att han gjort bort sig och försöker ”rädda” situationen med att han inte vill att väggen ska bli sned. Ja men det var väl ändå en bra ”räddning”? I den meningen så förtydligade han ju att han inte på minsta vis tror att jag skulle klara av att bygga en rak vägg!! (Varför lär han sig inte att bara vara tyst när han väl trampat i klaveret istället för att stampa omkring ännu värre?) Han gör sen ytterligare ett försök med att ”rädda” situationen genom att säga att han visst tror att jag klarar det och att vi kunde ju hjälpas åt att bygga den där väggen med start på momangen. Jag fnös och talade ännu en gång om att i det där VI skulle han inte räkna in MIG för jag ska som sagt inte dra i en enda skruv. Och så hade han plötsligt inget annat val än att trolla fram en snickare för arbetet.

Och nu står väggen där. Rak och fin. Nu ska den bara spacklas och målas sen kan vi (om vi klarar av det utan ingenjör) skruva upp hyllor.

Ska DU verkligen göra det där? Är det inte bättre att vi BETALAR någon för att göra det där så att det blir ordentligt gjort?? 🙄

Jag KAN, jag VILL och jag SKA!!

Robban är en sådan där underbar människa som alltid stöttar mig i allt. (Om än motvilligt många gånger) När jag känner mig osäker på något jag ska göra så är han den som alltid friskt dunkar mig i ryggen och peppande säger ”Det klarar du”. Och han brukar oftast ha rätt. Jag kan ju faktiskt allt om jag bara vill.

Min plan för klädkammaren har ändrats något (förvånade?) Och jag har kommit på att jag ska bygga en vägg där inne. En vägg som ger mindre utrymme men mer, bättre och smartare förvaring. Jag berättade om min plan för Robban som med skepsis i både blicken och rösten frågade ”Ska du bygga en vägg??” Var tog peppandet och det friska ryggdunkandet vägen?? Och vad hände med ”Det klarar du”?!? Plötsligt så finns det ingen återvändo. Nu måste jag ju få upp den där väggen. Hur svårt kan det vara liksom? Jag hade ju trots allt träslöjd i skolan 😂 Och om jag bara vill så skulle jag säkert kunna bygga ett helt hus!!

Lite reglar, skruvar, en såg, vattenpass och något att mäta med så ska det väl gå hur lätt som helst att få till en vägg. Eller? Det kanske inte kommer att bli något mästerverk som man med stolthet visar upp för en snickare. (Glenn, jag vill att du omedelbart slutar att läsa min blogg!!) Men den kommer ju (förhoppningsvis) att fylla sin funktion iallafall. Och den kommer ju trots allt finnas inne i en garderob och det är väldigt sällan som jag bjuder in snickare (eller annat folk för den delen) i mina garderober. Men på Robban verkar det som om väggen kommer att bli så sned och vind att sakerna som ska ligga där (handdukar, lakan och annat) kommer att kasa av från hyllorna.

Vi hjälptes ju åt (och lyckades) bygga en innevägg (fullt synlig) i sovrummet. Varför skulle då inte jag klara av att bygga en inne i en garderob? Det dåliga (eller kanske jävligt bra) med mig är att dom få, få, få gånger som Robban inte tror att jag klarar något så blir jag full i fan och får ett omättligt behov av att bevisa motsatsen!! Jag kan, jag vill och jag ska….. Jag ska bara ta några dagar för att samla kraft, ork och mod först 🙈

Framgång och dold kod

Idag har det allt hänt lite här och jag börjar kunna ana ”mållinjenRobban som försökte hjälpa mig i beslutet om färg målade, häromdagen, upp prover till mig. Och trots att jag, redan innan färgen hunnit torka, hade bestämt mig. Så har jag ändå, varje gång jag gått förbi, stannat till, tittat, funderat och undrat ”är det verkligen den vi ska ha??” 🤔

Färgerna ser ljusare ut på bild.

Den färg som jag köpte en ”provburk” av ska vi iallafall absolut inte ha 🙈Klok som Robban (ibland) är så skrev han färg koden vid varje färg så att vi skulle ha koll på vilken som var vilken när vi väl bestämt oss och skulle inhandla den.Idag har vi fått upp gips på ena väggen. och den längtar nu efter spackel och sen färg. 😍

Bakom den gamla garderoben fanns en gammal dörr inbyggd i väggen. Och även den är nu gömd bakom gips.

Det känns verkligen som att vi börjar komma någonstans nu och det känns förbannat bra. Det är ju dock en bra bit kvar på vägen men det närmar sig iallafall 😀Robban stack in och hämtade dom beställda skjutdörrarna idag. När han skulle sticka så sa jag till honom att han ju lika bra kunde köpa färgen också när han ändå var där. Och det hade han tänkt sa han. Och så frågade han om jag hade färg koden. Och det hade jag ju. För han hade ju varit smart och skrivit den på väggen…… Som vi idag har satt gips på!!!

Tack och lov så hade jag ju en bild på färgen och lyckades urskilja koden. (Phu!!) Så nu är färgen inköpt och det finns ingen återvändo 🙈

Nu har jag städat upp allt (eller iallafall det mesta) spån och gipsdamm så nu håller vi kväll. För att tanka ny energi och ge oss på det igen imorgon. 😜

Det blir väldigt dammigt 😬

Skelett och ödehus

Jag blev ”taggad” i ett Facebook inlägg igår av en som vet att jag, vid varje renovering, ”roar” mig med att gömma saker i väggar och golv.

Alltså jag bara måste ju få tag i ett skelett 😂 Ja inte ett riktigt kanske, för det kan ju kännas ”lite” obehagligt att ha inbyggt i en vägg. Men ett sådant där som läraren kom rullande med till klassrummet när man gick på mellanstadiet och skulle lära sig om alla benen i kroppen.

Det hade ju varit hysteriskt roligt att lämna ett sådant inne i en vägg. Tänk reaktionen på den eller dom som ev. river ner väggen i framtiden. 😂 Dessvärre så hade jag förmodligen aldrig fått uppleva reaktionen eftersom jag mest troligt, den dag som ”överraskningen” uppdagas, är död eller åtminstone utflyttad.

Hade jag hittat ett skelett under en av alla mina rivningar så hade ju knappast min första tanke varit att det skulle vara ett gammalt ”skol skelett” Jag hade förmodligen slängt ifrån mig kofoten och sprungit ut ur huset för att aldrig komma tillbaka!! Bjärnum hade helt enkelt fått ett nytt ödehus.

Färgnyanser och ångest

Idag åkte jag in till Stoby måleri för att välja färg till den kommande målningen av väggarna. (även om det inte ser ut att bli aktuellt än på ett tag) Jag har hela tiden sagt att jag vill ha gröna väggar. En varm och snygg typ oliv gröns aktig färg. Detta kom jag fram till när jag tittade på en ljusstake som jag i framtiden har planerat att ha på ovanvåningen. Ja här väljer vi inte inredning efter färg utan färg efter inredning 😂

Jag åkte alltså in för att välja den där gröna färgen. Att, helt på egen hand, ta sådana ”stora” beslut gör mig oerhört nervös och ångest fylld. Tänk om det inte blir bra. Tänk om jag inte blir nöjd. Tänk om det blir för ljust. Tänk om det blir för mörkt.

Robban sa till mig att jag skulle köpa ett par små ”prov burkar” så skulle han måla upp dom på väggen så kunde jag bestämma mig efter det. Det var ju en bra idé som lugnade mig något…… Tills jag kom in i butiken!!!

Det finns ju HUUUUR många gröna nyanser som helst!!! (Även om dom flesta ser mer gråa ut på bilden) Skulle jag köpa ”prov burkar” på alla nyanser jag velade mellan så skulle vi få en randig hall!! Men så tillslut så bestämde jag mig för en grön. Jag kände mig så säker på att den var alldeles, alldeles rätt. Glad i hågen körde jag hem med min lilla burk. Men för säkerhets skull så tog jag med mig två små ”färg provs lappar” med andra nyanser. Varför gjorde jag det?? När jag kom hem och visade Robban min lilla burk så frågade han om jag bara köpt en. Ärligt talat hur skulle jag kunna jämföra färger om jag bara har en?? Vad hade jag tänkt att jämföra det emot?? Jag visade upp mina små lappar och jag och Robban var rörande överens om en och samma gröna nyans. Men när jag kollade på min lilla burk så var det ju inte ens den jag hade köpt prov på.

Huuuur ska man kunna avgöra och bestämma sig med hjälp av dom små löjliga lapparna? Vår plan är ju att måla liiiite mer än 2×5 cm av väggen. Robban ska svänga inom i morgon och köpa en prov burk på den där som vi var överens om. Det är (bland annat) det som gör att jag älskar Robban så oerhört mycket. Medans jag hyperventilerar av ångest över sådana här beslut så är han lugnet själv. Han rycker lite på axlarna och bara löser det. Jag vet att han kommer att måla upp så många nyanser som behövs för att jag ska hitta den där färgen som jag blir nöjd med. Sen om det innebär att hallen, till en början, kommer att vara randig så får det helt enkelt vara så. Mina tålmodiga, lugna, trygga och stabila Robban ❤️

Blivande kändis?

Idag så fick jag ett meddelande på Messenger från en som jobbar ett filmproduktionsbolag. Hon ville fråga om jag var intresserad av att bli en stor och berömd filmstjärna i Hollywood. Hon hade tydligen hittat mig här via bloggen och tyckte att jag var som klippt och skuren som motspelerska till stora filmstjärnor som Leonardo DiCaprio, Georg Clooney och Cameron Diaz….. Ja hon uttryckte det ju inte riktigt så. Men man får väl läsa lite mellan raderna för att förstå vad det var hon egentligen menade. 😉

Just i nuläget är det kanske mest tatueringen och ev. min blogg som blir ”kändisar” men visst kan man väl ändå, i framtiden, skriva in i sitt CV att man är filmstjärna? Tatueringen har ju trots allt designats av mig (jag kanske även borde titulera mig designer?🤔) Och den sitter ju på min arm så liiiiite ”känd” blir jag väl ändå va?

Tak, mördare och belysning.

Renoveringen på ovanvåningen går sakta men säkert framåt. Hade det inte varit för att vi har jobb att gå till och en massa annat som måste göras så hade det förmodligen varit klart för länge sedan. Men vi har sagt att det får ta den tid det tar. Nu har vi ju iallafall ett golv att gå på och slipper att balansera på reglar och lösa skivor.

Och elektrikern har varit här och dragit om elen och gett mig en massa nya eluttag 😍

Hittills har jag haft ett eluttag i den hallen. ETT!?! Varför drog man bara ett enda litet ensamt stackars eluttag när man byggde huset?? Och varför bara ETT lamp uttag i taket? Man får ha en fan så stark lampa om en liten ensam lampa ska lysa upp hela den hallen. Men numera kommer jag ha TVÅ lampor 😍

En annan sak jag har funderat på är varför man satte strömbrytaren till taklampan på just den väggen den sattes och dessutom bakom en dörr?! Hur tänkte man där? När man kommer upp för trappan så ska man gå några steg innan man kan tända den ensamma stackars lampan.

OM en mördare skulle stå gömd där i mörkret så skulle han hinna både mörda, stycka och gömma undan mina kroppsdelar innan jag har hunnit tända och upptäcka honom. Enligt mig så borde det vara mer än självklart att sätta strömbrytaren precis intill trappan när man kommer upp. Detta berättade jag för elektrikern som, precis som Robban så ofta gör, suckade, himlade med ögonen och uppfyllde sedan min önskan. (Ibland märks det att han och Robban är släkt 😂)

Idag har vi ”glesat” och gipsat tak. Eller vi är väl en överdrift att säga. För med handen på hjärtat så har väl inte jag gjort så mycket. Jag har hållt en och annan gips skiva men annars ska jag väl inte ta så mycket ära för dagens arbete.

Istället har jag skött ”mark servicen” med att koka kaffe, laga mat osv.

Nu har vi minsann både tak och golv 😀

Jag har fortsatt planera inför det kommande inredandet. 😜 Jag har (som alltid) en väldigt klar bild av hur det ska se ut när allt är klart. Allt har jag planerat in i minsta detalj. Tom. taklamporna är inköpta och kommer bli perfekta ihop med den andra inredningen som ska vara väldigt ”industriell”

Det enda som jag inte har haft klart är vad för typ av gardin jag (vi) ska ha. Men det vet jag nu och jag tror att det kommer bli bra. I veckan ska jag in och köpa färg så att den finns här när det väl är dags att börja måla. Denna renoveringen har inneburit lite mer jobb än vad jag trodde. Men det kommer bli bra. Sämre kan det ju iallafall inte bli.

Lite små fix.

Renoveringen går sakta men säkert framåt. Det tar ju en hel evighet eftersom allt annat ska skötas samtidig. Det ska gås till arbetet (och tjänas in nya pengar till fler renoveringar 😜) Det ska tvättas, städas och lagas mat. Och ovanvåningen får under tiden vara i fullkomlig kaos. Men vi har iallafall kommit så långt att kofoten inte behövs längre. Allt som ska brytas bort har brutits bort.

I några dagar har vi fått ta oss till och från rummen på ovanvåningen med full koncentration genom att ”balansera” på lösa spånskivor som lagts ut tillfälligt och hela ovanvåningen är i fullkomlig kaos.

Men idag har vi (äntligen) fått spångolvet på plats och det underlättar verkligen framkomligheten.

Nu är det ju nästan klart. Vi ska bara ”glesa” och gipsa taket. Dra elen, sätta osb och gips på väggarna, bygga upp en ny vägg inne i klädkammaren, fixa till hålet till skjutförrarna, installera skjutdörrarna osv, osv, osv. Ja ”lite” småfix helt enkelt 😆

Uppdatering efter 1år.

Minns ni att jag för 1år sedan, exakt på dagen, (ja tiden går fort) skrev om dom satans påsklämmorna som tycks vara näst intill omöjliga att slänga i soporna? (Behöver ni uppdatera så finns inlägget HÄR. ) Efter det inlägget så funderade jag lite på hur många klämmor det blir på ett år. Och bestämde mig för att ta reda på det. Så jag började helt enkelt att spara alla dom där klämmorna som lämnades kvar på bänken. Ja jag är fullt medveten om att det inte är helt normalt 😂

Jag har fortsatt som innan med att alltid slänga dom klämmor som jag har tagit av från påsar. Och dom klämmor som inte jag har tagit av har jag låtit ligga tills den som brett sig en macka har plockat undan allt efter sig. Ja allt utom den där lilla omöjliga klämman som allt som oftast ligger ensam kvar där på bänken. Först har jag tagit den. Så jag har liksom gett chans att slänga den. Men icke.

Så hur många klämmor har det då blivit som inte har gått att slänga efter sig på ett helt år?

51!!! Det är 52 veckor på ett år. Så det är alltså nästan 1 klämma i veckan. Vi var väl ev. Iväg på semester en vecka förra året och dom klämmor som lämnats framme i husvagnen har jag inte sparat. (För jodå, dom är lika omöjliga att slänga när vi är på semester)

Denna sommaren blir ju väldigt annorlunda då mycket är inställt pga Corona/covid19. Jag undrar om kursen ”lär dig slänga en påsklämma” också är inställd. För jag vet någon som verkligen behöver gå den kursen.