Avbruten sovmorgon och mordplanering

Jag har som regel att inte hänga ut barnen i bloggen. Inte skriva om dom utan att dom sagt att det är okej och inte lägga ut bilder som dom inte har godkänt. MEN….. ingen regel utan undantag!!!

Igår var Benjamin ledig från jobbet första lördagen på evigheter. Och då skulle han passa på att ha en minst sagt välförtjänt kväll med kompisarna. Han ringde hem och deklarerade att han inte skulle komma hem på natten. DET ska han iallafall ha beröm för. Han hör alltid av sig om han beslutar sig för att sova borta, eftersom att han vet att jag får hjärtstillestånd av oro om hans säng bara är tom på morgonen. Då får jag de mest fruktansvärda saker för mig och tror att han ligger styckad och paketerad i svarta sopsäckar djupt inne i en tät skog. Och jag tvingas misshandla mig själv för att inte ringa polis och Missing people för att efterlysa honom. (Ja, det må hända att jag kan var lite dramatisk.)

Igår kväll när jag intog ”snarklådan” så var det med beslutet att nästkommande morgon (alltså idag) få en skön och välbehövlig sovmorgon. Saker och ting blir sällan som man har tänkt sig!! 06:05 (!!!!) sätter Benjamins klockradio igång att tjuta!!! Han hade alltså glömt att stänga av larmet efter gårdagens väckning. Just där och då tänkte jag att om ingen annan hade styckat upp honom och lagt honom i en djup skog så skulle ta mig fan jag göra det nästa gång jag såg honom!!!

cat

Det är dessutom inte vilken klocka som helst som sätter igång att tjuta. Det är en ”Sonic bomb” som tjuter i 113db!!! Jag försökte desperat stänga ute ljudet genom att lägga kudden över huvudet och försöka somna om för jag vet ju att om jag stiger upp och springer ner för att stänga av (eller allra helst slå sönder) klockan så är jag klarvaken sen och kan inte somna om, trots att jag är trött. Men att ligga och pressa en kudde mot huvudet är ytterst obekvämt och att ligga och höra en vrålande klocka skapar sådan irritation att man ändå inte kan sova. Så det var bara att svänga benen över sängkanten och gå ner och stänga av skiten. På vägen ner så mumlade jag surt för mig själv att jag ta mig fan skulle sätta igång den där jävla klockan vid samma tid en morgon när Benjamin är hemma så att han fick smaka på sin egen medicin (vilket även skulle straffa mig eftersom även jag kommer att bli väckt under min hämndaktion) Jag sliter upp dörren till Benjamins rum och stormar in i oväsendet. Bara för att upptäcka att där ligger Benjamin och sover. Jag upprepar: Han SOVER!!! Berättade jag att hans klocka tjuter i ETTHUNDRA TRETON DECIBELL? 

Jag sliter ut sladden till klockan samtidigt som jag surt fräser: ”För helvete Benjamin”

Benjamin svarar något i stil med: zzzzzzzz….förlåt….zzzzzzzzz

fb_img_1437422740482

 

Hur ända in i helvete kan man sova sig igenom 113 decibell??

Nå väl. Man ska ju (försöka) se något positivt i allt. Och jag fick ju undan lite tvätt mm på morgonkvisten medans alla andra låg och sov.  

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *