Blindstyre, spyor och nödvändig olycka

Robban är inte den som går till läkaren i första taget. Och han är ingen gnällig person…..förutom om han är riktigt förkyld, för håller han på och gnyr, gnäller och jämrar sig. T.o.m i sömnen jämrar han sig. Men i andra lägen så kan han bryta armar och ben utan att ens beklaga sig. Och det finns väldigt få saker som får honom att ta sig till en läkare. Han kan göra slarvsylta av en arm, så att bloder sprutar och benpipor spretar ut, men resonerar ändå som så att ”det går nog snart över” När Robban väl klagar över smärta och faktiskt vill träffa en läkare så vet man att det är allvar.

Itisdags på jobbet så skulle Robban bryta loss en list. Men skiten ”exploderade” och halva listen (iallafall om man ska tro Robban) flög in och fastnade i ögat. Det var ingen angenäm känsla tyckte han. Och tydligen var den riktigt oangenäm för han tog sig till vårdcentralen där dom tog bort möget. Nu med facit i hand så hade han nog hellre låtit skiten sitta,för när läkaren väl varit där och rotat så fick han riktigt, riktigt ont och kunde inte ens öppna ögat. Han svor, grät och var alldeles otrösstlig (ja det är kanske inte helt sant, men det förstärker beskrivningen om hur ont han hade) Om jag hade frågat om jag skulle hämta en sked och helt sonika gräva ut ögat så hade jag garanterat fått ett jakande svar.

Igår fick han en tid hos ögonmottagningen i Kristianstad för att kolla så att där inte fanns mer skit i ögat och för att kolla hur pass alvarlig skadan var. Att köra bil när man inte ens kan öppna ögonen kändes inte som en bra idé. Så jag fick så klart ställa upp som chaufför. Det ångrade jag halvvägs till Kristianstad!!! Att åka bil utan att se kan göra att man blir åksjuk. Och DET blev så klart Robban. Så med fullkomlig panik i kroppen tvingades jag stanna halvvägs för att Robban behövde spy 😱😱

Alla som känner mig vet paniken jag får när någon spyr. Det räcker att jag hör det så lägger jag benen på ryggen och flyr. Och jag ska villigt erkänna att jag övervägde att bara överge bilen och Robban där i vägkanten. Men jag höjde stereon och försökte låtsas som att han inte alls satt bredvid mig och äcklade sig!

När Robban hade tömt allt sitt maginnehåll i vägkanten så fortsatte vi mot Kristianstad. Robban ojjade dig över att just den här olyckan var så onödig och jag ägnade resten av resan till att försöka komma på vilken typ av olycka han hade sett som med nödvändig??🤔 Vi kom fram till sjukhuset och jag fick agera ledsagare till Robban. Av någon anledning så kände han sig osäker och sa att han inte riktigt litade på mig. Han var rädd att jag skulle leda honom rakt in i en stolpe, vägg eller liknande. HUR kan han tro något sådant om mig??? Hrm…..får väl kanske erkänna att det det var väldigt frestande men jag ansåg att han faktiskt redan var plågad som det var så det var väl inte riktigt läge att jävlas.

På ögonmottagningen fick vi sitta och vänta lääääänge i väntrummet. Och en sak slog mig. Om man har skadat ögonen så blir man lätt ljuskändlig. Så varför har dom hela sjukhusets starkaste belysning på just den avdelningen??

Det är garanterat en bunke sadister som jobbar på ögonmottagningen för hur ont dom än såg att han hade så skulle dom prompt tvinga honom att titta. Det skulle droppas en massa skit i ögonen, pillas och retas. Stackars min fina Robban❤

Det konstaterades iallafall att det inte fanns mer skit i ögat men ett sår på hornhinnan. Ett sår som nog skulle göra ont ett bra tag framöver men det skulle mest troligt inte leda till några bestående men. PHU!! Idag har Robban legat, med solglasögon på, i soffan hela dagen och längtat efter att smärtan ska ge med sig.

Jag har försökt vara en god hustru och passat upp på honom så gott jag har kunnat. Kommit med medicin, kaffe och mackor. Jag hoppas att han mår bättre i morgon. ❤❤

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *