Blodtörstig kamphund och gos.

För några dagar sedan så fick Robban frågan om han ville vara hundvakt. Eller ja, han fick väl inte frågan personligen utan hundägaren la ut på Facebook och frågade sina vänner om någon kunde tänka sig att ställa upp och Robban erbjöd sig. Jag skulle jobba natten så mig kunde det kvitta. I vanliga fall så ska jag erkänna att jag inte tycker om vissa hundraser. Kamphundar tycker jag absolut inte om. I min värld så är dom ständigt aggressiva och opålitliga. Jag erkänner att denna åsikt grundar sig till 100% i okunskap och rykten. Men så är det bara. Dom som gillar och dessa kamphunds raser lovar och bedyrar att allt beror på hur ägaren till hunden är. Men hur vet jag hur en viss ägare är? Bara för att h*n ger sken av att bara ha sin hund som en fin och trevlig familjehund så betyder ju inte det att dom inte, i det dolda, anordnar kamphunds slagsmål hemma i trädgården när bara andra med samma sjuka jävla intresse ser. Så jag litar tyvärr inte på kamphundar!! Jag ska även erkänna att jag, om jag möter någon med en kamphund på gatan, faktiskt väljer att gå över på andra sidan. Vem vill ha en pitbull hängande i strupen liksom? MEEEEEEN…….ingen regel utan undantag. Hunden som Robban skulle passa var just en kamphund!! Vilken ras hon är vet jag inte riktigt. Jag frågade hennes ”Lill husse” en gång och fick till svar att hon var en engelsk bull shit men den rasen har jag faktiskt aldrig hört talas om tidigare 😂

Nå väl jag körde till jobbet igår och några timmar senare så kom ägaren hit med lilla Peggy. Koppel, mat skålar och sovkorg levererades också. (Men ingen munkorg?!?!?) Och så fick Robban instruktioner om att man inte kan ha hennes mat stående framme hela tiden när hon är hos någon annan för då äter hon ihjäl sig. Nja riktigt dramatisk var han kanske inte men han sa iallafall att man bara skulle slå upp mat till kvällsmat och frukost. Robban tog till sig av informationen och lovade dyrt och heligt att rådet skulle följas. Jag är osäker på om ägaren ens han stänga dörren efter sig innan Robban störtade till kylen och började fjäska genom att bjuda lilla Peggy på kyckling bacon, vilket resulterade i att när det var dags för ”kvällsmat” så fnös Peggy åt skålen med torrfoder och gick där ifrån. Och sen visar Robban oro över att hon inte ville äta?!?! Vad hade han själv valt om jag hade ställt fram en stor saftig smörgåstårta och ett paket knäckebröd??

När det bestämdes att vi (Robban) skulle passa Peggy så var jag väldigt tydlig med att jag inte vill ha djur i sängarna! Men alla regler har kryphål och igår såg jag på Liams Snapchat att han hade lyckats hitta ett.

Om man ställer hundkorgen på sängen så ligger ju tekniskt sett inte hunden I sängen 😂

När jag kom hem från jobbet i morse så var jag beredd på att mötas av en aggressiv hund som stod och tuggade fradga i hallen i väntan på första bästa strupe att sätta tänderna i. Så jag öppnade dörren lite försiktigt och möttes av……..

..ingenting!! Inte minsta lilla morr, inga blottade tänder. Jag gick in på Liams rum för att se om hon möjligen hade ätit upp honom och min övriga familj och därför var så mätt att hon inte ens orkade vakta vem som kom.

Där inne låg hon och mös i sängen ihop med Liam (som tack och lov var vid liv) korgen stod kvar på sängen…..Peggy låg brevid….. Men det valde jag att blunda för och ursäktade det med att det ändå var dags att bädda rent. 🙈 Jag frågade om hon varit ute och kissat, men det hade hon inte. Så jag beslutade mig för att ta ut henne. Jag kallade på henne och sa att vi skulle gå ut. Hon tittade surt på mig och hade hon bara kunnat prata så hade hon förmodligen frågat om jag var dum på riktigt som ens trodde att hon tänkte lämna Liams mjuka säng för att ge sig ut i den kalla snön. Efter mycket trugande och fjäskande så fick jag dock henne till att gå med på att gå ut. Men hon var då sannerligen ingen friluftslivs njutare. Snabbt som ögat gjorde hon det hon skulle och sprang sen bort till dörren igen och ville tillbaka till Liams säng.

Peggy och Liam tycktes bli bästisar under tiden hon var här. Peggy följde honom som en svans så fort han gick någonstans. (förutom om han gick UT) och även Liam bidrog till att det torrfodret förblev orört.

Det blev en väldig massa kelande och gosade innan det var dags att säga hejdå och tvinga Peggy åka hem igen. För det var inte direkt så att hon skuttade iväg när det var dags. Hon satt demonstrativt i hallen och ömsom tittade surt och ömsom nonchalerade oss när vi försökte locka ut henne till bilen.

Jag har sagt att jag inte vill ha hund igen. Men hade vi blivit erbjudna att få behålla Peggy så hade jag behåller henne utan att blinka!! Hon är verkligen en helt underbar hund som är hjärtligt välkommen tillbaka. Och hon har verkligen visat att en kamp hund absolut inte behöver vara farlig. Det farligaste med Peggy är nog att hon på sin höjd skulle kunna slicka ihjäl folk.

En kommentar till “Blodtörstig kamphund och gos.”

  1. Haha så kul jag har också en såndär engelska staffe kamphund som är likadan, ligger helst i sängen eller soffan under en filt, möjligtvis framför brasan med men ut vill han inte om det är kallt, regnar eller blåser

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *