Bönder i storstan. 

När jag fyllde år i somras så fick jag två presentkort av syrran, syskonbarnen och deras respektive. 1 på Harrys (för att kunna terrorisera Benjamin utan att betala??) och 1 på Elite hotells.

Syrran (som alltid har varit bäst på att köpa presenter) hade grubblat, grubblat och grubblat över vad jag kunde tänkas vilja ha eller behöva. Och så kom hon fram till att det enda jag egentligen behöver är egentid. Och så blev det presentkort. ❤️


Jag älskar att ta in på hotell lite då och då, bara jag och Robban. Det är vardagslyx!! Sova i en säng som inte jag varken har eller ska bädda rent, i ett rum som inte jag har eller ska städa. Äta mat som inte jag har lagat (å tack och lov inte Robban heller) och äta frukost som inte jag har dukat fram eller kånkat hem från affären.

Igår fyllde Robban år. Och jag hade bokat in oss på Elite plaza hotell i Malmö. Födelsedags presenten från syrran och compani blev 2 i 1 kan man säga. 😉 Jag hade bokat ett rum så där i medelklass. Fint och mysigt (enligt bilderna på nätet) men inte det allra dyraste.

När vi igår kom fram, genom ett regnigt, grått och trisst Malmö, och skulle checka in så talade receptionisten om att vårt rum kostnadsfritt (Jag verkligen älskar det ordet) hade uppgraderats till en svit.

Eeeeehhhh jaha… varför??

-Ja det vet jag inte. Det bara är så, det blir så ibland. Vill ni acceptera erbjudandet?

Vilken dum fråga!! Det var väl klart att vi ville!! Vi fick nycklarna till ru…… SVITEN och gav oss av mot hissen.

elite-malmo-plaza-svit3

”Rummet” (som snarare var som en lägenhet) var gigantiskt och jätte fint!! Dock så tog de 2 små ”presenterna” från (vad jag förmodar) de tidigare gästerna, på sängbordet bort ”lite” av den lyxiga känslan!!!


Färdig tuggade tuggummi. Hrm…. hur gör man för att uppgradera bokningen till att få oanvända tuggummi?? Eller ännu hellre, inga tuggummi alls. Om städerskan har missat det uppenbara i rummet så blir man lite smått orolig för vad hon mer har missat. Men i övrigt såg det rent och frächt ut.


Storstads puls utanför fönstret.


Robban öppnade lite mousserande vin.

Åh vad skönt att bara vara

Efter lite vin bestämde vi oss för att ge oss ut och äta. 

Robban googlar efter bra restauranger

Efter att ha försökt googla upp en bra restaurang (Robban ville att vi skulle tests något nytt istället för Harrys) så beslutade vi oss för att istället, helt enkelt, fråga receptionisten vad han rekommenderade.

Han rabblade upp den ena restaurangen efter den andra och det gick mest bara runt i huvudet på oss. Han gav oss tom en karta för att vi skulle hitta. Och vi tog faste på den sista restaurangen han nämnde. Vilket skulle vara en italiensk restaurang.

Bönderna i storstan

Jag hade för avsikt att vi skulle  till restaurangen. Killen i receptionen hade ju sagt att det inte var så långt. Men Robban totalvägrade. Han slängde sig in i första bästa taxi. Vi visade chauffören vår karta och han (som kört taxi i Malmö i 13 år) kliade sig i huvudet och förstod inte alls vad det var för restaurang vi pratade om. Han var snäll och stängde av taxametern under tiden han körde runt och letade. Men trots att vi slog våra kloka huvuden ihop och hade en karta så lyckades vi inte hitta restaurangen. Till slut frågade Robban om chauffören hade något matställe som han kunde rekommendera. Han blev nästan eld och lågor och sa att han skulle köra oss till ett ställe som hette ”Köttbaren” Är det bara jag som får något nasty associationer när jag hör det namnet?? Maten skulle vara så obeskrivligt bra där sa han och han pratade exalterat om hur obeskrivligt nöjd han varit varje gång han ätit där och hur gott det varit. Vi bad honom släppa av oss där (innan han dreglade ner hela bilen som det tycktes vattnas i munnen på honom)


Bara dörrhandtaget in till restaurangen borde ju ha varit ett varnande tecken!!


Invänta slaktaren (!!!) jag var betredd på att vi skulle bli hämtade och visade till bordet av en fet, skäggig, svettig man med vitt blodigt förkläde. Det mesta var helt enligt min föreställning…. bortsett från att förklädet var i brunt skinn och utan blod. (Tack och lov) 

Vi visades till bordet (där det redan satt 2 personer!!!!) där servitören gick igenom hela menyn med oss. Han tragglade på i en hastighet som sladdrade om att han nog är en rappare på fritiden. Han babblade på om varje maträtt och förklarade ingående var varje köttbit hade suttit på djuret. Allvarligt talat!! Jag struntar i var köttet har suttit bara dom har sett till att skära loss och tillaga det innan dom lägger det på min tallrik. Han tragglade på om blodiga köttbitar och fick oss att känna oss som om vi hade hamnat mitt inne på ett slakteri. Det var nästan så att man kunde höra råmande kor och grymtande grisar ute ifrån köket. Robban hade hoppats på en lugn och romantisk liten restaurang. Här fanns allt annat än romantik!! Vi valde att resa oss och gå igen. Robban tyckte att vi åter igen skulle ta en taxi. Jag tyckte att vi skulle gå. Vi gick och vi gick. Alla restauranger vi hittade var fyllda till bristningsgränsen av folk.  Och flera gånger så sa jag ”Vi tar Harrys, då vet man ju vad man får” Men Robban gav sig inte. Han ville prova något nytt. Så vi fortsatte att gå gata upp och gata ner. Vid ett flertalet tillfällen kom vi på oss själva med att komma tillbaka till ett ställe där vi redan varit. Men så hittade vi (äntligen) en mysig liten restaurang men en meny som lockade. Vi gick in och vi blev visade till ett bord med höga pallar. Vi han inte mycket mer än att sätta oss ner innan Robban föreslog att vi skulle gå igen. Att sitta på en hög pall utan ryggstöd är verkligen inte det ultimata för Robbans kassa rygg. Så vi lämnade alltså även den restaurangen, fortfarande hungriga. 

Istället gick vi till…….


Harrys är ju alltid Harrys resonerade vi. Idag vet vi bättre!! Vi blev visade till ett bord, där vi sen fick sitta en allt för lång stund innan vi ägnades minsta lilla uppmärksamhet av personalen. Servicen var definitivt inte den bästa.


Dessutom stod pepparkaret närmast dörren och det stod olika på alla borden!!! Det har vi ju fått lära oss av Benne att det är BIG no no!!

När vi, efter en allt för lång väntan, fick lite uppmärksamhet och skulle få vars en meny så blev vi upplysta om att maten skulle komma att ta 45 minuter. Fyrtiofem minuter!! Under den tiden skulle vi hinna svälta ihjäl. Så vi beslutade oss för att lämna även Harrys. Och så var vi åter igen på jakt efter mat. Gata upp och gata ner. Vi gick i minst……30 minuter. 

Till slut så var vi åter igen på ”ruta 1”


Med svansen mellan benen återvände vi in på Harrys….

Äntligen blev det mat…. som var en stor besvikelse.


Blanda drinkar var dom inte heller bra på och jag saknade Harrys i Hässleholm och Benne


Efter maten så återvände vi till hotellet….som låg ca 150 meter från Harrys och den där taxiresan vi hade gjort kändes ännu mer onödig än tidigare. 

På hotellet låg vi i universums skönaste säng och kollade på tv innan vi båda slocknade och sov som stockar.

Det tar på krafterna att ränna runt i halva Malmö för att hitta lite mat!! 

Idag startade vi dagen med det godaste som finns. HOTELLFRUKOST!!

4


Efter frukosten så unnade vi oss den enorma lyxen att gå och lägga oss och sova en stund till innan det var dags att checka ut för att återvända till alla måsten. 

Hejdå universums skönaste säng….. som någon annan får bädda. 

Tack syrran, Dennis, Sarah, Rebecca, Marcus, Tina och Calle för den helt perfekta presenten…… som räcker till ännu en hotellnatt. ❤️

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *