Bufféskräck och slabbig såa

Idag har jag ätit lunch ute med min man. ❤️ Jag skulle ändå in till stan för att handla inför morgondagens kräftskiva och eftersom jag jobbat i natt och inte träffat honom sedan igår så skickade jag iväg ett sms och fråga om vi skulle luncha. Robban, som sällan tackar nej till mat, tyckte att det var en bra idé och föreslog att vi skulle prova ”zonen” (tror jag att det hette) så så fick det bli. Det bar lunch buffé. Med andra ord ”Betala i kassan och ät sedan tills du skäms” När det är buffé så är det oftast minst 2 olika rätter att välja på. Och hång som jag är vill jag så klart smaka av allt. Det blir ofta en sörjig röra på min tallrik. Men vad gör väl det? Det kommer ju ändå att blandas i magen. Robban är mer den där som är ”rädd” för att blanda fel saker. Och han värderar alltid nogrant det han ska lägga på tallriken. Blickar över vad buffén har att erbjuda och frågar sen lite halv högt ”ska man ha det här köttet till den potatisen? Ska man ha den här såsen till det köttet?” Varje gång, JA, verkligen varje gång (!!!) Så svarar jag att det får man nog göra preciiiis som man vill. Ändå så är det samma procedur nästa gång, och nästa och nästa. Idag var jag nära på att bara säga till honom: ”Håll koll på min bricka, jag är snart tillbaka. Jag ska bara gå och fråga personalen efter regelboken” Jag tror inte att dom där frågorna är något han gör avsiktligt utan dom kommer nog bara av sig själv utan att han tänker på det. Men jag tror ändå att jag nästa gång högt och panikartat ska vråla NEJ, FÖR GUDS SKULL!!! ÄR DU INTE KLOK?!? DU KAN INTE HÄLLA DEN SÅSEN PÅ DEN POTATISEN!! Men på sätt och vis kan jag ändå förstå hans ”oro” över att det ska bli fel. Han vill väl knappast att det ska bli som den gången då han, på en buffe, hällde löksoppa över all maten och sen satt och beklagade sig över hur tunn, lös och slabbig ”såsen” var 😂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *