Crazy cousins

Ove hade två söner. Mina kusiner. Av olika anledningar så har vi inte haft någon som helst kontakt. Dom flyttade till Norge när jag var runt 9-10 år och efter det så har vi inte träffats. Jag har ju alltid visst att jag hade dom men kan inte påstå att jag saknat dom. Jag kom ju knappt ihåg dom och hur kan man sakna någon som man aldrig har haft? 
Genom åren har jag dock tänkt på dom ibland och känt mig lite nyfiken. Jag har gjort halvtappra försök att kolla efter dom på facebook. Men jag visste bara deras förnamn och visste inte var i Norge dom bodde. Jag tänkte alltid att jag skulle fråga Ove om efternamnet någon dag. Men så blev det aldrig så.

När Ove nu gick bort så blev det väldigt, väldigt viktigt för mig att få tag på dom. Det gällde deras biologiska pappa och dom skulle så klart ges möjligheten att få komma på hans begravning för ett sista avsked. Med hjälp av skattemyndigheten hittade jag deras efternamn och kunde söka upp dom. Där och då ångrade jag så mycket att jag faktiskt inte hade gjort det tidigare. 

Dom ville självklart komma till begravningen. En resa ner till Sverige och Hässleholm planerades in med två övernattningar. 4 kusiner (jag, syrran, Jimmy och Johnny) skulle träffas för första gången på närmare 30 år. Jag och syrran var fast beslutna om att vi skulle möta dom med öppna armar och välkomna dom till sina rötter. Vi var minst lika nervösa som dom. Vi skulle träffa 2 ”nya” kusiner. Dom skulle träffa 2 kusiner och 3 fastrar. 

I onsdags (dagen innan begravningen) kom dom. Vi bestämde möte på Volvo i Hässleholm. Ja, det var lättast att guida dom dit. Dock kanske inte den smartaste platsen. Jag och syrran behövde hålla koll efter en bil med norska registrerings skyltar. Kusinerna skulle hålla koll efter en blå Volvo……på Volvo i Hässleholm. 🙄

Men det gick bra. Vi hittade varandra direkt och bestämde oss för att köra och ta en fika och prata lite. Vi hade ju typ 30 år att ta igen!! Vi valde självklart att sätta oss på Oves stammis fik, Café centra. Vi var nog alla nervösa. Tänk om vi inte förstår varandra? Tänk om vi inte gillar varandra? Men ganska så snart så sa det bara klick! (Eller kanske snarare KATABLAAAM!!) Vi märkte att dom var ganska enkla människor och hade samma sjuka jävla humor som jag och syrran. 

Dom hade sin syster (på mammans sida) och styvfar (father by heart) med sig. Och även dom kastade sig rakt in i våra hjärtan!! Sjukt härliga underbara människor med lika sjuk jävla humor och lika få begränsningar som jag och syrran. 

Vi lämnade cafét och gick bort till Casablanca för att käka lite, sen bar det av vidare mot Harrys för att ta en drink eller 5. Ju mer vi pratade med dom, ju mer gillade vi dom. Kvällen avslutades dock ganska så tidigt eftersom vi alla visste att det skulle komma att bli en jobbig nästa dag. 

På Torsdagen möttes vi igen och gick på Oves begravning. En väldigt fin men jobbig stund. ❤ Efter begravningen så åkte vi till en lokal som Robban fixat för att äta smörgåstårta. Och Jimmy och Johnny fick träffa sina fastrar och umgås lite med dom innan dom åkte tillbaka till sitt hotell för att byta om och pusta ut lite  innan dom åter igen var redo att träffa mig och syrran. Vi var dock lite förvånade över att dom vågade träffa oss igen efter att dom första dagen fått se vilka vi var. Men dom var visst inte så lättskrämda. 😂

Vi gick först till Harrys och tog några öl och drinkar och tränade skrattmusklerna lite. Och sen vidare till Bishop arms. Ja vår lilla stad med bara 2 pubar och stängda ställen imponerade nog inte allt för mycket på dom. Men man får inte roligare än man gör sig. Och jag kan ärligt säga att så roligt som jag har haft med dom under 2 dagar har jag nog aldrig tidigare haft. Redan efter första kvällen så kändes det som om vi känt dom hela livet!! Underbara Goa härliga norrmän!! Bjørn-arild (father by ❤) Julia (syster) Jimmy och Johnny (kusiner) ni slängde er rakt in i våra hjärtan!! 

Många tycker säker att det var helt jävla fel att gå ut och drick, skratta och ha roligt efter en begravning. Men jag vet att Ove log i sin himmel och njöt av att se att hans fina söner och galna systerdöttrar äntligen träffades och att vi ”klickade” så bra. Och vad andra tycker skiter jag i!! 

Underbara, knäppa, ljuvliga människor!!!

Syrran och Julia
Syrran och Jimmy
Jag, Johnny, syrran (som fick hålla sig till kaffe),Jimmy och Julia

Benjamin och Johnny

Jag kan verkligen inte med ord beskriva hur oerhört mycket jag tyckte om mina nyfunna kusiner och deras familj. Och ännu mindre kan jag beskriva hur ont det gjorde att skiljas åt. Jag ville verkligen inte låta dom åka tillbaka!! 

Jag har aldrig saknat mina kusiner…… men NU gör jag det!!! Och jag längtar tills jag får träffa dom igen. 

En kommentar till “Crazy cousins”

  1. Det gjorde ni rätt i att ta ett besök både på ba och Harrys, det hade Ove m tyckt.
    Härligt när det klickar så efter att inte ha träffats på så länge nu får det inte dröja lika länge tills nästa gång.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *