Döda djur och kärlekslös barndom

Jag upplever att jag hade en väldigt bra, lycklig och trygg uppväxt. Jag hade alltid min mamma hemma eftersom hon kunde kombinera jobbet och familjelivet på bästa sätt. Hon jobbade som dagmamma och var alltså alltid hemma. Jag behövde aldrig vara på dagis eller fritids. Och var jag någon gång sjuk så behövde hon inte ”vabba” (om man ens kunde det på den tiden) Hon var ju liksom ändå hemma och kunde jobba samtidigt som hon ”pysslade om” en sjuk dotter. Jag har så oerhört många och härliga minnen från min barndom. Upplevelser som ligger mig så oerhört varmt om hjärtat. Jag skulle kunna skriva måååååånga blogginlägg om saker som jag fått uppleva i min barndom. Ett av dessa härliga minnen jag har är när jag lämnades hos barnvakt. Detta hände väldigt sällan. FÖR sällan kunde jag ibland tycka. Men just att det hände så sällan var väl en av de saker som gjorde att det var så speciellt när det väl hände. När mamma och pappa väl behövde barnvakt av någon anledning så körde dom ut och lämnade mig hos Solveig och Arne, (bekanta till mamma och pappa) som bodde långt ut i skogen. Och med långt så menar jag låååååååååååååångt ut i skogen. Man körde på en liten smal och slingrig grusväg i en hel evighet innan huset plötsligt dök upp från ingenstans. Jag har, nu i vuxen ålder, funderat på hur man ens får för sig att bygga ett hus just där. Det måste ju ha varit någon svampplockare eller något som irrat omkring i skogen, fullkomligt vilse, och tillslut gett upp hoppet om att någonsin lyckas hitta ut i civilisationen igen. Och därför bestämde sig för att göra det bästa av situationen och acceptera sitt öde och helt enkelt bygga sig ett hus där ute i skogen. När man efter en evighets lång resa (som kanske inte skulle kännas fullt lika lång idag som då) kom fram till huset så hängde det nästan alltid döda djur längst garageväggen. Arne var jägare och det var så klart hans senaste ”erövringar” som hängde där och väntade på att få komma in i köket för styckning och tillagning.

Jag verkligen älskade att vara ute hos Solveig och Arne. Det var så raka motsatsen till hemma. Dels av just den anledningen att det var mitt ute i skogen. Och dels för att det var så fritt där. Dessutom så hade vi aldrig döda djur hängande på garageväggen hemma 😂. Solveig och Arne hade (på den tiden) 3 barn som jag kunde leka med. Och vi var alltid ute och lekte. Vi byggde kojor, (Det fanns ju gott om skog att bygga i) tittade på Arnes illrar och plundrade grönsakslandet. Att rycka upp en morot ur jorden och äta borde alla barn få uppleva. Det knastrade något alldeles förskräckligt i tänderna av den jord som var kvar på moroten, men det var ju så obeskrivligt gott.

Färskare grönsaker än så kan man inte få. 😉 Middagarna hos dom bestod alltid i något vilt. Älg, hare, rådjur…ja, helt enkelt något från någon av Arnes jaktturer och det var gott!!

För ett tag sedan så skulle jag försöka förklara för Liam hur härligt jag tyckte det var att få vara där. Med inlevelse och kärlek i rösten beskrev jag hur mormor och morfar körde dit mig. Om den långa, slingriga och backiga vägen dit som fick det att kittla i magen (eftersom mamma nog trampade lite väl hårt på gasen). Om all skog, om de döda djuren på garageväggen, om Solveig och Arne och allt annat som jag tyckte var så härligt med att vara där. Liam kände nog inte alls den härliga känsla som jag försökte förmedla, för efter en stund så sa han: ”Är du helt säker på att dina föräldrar tyckte om dig?? Dom körde ut dig långt ut i skogen, lämnade dig hos några som hette Solveig och Arne (väldigt konstiga namn enligt Liam) som hade döda djur hängande på vägarna. Och sen lämnade dom dig där och körde hem. Jag tror nog inte att dom tyckte om dig mamma”

Först när han sa det så hörde jag själv hur hemskt det egentligen lät. 😂 Jag önskar att även mina barn hade fått möjlighet att vara ute hos Solveig och Arne när dom var små (Trots att jag älskar dom ska tre, mer än mitt eget liv) då skulle även dom förstå tjusningen med knastrande morötter, döda djur och oändlig skog.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *