Elak mamma med smutsig rygg. 

Vår ”lilla” Liam har ett hjärta av guld som är fullkomligt sprängfyllt av empati och kärlek. Och han har så obeskrivligt lätt för att få ångest av dåligtsamvete för småsaker. Har jag lagat en middag som han inte gillar och han ”råkar” uttala att han inte riktigt gillar den så mår han obeskrivligt dåligt av det efteråt och har så dåligt samvete när han tänker på att jag har stått där och ”slitit” vid spisen för något som inte gillas. Därför så säger han oftast inget om maten utan äter under tystnad och tänker samtidigt på barnen i Afrika som säkert hade älskat maten. Någon gång när jag har sett på honom att han inte gillar det och har frågat honom om det så har han svarat: ”Det är inget fel på vad du gjort. Men jag gillar inte just detta receptet” Älskade unge!! Tur att han inte är medveten om att jag väldigt sällan använder mig av eller följer recept. ❤️

Om man ber honom hjälpa till med något så bara gör han det. Hur tråkig uppgiften än är. För han vet ju att han får så dåligt samvete av att säga nej. 

För ett tag sedan så stod jag i duschen. Eller ja, står i duschen gör jag ju så gott som dagligen. Men just detta tillfället var ett tag sedan. När jag står där inne så kommer jag på att jag har glömt att ta in en ny hårinpackning. Så jag ropar på Liam som är inne på sitt rum. Jag gömmer min blekfeta kropp bakom duschdraperiet och tittar enbart fram med huvudet. (Någon gräns får det ju trots allt finnas på vad jag utsätter min stackars 11 åring för.) När Liam kommer så frågar han vad det är. Och där flög självaste jävulen i mig. Ja jag kan inte förklara händelsen på något annat sätt. För ur munnen på mig hoppar frågan ”Kan du vara snäll och tvätta mig på ryggen?”

Liams ögon blev stora som golfbollar och skräcken, ångesten och paniken lyste i dom.  Jag såg hur han brottades med sig själv om vad han skulle svara. Han ville ju verkligen inte säga nej. Men han ville verkligen heller inte tvätta sin mamma på ryggen och i det skedet tvingas se sin mor naken. För honom kändes säkert tiden som hann gå, som en hel evighet. Men ganska snabbt kom det ett skrämt, ångestladdat,skräckslaget och osäkert litet ”Okej”

Söta, underbara Liam (med den elaka mamman) Jag kunde inte hålla mig för skratt när jag sa att jag bara skojade och sa att jag bara ville att han skulle räcka mig en burk inpackning. Lättnaden som speglade sig i Liams ögon var total när han tog den där inpackningen och gav mig innan han försvann ut ur badrummet igen i en rasande fart. 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *