En färdiggrodd tanke är förevigad. 

För en herrans massa år sedan så träffade jag en tjej som hade en fjäril tatuerad uppe på foten. Skit coolt tyckte jag. Och redan där och då så bestämde jag mig för att en vacker dag så skulle jag minsann oxå ha en tatuering just där. Varför jag sen istället sprang och kladdade på en massa andra ställen på kroppen kan jag inte riktigt förklara. Men antar att motivet inte varit rätt och det har liksom inte blivit av.

Ett längre tag har jag velat tatuera mina barns namn på kroppen. Och att sätta dom just på foten var väldigt lockande. MEN….. Carolin har sina barns namn på just foten och det kändes lite som att härma bästisen med att sätta dem just där. Men efter moget övervägande så bestämde jag mig ändå för att där skulle det bli!! 

När jag ska göra en tatuering så grubblar jag på den lääääänge. Låter idén och tanken växa innan jag är redo. Jag vill att det jag sätter på min kropp ska betyda något och ha en mening. Jag har misstaget att ”impuls tatuera” mig i min ungdom och dom hatar jag i dag och vill tatuera över. (Och lär nog göra så småningom) Så jag låter som sagt idé och tanke gro. Men när jag sen känner mig redo så vill jag ha det gjort bums!! Dit hän hade jag kommit när jag i förra veckan ringde för att bara kolla hur det låg till med tider hos ”Razza tattoo” Jag fick tid redan denna veckan. Närmare bestämt idag. Jag var som sagt fast besluten om att barnens namn skulle sättas på foten. Men under de dagar som han passera så han jag bli tveksam om den ändå inte skulle sitta på handleden…..eller skulle jag hålla fast vid foten…..eller kanske handleden…..eller kanske….. Så höll jag på in i det sista. När jag kom till tatueraren idag så hade jag fortfarande inte bestämt mig. Han var dock förstående och ”målade” helt enkelt upp samma tatuering på både handleden och foten i hopp om att det skulle göra mitt beslut lättare. 

Jag fortsatte vela. Jessica som var med som moraliskt stöd (tack för att du hängde med vännen ❤️) sa ganska så fort att hon tyckte att jag skulle ta handleden. Jag ville dock ha fler ”utlåtande” och skickade bilder till både Robban och Caroline. Och herre Gud!! Vad skulle jag gjort utan deras råd?? Dom var verkligen till helt overderliga hjälp!! 


SUCK!!! Bestämde mig för att lyssna på Jessica (tydligen min enda vän med raka svar) och välja handleden. 

Av någon anledning så var jag sjukt nervös, trots att jag ju visste att jag inte hade något att vara nervös för. Att det skulle göra ont visste jag ju. Men det är på något sjukt sätt en skön smärta. 


Vi diskuterade att jag, bara härom dagen, hade läst att orgasmcentrum och smärtcentrum delar ”kanal” i kroppen. Var på tatueraren berättade att en kvinna han tatuerat verkligen hade fått orgasm under tiden som han tatuerade henne. (DET kallar jag en bra tatuerare!!!) Det tog ju onekligen bort en del av nervositeten och väckte lite förhoppningar. 😉

Ju mer tatueringen växte fram ju mer nöjd blev jag med placeringen. Och även om det inte ledde till någon orgasm så blev jag riktigt nöjd. Och jag vill ju fortfarande ha något på foten (idén om vad finns redan. Den ska bara växa och gro) så hoppet finns ju kvar. 😜

De vackraste livet gett mig, förevigade på min kropp ❤️

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *