Flytt och kostsam övertalning

Jag ”snubblade” in i en konversation på Facebook där folk beskrev saker dom gjort som barn och som dom först nu i vuxen ålder förstår inte var så bra. Och jag kom genast att tänka på när jag som liten flyttade hemifrån. Jag var arg på mamma eller pappa eller till och med båda för något som jag inte minns vad det var. Förmodligen en bagatell men i min lilla värld var det en så pass allvarlig sak att jag inte tyckte att det gick att bo kvar hemma. Så jag bestämde mig för att flytta hemifrån!! Jag skulle minsann packa och flytta hem till Johnny som bodde på gatan brevid oss. För han var snäll och hos honom fick man minsann göra allt man ville. Så där skulle jag minsann bo!! Johnny, som var i min pappas ålder, sa alltid att jag var ”Johnnys lilla tös” (jag vet det där låter inte bra för mina norska vänner 😂) Jag beslutade mig för att packa ner det allra viktigaste från mitt rum. Vilket säkert var typ några Barbie, en nalle, målarbok, kritor och annat sådant där livsviktigt. Jag hittade inget att packa i så jag beslutade mig för att ta hjälp av grannarna. Jag gick helt sonika runt och ringde på hos grannarna och frågade om dom hade resväskor att låna ut. Dom undrade ju självklart vad jag skulle ha väskorna till och jag var inte dummare än att jag förstod att dom inte skulle låna ut några om jag erkände att dom skulle vara till min flytt. Så jag sa att mamma behövde som för att lägga sina stick garner i. Idag så inser jag ju vilket urbota korkat påstående det var. VARFÖR skulle mamma lägga sina garner i grannarnas resväskor?? Det undrade säkert grannarna också, men dom lånade ändå snällt ut en väska och jag kunde gå hem och packa ner allt det där ”viktiga”, säga hejdå till mitt rum och huset innan jag gick ut genom dörren som jag smällde igen med full kraft så att mamma och pappa alldeles säkert skulle både höra och förstå att jag hade flyttat hemifrån. Med arga och bestämda steg stampade jag sen iväg rakt över grannens trädgård för att ta mig till min nya bostad hemma hos Johnny. Idag kan jag likna mig själv vid en arg ”Lotta på Bråkmakargatan”Jag kom hem till Johnny som självklart genast öppnade dörren, välkomnade mig och lät mig flytta in. Hur mamma och pappa kom på att jag hade flyttat just dit vet jag inte. Antingen så eäknade dom bara ut det själva eller så gick kanske Johnny bakom min rygg och i smyg ringde och meddelade dom att jag var där för att dom inte skulle vara oroliga. För ganska så snart så blev tydligen saknaden efter mig alldeles olidlig. För mamma kom dit och försökte på alla sätt och vis övertala mig att komma hem igen. Men jag hade bestämt mig!! Jag var Johnnys barn nu och så skulle det minsann förbli!! Mamma bönade och bad om att jag skulle följa med hem. Men icke!! Hon saknade mig så pass mycket att hon sa att jag fick vad jag ville bara jag flyttade hem. Här kände jag segerns sötma och ställde kravet att om jag någonsin skulle flytta hem igen så skulle jag ha ett litet campingsett till mina barbie med tält och sovsäck osv i plast som jag hade sett inne i leksaksaffären i stan. Jag hade tjatat på mamma att jag ville ha det men mamma hade sagt nej och förklarat att det bara var ohållbart skräp. Men nu hade jag alltså min chans. Mamma ville ha hem mig och jag ville låta mina barbie åka på camping semester så det blev mitt krav. Fick jag tältet så flyttade jag hem igen. Mamma gick med på mitt krav och jag följde med hem. Halvvägs hem försökte mamma åter igen förklara att det där campingsettet inte var något att ha, att det var skräp som skulle gå sönder redan på väg ut ur affären och att det var bättre om jag valde något annat. Jag kände mig lurad och vände genast på klacken för att återvända hem till Johnny. Varpå mamma, nästan Panikartat vrålade att Jo, Jo, Jo jag skulle få tältet bara jag följde med!! Och så blev det. Så oerhört älskad var jag att mamma minsann inte skulle klara av att jag flyttade.Så här var ju absolut helt fel av mamma att tackla situationen men idag när jag är vuxen så förstår jag mammas desperata muta. I vanliga fall, om det gällde precis vilken granne som helst utom just Johnny, så skulle mamma bara låtit mig hållas och låtit mig bo där tills jag själv tröttnade. Vilket mest troligt skulle varit redan efter 1-2 dagar. Och då skulle jag självmant ha kommit hem och allt hade varit som vanligt igen. Men nu hade jag alltså flyttat hem till just Johnny av alla människor i byn. Johnny var den absolut snällaste människa som fanns och han var otroligt barnkär. Och mamma och pappa visste att han aldrig någonsin skulle göra mig illa. MEN…….Johnny var alkolist. Han söp något kopiöst i perioder och man visste aldrig när en sådan där ”period” drog igång. Så varken mamma eller pappa kände väl sig helt lugna med att jag flyttade just dit. Dom kände liksom att det inte riktigt var lämpligt.Angående det där lilla campingsettet till mina barbie så fick jag så klart det. Mammas löfte höll nämligen bättre än vad det där lilla campingsettet gjorde. För jag han inte mycket mer än att komma hem med det innan det var sönder……precis som mamma förutspått.

En kommentar till “Flytt och kostsam övertalning”

  1. Ja du var inte lätt att ha som barn, det var fru gurka som lånade dej väskan som jag fick lämna tillbaks knäpp käring som överhuvudtaget lånade ut . Sen var det pinsamt när jag låste ditt rum och du cyklade i väg med luftgevär på paket hållaren du var ca 5 år men grannarna ringde och var rädda.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *