Tapet, golv och heldags jobb

Trots att jag och Robban låtsas att vi är överens om att det inte är någon brådska med att få nya sovrummet klart så jobbas det på med det ändå så fort det finns möjlighet. Robban har spacklat och målat och gjort en massa sådant där som är bäst om jag helt och hållet överlåter till honom. Det skulle bara skapa väldigt mycket mer jobb för honom med att rätta till efter mig om jag gav mig på det. Igår när jag var på jobbet så tog han tag i det där med att tapetsera. Och på kvällen skickade han en bild på den färdiga väggen.

Min första tanke var ”Vad fan har jag gjort?? 😱” Kommer jag att kunna leva med den tapeten i längden? Jag är ju väldigt ”rädd” för att sätta för mycket färg och mönster. Men jag har ju lovat mig själv att våga och jag gillar ju faktiskt tapeten. Dessutom så skulle jag inte ens våga berätta för Robban om jag ändrat mig. Dels pga priset på tapeten och dels för alla svordomar Robban säger sig ha använt när han satte upp den. 😬

Idag när jag kom hem från jobbet så tyckte Robban att vi skulle börja lägga golvet. För att lägga golv så måste man tänka efter och gärna ligga tre steg framåt i tanken för varje ”planka” man lägger. Att tänka är inte riktigt min starka sida efter att ha jobbat jourpass……inte annars heller för den delen. Men samtidigt så vill jag ju kunna flytta in och börja inreda snaaaart. (Utan brådska) Så det var ju bara till att ” smida medans järnet var varmt” och sätta igång. Första raden är ju alltid ganska så enkel att lägga. Då behöver man ju inte tänka på så mycket mer än att man ska lämna lite avstånd till väggen så att golvet kan ”röra sig” Men kruxet kommer redan vid rad två och sen krävs det väldigt mycket tankeverksamhet under resten av läggningen. Och det är där det börjar bli jobbigt. Och det är ungefär där som Robban börjar märka förändringar i mitt tonfall och att vissa meningar börjar väsas ut mellan hårt sammanbitna tänder. Och efter att ha levt med mig i närmare 22 år så vet han att det är där och då som han sakta men säkert ska retirera och hålla sig på lite lagom avstånd men ändå så pass nära att han genast kan komma till undsättning om jag vill ha hjälp. Sen går han runt i rummet och…..ja vad gör han egentligen?? Bara är?? Går runt och ser fördelarna med att inte ha mig kedjad vid spisen? Nå ja, han bär fram och öppnar nya kartonger till mig så att jag hela tiden har golv att lägga. Och när det ska sågas så sågar han precis där jag säger, utan att ifrågasätta….. Vilket i sin tur har resulterat i att han har sågat fel ett par gånger för att jag har mätt och tänkt fel. Men han är (ibland) förståndig min man och säger ingenting om det. ”Det är sådant som händer, skit i det” säger han och låter mig tänka om, mäta om och så sågar han igen.

Det är inte speciellt skönt att krypa omkring där på golvet. Och eftersom jag inte äger några arbetsbyxor med inbyggda knäskydd så fick jag tillverka egna 😜

Jag känner mig faktiskt förbannat duktig!! Jag har varit hjärnan bakom att lägga ett helt golv nästan alldeles själv (men med assistans av Robban) och jag har gjort det utan att vilja skilja mig från Robban eller strypa honom och utan att svära allt för mycket.

Att (som amatör) lägga ett helt golv, tar uppenbarligen en hel dag. Och i skrivande stund så har vi bara en löjlig liten ”sträng” på 10-12 cm längst in vid väggen kvar. Men den får vänta till i morgon för nu är vi förbannat trötta och det bråkar mest. Så för att förhindra bråk, slagsmål eller tom mord så gav vi upp för idag.

Men i morgon tar vi nya tag och lägger den där sista lilla biten, sätter dit golvlisterna och gör oss redo för flytt 😜

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *