Granen står så grön och grann i stugan. 

När jag och Robban träffades så var han en sådan där person som prompt ville ha en riktig gran. Medans jag var en sådan som lika väl kunde ha en konstgjord. Lite pga snålhet och ev. även av ren lathet. En konstgjord gran finns ju liksom alltid hemma. Man köper den en gång sen är den bara att lyfta upp ur sin låda och fälla ut grenarna när det var dags. Och sen fälla ihop grenarna och trycka ner den i lådan igen när man har tröttnat på den. För att sen göra om samma procedur nästa år och nästa och nästa. Om man inte är riktigt lat. För då lyfter man bara ner fanskapet i källaren med kulor, glitter och allt. Så slipper man klä den nästa år. DET har vi dock aldrig gjort. Det har ju varit lite tradition att alla barnen knuffas kring granen varje jul för att klä den.

Men det har så klart avtagit från år till år. Ju äldre barnen har blivit, ju mindre intresserade har dom varit av att vara med. De senaste 2 åren har Liam varit härskaren över kulorna och glittret.

Men som sagt. När jag och Robban träffades så var det äkta gran som gällde. Jag gav med mig och accepterade den där äkta granen som ju faktiskt luktade jätte gott och var vackrare än den där i ”plast”

Men guuuuud vad den barrade. Innan julaftons morgonen kom så hade granen bara hälften så mycket barr som när den införskaffades. Och när julen var över och granen skulle ut så tappade den alla barr på vägen från tv rummet ut genom ytterdörren. När Robban väl nådde hallen med den där granen så var det i stort sett bara stammen kvar!! Jag dammsugade upp barr efter den granen så länge vi bodde kvar i det huset. Och jag är säker på att dom som bor i det där huset idag (17 år senare) fortfarande dammsugar upp efter den. Där och då bestämde jag att vi aldrig mer skulle ha en äkta gran. Robban höll med. Dock har Robban väldigt mycket sämre minne än mig, och började snart återigen rösta för en äkta gran. Men jag höll fast vid att vi skulle ha konstgjord.

I år gav jag dock vika och gick med på en äkta gran. Dock på villkoret att det skulle vara en mörk, tät och snygg gran.

Vi körde ut till Asmoarp där vi hört att dom skulle ha riktigt fina granar. Vi (jag, Robban och Liam) hjälptes åt att välja ut ett riktigt vackert exemplar som vi sen fick inslaget i nät innan vi stoppade in den i bilen och gav oss av hemåt.



Man bör ju såga till den lite så att det blir färskt trä som kan suga vatten. Jag kom med förslaget att vi skulle yxa till den (eller tom använda motorsågen) innan vi tog in den. Men nej då. Det kunde vi fixa inne tyckte Robban. Och det behövdes då rakt ingen yxa och absolut ingen motorsåg.

Så granen asades in. Och Robban satte igång med ett tappert försök till att fixa till granen med en vanlig såg.


Han bad Liam hålla granen så att han kunde såga. Det gick ”så där”

Då la han den ner istället….. det gick inte heller så bra kan jag tala om.



*Host, harkel* undrar varför det inte gick så bra??

Han sågade, spottade och svor. Men kom inte mycket längre i sitt sågande för det. Jag frågade lite försiktigt om det inte skulle vara lättare och framförallt bättre att använda yxa…..ute. Men Robban fräste bara ansträngt att vi inte hade någon bra yxa. Jag ifråga satte då om det inte kanske var bättre med kanske en motorsåg. Men den kunde man inte såga med inne sa han. Tack! Det fattar ju jag oxå. Men vi får ju helt enkelt asa ut fanskapet igen och fixa det ute. Men se det var otänkbart!! Hur ville jag att han skulle se något dör ute. Hrm…. tja, kanske i skenet från ytterlampan???

Men Robban fortsatte envist att kämpa med Biltema sågen. Allt för att inte ge frun rätt. Han tog i för kung och fosterland utan att speciellt mycket hände. Det var tydligen väldigt segt att såga i. Vid ett tillfälle så säger han ”Vad är det för jävla trä, inget händer ju”

Eeeeehhh….. ja jag kan ju inte så mycket om träslag och vet absolut inte hur man bedömer vilken sort det är på ett vedträ…. men var jag heeeeelt ute och reste när jag sa att jag gissar på GRAN??

Han kämpade och slet med den där sågen innan ”han” till slut kom på att vi nog fick bära ut den där förbannade granen och ta till motorsågen…..i skenet från ytterbelysningen. Åååhhh…, han är så smart min man. Tänk om det ändå varit jag som kommit på den idén. 🙄


Ut med granen igen och fixa det där….. som jag personligen tyckte att vi borde gjort från allra första början.

Och sen åter igen in med fanskapet och försöka få den att vilja stå i den där ”foten” Även det ledde så klart till en brottningsmatch!! Liam som längtat, i flera dagar, efter att få klä granen, kunde inte hejda sig och satte igång långt innan grannen stabiliserats.

Han började med det som, för mig, brukar vara det allra mest hatade momentet. Den där jävla julgransslingan som är ett enda jävla trassel varje år. Hur noga och försiktigt man än har lagt ner den året innan.


Förra året så gick dock (tack och lov) den där förbannade julgransslingan sönder (Ja, det kan vara så att jag hjälpte den på traven) så i år så investerade jag i julens bästa köp. 


TRÅDLÖSA ljus!! Det kommer kvitta hur våldsamt jag än vräker ner dom när julen är över för dom kommer omöjligt kunna trassla sig. (Dock kommer minst hälften vara trasiga nästa år för så är det alltid med julsaker)

Efter många om och men sånkunde Liam äntligen klä granen.


Och nu står den så vackert där i hörnet och doftar ”juligt”


Det märker dock inte Robban……. för all hans energi tog slut innan första kulan hängdes upp.


Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *