Heta linjen. 

Jag har blivit näst intill beroende av att lyssna på ”poddar” Är just nu ”fast”på P3 dokumentär där dom pratar om en massa spännande saker. Brottsfall, Samhällsfrågor och en massa annat. Jag sätter lurarna i öronen och lyssnar sedan underhuden som jag städar, stryker, kör in ved eller liknande och tiden bara flyger iväg. 

Det senaste ämnet jag lyssnade på var ”Heta linjen” En telefonlinje som uppkom 1982, när några smarta ungdomar kom på att om mer än en ringde ett ”obrukat” nummer samtidigt så kunde man prata med varandra alldeles gratis. Sen spred sig det som en löpeld och var och varannan tonåring ringde just heta linjen så fort dom kom i närheten av en telefon. 


Detta skapade stora problem för Televerket som då satte stop för det roliga genom att spärra den där möjligheten. Det i sin tur skapade ramaskri bland argsinta ungdomarna och Televerket såg då en chans att tjäna storkovan  genom att öppna nya linjer som dom kunde ta betalt för. Det ringdes i genomsnitt 3miljoner (!!!!) samtal i månaden till dessa linjer. Och familjer fick telefonräkningar med summor av sällan skådat slag!! 

En av dessa familjer var min. Jag som bara var 6-10 år under åren som dessa linjer var som ”hetast” hade ingen aning om att dom ens existerade. Men det hade syrran. Och hon använde dom flitigt. Detta blev mamma och pappa varse när telefonräkningen kom. Den var så hög att jag är tveksam till om mamma och pappas ekonomi ens idag (över 30 år senare) har lyckats repa sig efter det där.  Jag var som sagt för liten för att ens vara medveten om vad Heta linjen var. Men jag var gammal nog att förstå att det uppenbarligen inte var något bra. Och denna lärdom fick jag av att lyssna på det enorma bråk som uppstod mellan syrran och mina föräldrar. Jag kan inte minnas (eller så har jag förträngt) att jag någonsin, varken förr eller senare, har sett mina föräldrar så förbannade!! Syrrans heta linjen ringande resulterade i att mamma och pappa införskaffade en ”box” ,som kopplades ihop med telefonen, och som med hjälp av en nyckel gjorde att man kunde spärra så att det inte gick att ringa ut. Och den nyckeln tog dom ju självklart med sig om dom åkte hemifrån. Tack som fan för det syrran!!! Det innebar att jag, om inte mamma och pappa var hemma, tvingades  hela vägen bort till Malin (som bodde på gatan brevid) för att fråga om vi kunde leka, istället för att bara ringa och fråga!! 

Att se mamma och pappa så arga, ledsna och besvikna på syrran gjorde att jag nästan kände skräck för heta linjen. En sak var iallafall säker. Jag vågade aldrig ringa dit. Iallafall inte hemifrån. Men så en gång när vi var nere på ”Habo” (En camping i Lomma där vi säsongscampade under många år) så upptäckte jag och kompisen Therese,en dag att den gröna telefonen i telefonkiosken var trasig. 


Det gick att ringa utan att först stoppa i pengar!! Tjoho!! Vi nästan bosatte oss i telefonkiosken och roade oss länge och väl med att busringa till folk. Innan Therese plötsligt kom med det förbjudna förslaget att vi skulle ringa just heta linjen. Detta var många år efter syrrans ringande. Och jag var nog 13-14år. Ung, naiv, blåögd och nästan sjukligt rädd för just heta linjen. Men där och då så gjorde jag mitt allra första samtal till just denna omtalade linjen. Vi fick ganska så snabbt kontakt med några killar från Malmö som vi stämde träff med!! (Nämnde jag att jag var ung, naiv och blåögd??) Malmö låg bara en bussresa bort. Så jag och Therese satte oss helt sonika på bussen och gav oss iväg. Självklart utan att berätta för våra föräldrar vad vi hade för ”ärende” i storstan. Jag är inte ens säker på att vi ens berättade att vi åkte. Killarna var dock hur trevliga som helst och vi följde tom. med hem till deras lägenhet på Rosengård, där vi satt och snackade och bara ”hängde” en lång stund innan vi återvände till campingen och våra lyckligt ovetande föräldrar. Jag vet inte om jag någonsin berättade för mamma och pappa om den där resan så det kan vara så att dom är lyckligt ovetande än idag. Eller ja, iallafall fram till nu. 😬

När jag tänker tillbaka på det där och vad som faktiskt hade kunnat hända med oss så får jag nästan kalla kårar längst ryggraden. Där och då var det just ringandet som jag såg som något hemskt om mina föräldrar fick reda på. Men idag (när jag själv är förälder, vuxen och jävligt mycket klokare än då) så inser jag ju att mamma och pappa hellre hade gett mig tillåtelse att ringa den där linjen, bara jag gav tusan i att åka iväg och utsätta mig för fara med att träffa 4 (tror jag att dom var) helt okända killar. 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *