Hot, hjälte och livräddning

Jag är inte alltid en snäll hustru till Robban. Eller ja hustru är jag väl alltid, men inte alltid så snäll. 🙈 Minns ni inlägget jag skrev om att jag tycker att ge blod är en plikt? (Om inte så finns inlägget HÄR) Robban köpte min resonemang att om man är villig att ta emot blod så borde man vara lika villig att ge. Och han sa lite undrande ”Jag borde kanske också bli blodgivare?” Om det enbart var för att det lät bra, eller för just det där med att han med gott samvete ska kunna blod om han behöver eller om det var för att han också vill få en kaffemugg vet jag inte. Men jag var snabb med att ta honom på orden och erbjöd mig att ringa och boka en tid till honom för provtagning osv för att se om han skulle duga som blodgivare. Och där satt han lite fast i fällan! Vad skulle han kunna använda sig av för giltig ursäkt för att ta sig ur den situationen? 😂 Med darrig och osäker röst gav han sitt godkännande till att jag bokade tid. Och jag valde att genast smida medans järnet var varmt och ringde och bokade en tid till honom.

Jag berättade även för honom att väldigt många företag anser att blodgivning är så pass viktig att dom låter sina anställda gå och lämna blod på betald arbetstid. Och om företaget, som Robban är anställd på, inte tillhör den typen av företag så tycker jag att Robban ska stega in till sin chef och tala om för honom att han och hela ledningen borde skämmas och samtidigt fråga om dom inte vill att det ska finnas blod om dom någon dag skulle behöva.

Nå väl, jag bokade som sagt en tid till Robban och har vid ett par tillfällen påmint honom om just den där tiden. Och han har skruvat lite nervöst på sig och nickat. Och jag har riktigt kunnt se på honom att han verkligen vill glömma den där tiden. Vilket han alldeles säkert också hade kunnat lyckas med……om han inte var gift och sammanboende med en sådan nitisk jävel som mig 😂

I morse innan han skulle köra till jobbet så påminde jag honom igen. Och han försökte desperat ta sig ur situationen genom att säga att jag inte frågat honom om tiden var bra. Men jag kontrade med att han sag att jag skulle bocka och att jag sagt tiden många gånger utan att han haft några invändningar. Åter igen så insåg han att han satt fast i fällan och gick, med svansen mellan benen ut till bilen och gav sig av till jobbet. Och i bilen så är jag alldeles säker på att han tänkte att han skulle ”glömma” tiden och ursäkta det med att han haft mycket att göra på jobbet och att tiden bara sprungit iväg.

Men som sagt…..han är gift med en nitisk jävel så jag skickade minsann ett sms och (hotade) påminde honom. 😈

Och efter en stund så fick jag ett litet bildbevis på att han faktiskt var där.

Första steget är då alltså taget för att bli en vardags hjälte!! ❤️ Kanske inte ett helt frivilligt steg, men ändå. Han gick dit!! Medalj till honom!!

Och på tal om blod och livräddning. I måndags fick jag ett sms.

Ett uppskattat bevis på att jag faktiskt har gjort nytta. Men samtidigt ett sorgligt bevis på att någon har varit skadad eller mått väldigt dåligt. Krya på dig fina människa och hoppas att även du är eller iallafall blir blodgivare i framtiden.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *