Influensa och manlig mensvärk

Jag blir väldigt, väldigt sällan sjuk. Men när jag väl blir det så blir jag riktigt dåligt. De senaste dagarna så har jag inte fått överdrivet mycket gjort. Jag har bara legat och kollat på tv eller sovit och tyckt väldigt synd om mig själv. Jag har ont i hela kroppen, fryser och svettas om vartannat och känner mig yr och orkeslös. Jag är så pass ynklig att jag flera gånger har tittat ner i mina byxor, fullt övertygad om att jag blivit man.

När någon annan i huset är sjuk så är jag den som pysslar om. Jag kommer med febertermometer, vatten och panodil. Mackor och te. Nu är det jag som behöver bli ompysslad och Robban gör absolut så gott han bara kan. MEEEN….. Han klarar inte riktigt av att jag är sjuk. För även om det är väldigt sällan som jag faktiskt är sjuk så slår det aldrig fel. När jag ligger där och tycker synd om mig själv så är det som om Robban riktigt känner efter, för visst är det väl lite synd om honom också? Visst mår väl även han dåligt? Om han bara känner efter riktigt riktigt noga så är han nog iallafall lite lite sjuk. Varför kan inte jag få vara sjuk i fred? Varför kan det inte vara synd om bara mig? Om jag skulle säga att jag hade mensvärk så ger jag mig fan på att även Robban skulle känna hur det värkte till i livmodern. 🙄