Jag får ge mig till tåls.

Jag vill bara hugga tag i kofoten och börja bryta på väggen som ska bort. Men det är ju en massa förberedelser innan dess. Som att då sortera ut skiten som stått där inne i klädkammaren. Även om mycket av det är just skit så är där en del som vi faktiskt ska behålla. Och dom måste ju få en ny plats att vara på. Så jag har även tagit tag i den andra klädkammaren för att sortera och röja. Och när jag står där och har skapat mer kaos än vad där var innan jag började så kommer Robban upp. Han tittar in i den klädkammare som ska vara kvar och säger att vi (???) borde måla där inne. Det hade blivit mycket ljusare och fräschare sa han. Och även om jag faktiskt håller med honom så undrar jag samtidigt ”varför då??” Det är ju inte så att vi befinner oss inne i den där klädkammaren speciellt ofta. Men visst, han har rätt. Om vi nu ändå är i farten så kan ”vi” ju lika väl göra det också. Men jag har funderat på om han vill göra detta för att ”förhala” rivandet. Men då går han bet. Det är han som är målare och alltså han som kommer stå där inne i skrubben och måla. DET hindrar ju inte mig från att gå loss med kofoten så länge 😜

Även om jag vill börja riva NUUUU så känns det faktiskt ganska skönt att få ordning på allt och att fräscha upp. Så jag får väl helt enkelt ge mig till tåls med rivandet. Vi är ju trots allt på väg.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *