Jag missar tomten

Minns ni den där känslan man som barn kände kvällen innan julafton? Den där förväntansfulla känslan, pirret i magen och längtan efter att äntligen få fira jul och öppna julklappar. Den där känslan av att lille julafton aldrig tycktes vilja ta slut så att det kunde bli julafton någon jäkla gång!! Just precis DEN känslan hade jag igår!!! Dock är jag inte så pass förvirrad att jag går och tror att det är julafton. Men idag så är det dags att börja sätta ihop KÖKET!!! Och jag (okej vi) har jäääätte många ”paket” att öppna 😀

Dock är det kanske inte så jätte spännande att öppna genomskinliga paket. En liten del av spänningen försvinner och självaste överraskningsmomentet uteblir liksom. Så vidare vi inte får någon sådan där oönskad överraskning som att embalaget var det som höll ihop alla delar så när vi öppnar så faller allt samman i en enda brädhög. Men sådana överraskningar hoppas jag innerligt att vi slipper.

Äntligen så kan vi på riktigt känna att slutet på byggkaoset är nära!!

I torsdags var rörmokaren här. (Den tredje eftersom 2 stycken har lovat mer än vad dom har klarat av att hålla 😡) och äntligen har jag fått vatten inkopplat till vasken i källaren så att jag slipper ligga på alla fyra och diska i badkaret. Min tanke, plan och önskan var att det skulle varit fixat innan vi plockade bort vasken i köket. Men som sagt, rörmokare tycks vara ett väldigt opålitligt folkslag. Och bättre sent än aldrig.

Underbar känsla att få diska i en VASK igen. ❤️

Klockan 8 idag är tanken att två snickare ska dundra in här och köra igång. Och dom vet att dom är efterlängtade!! Jag hade velat vara hemma och följa processen. Få se hur mitt älskade kök växte fram bit för bit (eller snarare skåp för skåp) men jag ska jobba 😩 Så fram till vid 12 tiden får jag vara med. Sen får jag komma tillbaka i morgon vid 9:30 för att se vad som hänt här hemma. Det känns lite som att man får vara med och träffa tomten, öppna 1-2 julklappar och sen lämna resten och inte få återvända förrän julafton är över. Det som känns allra svårast är att släppa mitt kontrollbehov. Jag vill ju vara här och kolla så att allt blir rätt!! Men jag antar att dom, som snickare, kan läsa en ritning och att dom vet precis vad dom gör.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *