Jobbiga Facebookare och vidriga statusar!! 

Ibland så blir jag så oerhört irriterad på Facebook.  Eller inte på Facebook i sig utan på vad folk lägger ut där. JA!! Jag vet att jag inte alls behöver läsa. Det är bara till att scrolla vidare. Men jag kan ju bara inte låta bli. Står det i mitt ”flöde” så läser jag. Trots att jag blir skit irriterad. Och när jag har retat mig tillräckligt mycket och tillräckligt många gånger så raderar jag personen ur vännerlistan så att jag slipper se när dom gång på gång visar hur tomma dom är mellan öronen. Jag har sagt (skrivit) det förr men jag säger det igen. Man behöver verkligen inte skriva en hel jävla novell om vad man har gjort under dagen. Jag tror ärligt talat inte att det finns någon som bryr sig om ifall du har bakat 22 kakor, rastat hunden och tvättat golv på en och samma gång. Om man söker lite applåder och dunkar i ryggen lite då och då så är det väl ”okej” (om än knappt) men när man dag efter dag skriver novells långa redovisningar om vad man har gjort så blir det enbart tröttsamt och irriterande. Facebook är inte en dagbok!! 

Man behöver heller inte heller lägga ut bilder på var enda jävla måltid man petar i sig. En liten bild då och då för att fresta folket kan väl vara okej. (Så länge inte jag blir frestad) Men vem fan bryr sig om både din frukost, lunch och middag varje dag??  

Det som dock retar mig allra, allra mest är h*n som alltid, jämt och ständigt, flera gånger varje dag lägger ut bilder på ett av sina barn och ”skryter” om hur duktig, härlig, fin, söt och underbar h*n är. Just att skryta om sina barn är verkligen HELT okej. Som mamma vill man gärna dela med sig till hela världen om det vackraste man har. (Sen att vissa barn är allt annat än vackra ser nog dock inte föräldrarna själva) MEEEEN!!!! När föräldern i fråga har fler barn!! Barn som aldrig ens nämns på minsta vis i alla dom sockersöta små statusarna där det ena barnet höjs till skyarna och hyllas som om h*n var en större gudagåva än något annat barn i världen. 

Jag tänker så här: Facebook är en ”låtsas värld” där man kan lyfta fram enbart det bra i sitt liv. Man kan skriva ut hur rosaskimrande och perfekt liv man lever. Man kan välja att utelämna att hunden hade skitit på golvet när man vaknade på morgonen, att maken är sur och tvär och att räkningshögen växt sig då enorm att kronofogden snart kommer och tar allt man äger och har. Dock så går inte jag på det där ”snacket” ju mer angelägen man är av att ge sken av en ständigt pågående och 100% lycka utan minsta lilla tillstymmelse till problem, dessto större sprickor i fasaden anar jag. 

Men åter till att bara lyfta fram ett av sina barn. Jag har full förståelse för att man kanske bara lägger ut bilder på ett av sina barn. Dom andra barnen kanske inte vill läggas ut på bild. Men jag är heeeeelt övertygad om att de andra barnen inte skulle ha någonting emot att bli lika ”hyllad” i text som syskonet blir. Om man är så rutten utåt så att folk kan se, hur pass rutten är man då bakom ”fasaden”? Hemma, bakom stängda dörrar, vilken skillnad gör man på barnen där? Hur nertryckt blir barn nr 2 där när h*n ständigt får höra hur underbar och duktig lillasyster/lillebror är? Får barn nr 2 någonsin ens hälften av allt beröm som syskonet får? 

Jag mår verkligen illa när jag läser dessa, dagligen återkommande, statusar om hur underbar det ena barnet är. Men aldrig något om syskonen. 

En kommentar till “Jobbiga Facebookare och vidriga statusar!! ”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *