Köpt lycka och snygg yta

Jag läste ett inlägg på Facebook idag. Eller egentligen så läste jag väl en sjuhelsikes massa inlägg. Men just ett fastnade jag för, kopierade och la på min sida. Den handlade om hur tankarna och värdesättningen på saker och ting förändras ju äldre man blir. Dock tror jag inte att min värdesättning har förändrats så mycket genom åren. Jag har värdesatt det lilla men ack så viktiga hela tiden. 

Vissa arbetar röven av sig för att kunna köpa sig ”lycka” Den fetaste och senaste bilen, det största och finaste huset osv, osv, osv. Många sliter upp sina barn i svinottan för att hänga på låset till dagis innan dom öppnar för att kunna slänga in barnen (som självklart, trots sin låga ålder, är klädd i uteslutande märkeskläder. Hur skulle det annars se ut??) och stressa iväg till jobbet. Där dom sen sliter hela dan innan dom flänger in på dagis igen, med andan i halsen, strax innan dom stänger. För att sen komma hem lagom till nattningen. Och efter det braka ihop i den svindyra soffan som ett vrak innan det (om ork finnes) är dags att förflytta sig till sängen, för att kunna göra om samma procedur nästa dag, och nästa, och nästa och nästa. Och innan dom själva vet ordet av så har barnen blivit stora och flyttat ut. Och det enda dom har lärt sig under sin uppväxt är att skapa en så bra yta som möjligt. Och att kärlek köps för pengar. 

Kanske först då inser dom att dom har missat större delen av barnens uppväxt. Skilsmässan från partnern är sedan många år förbi, eftersom det aldrig fanns någon tid över för kärlek.   Men vad gör väl det….H*n har ju större, finare och dyrare hus än grannen. Nyare volvo och ett hem som är inrett med de senaste möblerna, uteslutande från de stora dyra möbelföretagen. Inget Ikea skit här inte…..Inte som inne hos grannen som har inrett hemmet från Ikeas fyndhörna och loppisar.

Jag (Vi) har aldrig jagat den där ytan som för många speglar ”lycka”. Vi har inte den senaste Volvon. Men den vi har är BETALD. Vi har ingen 30.000 kronors soffa ifrån Mio möbler. Men jag gillar den vi har. Den fyller sin funktion. Den är stor och familjen får plats i den så det fungerar att umgås i den. Och den är BETALD. Vårt hem är inrett med en hel del Ikea möbler. (Både från varuhuset, från fyndhörnan och från loppis eller begagnat via blocket.) Men jag tycker om möblerna och….. Dom är BETALDA. När barnen var små så tog jag och Robban gemensamt beslutet att dom inte skulle bo på dagis eller fritids. Vi valde att jag skulle jobba som högst halvtid. På så sätt kom jag ut och fick träffa folk och drog in en liten slant till hushållet. Samtidigt som barnen fick lite stimulans och möjlighet att knyta kompisband på dagis. Men merparten var dom hemma. Och vi tror att dom kände sig både nöjda och trygga med det.  En vinst för oss alla ansåg vi. Visst fick vi göra avkall på en del saker. Vi fick köra en något äldre bil än grannen, ha ett något mindre hus än grannen (beroende på vilken granne man syftar på 😉) färre utlandsresor än grannen  osv, osv,osv. Men i gengäld har våra barn fått ha oss närvarande. Vi har funnits där när dom sa första ordet, tog första steget, första dagen i skolan. mm, mm. Vi kan återberätta roliga saker (och även jobbiga för den delen) från deras uppväxt som dom, vid händelsen, själva var för små för att minnas. För vi fanns där och upplevde det med dom. 

Vi har alltid, och kommer alltid att prioritera barnen och familjen framför status och snygg ”yta” Vi tar oss alltid tid att vissa kärlek, uppskattning och stolthet. Och vi hoppas och tror att vi har visat barnen att man kan vara lycklig utan snygg yta. 

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *