Kråkslott och skatbo

Igår var det någerlunda härligt väder. Så här stod ytterdörren öppen hela dagen och släppte in friskluften i huset medans jag höll på och städa.  Fram mot kvällen så la jag och Robban oss, fortfarande med ytterdörren öppen,  i vars ett soffhörn och slappade efter alla våra bestyr. VARFÖR är det så att det alltid är något som händer just när man sätter eller lägger sig ner? Är det inte telefonen som ringer så ringer det på dörren. Eller något annat som gör att man måste resa sig från den där sköna soffan igen. Just igår när vi lagt oss där, så började det bankna och slå mot ett fönster. Det lät lite som om Liam stod och slog eller kastade sin bandyboll mot rutan. Vi lyssnade på ljudet en stund och hoppades att Liam skulle ta sitt förnuft till fånga och sluta med sitt ofog. Men han bara fortsatte, fortsatte och fortsatte. 😡

I hopp om att få stopp på honom, utan att behöva resa mig från den sköna platsen i soffan, så vrålade jag SLUTA!! Men han bara fortsatte. Till slut reste sig Robban och gick för att säga till honom. Jag hörde honom säga, från hallen, ”Vad sysslar du med?” Sen vrålar han ”Jessica, skynda dig hit. Du vill nog skriva en blogg”

Jag sprang ut till honom i hallen där han stod framför Benjamins dörr, som han hade stängt. Han förklarade att där var en skata på Benjamins rum. Jag funderade på om han menade att ett av hans ex hade kommit på besök. Innan jag försiktigt öppnade dörren och tittade in.

Där inne befann sig Benjamins nya ”husdjur” en stor skata som panikslaget flög mot fönstret och tappert försökte fly. (En helt förstålig reaktion från alla levande varelser som kommer in i den röran) 


Eftersom vi hade haft ytterdörren öppen så hade skatan beslutat sig för att vidga sina vyer och flyga in och se sig omkring. Alternativt så hade hans gps kärvat och lett honom alldeles galet. 

En del av mig ville bara stänga dörren igen och låta han vara där inne som en ”rolig” liten överraskning till Benjamin när han kom hem från jobbet i natt. Men han bankade ju så förbannat på fönsterna så jag visste att jag inte skulle få någon sömn. Så jag öppnade fönstret och släppte ut honom.

Jag skickade en liten film (som dessvärre inte går att ladda upp i bloggen) på fågeln till Benjamin och skrev: 


Jag fick bara ”Va fan?? 😂😂” tillbaka. Jag antar att han inte ville ha någon fågel??

När skatan väl var utsläppt så la sig lugnet åter över det Sandénska kråkslottet (Skatboet??*fniss*) och natten blev lugn. 

När jag vaknade i morse så gjorde jag det samma som jag alltid gör när Benjamin inte varit hemma när jag gick och la mig. Jag tittar ut genom fönstret och tittar så att hans bil står där, vilket sladdrar om att han är hemkommen och ligger och sover nere på sitt rum. Skulle bilen inte stå där så skulle jag förmodligen få hjärtstillestånd och slänga mig på telefonen och ringa missing people. Tack och lov så stod bilen där. Precis innan jag går ifrån fönstret så får jag syn på en bekant varelse. Där på en stolte intill hagen satt han. Besökaren från igår.

Idag är det kyligare än igår och jag antar att han satt där och hoppades på att vi skulle öppna upp ytterdörren igen så att han kunde flyga in i värmen igen.

 


Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *