Lotta, hjärtstillestånd och lax

Jag har varit på ”semester” med jobbet. Ja, semester för våra boende men fortfarande jobb för mig och två kollegor. I söndags så tog vi tåget till Göteborg för att bo på hotell och besöka Liseberg där vi skulle titta på ”Lotta på Liseberg” Resan i sig har varit hur bra som helst och jag kanske eventuellt skriver mer om själva resan i ett annat inlägg. Men just detta inlägget tänker jag tillägna min mamma, som ibland har lite otur när hon tänker.

Jag hade pratat med mamma om denna göteborgsresan. Berättat att jag kommer att ”vara i tjänst” och jobba från söndag morgon tom någon gång under tisdagen när vi kommer hem igen. När man är iväg på något sådant med våra ”brukare” så jobbar man ju mer eller mindre dygnet runt. Att det innebar ett enda långt arbetspass i tre dagar förstod mamma sa hon. Jag berättade om att vi skulle titta på ”Lotta på Liseberg”. Mamma kommenterade med ”Åh så roligt”

I måndags (igår) gick vi, hela gänget in på Liseberg.

Vi gick omkring och tittade på folk, åkte karuseller och bara hade det trevligt i väntan på kvällens stora händelse.

När vi sitter inne på ett matställe för att tanka lite energi så ringer mamma. Jag blir alltid orolig när mammas nummer ringer om jag är iväg på sådana saker med jobbet. Blir orolig för att något har hänt eftersom hon vet att jag är iväg men ändå ringer.
Jag hör telefonen först vid sista signalen och hinner alltså inte att svara. Men jag försökte genast att ringa upp henne. Men då är det bara upptaget och det gör mig bara ännu mer orolig! Jag provar att ringa flera gånger efter varandra men varje gång möts jag av samma upptaget ton. Och efter en lång stund förstod jag varför. För då aviserar min telefon att jag har fått ett nytt röstmeddelande. Jag ringer genast upp telefonsvararen för att lyssna. Där möts jag, som så många gånger förr av ett samtal mellan mamma och pappa någonstans långt bort i bakgrunden. Suck!! Jag kommer förmodligen aldrig lyckas med att få mamma att förstå att hennes telefon inte kan läsa tankar!! Visst kallas det smart phone men den har trots allt begränsningar i hur smart den kan vara. Jag vet inte hur många gånger mamma har ringt, kommit till telefonsvararen och då bestämt sig för att avsluta samtalet……och detta genom att bara lägga ifrån sig telefonen som om den då förstår att det är just avsluta samtalet hon vill göra och att den då per automatik bara stänger av sig. Jag hade en klump av oro i magen ända tills jag till slut fick tag på henne. Och då fick jag veta att det enda hon ville var att berätta att dom var på Coop och att dom där sålde varmrökt lax för 50kr/kg. Hon vet att jag älskar lax och ville bara i all välmening fråga om hon skulle köpa till mig oxå. Det var ju verkligen gulligt av henne att tänka på mig…..även om det nästan gav mig hjärtstillestånd av oro. Jag sa att det ju var väldigt snällt av henne men att nu kunde det ju kvitta för hon hade ju ändå lämnat Coop när jag väl fick tag på henne. Men då berättade hon att hon ju faktiskt varit ganska så säker på att jag ville ha så hon hade köpt till mig iallafall. (Alltså så var det ännu onödigare att oroa mig) Jag tackade henne så mycket och passade samtidigt på att förklara att jag inte vill att hon ringer mig, om det inte är riktigt viktigt, när jag är iväg på sådana saker med jobbet eftersom jag blir lika rädd och orolig varje gång. Hon sa att hon förstod och att vi kunde höras när jag kom hem igen.

Några timmar senare, vid 21 tiden, när jag stod mitt i publik havet och tittade på ”Lotta på Liseberg” som pågick som allra bäst så tog jag upp telefonen för att kolla vad klockan var och ser då att jag har två missade samtal från just mammas nummer. TVÅ missade samtal!! Den där jobbiga oros klumpen var genast tillbaka i magen. Och jag ringer upp för att höra vad som hänt. När mamma svarar så säger hon, glatt och bekymmersfritt, hej och frågar om jag slutat jobba nu. Amen….va?!?! Jag sa att jag ju faktiskt, mer än en gång, berättat att vi skulle till just ”Lotta på Liseberg” ”Va???” Frågar mamma. ”jag hör dig jätte dåligt. Det är precis som om det är något som spelar i bakgrunden” Något som spelar?!? Ja det tro väl faaaan. Jag är ju på LOTTA PÅ LISEBERG!!!! ”Vaaaa” ylar mamma och upprepar att jag hörs dåligt efter som det är som om något spelar i bakgrunden. SUCK!! Jag går undan en bit från publikhavet och förklarar igen att jag blir fruktansvärt rädd och orolig. Men åååh det behövde jag absolut inte bli för hon skulle absolut inte ringa mig om allvarliga saker när hon vet att jag är iväg med jobbet. (Okej?!? Är det inte mer logiskt att ringa just om det är något allvarligt än att ringa och störa mig på jobbet med helt oviktiga saker??) Jag sa att jag vet att hon inte skulle ringa mig. Men pappa skulle. För han tänker inte på att jag är iväg med jobbet, han tänker bara ”Jag ringer Jessica hon hjälper mig alltid” Och bara för att det står mamma på min telefon när det ringer så vet jag ju faktiskt inte att det är just hon som ringer. Det kan ju faktiskt lika väl vara pappa som ringer. Nå väl, jag frågade vad det var för viktigt hon ville eftersom jag ju sagt att hon bara skulle ringa mig om det var just viktigt när jag var iväg med jobbet. Jo, hon ville bara fråga hur hon skulle göra med laxen hon hade köpt. Skulle hon frysa in den till mig? Och viktigast av allt, skulle hon frysa in den hel eller i två delar?

Snälla, söta rara mamma. Gör vilket du vill bara du slutar att ge mig hjärtstillestånd av oro för ingenting!!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *