När katten är borta….

….Så dansar råttorna på bordet. (Eller i detta fallet så handlar det snarare om dammråttor på golvet)

Just nu har jag ett väldigt behov och obeskrivlig lust att blogga. Men jag FÅR INTE!! Gör jag det så förstör jag allt. Men jag stillar mitt behov genom att (som så många gånger förr) ”smyg blogga” och publicera först långt senare. Vilket innebär att det blir 2 veckors bloggande i ett och samma inlägg.

Benjamin åkte till Stockholm idag (26/3) för 2 veckors praktik. Och det var knappt att tåget han börja rulla innan jag satte igång att röja på hans rum. Benjamin är snart 19 år och får sköta sitt rum själv. Något som han inte är speciellt bra på. Han är inte den ordningsamma typen om man säger så!!

Men när han nu är iväg så har jag och Robban planerat att renovera inne hos honom. Och då måste så klart rummet tömmas först. Men för att ens våga gå in och tömma så måste vi nästan ta hit Anticimex först. Jag vågar inte med säkerhet säga att det inte finns något som lever där inne under allt bråte!

Jag tog lite före bilder men dom ska nog inte folk med svaga nerver eller dåligt hjärta titta på. Väljer ni att titta på bilderna så kan ni inte komma och säga sen att jag inte varnade er!!

 Vågar jag berätta att det faktiskt ser bättre ut på bilderna än vad det är i verkligheten?

Bara att städa rummet åt honom blir ju en renovering i sig! ALLT packas ner i lådor och bärs ut och mycket kastas. Saker som han själv borde ha kastat och därför inte kommer att sakna efter som det borde ha hamnat i papperskorgen direkt istället för i en skrivbordslåda, fönsterkarm eller tom. på golvet. Tömningen lär ta sin ”lilla” tid. Men sen är det bara att köra igång. Av någon anledning så vill dock Robban att jag tar det lugnt med tömningen.

Tisdag 28/3-17

Jag har packat, packat och packat. Sorterat, slängt och röjt. Jag har kånkat och jag har burit. Jag har svettats och jag har flåsat!! Men nu är rummet ÄNTLIGEN (så gott som) tomt. Så när som på en bäddsoffa (som ska skänkas till mamma och bara väntar på transport) och en säng som sålts och ska hämtas i morgon.

Så nu har Robban (något motvilligt) dragit igång med att bredspackla väggarna och på så sätt utplåna den ”något” omogna bården som Benjamin tvingats växa upp med. Men den var ju ganska cool när han valde den…..i 12 års åldern.


Just i nuläget finns det inte mycket jag kan göra i renoverings kaoset. Annat än att servera kaffe och komma med beröm och dunkar i ryggen för att få honom att vilja fullfölja det som påbörjats. (Och för att få honom att göra det snabbt som satan så att jag kan börja inreda. )

I morgon så ska jag åka in och välja golv. Robban har minsann varit så våglig att han gett mig fria händer. Kanske för att han vet att det ändå i slutändan kommer att bli det golv jag tycker oavsett om han är med eller inte.

Onsdag 31/3-17

I går fick jag inte mycket gjort i rummet. Det hände lite saker som gjorde att jag psykiskt kraschade ihop en liten stund och var tvungen att lägga fokus på annat håll på förmiddagen. Och sen kallade jobbet och  jag lämnade Robban i det kaos som råder i hela huset här hemma. Men Robban låg minsann inte på latsidan bara för att frugan drog. Han målade klart väggarna (utan att ens ta en enda liten bild under arbetets gång. 😏) Han slet ut plastmattan och gjorde klart för golvläggning. När jag sen kom hem från jobbet idag så fick jag en liten paus innan vi körde igång. 

TJOHO!!! första ”plankan” på plats!!

Sist vi la ett golv tillsamans så la jag ut en massa bilder på Facebook och ”fiskade” efter lite beröm. Vad hände? ALLA skrev och berömde ROBBAN för hur duktig han var. JAG då?? Vi gjorde exakt lika mycket men alla tog förgivet att det var han som ensam la det där jävla golvet.

VI har GEMENSAMT lagt detta golvet. Så kom igen nu. Ge mig dunkar i ryggen, klappar på axeln och hurra rop!!

Ofta när jag och Robban ska göra något ihop så blir jag obeskrivligt irriterad på honom för att han inte fattar, inte tänker eller helt enkelt inte lyssnar! Men idag så lät han (klokt nog) mig vara hjärnan genom hela arbetet. Sa jag såga här så bara löd han. Det gick så in i he****e bra hela vägen. Och golvet var lagt på bara några timmar. Och dessutom utan minsta önskan om skilsmässa!

PÅ RIKTIGT?!?! Ska vi tvingas öppna en hel förpackning för den lilla jävla hörnans skull?!?!?

Nu ska bara golvlisterna på plats sen kan jag äntligen ta över och börja inreda. 😜 Eller så gör vi som många andra och säger att vi ska sätta dit listerna ”sen” och sätter in alla möbler, vilket resulterar i att de där listerna aldrig kommer in i det rummet igen. 

1 April -17

Idag har det inte blivit jätte mycket gjort inne i rummet. Det behövs ju lite intrednings detaljer. Och till skillnad från alla tv:s inredningsprogram så kommer det ingen bil och bara levererar. Vi får snällt ge oss iväg och införskaffa dom själva. Så idag bar det av till Ullared. Bara jag och Robban. Robban kunde dock komma på ca 10000 saker som skulle vara roligare att göra när vi väl hade ”ensamtid”

Men vi (jag) hittade en väldig massa fint som kommer bli SÅ bra i rummet. I morgon får jag och Robban lite ”ensamtid” igen. Den ska vi spendera på Ikea. Behöver jag tala om att Robban inte direkt hoppar av glädje?? 

2/4-17

Dagen på Ikea gick bra. Vi hittade allt på ”listan” + lite till. Och jag lyckades, under hela shoppingturen, ignorera hur Robban led. Robban har inget emot Ikea. Så länge vi enbart åker dit för att äta och sen omedelbart går till kassan och lämnar varuhuset fortast möjligt. Men idag skulle vi ”lite” mer än bara äta. När man är på Ikea (eller vilken annan affär som helst) så blir Robban väldigt disträ. Han fokuserar inte ett dugg på det vi kommit dit för att göra. Utan går bara runt och hoppas på att vi (jag) ska vara klara väldigt snart. Plingar det till i hans telefon så sliter han (likt en tonåring) genast upp den och ”försvinner bort” för en liten stund och är inte alls medveten om att vi är på Ikea och att jag just ställt en fråga om huruvida vi ska välja den eller den garderoben. Han svarar bara helt omedvetet ”Jo men det blir väl bra”  Jag skulle mycket väl kunna meddela att jag träffat en ny snorrik karl och vill ta ut skilsmässa. ”Mmmm……. jo men det blir ju bra” skulle han svarat utan att ens vara medveten om vad det var han svarade på. Det har ju å andra sidan sina fördelar. Har jag fastnat för en tex. garderob som är väldigt mycket dyrare än en annan så kan jag ju senare hävda att han ju faktiskt hade hållt med mig om att det var just den vi skulle ha. Alternativt kan jag ju påstå att, jodå, det var den billigaste garderoben på hela Ikea. Du jämnförde väl själv priserna? Han kan ju inte gärna erkänna att han knappt varit medveten om att vi ens befunnit oss på avdelningen för just garderober. 

Vi gick igenom avdelning för avdelning och fyllde, med den där lilla pennstumpen som det finns miljontals av på Ikea, i lappen över vad som senare skulle plockas ihop nere på ”tag själv lagret”.

När allt sedan var lastat på vagnen så gav vi oss av ut till bilen med efterhängande släp och lastade på allt för att äntligen få köra hem. Tidsmässigt så ligger vi ganska bra till med fixandet på rummet. Och har i skrivande stund en hel vecka på oss att få allt på plats. Så om vi ville så skulle vi ju kunna köra hem och bara ta det lugnt. Men jag (tro det eller ej) tycker faktiskt att det är ganska roligt att skruva ihop Ikea möbler. (Ja, det är jag förmodligen ganska så ensam om att tycka) så jag ville genast sätta igång.

Ett sängbord, en byrå och 2 garderober jag jag skruvat ihop alldeles på egen hand. 😀 Nu börjar det närma sig att bara packa upp alla Benjamins saker igen och hitta bra platser till allt. (Vilket inte ska bli så svårt. Alla platser är ju bättre än bara på golvet) 

3/4-17

När jag packade ihop Benjamins dator så frågade Robban: ”Kommer du ihåg sen var alla sladdar ska vara” Eeehh….Nej. Min plan  var att ställa alla datorprylar på plats och sen låta Benjamin själv installera. Men jag vill ju att allt ska vara 100% klart när Benjamin kommer hem. Så jag ringde helt enkelt hit en av hans datorkunniga kompisar. Ställde fram lådan med ett virr varr av sladdar, pekade på datorn och sa: ”Fixa” Och så bara gjorde han det.

Tusen tack för hjälpen Mateuzs

Benjamin är en av dom mest fåfänga människor jag vet. Hela hans dag kan bli förstörd om han tex. inte får håret rätt på morgonen. Det är väldigt viktigt sådant där. Dessutom så har han en förmåga att komma i sista minuten till saker och ting. Så när jag var inne på Mixhuset i stan och ”snubblade” över en plåtskylt så var jag bara tvungen att köpa den. Den är lixom  mycket Benjamin!!

5/4-17

ÄNTLIGEN!!! Rummet står nu helt klart. *Phu* och vi längtar tills Benjamin kommer hem så att vi får veta vad han tycker. (Och så att jag kan publicera det här)

Är ni sugna på lite ”efter bilder?”

Skillnaden blev knappt märkbar….men ändå  😉

En kommentar till “När katten är borta….”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *