Om morgondagen aldrig kommer.

Jag sitter här ensam så förundrad, ingen vet riktigt vad det betyder att sakna den man älskar och beundrar, igen så är det sanningen som svider.

Jag hoppas att vi aldrig finner svaret, förändringar kan komma allt för fort. När planerna för morgondagen försvinner i en kamp där varje problem kan verka stort.

För om morgondagen aldrig kommer och jag stilla somnar in, Vilka minnen vill du kvar, vad minns du mig för in i framtiden? Vilka bilder kommer brännas fast? Och bli till glädje eller till last. Om livet dömde mig med strängaste straff, och morgondagen aldrig kom.

Jag skyndar hem men stegen blir tunga. Jag känner att jag går på utbränd jord. Vi trodde vi var unga och odödliga. Att soluppgångens evighet var vår.

För om morgondagen aldrig kommer och jag stilla somnar in, Vilka minnen vill du kvar, vad minns du mig för in i framtiden? Vilka bilder kommer brännas fast? Och bli till glädje eller till last. Om livet dömde mig med strängaste straff, och morgondagen aldrig kom…..

https://youtu.be/sHZC7ZqBcXs

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *