Paranoid och bortgjord. 

Som trogna läsare vet så skickade jag ett brev till min fd. svärmor för ett tag sedan. Ett brev som för mig var ett sätt att sätta punkt. Göra klart för henne att jag inte bryr mig om varken henne eller hennes lögner längre. Låta henne förstå att hon inte kommer åt mig. Att hon inte på något sätt påverkar mig. Låta henne veta att sanningen alltid kommer i kapp till slut. Men framför allt så ville jag få henne att förstå att det inte är okej att trycka ner Benjamin!! (Något som man kan tycka att hon borde förstå på egen hand.) Samtidigt som jag gjorde det så bjöd jag henne på ett guldläge att fiska sympatier på bla. facebook. Och det gjorde hon. Och hennes ”vänner” högg genast betett, rättade till sina skygglappar (sydda av naivitet) och ömkade henne så mycket som det bara gick. GÄSP säger jag!!

Brevet jag hade skrivit skickade hon tillbaka. Vad nu det spelade förr roll med tanke på att hon ändå redan hade tagit del av vad som stod i det. Ville hon inte ha kvar det (vilket jag kan förstå eftersom hon alltid har velat undvika sanningen så mycket det bara går) så kunde hon ju bara ha slängt det i soporna istället för att lägga tid och energi på att ta sig till en brevlåda för att posta det till mig.

Nå väl. Brevet kom i retur, och eftersom hon inte själv förstod hur man slänger något så gjorde jag det åt henne. Att jag även skickat brevet till några av hennes vänner gjorde tydligen henne nervös. För hon gick tydligen ut på facebook och frågade vilka som fått brev. Vissa ljög, vissa teg och en del erkände att dom faktiskt fått brev. Och så fick hon lite sympatier och virala hjärtan. Hennes önskan om uppmärksamhet var således stillad……För ett litet tag….

För någon dag sedan fick jag åter igen en ”skärmdump” från en av hennes ”vänner” Dags för sympati fiske igen. Men denna gången var det (som så många gånger förr) med en lögn som bete.

Eeeehhhh va???? Nog för att jag kan göra saker som är överilade och som sker i affekt. Men jag brukar ändå vara medveten om att jag gjort dom. Och jag har INTE skickat något till henne.

Jag har sedan den dagen nästan suttit ute vid vägen intill brevlådan och tappert väntat på det där retunerade brevet så att jag fick se vad det var ”jag” hade skrivit till henne.

Idag kom det!! Det kändes som rena rama julafton när brevbäraren kom.

Eeeehhhh……hrm…. För det första.. VARFÖR skulle JAG skicka något i ett (begagnat??) fönsterkuvert??? Kuvert är inte så fasligt dyra att jag inte skulle ha råd att kosta på mig ett sådant. För det andra…det är inte ens min handstil på kuvertet.

Jag måste erkänna att det var med en enorm nyfikenhet som jag öppnade kuvertet för att se vad det var ”jag” hade skickat till henne.

Inbjudan till ett årsmöte för Sverigedemokraterna?!?!?!

Ärligt talat VARFÖR skulle jag skicka något sådant???? Vad skulle jag liksom få ut av det??

Åter igen så kan jag konstatera att jag uppenbarligen upptar en hel del av fd. Svärmors tankar eftersom denna inbjudan tydligen av någon obeskrivlig anledning fick henne att tänka på just mig. 

Hennes tankar var så pass upptagna av mig att hon inte ens kunde sansa sig nog för att kolla var brevet var post stämplat.

För mig så bevisar denna paranoia (åter igen) enbart det jag redan visste. Att hon fantiserar ihop en massa som inte överhuvudtaget har någon grund. Men jag tackar henne hjärtligt för att hon bjöd både mig, min familj och några av hennes egna vänner på ett gott skratt. Nu har du verkligegjort bort dig C.O….. IGEN!!

Jag har funderat hela dagen på vad det kan vara hon vill med att skicka den där skiten till mig. Kanske vill hon ha hjälp att fylla i och skicka in anmälan till det där årsmötet? Jo, men det skulle jag väl kunna hjälpa henne med!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *