Pust, stånk och stön

Det där med att renovera drar med sig en hel del. 🙄 När jag börjar planera så lurar jag, på något naivt sätt, mig själv att det där är ju en ”baggis” Lite färg, tapeter och nytt golv så hux flux är det bara klart. Varje gång, ja verkligen varje gång så drar det ju med sig en väldig massa annat. Som nu den här röjningen jag gett mig på. Den fanns ju inte riktigt med i min planering🙄 Men samtidigt så är det ju verkligen skönt att få den gjord. Två klädkammare med en massa ”vad ska vi ha det här till men vi (jag) vill inte slänga det” saker ska plötsligt få plats i en klädkammare. Men samtidigt så finns där även en väldig massa ”varför ända in i piiiip har vi sparat det här?”
Bland alla dessa ”går inte att slänga” saker finns en hel del av barnens gamla leksaker. Och dom vill jag absolut spara. Det är ju dom som en dag ska göra det hysteriskt roligt att vara hemma hos farmor och farfar 😉 Och plötsligt så hade jag skapat oss ännu ett projekt. Vi har ju en vind också. Och längst in på den vinden har nog ingen levande varelse varit sedan huset byggdes. (Bortsett från en och annan geting eller mus) En av anledningarna till det är förmodligen att där inte finns något golv. Hade där bara varit det så hade det varit ett perfekt ställe att ställa just leksaker på fram till den dag då vi får barnbarn (vilket jag hoppas dröjer) Så nu ska vi alltså ta tag i att lägga golv där uppe också. När det blir så här (vilket det alltid blir) så förstår jag ju varför Robban suckar, stånkar och stönar när jag vill renovera något 😂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *