Rabattkuponger och bromskloss.

Ibland har jag väldigt svårt att förstå mig på Robban. Väldigt ofta ställer jag, tyst för mig själv, frågan ”Hur tänkte han nu??” Vi är väldigt lika på många sätt jag och Robban. Men samtidigt väldigt olika. Men på något sätt så kompletterar vi varandra otroligt bra. Angående tex pengar så tänker vi likadant. Pengar betyder väldigt lite. Familjen och välmåendet går före. Det känns viktigare för oss att få vara med barnen, umgås med varandra och göra saker som vi mår bra av än att ha den senaste tv:n, största huset eller fetaste bilen.

Att jobba en helg för att tjäna några hundra extra är inte lika viktigt som att få vara med familjen. (Dock har jag inget att välja på eftersom helger ingår i mitt schema) Jag lever hellre på falukorv och makaroner sju dagar i veckan, om det gör att vi kan göra mer av det vi mår bra av, än att jag äter oxfilé en dag och tvingas försaka annat. Men när det kommer till inköp så är jag och Robban väldigt olika. Jag är mer ekonomisk än honom (eller snål om man så vill) Jag kan tex köpa icas skånerost kaffe istället för zoegas för att det är några kronor billigare. Medans Robban aldrig ens skulle komma på tanken att köpa något annat än just Zoegas, kosta vad det kosta vill. (Trots att jag upprepade gånger har bevisat för honom att det inte är någon som helst skillnad i smaken. Han resonerar som så att vad spelar väl några kronor för roll, man kan ju vara död i morgon. Medans jag säger att ”många bäckar små…”

Men så igår så hände något med honom. Något som verkligen fick mig att tänka ”hur tänkte han nu??” Vi hade varit i Helsingborg för Jejjes uppskrivning och på vägen hem skulle vi in på ica för att bla köpa smoothie till Liam som är sjuk och ville ha just Bravo smoothie. På hyllkanten fanns rabattkuponger på 5kr för just dessa smoothie. Jag tog 2 förpackningar och skulle rycka en kupong men råkade av misstag få med mig två. Jag trodde inte att man fick lov att använda mer än en, oavsett hur många förpackningar man köpte men tog ändå båda kupongerna med mig. Jonathan, som också följt med in på Ica, ville också ha en smoothie så han la ner en i korgen och sa ”köp den till mig så Swishar jag er sen” (det konstiga är bara att hans Swish alltid är ”låst” när han ska Swisha oss för saker 🤔)

Nu hade vi alltså tre förpackningar när vi kom till kassan. Robban lastade upp alla våra varor på bandet och jag gjorde mig redo för att packa ner. När Robban sen kom fram till kassörskan så lämnar han fram rabattkupongerna jag gett honom, och jag hör hur han nästan ursäktar sig över att han har två eftersom man väl bara kan använda en. Men kassörskan talar om, samtidigt som hon ”slår in” en av dom sista varorna, att jodå, man får lov att använda lika många kuponger som man har smoothies. Varpå Robban tar beslutet att lämna kassan och den, bakom sig, allt mer växande kön för att springa genom hela butiken för att hämta ytterligare en kupong?!?!

Bara för några dagar sedan så pratade jag och Robban om hur oerhört störande det är när någon alltid kommer på, just när kassörskan är redo att ta betalt, att dom glömt att ta några varor och då stoppar upp hela kön medans dom springer, eller ibland ännu värre går i lugn takt för att hämta de 17 varor som dom glömt att ta. Istället för att vara smidig och betala för det dom tagit och sen helt sonika gå in igen för att köpa det där dom glömt. Men nu är det alltså Robban. Min egen man, han som inte vill spara in några kronor på kaffet (som under en ett års period, med hans kaffe förbrukning, skulle resultera i hundralappar) som stoppar upp hela kön och gör sig själv till ett hatobjekt för att älga iväg till andra sidan av butiken för att spara in FEM KRONOR på en liten smoothie!!!! Han som i vanliga fall resonerar som så att man kan vara död i morgon och vad spelar då 5 kronor för roll?? (Dessutom så skulle i ju köpt den är smoothien oavsett om där hade funnits någon kupong eller ej.) Jag tyckte att det var så urbota dumt att jag gick fram och styrde upp situationen och betalade varorna så att kassörskan kunde fortsätta med sitt jobb. Så när Robban, med andan i halsen, kom springande tillbaka, viftande med den värdefulla lilla 5 kronors kupongen i luften, tvingades inse att hans fru hade slösat iväg en hel femma medans han, helt i onödan hade sprungit som om det gällde livet. När vi gick ut ur butiken så berättade jag för Robban hur han just aggerat och det var nog först då som han själv insåg hur dumt det var. För han verkade inte vilja prata så mycket om det. (Alternativt så vara han bara sur för att jag hade slarvat bort en hel femma!!) Jag får väl ursäkta hans beteende med att det var varmt, att han faktiskt (fortfarande) är sjuk eller helt enkelt bara på ålderdom.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *