Spöken, gastar och ringande klocka.

Dom av er som inte tror på ett liv efter detta ska nog sluta läsa redan nu. För annars kommer ni nog bara idiotförklara mig…..om ni inte redan har gjort det av andra anledningar. Men jag tror på andevärlden och jag vet att den finns. Jag har liksom upplevt alldeles för mycket för att inte tro. Förr var jag rädd för ”spökerier”, det är jag inte längre. Jag har insett att dom faktiskt inte vill mig ngt illa. Utan oftast bara vill säga mig något. Jag måste bara lära mig att förstå deras signaler. Här hemma märker vi av andevärkden väldigt ofta i perioder. Är allt lugnt inom familjen så är det ganska lugnt här, men när det uppstår problem så blir det väldigt mycket aktivitet. För ett tag sedan så var det (som några av er vet) väldigt turbulent i huset och då blev det väldigt mycket aktivitet i huset. Dörrar som öppnades, saker som flyttade på sig, brandvarnare som drog i gång mitt i nätterna osv, osv, osv. Det där med brandvarnaren var något som dom ”roade” sig med ett par nätter, tills jag blev riktigt irritdrad och sa högt ”Amen JAAAA, jag har fattat att ni är här och det är okej, men ni behöver väl inte väcka mig på nätterna!!” Efter det så har det inte hänt igen. Då har dom hittat andra sett att visa att dom är här.

För någon månad sedan när jag och Robban var i tv:rummet så satt han på golvet framför tv:bänken och rotade i en låda. Jag satt i soffan någon meter bort och pratade med honom. Han vänder sig om och tittade på mig och skulle säga något, när en penna (som låg en bra bit in på bordet) kastades mot honom. Vi båda såg hur den liksom föstes över bordet, flög genom luften och landade precis brevid honom. Det finns inte en chans i världen att den kunnat komma så långt av att bara rulla ner från bordet. Jag är fullt övertygad om att ”dom” bara vill visa att dom är här och att dom försöker vägleda oss när saker och ting är jobbiga.

Jonathan har stött ihop med någon på väg till sitt rum. Typ som när man går i en folkmassa på stan och råkar stöta ihop axel mot axel med någon. Han och flickvännen har sett hur dörren till klädlammaren i hans rum, som är väldigt trög att öppna och stänga har öppnats. Liam har sett en ”gubbe” gå rakt igenom väggen, på ett ställe där det en gång fanns en dörr men som vi har satt igen. Något som Liam inte visste eftersom det gjordes innan han ens var född. Jag kan hålla på i evighet med att berätta om allt som hänt och händer här. Saker som inte längre skrämmer mig. Jag satt i soffan på uteplatsen häromkvällen och pratade med Jonathans kompisar om det för några kvällar sedan. En av tjejerna var väldigt rädd för det där med andevärlden. När vi sitter där och pratar så öppnas plötsligt ytterdörren. Behöver jag säga att tjejen fick andan i halsen när hon såg det? Själv rycker jag bara på axlarna och kan tycka att det är en onödig handling att göra just när hon sitter här och dom vet att hon är rädd. Men å andra sidan så är det typiskt något jag hade kunnat göra om jag var en ande. Ett oskyldigt litet bus som jag sen hade skrattat hysteriskt åt. 😂

Igår kväll låg jag och Robban och tittade på en film. När det plötsligt ringer på dörren. Först så trodde jag att det var på tv:n men skådespelaren var inte ens vid någon dörr när det hände så det var bara ologiskt. Så jag gick och öppnade. Ingen där. Robban ville inte ge sig utan sa att det absolut hade varit på tv:n. Jag bad honom spola tillbaka och hitta ringsignalen igen. Under tiden så skulle jag gå ut. När jag kommer ut i hallen så känner jag lukten av någon som betyder väldigt mycket för mig. Någon som faktiskt lever. Jag blev orolig att något var på väg att hända.

Robban hittade så klart ingen del av filmen där det ringde på dörren och vi tittade vidare på filmen. När filmen var slut så gjorde vi oss redo för att gå och lägga oss. Vi pratade åter igen om dörrklockan när det plötsligt ringer på dörren igen. Robban frågade då om vi verkligen skulle sätta in nytt kök eller om vi inte istället skulle flytta här ifrån. Som OM aktiviteterna skulle sluta då. Våra ”spöken” skulle ju självklart följa med oss i flytten.

Ang. Dörrklockan så kan det ju vara så att den bara varnar för att batteriet börjar bli dåligt. Men det har den aldrig gjort innan. När batteriet varit slut så har klockan helt enkelt bara slutat att fungera utan minsta lilla förvarning. Men vi får helt enkelt byta batteri i den idag och hoppas på att den plingar igen för att bevisa att det faktiskt är andevärlden som leker med den. För hur konstigt det än må låta så tycker jag om våra ”spöken” det känns lite tryggt att ha dom här. Men jag önskar att jag kunde lära mig att konversera med dom bättre än jag kan.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *