Stor bil med ”litet” lastutrymme

Under väldigt lång tid så har jag fantiserat om en ny säng. Den vi har nu har några år på nacken och har enligt min kropp gjort sitt. Varje morgon när jag vaknar så är jag stel som en 90 åring och har väldigt ont i kroppen. Det ledar till sig när jag har varit uppe en stund så det är ju inte hela världen. Men att vakna på morgonen just av den anledningen att man har ont i ryggen känns inte riktigt rätt. Det ”positiva” är ju iofs att jag oftast vaknar förbannat tidigt och man får ju (oftast) väldigt mycket gjort under dagen när man stiger upp tidigt. Vi har pratat lite om att det faktiskt är dags att köpa ny. Robban tyckte att det räckte att vi köpte nya madrasser. Men jag som väldigt gärna vill ha en kontinental säng tyckte att det var bättre att köpa en sådan med en gång. Efter mycket prat fram och tillbaka så kom vi överens om att vi faktiskt skulle åka och titta på en ny säng i mellandagarna. Och idag är det mellandagarna. Så vi tog Robbans stora bil (fall i fall det blev mer än att bara titta) och gav oss iväg till Ikea i Älmhult. Vi hittar en parkeringsplats på den minst sagt fulla parkeringen. För ja, ALLA var tydligen på Ikea idag!! När man åker till Ikea i Älmhult så ska man börja med att gå in på fyndet. Det är lite av en oskriven regel. Även om det är lite farligt att gå in där. Det kan ju hända att man där råkar hitta en garderob, en soffa 4 bokhyllor och 14 köksbord som man bara måste köpa för att det är så billigt att man helt enkelt inte kan låta bli. Där vi parkerade stod en familj som hade gjort just det. Alltså hittat något som dom kanske inte planerat att dom skulle ha egentligen. För dom stod och kliade sig i huvudet medans dom lät blicken flacka mellan sin lilla Peugeot och en stor bokhylla som dom just fyndat. Till och med en blind kunde se att den där bokhyllan omöjligt skulle gå att få in i den där bilen. Och jag sa, något skadeglad, till Robban att det här vill jag se!! Men Robban, som inte precis älskar att vara på Ikea (annat än för att äta) tyckte att det var bättre att vi bara satte fart med att göra det vi kom dit för så att vi kunde köra hem snarast möjligt. *Glädje dödare*

Vi armbågade oss in bland folket inne på Ikea och gick med bestämda steg mot sängavdelningen där vi båda genast blev kära i en och samma (tack och lov) sänggavel. Sen skulle det provas ut madrass. Och hur lätt är det?? Fullt påklädd ska man lägga sig i säng efter säng och försöka hitta den som passar allra bäst. Men alla är ju mer eller mindre sköna på sitt eget lilla vis. Men hur vet man att den kommer att vara skön att sova i natt efter natt i ett antal år framöver? När man väl har tagit hem sängen så ligger man ju inte där med alla kläder, skor och jacka på. Och man ska ju förhoppningsvis tillbringa mer än 1-2 minuter åt gången i den. Det är vid sådana tillfällen som min ångest, över att välja fel, slår till. Men killen, som hjälpte oss med allt vad man skulle tänka på, lugnade mig med att jag hade 90 dagar på mig att avgöra om den var rätt eller inte. PHU!!

När vi bestämt oss och det var dags att göra själva beställningen så frågade killen om vi hade koll så att sängen skulle gå in i bilen eller släpet. Jag hade lust för att fråga honom om han trodde att vi hade kommit dit med en liten Fiat. Men även om det sällan märks så har jag lite vett i kroppen och försäkrade bara honom vänligt om att det inte skulle vara några problem. Robban har precis köpt ny bil. Perfekt för Ikea, Ullared eller Tysklands resor 😉 Gigantiskt lastutrymme!! 👍

När beställningen var klar så fick vi en lapp med vad vi själva skulle plocka ihop från deras ”tag själv lager” och en lapp över vad vi skulle lösa ut färdig lastat i varu-utlämningen. Vi plockade ihop det vi skulle (+lite annat bra att ha) och kollade lappen noga om och om igen för att vara säkra på att vi fick med oss rätt saker och framför allt rätt saker. Man vill inte tvingas köra dit igen för att kunna få ihop sängen!! Vi begav oss till kassorna för att betala. Och sen bort till varu-utlämningen. När dom kom körande med vagnen vi skulle ha så fick jag en väldigt stor klump av oro i magen!! Vårt sovrum ligger på övervåningen…..med en trappa som svänger!! HUR skulle vi lyckas att få upp det stora shabraket på övervåningen?!?!

Nå väl. Det skulle ju bli ett senare problem för innan dess så skulle vi stöta på helt andra problem!! Som att……

…..Robban fastnade i dörren på väg ut från Ikea 😂 Med våld och en vilja av stål lyckades han dock komma loss. (Utan hjälp från mig. Jag hade fullt upp med att fotografera eländet!!)

Väl ute ur varuhuset pustade vi ut en liten stund innan det var dags att kavla upp ärmarna och börja lasta. Jag passade på att skicka en bild på inköpen till bla. svärdottern och skrev ”Jag som bara skulle köpa en ny duk”

När vi öppnade dörrarna på bilen så insåg vi ganska så snart att lastutrymmet inte alls var lika stort som madrassen vi skulle ha in men vi tänkte att det kanske skulle gå ändå. (Hur nu det skulle gå till. Finns det inte plats så finns det inte!!) Så vi satte igång för att pröva…..men innan vi ens hunnit hela vägen fram till bilen så välte vagnen!!

SUCK!!!

Upp med möget igen. Skam den som ger sig!!

Den gick nästan in……om man bortser från att den var minst 30 cm för bred! Och med synen av familjen med bokhyllan och den lilla Peugeoten i minnet så hörde jag mammas ord, från barndomen, klinga i öronen ”skrattar bäst som skrattar sist

Vi gav ganska så snart upp och insåg att det inte skulle gå. Hur mycket vi än ville och hur mycket vi än försökte. Det fanns bara en enda sak att göra……Ringa hem till Jejje, förklara läget och be honom att komma med släpet. Han kräktes av sig några spydigheter som att sådant borde vi väl ha kollat innan. Men det brydde jag mig inte om att lyssna på. Han lovade iallafall att komma. Och det fanns inte så mycket för oss att göra annat än att vänta.

Robban är lite som ett barn. Mutar man bara honom med kaffe och kanelbulle så håller han sig lugn och fin under tiden vi väntar 😉

Familjens hjälte och räddare i nöden. Aldrig tidigare har jag väl varit så glad som idag över att han har körkort.

Vi kom hem tillslut med alla varorna. Och nu sitter jag här med en viss oro i kroppen. För i morgon ska den där gigantiska madrassen upp för den, inte lika gigantiska, trappan 😱

Jag vågar inte ens tänka på hur detta ska gå 😬

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *