Trådlös el och jävligt golv!!

Jag erkänner, än en gång, att jag kan vara aningen naiv när jag smider mina planer. Jag ser liksom till det färdiga resultatet och blundar för att det oftast alltid dyker upp ”hinder” på vägen som jag inte riktigt har haft med i min planering. I min värld så kan man liksom riva en vägg och bara smälla upp skjutdörrar. Hokus pokus klart. Och sen är det ju bara att blaska lite färg på väggarna, lägga nytt golv och så är allt klart. Jag räknar ju liksom inte med ojämnheter som måste fixas till. Nivåskillnader på golv osv. Jag tar ju inte med i beräkningarna att dom förmodligen inte hade verken laser verktyg eller ens vattenpass 1953 när dom byggde huset.Och det är ju så förbannat enkelt för mig att bara planera in var jag vill ha nya eluttag eller var jag vill flytta en strömbrytare. Och det kan väl inte vara så svårt? Det är väl bara till att liksom dra en ny sladd inne i väggen dit den ska?? Eller varför inte bara skaffa ”trådlösa kontakter?” 😉Men som alltid när vi har kört igång med renoveringen så kommer det små överraskningar som gör att jag tvingas inse att det kanske inte alltid är så enkelt som jag vill tro. Att det faktiskt ligger väldigt mycket mer jobb bakom. Jobb som jag kanske inte riktigt har räknat med. 🙄Idag kom ”vår” elektriker hit för att kolla vad det är för idéer jag har denna gången. Och varje gång så himlar han med ögonen över min naivitet och förklarar att så får/kan man inte göra. Det har tydligen med brandfara och elsäkerhet att göra. 🙄 Och innan han sticker så har vi alltid förlorat el i minst ett uttag….eller som idag….på hela ovanvåningen. (Han löste det dock provisoriskt innan han stack) Dom idéer och önskemål går och ska fixas. Men inte så enkelt som jag hade hoppats. Men som sagt, allt går om man bara vill. Och det vill jag. Så för att göra det lättare för elektrikern så tog jag tag i kofoten igen. Det vara ”bara” någon bräda här och där som behövde brytas bort.

Samtidigt som elektrikern stack så stack även Robban…… Och i ren protest över att bli lämnad ensam så ”råkade” jag börja bryta ”lite” på golvet också.

När jag stod där och bröt så var det nästan så att jag förbannade mig själv över att jag inte lyssnade på Robban när han sa att vi skulle vänta till hösten. Att stå och bryta golv på en kokhet övervåning är inte kul. Jag svettades så kraftigt att jag med största sannolikhet har orsakat en rejäl fuktskada i både väggar och golv. Svetten skvätte åt lika många håll som spikar, flis och brädor.

I mitt (som vanligt) naiva huvud så tänkte jag att det väl inte skulle vara några större svårigheter att bryta upp golvet. Men golvet består av tjocka, breda och låååånga plankor. Och den eller som som en gång la dit det golvet tänkte nog inte på att det kanske en dag skulle komma någon som kanske skulle byta ut det där golvet för dom har verkligen använt dom fetaste och längsta spikar som gick att få tag på 1953!! Eller så var det just det dom tänkte på. ”En dag så kanske någon ska byta ut detta golvet och ska dom minsann få jobba. Höhöhö 😈” Men skam den som ger sig. Golvet ska bort. Så om det ska ge mig ett hjärtstopp på kuppen!!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *